torsdag, oktober 28, 2010
tisdag, oktober 26, 2010
Predikan över 1Joh.4:16-21
Det är inte lätt att alltid älska sin broder, sin nästa, den man kan se och lyssna till. Jag vet att jag på senaste tiden funnit det verkligt svårt, eftersom jag har stött på människor som velat sätta upp begränsningar för begreppet kärlek – tala om för mig vad det är att älska och vad det inte är – vad som är godkänt.
Ett vanligt uttalande bland kristna är: Jag har inte rätt att döma, det är Gud som dömer. Ändå tror jag att flera av oss här inne kan känna igen oss i att vi gärna dömer, med Gud som ursäkt, med Bibeln som underlag.
Jag sa att jag haft svårt att känna kärlek till nästan, och mycket är detta på grund av att jag känt det som om nästan inte älskat mig. Eller att nästan velat hävda att den älskar mig – och i förlängningen att Gud älskar mig – villkorat.
Jag ska tala klarspråk. Min predikan idag handlar om sexualitet och min fråga är denna: Vilka är vi att sätta gränser för vad kärlek är? Jag vill att ni observerar följande: Jag pratar här om kärlek, om ömhet, om ömsesidig jämställd samlevnad mellan två vuxna människor som båda älskar varandra. Jag pratar inte om begär, eller om att tränga sig på någon annan mot dennes vilja. Jag har nämligen stött på människor som velat jämställa homosexualitet med pedofili eller sexuellt utnyttjande och som sagt mig att Gud minsann inte understödjer vilka lustar som helst. En dylik jämförelse gör mig nästan inte lika förbannad som den gör mig ledsen. Jag kan alla gånger hålla med om att det ligger faror i begäret, och att det lätt kan misstas för kärlek och att man då lätt kan såra en annan eller dundra in över dennes gränser. Ur den vuxnas sexuella begär till ett barn kan aldrig komma ömsesidig ren kärlek som gör gott, utan bara utnyttjande skuld och rädsla. Det är inte en kärleksyttring, utan en maktdemonstration.
Men när jag tänker på kärlek tänker jag på hur jag upplever att Gud älskar mig och på vad innehållet i, och effekten av, den kärleken är. Kärleken från Gud, vad det är att verkligen vara älskad – och därför också kunna älska – är glädje, är värme, är trygghet. Kärleken är omtanke, är att veta att en hand håller din och att du aldrig är ensam. Så älskar Gud oss och när vi läser i Johannesbrevet att vi ska förbli i kärleken måste det väl innebära att vi ska älska så som Gud älskar? Och vilka är då vi att säga att den typen av kärlek, i en parrelation bara kan se ut på ett sätt? Vilka är vi att underkänna en relation som vittnar om Gudskärlek? Är inte det att kväva flödet av kärlek? Är inte det att hämma kärleken med rädsla – den rädsla som inte har någonting med kärlek att göra utan som hör samman med straff. Vi lägger ett straff på kärleken, den som ska vara den renaste kraften och som ska få flöda emellan oss. Och jag undrar vad det är vi är rädda för? Hur kan en kärlek som föder mer kärlek, som kan gör en människa trygg så att hon kan älska än mer inte vara av Gud? Den som vill hävda att homosexuell kärlek är likställd med endast begär kan aldrig ha träffat mina närmsta vänner som lever i en lesbisk relation, kan inte ha bevittnat den kärleksyttring som finns mellan dem och som ger dem kraft att älska även andra runtomkring dem.
Att säga att två människors kärlek till varandra inte är rätt blir också för mig en fråga om människovärde – och att ifrågasätta Guds skapelse. Om vi tror på en Gud som är allsmäktig skulle denne då ha skapat människor som brinner av kärlek, men mena att den kärleken inte är existensberättigad? Att säga att Gud älskar mig men inte min sexualitet är som att säga att Gud älskar mig men inte mina bruna ögon. Sexualitet är inte ett val eller en handling det är en del i den konstitution som är individen. Att säga att du får leva nära Gud endast om du älskar på det sätt enstaka människor godkänner är som att säga att du får leva nära Gud endast om du har blå linser så att ingen ser hur du egentligen ser ut.
Jag sa i början att det är svårt för mig att älska nästan. Svårt blir det när jag tänker på hur många unga människor som krossats av så kallad välvilja och sen vänt sig bort från Gud. Jag tänker på tonåringar som kanske inte varit välkomna i sina hem längre och i förtvivlan vänt sig till människor som ska vara Guds företrädare och där fått höra att de är defekta, har problem – att Gud älskar dem men bara om de stålsätter sig och gör avkall på det som är deras väsen, till dem givet av Gud.
Det har sagts mig att Gud älskar mig men inte det jag gör, min så kallade synd. Jag skulle vilja säga till den som försöker ta ifrån mig mitt fulla människovärde: Jag hoppas att jag kan ha kärlek nog att älska dig men inte hur ledsen du gör mig. För däri ligger en skillnad. Om du sårar någon kan du sluta med det och be om förlåtelse, men du kan inte upphöra att vara och ren kärlek låter sig inte, och bör inte kvävas.
Ett vanligt uttalande bland kristna är: Jag har inte rätt att döma, det är Gud som dömer. Ändå tror jag att flera av oss här inne kan känna igen oss i att vi gärna dömer, med Gud som ursäkt, med Bibeln som underlag.
Jag sa att jag haft svårt att känna kärlek till nästan, och mycket är detta på grund av att jag känt det som om nästan inte älskat mig. Eller att nästan velat hävda att den älskar mig – och i förlängningen att Gud älskar mig – villkorat.
Jag ska tala klarspråk. Min predikan idag handlar om sexualitet och min fråga är denna: Vilka är vi att sätta gränser för vad kärlek är? Jag vill att ni observerar följande: Jag pratar här om kärlek, om ömhet, om ömsesidig jämställd samlevnad mellan två vuxna människor som båda älskar varandra. Jag pratar inte om begär, eller om att tränga sig på någon annan mot dennes vilja. Jag har nämligen stött på människor som velat jämställa homosexualitet med pedofili eller sexuellt utnyttjande och som sagt mig att Gud minsann inte understödjer vilka lustar som helst. En dylik jämförelse gör mig nästan inte lika förbannad som den gör mig ledsen. Jag kan alla gånger hålla med om att det ligger faror i begäret, och att det lätt kan misstas för kärlek och att man då lätt kan såra en annan eller dundra in över dennes gränser. Ur den vuxnas sexuella begär till ett barn kan aldrig komma ömsesidig ren kärlek som gör gott, utan bara utnyttjande skuld och rädsla. Det är inte en kärleksyttring, utan en maktdemonstration.
Men när jag tänker på kärlek tänker jag på hur jag upplever att Gud älskar mig och på vad innehållet i, och effekten av, den kärleken är. Kärleken från Gud, vad det är att verkligen vara älskad – och därför också kunna älska – är glädje, är värme, är trygghet. Kärleken är omtanke, är att veta att en hand håller din och att du aldrig är ensam. Så älskar Gud oss och när vi läser i Johannesbrevet att vi ska förbli i kärleken måste det väl innebära att vi ska älska så som Gud älskar? Och vilka är då vi att säga att den typen av kärlek, i en parrelation bara kan se ut på ett sätt? Vilka är vi att underkänna en relation som vittnar om Gudskärlek? Är inte det att kväva flödet av kärlek? Är inte det att hämma kärleken med rädsla – den rädsla som inte har någonting med kärlek att göra utan som hör samman med straff. Vi lägger ett straff på kärleken, den som ska vara den renaste kraften och som ska få flöda emellan oss. Och jag undrar vad det är vi är rädda för? Hur kan en kärlek som föder mer kärlek, som kan gör en människa trygg så att hon kan älska än mer inte vara av Gud? Den som vill hävda att homosexuell kärlek är likställd med endast begär kan aldrig ha träffat mina närmsta vänner som lever i en lesbisk relation, kan inte ha bevittnat den kärleksyttring som finns mellan dem och som ger dem kraft att älska även andra runtomkring dem.
Att säga att två människors kärlek till varandra inte är rätt blir också för mig en fråga om människovärde – och att ifrågasätta Guds skapelse. Om vi tror på en Gud som är allsmäktig skulle denne då ha skapat människor som brinner av kärlek, men mena att den kärleken inte är existensberättigad? Att säga att Gud älskar mig men inte min sexualitet är som att säga att Gud älskar mig men inte mina bruna ögon. Sexualitet är inte ett val eller en handling det är en del i den konstitution som är individen. Att säga att du får leva nära Gud endast om du älskar på det sätt enstaka människor godkänner är som att säga att du får leva nära Gud endast om du har blå linser så att ingen ser hur du egentligen ser ut.
Jag sa i början att det är svårt för mig att älska nästan. Svårt blir det när jag tänker på hur många unga människor som krossats av så kallad välvilja och sen vänt sig bort från Gud. Jag tänker på tonåringar som kanske inte varit välkomna i sina hem längre och i förtvivlan vänt sig till människor som ska vara Guds företrädare och där fått höra att de är defekta, har problem – att Gud älskar dem men bara om de stålsätter sig och gör avkall på det som är deras väsen, till dem givet av Gud.
Det har sagts mig att Gud älskar mig men inte det jag gör, min så kallade synd. Jag skulle vilja säga till den som försöker ta ifrån mig mitt fulla människovärde: Jag hoppas att jag kan ha kärlek nog att älska dig men inte hur ledsen du gör mig. För däri ligger en skillnad. Om du sårar någon kan du sluta med det och be om förlåtelse, men du kan inte upphöra att vara och ren kärlek låter sig inte, och bör inte kvävas.
lördag, oktober 16, 2010
Lösryckta meningar utan inbördes rangordning
söndag, oktober 03, 2010
Hösthåret är här
torsdag, september 30, 2010
Bön
Gud, i den här stunden kommer vi inför dig precis sådana som vi är – just nu.
Några av oss lyckliga, andra kanske stressade eller med oro och sorg inombords.
Vi tackar dig Gud för att du älskar oss precis där vi är just nu, med allt det som är vi. Vår tro säväl som vårt tvivel, vår glädje såväl som vår sorg.
Så ber vi dig Gud: Hjälp oss att hjälpa varandra.
Hjälp oss så att vi tillsammans kan se de små mirakel som varje dag bjuder och glädjas över dem.
Men hjälp oss också att hålla dem som kanske inte orkar glädjas just nu under vingarna.
Hjälp oss Gud. Vi kan älska varandra när vi minns att vi är älskade.
Amen.
Några av oss lyckliga, andra kanske stressade eller med oro och sorg inombords.
Vi tackar dig Gud för att du älskar oss precis där vi är just nu, med allt det som är vi. Vår tro säväl som vårt tvivel, vår glädje såväl som vår sorg.
Så ber vi dig Gud: Hjälp oss att hjälpa varandra.
Hjälp oss så att vi tillsammans kan se de små mirakel som varje dag bjuder och glädjas över dem.
Men hjälp oss också att hålla dem som kanske inte orkar glädjas just nu under vingarna.
Hjälp oss Gud. Vi kan älska varandra när vi minns att vi är älskade.
Amen.
tisdag, september 14, 2010
RÖSTA!!
Ville bara säga att oavsett vilket "block" man sympatiserar med så är det enormt viktigt att RÖSTA RÖSTA RÖSTA på söndag och hålla Sverigedemokraterna långt långt borta från Riksdagen. De är ett parti med åsikter som inte hör hemma i ett samhälle anno 2010. Har vi inte kommit längre ån såhär?
Och med det sagt vill jag bara lägga ut ett foto från en underbar julidag...

Foto: Helena Tossavainen
Och så vill jag återigen påpeka att detta - i högre grad än något annat av de val jag varit röstberättigad till - är ett val då varendaste endaste röst är blytung och livsviktig. Nu väljer vi verkligen det här landets riktning. Beroende på utkomsten av detta val kan vårt land komma att i grunden förändras på oåterkalleliga vis.
Då menar jag främst att vi kan bli ett land med rasism i beslutsfattande instans. Jag menar också att vi nu indirekt väljer om vi vill använda USA som modell för hur vi ska vidareutveckla vårt samhälle - eller om vi inte själva format en bättre modell långt tillbaka i tiden och som vi bara behöver omformulera i en ny tid.
Jag lutar åt vänster med hela min tyngd. Men lägg långt hellre en röst på något av Allianspartierna än på SD. Lägg hellre din röst åt höger än du lägger ner den. I det här valet är vi så enormt viktiga! Vi demokratiska människor - oavsett placering på den rödblå färgskalan - som tror på allas lika värde och rätt och som vill hålla hatiska krafter kvar i vårt samhälles yttersta utkanter.
Och med det sagt vill jag bara lägga ut ett foto från en underbar julidag...

Foto: Helena Tossavainen
Och så vill jag återigen påpeka att detta - i högre grad än något annat av de val jag varit röstberättigad till - är ett val då varendaste endaste röst är blytung och livsviktig. Nu väljer vi verkligen det här landets riktning. Beroende på utkomsten av detta val kan vårt land komma att i grunden förändras på oåterkalleliga vis.
Då menar jag främst att vi kan bli ett land med rasism i beslutsfattande instans. Jag menar också att vi nu indirekt väljer om vi vill använda USA som modell för hur vi ska vidareutveckla vårt samhälle - eller om vi inte själva format en bättre modell långt tillbaka i tiden och som vi bara behöver omformulera i en ny tid.
Jag lutar åt vänster med hela min tyngd. Men lägg långt hellre en röst på något av Allianspartierna än på SD. Lägg hellre din röst åt höger än du lägger ner den. I det här valet är vi så enormt viktiga! Vi demokratiska människor - oavsett placering på den rödblå färgskalan - som tror på allas lika värde och rätt och som vill hålla hatiska krafter kvar i vårt samhälles yttersta utkanter.
fredag, september 10, 2010
En vecka kvar
Måste till en politisk manifestation här på bloggen
Att Alliansen skulle vara ett arbetar- och solidaritetsalternativ är ett SKÄMT! Låt er icke luras av mediatränad retorik...
Rösta rödgrönt, eller på Fi! och markera att ni vill ha ett jämställt solidariskt samhälle där faktiskt ALLA får rum.
Allvarligt!
Och kom inte och säg att ni inte vill rösta rödgrönt för att Mona Sahlin är okarismatisk. Är det på riktigt så att ideologi och människosyn inte spelar någon roll, så länge en politiker kan flirta?
Man röstar på vilket samhälle man vill leva i, inte på vem som har snyggast klädstil eller bäst publicitetscoach... JÖSSES!
Att Alliansen skulle vara ett arbetar- och solidaritetsalternativ är ett SKÄMT! Låt er icke luras av mediatränad retorik...
Rösta rödgrönt, eller på Fi! och markera att ni vill ha ett jämställt solidariskt samhälle där faktiskt ALLA får rum.
Allvarligt!
Och kom inte och säg att ni inte vill rösta rödgrönt för att Mona Sahlin är okarismatisk. Är det på riktigt så att ideologi och människosyn inte spelar någon roll, så länge en politiker kan flirta?
Man röstar på vilket samhälle man vill leva i, inte på vem som har snyggast klädstil eller bäst publicitetscoach... JÖSSES!
söndag, september 05, 2010
Hemligheter om mig
Maria-Thérèse förärade mig ett pris och uppmaning att jag skulle berätta sju saker om mig som inte så många vet... :D ROLIGT!
1. Jag blir väldigt äcklad av små saker... Tänk Barbieskor, miniatyrserviser, sånt som är pyttigt men som har något större som förlaga... Allra värst tror jag det är om den lilla lilla saken är i tyg... *hurv*
Tycker även att småblommigt porslin är hemskt obehagligt
2. Mitt personliga bibelord - som jag fick med mig av min konfirmationspräst - är Heb.10:35-36 och jag finner det väldigt passande. Blir rörd varje gång...
3. Jag har en tatuering av ett ankare intill mitt vänstra skulderblad som betyder väldigt mycket för mig, eftersom den står för att aldrig tappa hoppet och eftersom den är ett vänskapsbevis <3
4. Jag har ett födelsemärke under hakan som många människor - oberoende av varandra - försökt tvätta bort, i tron att det varit smuts.
5. Jag älskar att titta på Top model
6. Om jag behöver lugna ner mig har jag en fläck precis under min fotknöl som jag brukar klappa på.
7. Jag kan se Naturhistoriska riksmuséet från mitt sovrumsfönster.
Nu är det meningen att jag ska skicka stafettpinnen vidare till andra bloggare... men jag suger en stund på den karamellen... Håll till godo...
onsdag, september 01, 2010
Tröttastistandan
Zzzz
Men kan mycket bero på att hjärnan verkligen fått sitt.
Alltifrån att försöka omfatta hur hela Sveriges arkivväsende ser ut och fungerar, till att prata om hur rak kommunikation hör samman med kärleken till nästan. Önskar att jag begåvats med aningen mer energi för att kunna verkligen frodas i och ta mig an allt detta nya, alla dessa möjligheter. Just nu - trött - sova - trött...
Tackar Kakan för den soppa hon lämnat på min kylskåpshylla. Middagen serverad, och det enda jag behövde göra var att ta fram en kastrull <3
Men kan mycket bero på att hjärnan verkligen fått sitt.
Alltifrån att försöka omfatta hur hela Sveriges arkivväsende ser ut och fungerar, till att prata om hur rak kommunikation hör samman med kärleken till nästan. Önskar att jag begåvats med aningen mer energi för att kunna verkligen frodas i och ta mig an allt detta nya, alla dessa möjligheter. Just nu - trött - sova - trött...
Tackar Kakan för den soppa hon lämnat på min kylskåpshylla. Middagen serverad, och det enda jag behövde göra var att ta fram en kastrull <3
tisdag, augusti 31, 2010
Kollektivtrafik och teologi
Ser man ut som en utomjording när man sitter i SL-trafiken och mumlar för sig själv på antik grekiska? Nämen så kan det väl ändå inte vara? Mumlar på grekiska var förresten mycket sagt. Jag sitter och uttyder ord ur boken "Grekiska för teologer" bara för att lära mig känna igen bokstäverna... Det går inte direkt undan heller: "Aaaaa ... n .... th... rrrr.... ååååå ... p ... o... ss..." Och inte har jag nån direkt aning om vad det är jag sitter och säger, för så långt har vi ännu inte kommit i kursen. Skulle vara kul om jag satt och sa osedligheter (i så fall förmodligen på grund av att mitt uttal är anskrämligt) och det satt en grek/exegetikprofessor i sätet bredvid.
Vad är det att vara teolog? Vad ser jag som teologiskt mål för mig själv. Idag hade vi en liten sejour där vi skulle vrida och vända på nämnda - med flera - frågor i små grupper. Vad kom jag fram till? Att målet för mig som teolog - och människa för den delen - måste vara att aldrig någonsin tro att jag är färdig, har en klar idébildning. För därmed har både teologin och i förlängningen tron dött... svalnat... tappat sin elasticitet och sitt liv, sitt själva syfte i min mening. Är inte att tro - och att bygga teologi inte minst - att brottas och hela tiden möblera om, byta gardiner, ställa tillbaka, vända uppochner på?
"Du blir aldrig färdig och det är som det ska" - Tomas Tranströmmer
Ju mer jag är med och desto mer jag tänker inser jag storheten med den dikt varifrån det citatet kommer. Jag förstår varför den fortsätter dyka upp överallt. För att den har något ursprungligt att säga som jag inte tror man kommer undan att försöka omfatta och faktiskt vila i.
Vad är det att vara teolog? Vad ser jag som teologiskt mål för mig själv. Idag hade vi en liten sejour där vi skulle vrida och vända på nämnda - med flera - frågor i små grupper. Vad kom jag fram till? Att målet för mig som teolog - och människa för den delen - måste vara att aldrig någonsin tro att jag är färdig, har en klar idébildning. För därmed har både teologin och i förlängningen tron dött... svalnat... tappat sin elasticitet och sitt liv, sitt själva syfte i min mening. Är inte att tro - och att bygga teologi inte minst - att brottas och hela tiden möblera om, byta gardiner, ställa tillbaka, vända uppochner på?
"Du blir aldrig färdig och det är som det ska" - Tomas Tranströmmer
Ju mer jag är med och desto mer jag tänker inser jag storheten med den dikt varifrån det citatet kommer. Jag förstår varför den fortsätter dyka upp överallt. För att den har något ursprungligt att säga som jag inte tror man kommer undan att försöka omfatta och faktiskt vila i.
söndag, augusti 29, 2010
En gång i livet
Lyssnar på FJK och sitter för första natten i mitt nya kollektivboende.
Det är lådor exakt överallt och det känns inte särskilt realistiskt att jag ska hinna packa upp dem innan måndag då skolan börjar igen.
Det ligger något läskigt över det här som egentligen är min första egna lägenhet. Alltså den första inte möblerade, den första där egentligen allt fattas. Men det bör vara nåt hoppfullt över det också. En gång i livet - Nu.
Sitter i en lånad säng. En säng med sexuell meritlista... Det känns stabilt på nåt vis.
Stockholm är aldrig så stort som när jag kommer hem hit ifrån Härnösand. Aldrig låter Stockholm så mycket. Aldrig känns världen utanför lägenhetsdörren så svårtillgänglig. Ge mig en vecka och jag är kollektivtrafikjunkie och på gång igen...
FJK är min vaggvisa. Välbekanta toner, dofter, små pinaler är hemma när det geografiska hemmet är ständigt relativt.

Och därmed har jag och Nalldemar Tütte flyttat in
Det är lådor exakt överallt och det känns inte särskilt realistiskt att jag ska hinna packa upp dem innan måndag då skolan börjar igen.
Det ligger något läskigt över det här som egentligen är min första egna lägenhet. Alltså den första inte möblerade, den första där egentligen allt fattas. Men det bör vara nåt hoppfullt över det också. En gång i livet - Nu.
Sitter i en lånad säng. En säng med sexuell meritlista... Det känns stabilt på nåt vis.
Stockholm är aldrig så stort som när jag kommer hem hit ifrån Härnösand. Aldrig låter Stockholm så mycket. Aldrig känns världen utanför lägenhetsdörren så svårtillgänglig. Ge mig en vecka och jag är kollektivtrafikjunkie och på gång igen...
FJK är min vaggvisa. Välbekanta toner, dofter, små pinaler är hemma när det geografiska hemmet är ständigt relativt.

Och därmed har jag och Nalldemar Tütte flyttat in
fredag, augusti 27, 2010
Gjorde detta för fyra år sen... måste se hur jag svarar nu
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
Sidan 18 är en blank sida mellan två kapitel :O
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
En gammal röd telefon
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Filmen "My first mister"
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är
00:43 (hon var verkligen 00:35)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Min tinnitus
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Jag bar in bananlådor från pappas bil
7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
Min egen blogg i retrospekt
8. Vad har du på dig?
Trosor och en svart T-shirt med texten SVÅR
9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Massor, minns inget
10. När skrattade du senast?
När jag såg ett avsnitt av Huff
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Hyllor, en lampa i form av en stjärna, foton, ett skåp med glasdörrar som jag gjorde i slöjden på högstadiet, en gigantisk pappersblomma från min student, en spegel, mitt barnhandavtryck, en ansiktsmask från min konfirmation, tavlor med Nalle Puh, en teckning Anna gjort av min Nalle, en dubbelkrok med halsband på, sänglampa.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Inte mer än vanligt
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Mer trist än jag tyckte den var 2006 då jag gjorde den sist
14. Vilken var den senaste film du såg?
My first mister
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?"
Ett hus! Så att jag äntligen kan få skapa mitt kulturhus, mot alla odds, och fast folk säger att det inte är görbart... (exakt samma svar som 2006...)
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Det "folk" inte känner till om mig är sånt jag inte vill att "folk" ska veta
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Jag skulle vilja att vi såg PÅ varandra och inte FÖRBI varandra (samma svar som 2006)
18. Tycker du om att dansa?
Bara om jag får vara koreograf. Och allra helst ska Linda vara med också... (samma svar som 2006)
19. George Bush?
Tack och lov heter han Obama nuförtiden
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Jack/Jack
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Inte under nån längre tid
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Du tänkte rätt
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Bodil Malmsten, Lena Endre, Meryl Streep, Siri Hustvedt (varför inte låta önskelistan från 2006 kvarstå?)
Sidan 18 är en blank sida mellan två kapitel :O
2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
En gammal röd telefon
3. Vad var det senaste du såg på tv?
Filmen "My first mister"
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är
00:43 (hon var verkligen 00:35)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Min tinnitus
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Jag bar in bananlådor från pappas bil
7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
Min egen blogg i retrospekt
8. Vad har du på dig?
Trosor och en svart T-shirt med texten SVÅR
9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Massor, minns inget
10. När skrattade du senast?
När jag såg ett avsnitt av Huff
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
Hyllor, en lampa i form av en stjärna, foton, ett skåp med glasdörrar som jag gjorde i slöjden på högstadiet, en gigantisk pappersblomma från min student, en spegel, mitt barnhandavtryck, en ansiktsmask från min konfirmation, tavlor med Nalle Puh, en teckning Anna gjort av min Nalle, en dubbelkrok med halsband på, sänglampa.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Inte mer än vanligt
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Mer trist än jag tyckte den var 2006 då jag gjorde den sist
14. Vilken var den senaste film du såg?
My first mister
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?"
Ett hus! Så att jag äntligen kan få skapa mitt kulturhus, mot alla odds, och fast folk säger att det inte är görbart... (exakt samma svar som 2006...)
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Det "folk" inte känner till om mig är sånt jag inte vill att "folk" ska veta
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Jag skulle vilja att vi såg PÅ varandra och inte FÖRBI varandra (samma svar som 2006)
18. Tycker du om att dansa?
Bara om jag får vara koreograf. Och allra helst ska Linda vara med också... (samma svar som 2006)
19. George Bush?
Tack och lov heter han Obama nuförtiden
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Jack/Jack
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Inte under nån längre tid
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Du tänkte rätt
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Bodil Malmsten, Lena Endre, Meryl Streep, Siri Hustvedt (varför inte låta önskelistan från 2006 kvarstå?)
Mitt i natten
Tyckte Mona Sahlin skötte sig utmärkt i kvällens partiledarutfrågning i SVT, även om jag tyckte att de berörde alldeles för få ämnen.
Kan förstå att det är viktigt att hon ska få motivera de rödgrönas skattepolitik, men jag hade ändå önskat att de hunnit komma in på fler ämnen. Hur ska skolan se ut? Kulturpolitiken? ...
Trött och less på min hjärna.
En tanke är en tanke är en tanke är en tanke...
Kan förstå att det är viktigt att hon ska få motivera de rödgrönas skattepolitik, men jag hade ändå önskat att de hunnit komma in på fler ämnen. Hur ska skolan se ut? Kulturpolitiken? ...
Trött och less på min hjärna.
En tanke är en tanke är en tanke är en tanke...
onsdag, augusti 25, 2010
Uppfinner nya ord
Restångest - När kroppen fortsätter att ha ångest fast hjärnan egentligen är färdig med den
Längt (trogna Tomrummetläsare har redan stött på detta ord flertalet gånger med det är så bra att det får vara med igen) - Substantivbildning av verbet längta. Om man har ett längt betyder det att man känner den där känslan man gör när man saknar någon...
Bulle - Betyder egentligen närmast vadsomhelst, beroende på situation och behov, men är oftast beteckningen på en mysperson. Används med fördel tillsammans med prefix av typen go- mys- guld- och knas- Kraftuttrycksvarianten är ordet Balle.

Datorn i sängen = Bra plan?
Tveksamt...
Längt (trogna Tomrummetläsare har redan stött på detta ord flertalet gånger med det är så bra att det får vara med igen) - Substantivbildning av verbet längta. Om man har ett längt betyder det att man känner den där känslan man gör när man saknar någon...
Bulle - Betyder egentligen närmast vadsomhelst, beroende på situation och behov, men är oftast beteckningen på en mysperson. Används med fördel tillsammans med prefix av typen go- mys- guld- och knas- Kraftuttrycksvarianten är ordet Balle.

Datorn i sängen = Bra plan?
Tveksamt...
Farmor
Idag är det min namnsdag.
Idag är det också ett år sedan min farmor lämnade oss och äntligen blev fri. Saknar henne. Har hennes vigselring på mig, och så känns det som om hon får vara med mig i allt jag gör.
Apropå baseball: Alla som känner att de ibland skulle vilja ha en paus från sig själva räcker upp en hand.
*suckar och går till köket för att fixa någon typ av föda*
Regnet vräker ner...
Idag är det också ett år sedan min farmor lämnade oss och äntligen blev fri. Saknar henne. Har hennes vigselring på mig, och så känns det som om hon får vara med mig i allt jag gör.
Apropå baseball: Alla som känner att de ibland skulle vilja ha en paus från sig själva räcker upp en hand.
*suckar och går till köket för att fixa någon typ av föda*
Regnet vräker ner...
söndag, augusti 22, 2010
Paradis
.jpg)
En bild av mig från en utflykt till mitt paradis Notsand. Bilden är tagen av min vän Maria-Thérèse och jag tycker så mycket om den för att den visar vad närhet till havet gör med mig...
För mig är havet kanske den starkaste, fysiskt påtagliga Gudsmanifestationen.
Vill ni läsa mer om utflykten och se bilder av hur det ser ut på Notsand kan ni läsa Maria-Thérèses blogg.
Nattmänniska
Vem bestämde dygnsrytmen?
(och ja, jag kan svaret på frågan, men behagar skita i det för tillfället)
Många stora saker i rullning just nu.
Om exakt en vecka är jag inflyttad i det nya kollektivet.
Imorgon kanske jag gör något oåterkalleligt.
Snart börjar ännu en teologtermin och jag ska börja brottas med... ANTIK GREKISKA. Ett språk som redan de gamla grekerna fann problematiskt...
Har sett alla mina avsnitt av "How I met your mother" och känner mig plötsligt rätt ensam såhär nattetid.
Stora saker i rullning som sagt.
????
And counting
(och ja, jag kan svaret på frågan, men behagar skita i det för tillfället)
Många stora saker i rullning just nu.
Om exakt en vecka är jag inflyttad i det nya kollektivet.
Imorgon kanske jag gör något oåterkalleligt.
Snart börjar ännu en teologtermin och jag ska börja brottas med... ANTIK GREKISKA. Ett språk som redan de gamla grekerna fann problematiskt...
Har sett alla mina avsnitt av "How I met your mother" och känner mig plötsligt rätt ensam såhär nattetid.
Stora saker i rullning som sagt.
????
And counting
torsdag, augusti 19, 2010
På Facebook kan man göra såna där svarta hjärtan i sina statusrader. Men tänk om ett går sönder... Snabbkommando?
Och så säger en låt ungefär vad som rör sig innanför skinnet. Vad som händer när man missat målet och ser det springa iväg med en annan pil mitt i prick.
-- Ämnesbytessektion --
Tackar mig själv för att jag gjorde mig en spotifylista när jag hade ordning på Gud. För nu när ordningen saknas kan jag lyssna på den om och om igen. Och så återställs ordningen, ackord för ackord.
Gud bor på Notsand också för övrigt.
Sometimes I feel like a motherless child . Och ibland känns det som om mitt hjärta blivit överkört av en ångvält.
Missa inte länkarna i detta inlägg...
-- Ämnesbytessektion --
Tackar mig själv för att jag gjorde mig en spotifylista när jag hade ordning på Gud. För nu när ordningen saknas kan jag lyssna på den om och om igen. Och så återställs ordningen, ackord för ackord.
Gud bor på Notsand också för övrigt.
Sometimes I feel like a motherless child . Och ibland känns det som om mitt hjärta blivit överkört av en ångvält.
Missa inte länkarna i detta inlägg...
måndag, augusti 02, 2010
Trasan
Min vän Bob har förärat mig ett nytt smeknamn. Det var grillfest här på altanen i lördags när detta skedde. Jag kom ut genom altandörren med min KRAV-bira i högsta hugg när han tittade finurligt på mig och sa: "Louisa, jag tror att jag kommer att kalla dig Trasan från och med nu". Jag: "Jaha, jo det går väl bra, men varför". Bob: "Det känns rätt bara". Så var den saken biff. Och jag gillar verkligen mitt nya smeknamn.
För att:
1. Det börjar inte på L.
2. Det finns ingen logisk anledning till varför jag kallas så.
3. Jag kan identifiera mig med det på nån nivå.
4. Det är gulligt.
Och vi har en soffa i kollektivet nu. Tomas min underbare platoniske make var och hämtade den ikväll. Känns gött -känns jäfligt gött.
Allt skulle vara fett gött om jag hade en pausfunktion på min tankeverksamhet... Tänker för mycket. Tänker alldeles på tok för mycket.
För att:
1. Det börjar inte på L.
2. Det finns ingen logisk anledning till varför jag kallas så.
3. Jag kan identifiera mig med det på nån nivå.
4. Det är gulligt.
Och vi har en soffa i kollektivet nu. Tomas min underbare platoniske make var och hämtade den ikväll. Känns gött -känns jäfligt gött.
Allt skulle vara fett gött om jag hade en pausfunktion på min tankeverksamhet... Tänker för mycket. Tänker alldeles på tok för mycket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







