Himlen ser vackert farlig ut.

Man kan neutralisera en bit syndigt god sockerkaka med en promenad.

Jag blev kallad till min tredje antagningsintervju idag. Jag tror jag har flyt.

Pratade med en hemskt trevlig dam på SJ. Hon neutraliserar inte deras profitondska. Men hennes person får fem stjärnor.

Gudrun Sjödén tajmar sina rabatterbjudanden dåligt med mina beställningar.

"Kolla om du tjänar för lite - där du bor". Jag tjänar för lite oavsett. Jag jobbar för lite också. Det kan jag nästan bara skylla på mig själv.

Ska riva lite vitlök.

Aftonbladets söndagsbilaga. And I quote

"Bästa bilderna från PRINSENS NATURRESA!"

*Intresseklubben antecknar*

Fixera

Fick utlopp för min enorma fixering vid mig själv inatt. Tog överdrivet många bilder på mig själv med mobilkameran. Sen fick jag för mig att jag måste göra ett konstprojekt som bygger på foton (närbilder) av folks kroppsdelar. Och så började jag tänka ut fyrtio olika varianter på temat. Kunde inte somna. Det är någonting som bubblar inombords. Jag kan ha en plan.

SJ kan ta sig...

SJ vet att de, i princip, har monopol på folks inrikesresande. Därför kan de ha sitt märkliga prissystem utan logik. Därför kan de ta en avbokningsavgift (inklusive nån fånig icke återbetalningsbar bokningsavgift) på 158 skr. Därför kan de göra det svårt för mig att boka om min hemresa från Båstad, så att den blir i etapper. Därför är de inte flexibla nog att inse att livet inte alltid - ursäkta ordvitsen - går på räls.
SJ utnyttjar sin ställning. De kan ta sig. Helt allvarligt talat. SJ AB är det dummaste påfundet sen aspartam. Vad hände med statens järnvägar och en seriös vilja att hjälpa folk nå sin destination? Sååådan äääär kapitalismen... Profit profit, fallera. Less.

Doft

Ur led är tiden. Ur led är världen. Ur led är Sverige. Med besked. Vår nya fina högerregering har bestämt att dra in bidraget till översättning av svensk litteratur utomlands. Och det gynnar Sverige hur?
Läser Bodils blogg och smittas av frustrationen. Var förresten frustrerad redan innan. Därför måste jag skriva lite om mitt liv som kassörska. För att glömma att världen fortsätter sitt vansinne utanför Stormarknadens portar.

Här följer en lista på sådant vi kassörskor uppskattar när ni köper. På grund av doften.

Färska kryddor. (Företrädesvis basilika och oregano)
Butterkaka
Sköljmedel med vaniljdoft
Färska jordgubbar

Sverige stinker. Basilika och butterkaka doftar. Idag tänker jag baka syltgrottor. För att jag är en liten tant.

"Riv ur och spar"

Var ska man göra av allt det man rivit ur för att spara?

Tulpanerna har vissnat

De står och slokar på matsalsbordet. De höll sig länge ändå, de gula påsktulpanerna.

Nu tänker jag räkna upp vad jag gjort idag. För att kunna bevisa för mig själv att det här inte varit en intetdag.

Tvättat två maskiner, varav en är hängd också.
Övningskört och stött på en hel massa ovanliga hinder på vägen
Lyssnat på radio
Läst söndgasbilagan
Pratat med Poofie
Bokat tågbiljetter till Båstad

Inte en helt vansinnigt överaktiv dag. Rentav lite slackerbetonad. Men ikväll ska jag på dansrep inför sommarteater. Och jag är ju faktiskt hyffsat förkyldtrött. Tänk att man alltid ska behöva legitimera sin ickeaktivitet. Slappna av, slappna av.
Efter dansrepet kanske jag ska börja titta på första säsongen av Weeds. Någon som sett Weeds? Har jag något att se fram emot?

Det är fasansfullt vad gärna jag skulle vilja vinna den där novelltävlingen från SVT.

Är

Vi ska identifera oss med vår sysselsättning. Vi är vad vi gör. Och det är det jag inte kan förlika mig med. Att jag är stormarknadsmedarbetare. Att kassörska är min identitet. Jag är inte mitt jobb. Jag är Louisa Erika Johansson. Jag ska säga det till mig själv varje kväll innan jag somnar. Man är inte sitt jobb. Jag köper inte det.

Idag fick jag en uppsträckning. Den handlade om allt från stormarknadsparkeringen till skräp i kundvagnarna och min chefs eventuella inkompetens. Det började med att jag frågade om det var bra så. För det gjorde jag ju bara på rutin. Ja, vad trodde han?

Jobbet är inte det viktigaste i livet. Jag tycker inte det. Oavsett vad Spendrups vice VD säger i ett TV-program. Oavsett om min oförmåga att tycka det gör mig till en ovillig, naiv slacker.

De där dagarna

Vissa dagar har hela livet vassa kanter.

Jag jag jag jag jag

Snodde de här frågorna av Elli. Var tvungen. Älskar såna här frågeformulär. Gillar att fylla i enkäter från SCB också.

Tio första

Första bästa kompis: Stina, på dagis. Fast den som hållit i sig längst är ju Linda. Ända sedan jag var sex.
Första bil: Ehhh. Bil? Hade en liten rosa i plast.
Första kärlek: Erik och jag hade möten i en buske och pussades.
Första husdjur: Hoppsan, the rabbit. Hade ingen som helst namnfantasi på den tiden. Gissa vad Hoppsans mamma hette...
Första semester: Första egna var nog Konfirmationsresa till Huvudsta'n. Annars skulle jag tippa på Skåne med päronen.
Första jobb: Gatumusikant
Första köpta skiva: Det vill jag nästan inte svara på. Meeen, det var Carola the Hits. Den kostade en femma på loppis. LP...
Första riktiga kärlek: Det är den hemliga som fortfarande håller i sig lite på avstånd
Första piercing: Har inte ens hål i öronen
Första konsert: Måste ha varit Skulefestivalen 1983 då Louisa var en liten liten bebis...

Nio senaste

Senaste alkoholdrycken: Inte så hippt men... White Russian. Skulle ha velat svara: Någon form av rökig single malt.
Senaste bilfärd: Hem från Wirströms café i Johannas Pega
Senaste filmen du såg: My summer of love. Kåsigt namn, sexig film
Senaste ringda telefonsamtal: Till min chef, för att sjukanmäla mig.
Senaste bubbelbadet: I Piteå, kankse 1994.
Senaste spelade cd: Dixie Chicks - Home
Senaste kyss: Påskafton. Full nog att kräva en av en tjej jag suktat lite efter.
Senaste gången du grät: Igår, nån blödig jäkla amerikansk skitserie.
Senaste måltiden: Rostat bröd med färskost och kalkon.

Åtta har du nånsin

Dejtat en av dina bästa kompisar? Nä
Blivit kär vid första ögonkastet? *rodna* Jodå...
Blivit arresterad? Inte
Fastnat med blicken i någons urringning? Hehe... ofta...
Fått ditt hjärta krossat? Det också
Sagt att du älskar någon utan att mena det? Inte.
Haft ett one night stand? Close enough...
Busringt till någon? Hehe. Och han ringde tillbaka. Sjukt rolig snubbe...

Sju saker du har på dig

Raggisar
Bruna velourbyxor
Svart linne
Munkisen som typ är en kroppdel.
Svarta trosor
Hårnålar
Randiga strumpor


Sex saker du gjort idag

Städat köket. Deluxe
Bloggat om hur oorganiserad jag är.
Mailat Marre
Lyssnat på Christer
Gosat med Gurkan
Bajsat

Fem favoritsaker utan rangordning

Datorn
Nalldemar Tütte
Böcker
Marimekkoskrivbok
Mugg med en liten rosa mask på kanten

Fyra personer du kan berätta allt för

Ingen får veta ALLT. Vissa saker berättar man knappt ens för sig själv.

Tre val

Blått eller rött? Blått. Kornblått äger alla färger
Sommar eller vinter? Egentligen vinter. Fast nu vill jag ha sommar. Jag har köpt så vackra sommarkläder från Gudrun.
Choklad eller chips? Dum fråga. Alltid choklad. Alltid

Två saker att göra innan du dör

Sommarprata i P1 (Ja, jag snodde ditt svar Elli...)
Gå pilgrimsleden till Santiago de Compostela

En sak du ångrar

Att jag gick jävla SpHu på gymnasiet.

Välorganiserat.com

Mitt hem är inte städat och välorganiserat. Jag är inte städad och välorganiserad. Det har jag aldrig varit. Så har jag inte blivit uppfostrad. Mitt barndomshem var aldrig kliniskt med var sak på sin plats och ingen disk i diskhon. Jag ser det som en tillgång. Jag ser det som att vi är människor som har viktigare saker för oss än att städa. Jag ser det som att vårt hem aldrig var tillknäppt. Jag ser det som att man fick plats att vara barn och röra till det. Jag är ett vuxet barn nu, som bor i sitt föräldrahem igen. Ett lika oorganiserat hem som alltid. Lika tryggt och avslappnat. Den ende som svär i tystnad är min egentlige pedant till far. Han är grymt nedröstad av tre svåra antipedanter. Han har gett upp. I garaget har han sin ordning med lådor och krokar.

Jag är en produkt av min uppväxt. Jag avskyr att städa och organisera. Jag har inte mina viktiga papper i välmärkta pärmar. Jag har inte mina CD-skivor i bokstavsordning (jag brukar försöka, men det går alltid över...). Varje gång jag ska ha mina betygspapper måste jag tänka, både en och två gånger, för att komma på var jag lagt dem. Jag tycker inte om att göra en plan över min uppsats innan jag skriver den. Jag avskyr att planera och ligga före. Jag vill kunna handla på infall. Jag får panik av att försöka organisera och sortera, för att jag har så svårt att omfatta saker. Jag är den oorganiserade produkten av min oorganiserade uppväxt. På gott och ont, på gott och ont.

Mitt produktiva jag

...

Ansvar

Fikade med två fina vänner idag. Vi pratade om hur man tar hänsyn till andra - och ansvar för dem - i alldeles för stor utsträckning.
Jag har ansvar för mitt eget liv, mina beslut och mina handlingar. Det är en svindlande tanke, och en befriande, som öppnar upp för nya möjligheter. Det är lättare att ha att göra med en människa som man vet tar ansvar för sig själv och bara tackar ja till sådant hon verkligen vill. För visst vill väl jag umgås med dem som umgås med mig av lust? Ditt ansvar för dig. Mitt ansvar för mig. Jag bestämmer om jag ska vara martyr eller leva efter mitt inre driv.
Ändå, vårat gemensamma ansvar för varandra. Trampa inte på andra om du inte vill bli trampad på. Du kan ta ansvar för dig själv och leva efter ditt driv utan att glömma dem omkring dig. Ditt ansvar. Mitt ansvar. Ansvaret.

Påsk

Vuxna män piskar sig själva på ryggen tills de blöder och låter sig spikas upp på kors. Jag är förundrad. Jag förstår inte. Det är påsk och idag är det långfredag.
För mig var torsadgen betydligt längre.
Imorgon blir det ägg en masse och allmänt frosseri. Påsk är liljor, choklad, snapsar, ledighet, fjädrar och färgen gul. Vi firar påsk till minne av en man som plågades till döds. Eller till minne av en äggkläckande hare. Jag vet inte. Jag tror inte man vinner något på att piska sig själv i vilket fall.

Bevisa dig

Personbevis tycker jag är en lite egendomlig företeelse. Du måste skicka med ett papper som bekräftar att du finns, när du ska söka utbildning. Jättehumor faktiskt. Här är mitt gymnasiebetyg och mitt intyg på att jag faktiskt jobbar på stormarknad. Jo, och förresten, här är ett A4 som är beviset på att jag är jag.

För det är ju så troligt att någon annan skulle söka en utbildning i mitt namn. Eller så troligt att jag skulle påstå mig vara svensk medborgare, och Härnösandsbo, när jag egentligen kommer från Bulgarien. Men det måste ju förekomma. Varför annars detta ständiga krav på att bevisa sig?

Det papperslösa samhället innehåller fler papper än någonsin.

Duktig flicka!

Såg ett program om duktiga flickor. Flickor som bränner ut sig innan de tagit studenten. De tappar lusten till allt, eller så ger kroppen upp - eller båda delar.

Jag erkänner mig hela mitt liv ha tillhört skaran duktiga flickor. Det blir ett beroende. Jag gjorde saker, inte för att jag ville, utan för att få bekräftelse på min duktighet. Än idag har jag svårt att separera mitt jag från mina prestationer. Men nu är jag i alla fall medveten om mitt beteende. Jag gick ut gymnasiet trött och med en eld som slocknat. Livet känndes oövervinnerligt, inte görbart. Ibland drabbar känslan mig fortfarande och varje uppgift som kräver lite mer av mig känns genast omöjlig. Omöjlig för att jag vet vad som krävdes av mig när jag var som mest högpresterande. Omöjlig för att jag vet att jag skulle kunna göra det perfekt men inte har tålamodet längre. Varje dag slåss jag mot min duktiga flicka. Slåss för att förstå att jag duger som fullkomligt overksam också. Vi lever i ett prestationsorienterat samhälle. Du är vad du gör, vad du åstadkommer, vem du känner, var du syns.

Jag är en soffsittande bloggskrivare med en notorisk oförmåga att slutföra projekt. Jag startar dem för att jag ska känna mig aktiv. Jag slutför dem inte, för de tenderar att börja kännas mig övermäktiga.
Att bryta onda cirklar tar tid. Att ha insikter om deras existens är en början. Detaljerna.

Att hjälpa till

Jag är trött på mitt jobb. Alla som läser här regelbundet vet att det är så. En del av jobbet är jag inte trött på. Jag är inte trött på att få leenden från människor som är glada för att jag hjälpt dem hitta senap eller sambal oelek. Jag är inte trött på kunder som skrattar och som stannar en stund och småpratar om frukt. Jag är inte trött på människor som stannar mig i mejerikylen och vill ha matlagningstips. Jag är inte trött på dem som kommer till min kassa och är uppriktigt glada för att jag är trevlig och skämtar med dem. Jag är inte trött på kunder som läser min namnskylt och säger: "Hej... Louisa! Fint namn du har!". Jag tycker om att hjälpa till. Det gör mig glad att veta att damen kom hem med sin perkulatorknopp eller att paret kommer hem med fräsch fetaost för att jag såg hur den andra förpackningen var trasig.
Av samma anledning gör det mig lite ledsen när jag inte hinner stanna för att hjälpa en kund. Eller när jag inte kan svara på en fråga, och inte heller lyckas får tag på någon som kan. Kunderna vet varför.

Trots allt detta blir jag aldrig någon stormarkandsmedarbetare på allvar. Jag är inte intresserad av professionen, jag vill bara hjälpa till och underlätta. Sen kommer jag aldrig att kunna stå ut med rutiner, fasta scheman och att sitta fast igen. Idag fikade jag med någon som är som jag. Gjorde mig glad. Var hög på kaffe och livet hela eftermiddagen. Och så fisk till middag. Detaljerna...

Ville försöka hitta ett fint vykort att skicka idag. Kankse till och med ett dubbelvikt med kuvert. Lyckades inte. Alla kort var grälla och fåniga med glada djur och tusen sätt att säga "Har den äran". Jag ville ha ett diskret, konstnärligt, lågmält vackert. Jag får göra ett själv.

In med ytterligare två synvinlklar i historien. Fram för att skriva utan pretentioner.

Surdegar

Mitt livs första surdeg står och surnar till i köket. Den ser grå och gojsig ut

En annan surdeg är min mage. Den är inte nådigt elak med mig just nu. Låtsas hela tiden som om jag inte behöver ringa vårdcentralen. Vem längtar efter en gastroskopi liksom?

90 km/h

Idag är det vår och jag körde pappas kombi i 90 km/h för absolut första gången.

Våren är varm och mjuk och underbar i år. Tidigare har jag avskytt våren. Det var när jag mådde som sämst. Det kändes som om våren var en pekpinne på mig. Som en följespot efter mig vart jag gick. Som ville visa världen att jag var en konstig typ som inte log - fast SOLEN sken(!!). I år älskar jag våren. Jag gick till jobbet med kappan oknäppt, utan vantar, utan basker. Mitt nyröda hår fladdrade i vårvinden och jag kände mig osedvaligt snygg. Kanske för att jag pånyttfunnit en gammal favoritklänning i garderoben. Våren!

Jag blir glad av våren i år. Alla blir inte glada. Att våren kommer betyder inte automatisk lycka. Men solen var en smekning idag.

Våffeldagen

Jag kan aldrig lämna recept ifred. Idag var det tur. Läs om mina supervåfflor de luxe på receptbloggen. Pappa hade tänkt äta en, det blev tre...

Folk med snäv smak när det kommer till mat - som bara gillar spagetti och köttbullar/potatis och kött - är det lite synd om. Tänk vilka enastående smakupplevelser de går miste om. Tänk parmaskinka, mögelost, feta, soltorkade tomater, exotisk frukt, enastående fiskrätter... you name it! Om man kategoriskt säger att man inte gillar "fisk" hoppas jag att man smakat alla sorters fisk för att komma till den slutsatsen. Det finns så mycket god mat, så många osmakade rätter. Mat är fantastiskt.

Mamma hade gjort fisksoppa att äta före våfflor de luxe. Åh, mammas fisksoppa, med saffran, tomater och lök. *dregla*

Imorgon ska jag göra en surdeg!