Idétorka

1. När gick du upp idag?

Typ halv tio

2. Diamanter eller pärlor?

Alltså, jag är inte smyckestjejen. Meeeen, med rätt design, båda.

3. Senaste filmen du såg på bio?

Järnets änglar "Mona!" som P skulle ha sagt...

4. Favorit-TV- program?

Six feet under

5. Vad åt du till frukost?

Grovt bröd med ost. Inte fullt så grovt bröd med blåbärssylt.

6. Vad är ditt andranamn?

Erika

7. Din favoritmat?

Mustiga grytor

8. Vilken mat gillar du inte?

Segt jäfla kött. Eller kött för sakens skull.

9. Favoritchips?

Franska örter och gräddfil

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?

Shawn Colvin - Cover Girl

11. Vilken bil kör du?
Pendeltåg?

12. Favoritmacka?
En med brie, eller feta, eller mozzarella eller... (jag älskar ost...)

13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?

Översitteri.

14. Vilka är dina favoritkläder?

Klänningar, benvärmare.

15. Om du fick åka vart du ville på semester?

Island

16. Favoritklädmärke?

Gudrun Sjödén

17. Var vill du dra dig tillbaka?

På en klippa vid havet

18. Favorittid på dagen?

Natten

19. Var är du född?

Härnösand

20. Vilken är din favoritsport att se på?

Jag avskyr jäfla sport!

21. Coca Cola eller Pepsi?

Icke multinationell dryck nån?

22. Fotboll eller ishockey?

Ingetdera

23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?

Nattuggla

24. Pedikyr eller manikyr?

Bla bla... boring

25. Vad ville du bli när du var liten?

Skådespelerska, eller ridlärare (!?!)

26. Bästa barndomsminnet?

Alla dessa visfestivaler...

27. Varit i Afrika ?

Nej, vet nån vad! Det är ju så förbenat varmt där...

28. Nånsin rullat in någon i toapapper?

I wish...

29. Varit med om en bilolycka?

Don't jinx it!

30. Favoritdag i veckan?

Måndag. För då börjar skolveckan igen... Ja, jag är lite störd. Och jag går en makalös utbildning.

31. Favoritrestaurant?

Chutney

32. Favoritblommor?

Såna som inte dör så lätt...

33. Favorit-snabbmatsrestaurant

Max

34. Äger du en cykel?

Ja, fast jag önskar att jag hade en annan.

35. Vem fick du senaste mailet från?

Åsa, my darling!

36. I vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?

Jag tror inte på kredit

37. Läggdags?

Då vanliga människor kliver upp

38. Senaste personen du delade en middag med?

Mamma och syster

39. Vad lyssnar du till just nu?

Pappa låtsas att han är Gurkans röst...

40. Favoritfärg?

Blått, lila, svart, grönt

41. Hur många tatueringar har du?

Noll

Mästaren talar

Jag kan inte ha en litterärt inriktad blogg utan att berätta det här, även om det känns som om jag har ett enormt självhävdelsebehov då. Jag säger det i alla fall... Jag är HÄRNÖSANDSMÄSTARE i Poetry Slam. Sug på den! Så, nu var det sagt. Hehe. Och, jag erkänner att jag är lite stolt. Tidningen jämförde min Visakortsdikt med Själens Furir av Göran Palm. Dessvärre har jag aldrig läst Själens Furir...

I övrigt. Poesifestivalen i Härnösand är någonting alldeles makalöst. Och mina varmaste kramar och all cred till arrangörerna. Vilken finalkväll det var i år, med fantastiska poeter, fantastisk musik och fantastisk stämning! Anna Jörgensdotter är min nya älskling. Och vilken Öppen Scen det var. Tänk att Härnösand trycker på så många poetämnen. Det är i såna stunder jag älskar Härnösand, i alla sin småstadighet. När stan lever. När människor möts, när människor brinner, när det skapas kultur. När alla Härnösandsbor kryper fram ur sina hålor och det blir fest. Kultur förenar!

Och Thomas Tidholm tillsammans med Horn Please... Extas!

Facebook

Nej, jag har inte Facebook. Nej, jag tänker inte skaffa Facebook. Nej, jag bryr mig inte ett skit om att ens ta reda på vad det är. Det jag vet om Facebook räcker mer än väl för att jag ska gå i spinn och sätta mig på tvären. Mina vänner slukas upp och försvinner och börjar superlativisera varandra. *rysning*. Nej, det blir ingen Facebook. Nämnde jag att jag inte tänker skaffa Facebook?

Elin is back in sajberspejs! Bra grej! Jag blir glad :)

I övrigt är jag tillbaka i gamla Härnta för ett par dagar. Poesifestival, middag med Å och annat mys. Kanske ska jag slamma ikväll. Bara det att jag har så svårt att lära mig mina egna alster utantill...

Sjuk igen. Men idag ska jag till vårdcetralen. Jag har tillförsikt.

Bodil har stängt ner gästboken. Verkar vara en stor sak för henne. Jag kan förstå kluvenheten. Var tvungen att skriva ett litet uppskattningshejdå.

Facebook? Nej, skulle inte tro det.

SL-kortet är min bebis

Det är helt absurdt vad viktigt mitt SL-kort är för mig. Om jag traskar runt på stan sticker jag titt som tätt ner handen i väskan för att känna efter så att det ligger kvar. Jag är mer orolig för att tappa det än vad jag är för att bli av med både mobil, plånbok och nycklar - tillsammans. För det är ju så förbaskat dyrt. Och om man tappar det får man inget nytt. Och det är ju förbindelsen med allt. Inget SL-kort, inget ta sig. Jag och mitt SL-kort, helt enkelt.

Var på återförening med gamla fina teaterfolket igår. Jättepepp. Mycket mat och vin och umgänge. Lite sömn. Mycket åka buss tillbaka till folkhögskolan. Men så värt det! Var så fint att träffa alla de fina och krama på dem. Marres tvål luktade sommarminnen. Det är något visst med Kvartersteatern i Sundsvall. Något väldigt visst.

Håller på med perspektivfasning (eget ord kanske?). Fasar ihop perspektiven med varandra. Oj, oj. Det börjar bli spännande nu.

Poesifestival nästa vecka! Tjoho!! Då kommer jag med bussen igen. Det är ett sjuhelsikes åkande med den där bussen...

Kul att lyssna på folk på pendeltåget. Tre damer hade varit på Dramaten och sett Blottare och parasiter. De var inte nöjda. De hade gått i pausen. De pratade också en del om en av damernas pipande väggtermometer. Så kul att sitta där som en inventarie (en väggtermometer kanske...) och bara suga i sig.

Klargöra

Louisa saknar visst det Tomas! Louisa saknar en hel drös andra människor också. Så det så! Och ni vet nog vilka ni är...
Men jag kan ändå inte hjälp att trivas lite och känna mig lite tillfreds. Det är nog att tolka som en bra grej - igen...

Var på författarsamtal med Torgny Lindgren ikväll. Omöjligt att inte bli lite småkär i den fantastiske farbrorn med sin berättarröst (både skriftlig och muntlig). Han var så klok, underfundig och sådär småfyndig hela tiden. Och så var han så kär i sin fru. Och så vill man nog ha det ändå... när man snart ska fylla sjuttio. Var tvungen att säga vad jag tyckte om Vattnet - att det var något av det vackraste jag läst (pappa hade rätt...) Han tyckte det var kul att jag tyckte så - fastän jag var så ung. Jag sa att det var min norrlänning som spökade.

Imorgon har vi textsamtal. Det är lite, lite läskigt den här veckan. En bit av romanen ligger framme för eventuell slakt...

Kantra

Min blogg har kantrat. Jag har slutat behandla de stora - och små - frågorna. Jag skriver bara om mig själv. Kantra1

Min roman håller på att kantra. Ska jag byta perspektiv igen? Tror det. Kantra2

Jag använde ordet kantra på ett lite halvkonstigt ställe i min inlämningstext den här veckan. Kantra3

Ikväll ska vi gå på teater. Norén. Tre timmar vemod, ångest och elände. Gillas.

Behöver medicinsk rådgivning inför nästa steg i handlingen. Ska fixa det snarast.

Toast med hummus, soltorkade tomater och färskost = bra grej!
Ikväll blir det gröt med lingonsylt. Lugnt bästa grötsylten.

Knark!

Ah! Ljuva antibiotika och ljuva morfinstinna hostmedicin! Nu ska här äntligen bekämpas sjukdom och elände. Svettas lite fint och märker hur kroppen slåss mot baciluskerna.

Imorgon blir det gayklubb. Härligt nykter ska jag vara, och passa på att skratta åt mina fylltrattar till korridorskamrater.

Var på Dramaaaaaten i tisdags. Såg Macbeth. En tolkning som var lite all over the place, och jag saknade häxorna stundtals. Men Lena Endre dominerade hela föreställningen. Den kvinnan är makalös. Hur hon bara ägde den Shakespearska blankversen. Hur hon ägde scenen. Hur hon fick alla sina medspelare att bara blekna. Sen måste jag också revidera min syn på Börje Ahlstedt - igen. Han var bra. Kan sträcka mig till att säga mycket bra... Men Lena Endre. Och tänk om man fick se ut sådär när man är femtiotvå...

Vi har lekt med versmått i veckan. Det är så omåttligt roligt. Det är sällan det blir några enastående verk. Men bara att få till alla jamber och diverse är ju en seger i sig. Dessvärre verkar jag rätt ensam i klassen om att tycka det är skojigt.

Förresten har jag och korridorspappan lagat kanske de godaste pannkakorna in the history of the earth. På lördag är det den stora biffstekardagen.

Och nu är detta blogginlägget slut
Louisa tänker gå och lägga sig
Godnatt på er, så hörs vi snart igen.
(Haha, blankvers!)

Jag har tre mattor

Jodå august, jag har en matta. Eller tre mattor. De är alla bra, men jag brukar sällan använda dem i skrivkrampslösande syften. Kanske något nytt att försöka.
Diktvecka den här veckan. Jag anser dikter - mer än prosa - vara min hemmaplan. Därför får jag inte ur mig någonting. Ingenting förefaller bra nog. Så illa står det till med verkligheten.

Sitter hos Poofie i Skara. Förkylningen har gått in i en helt ny fas. Fortfarande hosta, men nu även halsont, öronont, huvudont och igår feber. Det är ju härligt att känna att man lever, som det brukar heta. Ska ta en Ipren, innan det bär iväg till stadsmetropolen Skövde... Vi ska shoppa. Jag ska INTE shoppa... kanske bara några hårsnoddar... För jag har så LÅNGT HÅR nu att jag kan ha FLÄTOR *fira*.

Deltog i mitt livs första slam i måndags. helt oförberedd stod jag där och reciterade sånt jag trodde mig minnas ur mina alster. Det var skoj. Men jag rönte inga större framgångar hos klubben för inbördes beundran (Jag var den enda på stället som inte kom dit varje vecka och slammade...) men dock. Mest äg av alla var en tant på åttiotre som slammade om IT-samhället och hade en dikt som började "Jag vägrar gå med stavar i Hagaparken...". LOVES IT!! Hon gillade, för övrigt, mig också.

Livet...

IKEA family

I helgen var vi på IKEA. Och vi var som en riktig family. Pekade på grejer, delade vagn, höll koll på varandra, delade ut smeknamn. Ack ja, internatlivet!

Sen när vi kom hem var jag tvungen att städa rummet. Så att mina nya femkronorsväxter skulle trivas. Och det var lite som en rensing i själen. Det var som att tvätta bort bakfylla, halvvemod och gamla papper - allt i ett svep.

Idag busåt P och jag på Chutney - återigen fast vi inte alls hade råd. Men det smakar ju så gott, och man blir ju så gudomligt mätt. Och så var eftermiddagen som en liten smekning.
Hej och hå, hosta. Imorgon ska jag köpa knark...

Vår torktumlare ska dödas. I say no more.

Bakfull och hosta och skrivkramp

Men, man kan ju inte vara på topp jämt...

Igår var det temadag "Hela skolan ut i skogen". Ett helt våldsamt humoristiskt namn. Men vi hade kul, gjorde teambuildningövningar, åt sojakorv och samlade saker på B i en påse. Vi lyckades hitta bajs såklart...

Min lärare har mitt romanutkast med sig till Zürich. Jag är nervös. För tänk om hon tycker att jag borde lägga ner, att min roman inte har någon framtid. Fast det kan hon väl ändå inte tycka... Eller?

Trött, så trött, så trött. Ska nog snart sussa. Om jag inte bestämmer mig för att försöka skriva det där fiktiva barndomsminnet först. Inget direkt flow idag, om man säger så. Men tacos och ölprovning. Inte helt dumt.

Folkisnoja

Tänk om mitt år på folkhögskolan är för kort. Så mycket jag vill hinna med. Så mycket. Idag är en konstig dag. Någonting hänger i luften.

P fyller år. Hon fick födelsedagskort bugetstyle. Hon hade bakat kladdkaka också - vegansk - jättegod.

Hade helt vansinnigt fylliga diskussioner kring en novell av Bodil, och kring en bok av Sara Villius. Älskar halvorganiserade meningskiljaktigheter... Så häftigt hur man liksom tänder till. Hur viktigt det blir att alla förstår ens upplevelse.

Jag bor - skriv mig

Flyttkort är så nittiotal.

Louisa Johansson
Folkhögskolevägen 1
Box 161
17723 Järfälla

Skriv om ni vill. Det är mysigt med snigelpost. Ska själv bli bättre på spontan sådan... inbillar jag mig...

Teknikens under och Yvonne Lombard

Sitter här på bussen hem till Härnta och bloggar. Fatta teknikens under när man kan surfa på bussen! Ojoj... det är nästan lite läskigt...

Igår var vi på Stadsteatern och såg Yvonne Lombard i Beckets "Lyckliga dagar". Och jag blev som alldeles varm och liksom mjukblöt i själen. För att hon var helt underbar. För att texten var helt underbart underfundig. För att det var så tragikomiskt vackert. Jag blev liksom lite kär där och då. Jag och fem andra gjorde stående ovationer. Så tagna var vi. Mannen bredvid mig surblängde varje gång jag skrattade och tittade på klockan typ var femte minut. Jag tror inte han sögs in på riktigt samma sätt som jag. Bara en gissning...

Snart Härnösand i några dagar. Sen Stockholm igen. Sakta men säkert blir jag nollåtta. Sakta men säkert ruineras jag av all kultur som pockar på uppmärksamhet. Då äter jag gärna gröt. Gröt är gott. Kultur är gott. Vad finns det att klaga på? Egentligen?

En helg

Ibland kankse en helg ser ut såhär.
Man kanske fikar på ett mysigt fik på fredagkvällen. Sen kanske man lagar tacos och ser på film med några nyfunna.
På lördagen kanske man åker hem till någon man tycker mycket om. Då kanske det blir myskväll med middag, vin, existensiella samtal och film. Sen kanske man sover så gott som man inte gjort på länge - i en soffa som luktar hemtrevnad och nytvättade lakan.
Sen kanske man vaknar ganska tidigt (i alla fall utifrån en själv sett) och så kankse man får frukost någon bemödat sig med att ställa fram åt en. Sen kanske man skrattar hela dan och hjälper någon att städa sin garderob. Kanske hinner man med ytterligare samtal och lite melonlunch, för att inte tala om lite friidrotts-VM (som man plötsligt blivit intresserad av...) Sen kanske man åker hem och äter nudlar med broccoli. Kanske skriver man ut sista versionen av ett dramatiskt manus. Och så kanske man bloggar lite om sin helg. Så fint kan man ha det ibland...

Appropå baseboll. Tänk om jag skriver samma historia om och om igen... Ack ve, ack ve...

Astrid Lindgren

Var på utställning om Astrid Lindgren idag. Hon påminde mig. För att vara kryptisk tänker jag inte säga om vem. Men jag blev mjukvarm i själen och fick en liten tår i ena ögonvrån. Bredvid mig på bänken, när vi säg filmen om Astrid, satt en liten tant och snörvlade. Det var fint - för hon log också.

Tvättar. Spelar Bach för min skrivkrampande vän. Äter gröt. Ler åt livet. Saknar boken om kaninen som ska rymma från sin mamma.

Vänner och stressen

Människor omkring mig, här på folkhögskolan, kan snart börja falla in under kategorin vänner. Det gillas.
Igår insöp vi stockholm tillsammans. Vi överkonsumerade kaffe och torra kärleksmums. Sen gick vi, koffeinhöga, vidare till en kebab/falafelbar där mannen bakom disken ville spexa med mig. Säkert såg jag mottaglig ut. Och sen hade vi stadsvandring. Jag - med mitt undermåliga lokalsinne! - ledde truppen och vi tog oss faktiskt. Det var andnödsvackra vyer och en känsla av frihet och gränslösa möjligheter. Mycket fniss, och tillåtelse att skratta åt varandra. För vi är faktiskt inte alltid riktigt kloka. Och det är en bra grej.

Men sen är det stressen som ligger där och lurar. En form av positiv stress. För det är en stress som handlar om en önskan om att göra det här året till något stort och något viktigt. Det är så mycket jag vill göra av det. Så jag måste sortera. För det är så lätt att stressen - och med den rastlösheten - blir en börda. Andas i nuet.

Fick en bok på posten igår. Det gjorde mig så varm, för jag kände mig som i en omtanke. Och det är faktiskt kärlek att hålla i ett kuvert med sitt namn på. Det är vackert att veta att någon tänkt, på mig. Jag tror jag ska börja med att skicka post igen. Riktig live och fysisk post.

Det är svinkallt här på folkhögskolan. Jag sov med raggsockar och tjocktröja inatt. Ändå är det varmt - och lite busigt.

Teatern under och bakom allt

Vägen till Jakobsbergs folkhögskola börjar bli vägen hem. Vägen man går utan att reflektera över svängarna. Vägen man går utan att tänka, och kommer fram ändå.

Idag har det varit en dag i teaterns tecken. Workshop hela dan, med paralleller mellan improvistionsteater och skrivande. Och vad rätt det var och vad sant det kändes.
Sen fika med människor från ATF, och eventuella öppningar till nya bekanskaper och mer teater.
För att teatern alltid finns i mitt liv, för att den är så viktig. Jag släpper den inte. Aldrig släppa. Många bollar i den berömda luften istället. För att kreativitet föder kreativitet. Det är min övertygelse.

Skriver lite varje natt på romanen, innan läggdags. Och jag börjar älska dem. De är så fina och mänskliga i all sin trasighet och sitt trevande. "Försiktig kärlek", som en mycket klok kvinna sa.

Pausdag

Vissa dagar är som en paus och ett tomrum - ett andetag. En sån dag kanske man äter lunch på Chutney - fast det egentligen är för dyrt - bara för att det är så gott. En sån dag kanske man har på sig sin prickiga gröna kjol och känner sig nonchalantsnygg. En sån dag kanske man går fnissande genom Jakobsbergs centrum med människor man nästankänner och precis börjat tycka om. En sån dag kanske man ska ha pannkaksmaraton och se på en gammal favoritfilm. En sån dag kanske man ler lite mer spontant än vanligt. En sån dag kankse det inte gör någonting om man avskyr det man skrev igår. Det är på en sån dag man undrar om inte det här var det bästa man bestämt sig för. Det är på en sån dag man tycker att Stockholm är det vackraste

Att jag bor här nu

Att jag bor här. I staden där bortglömda människor fyllesover under bord, på torg där tusentals människor blundar och passerar. Att jag bor i staden som luktar och stinker och doftar. Och Gud vet vad jag drar ner i mina lungor. Att jag bor här nu. I staden som andas och pulserar och skriker och dansar. Att jag bor bland kulturen och misären och värmen och iskylan. Allt i ett. Att jag bor här. Och jag tror att det stämmer.

Ninni Poijärvi är nya skrivflowartisten. Finsk mjukcountry gör sig till texterna om Eva, Sara, Sonja och Amanda. Idag Karin, och en liten, liten tant.

Att jag bor här nu. Och vill jag kan jag gå på teater varje kväll. Och jag vill. Men jag väntar en liten stund till. Att jag bor här nu.

Värmen i Tomrummet

För det var så det var. Kom in här i Torummet och möttes av värmen från all er människor som jag har så mycket värme för själv.
För ibland är det lätt att tappa bort sig och undra vad i hela fridens namn man håller på med. Och då står det någon där och liksom knackar. För att tala om. Så ligger det till. Tack och strålning från berget som är en kulle.

Igår satt vi nere i "puben" - som är ett källerfängelse - och berättade spökhistorier för varandra. Eller, inte jag. jag ville knappt ens lyssna. Jag avskyr spökhistorier - har alltid gjort. Lyckas bli rädd för så mycket ändå. Behöver inte den extra dosen. Nästa gång stannar jag på rummet och skriver något vackert. Shit att jag är den äldsta - och fegaste...

Ambivalensen - kanske vill jag bli dramatiker när jag blir stor. Eller berättare. Tänk att kunna berätta så att folk hänförs.

Imorgon ska jag utforska möjligheterna till skriv på bibliotek. Bara jag och datorn, och kanske en kopp kaffe - i sinom tid.
Det ska handla om min resa. min faktiska resa, som blivit fiktion med fjädrar och golfbollar - och en liten, liten tant.