Jul, jul, strålande jävla grådassväder!

Jaha?!? Är det såhär man ska behöva ha det bara för att man övergivit Norrlands skogar? Grådassregn den tredje december?

Igår bakade vi lussebullar. Att baka med mina internatvänner var ungefär som att baka när man gick på lekis. Haha. Massa konstigt formade, så kallade, katter. Så det är julstämning. Vädret till trots var det adventsmys med den nya röda staken, nybakt, burkpepparkakor, romglögg och ädelost. Och så van Veeteren - vårt gemensamma söndagsnöje... :P

Jag verkar vara omgiven av människor som är lika - om inte mer - besatta av julen som jag.
Klassens julkalender andas magi och verkar bli riktigt spännande. SVT kan säkert förvänta sig ett manus till nästa år.
Den pågånde SVT-kalendern kliver, förresten, några av oss gemensamt upp och tittar på om morgnarna. Imorgon funderar jag på att koka choklad för ändamålet.

Ikväll blir det glöggmingel på Författarförbundet. Ojoj. Ska klä upp mig efter bästa förmåga...

S, husmorskomplexet består i att jag har ett slags behov av att vara huslig. Att jag verkar ha ärvt husmorsgener av min farmor, och att de pockar på. Baka mitt eget bröd, koka mina egna kikärtor, producera stora mängder kakor och plocka bär till min egenproducerade sylt... Och ryktet har gått.

Idag kläckte dessutom P och M att jag skulle vara något slags garant för seriositeten i ett sammanhang. Jasså? Men det får de ju gärna tro...

När det lider mot jul

Alltså, det gör ju faktiskt det. Inte ens särskilt sakta, men ändå säkert. F har rotat fram en adventsljusstake som redan brinner i vårt TV-rumsfönster. Jag har tänt den magiska ljusslingan och det ligger faktiskt cirka en milimeter snö kvar på marken. Det är minusgrader idag!
Jag vet att det där med ljusstaken är tjuvstart. Men vi ska ju lämna här innan julen kommit, så det jämnar ut sig...

Har just fått veta att jag tydligen ska hjälpa kocken att göra lussebullar. Vem har skvallrat för B om mina husmorskomplex?

Är färdig med min härligt melankoliska radiodikt. Det är väl lite si och så med ljudnivåerna. Men vem orkar?

Nästa månads diss är att jag måste åka hela vägen till Härnösand, för att stanna där i några timmar, göra en gastroskopi och åka hem igen. Detta endast en vecka innan jag har jullov och ändå ska dit. STÅNK

Bodil. Provokation.

Bodil frågar sig om hon skulle ha atgit tag i Robert Bly när hon såg honom på gatan på Manhattan. jag frågar mig om inte jag borde ha tagit tag i henne när jag såg henne i rulltrappan på Kulturhuset. Vi måste ta mig tusan allmänt bli bättre på att tala om för människor hur de påverkar oss - positivt och negativt. Det är viktigt. Hur annars ska vi bli medvetna? Hur annars ska vi kunna relatera till varandra på ett relevant och konstruktivt sätt?

Igår blev jag till exempel oerhört provocerad av att jag upplevde det som om en kvinna ville ta min tolkningsrätt ifrån mig. Jag kände att min åsikt blev trampad på och förminskad. Idag talade jag om för kvinnan ifråga hur hon fått mig att känna. Hon blev glad att jag sagt det så att hon fått möjlighet att be om förlåtelse. Sen pratade vi en stund om tolkningen och kom fram till att hon egentligen tyckte att jag hade rätt. Det slutade med att vi kramades. Jag fick ut en agression ur mitt system och hon fick lära sig att hon ibland uttrycker sig klumpigt. Dessutom slipper jag nu gå runt med omotiverat negativ inställning till allt hon säger, eftersom jag fått reda ut det jag egentligen störde mig på. Viktigt! Tala om när du blir förbannad, ledsen, provocerad, förnedrad. Tala om när du blir glad, smickrad, imponerad, berörd. Säg det bara! Vi måste börja kommunicera med varandra.

Och det är svårt att stå upp för sig själv. Jag vet verkligen det. Jag har fått lära mig att göra det, tvinga mig. De första gångerna ville jag bara gråta. Men efteråt känner man sig hundra kilo lättare, för att man fört en strid som varit viktig. Och för att man har rett ut något. Det är värt det.

Det sitter ett jävlaranamma i hela mig idag. Har sett till att få dammsugaren fixad, vattenlåset utbytt och en extra madrass till min omotiverat hårda säng. Det får vara nog med att känna sig förbisedd och provocerad. Det går att ändra på. Jag har makten.

----------------------

Såg familjen Bonniers beryktade samling av författarporträtt. Gissa vilket som kanske var det absolut mest kraftfulla och vackra? Jag tror nästan inte ens jag skriver det. Hennes förnamn börjar på B.
Det var blandad kvalitet på porträtten. Verkligen. Men det var kul att ha sett dem.

Och nu är det helg.

Jag erkänner mig skyldig

Jo, att blogga är också att blotta sig. Alltså sitter jag här nu med rumpan bar och bara blottar.

Har lagat helt vansinnigt mycket kikärtscurry idag. Bra grej, för då dröjer det väldigt lång tid innan jag behöver ägna tid åt seriös matlagning igen. Extra plus för att den dessutom blev god...

Annars har det varit en vecka av skrivkramp. Jag har känt mig som om jag stampat runt runt bland exakt samma ordkombinationer timme efter timme. Min roman går att sammanfatta såhär, till exempel: "Prata med mig!" "Nej, jag kan inte!" "Jo, men du måste prata med mig, jag älskar ju dig!" Nejdå, jag upprepar mig inte.
Igår lyckades jag i och för sig knåpa ihop en saga. Så lite creds kan jag få i alla fall.
"Prata med mig!" "Nej!" "Jo!" Suck...

Var på IKEA och inhandlade massivt med ljus och lyktor, samt pomlor i rött och guld att pryda lilla rummet med. Det kommer att bli en gnistrande advent i år.
Det jag önskar mig nu är bara mer snö (eller snö över huvud taget...), samt att jag ska få en schysst lördgaskväll, utan att bli alltför packad.

Blotta

Hur vi alla ständigt blottar oss för människor vi inte känner.
Hur vi sitter på caféer och säger allt vi tänker, utan censur.
Hur vi är fulla och åker pendeltåg.
Hur vi mobilblottar på bussar norrut.
Hur vi pratar om människor utan att veta vems syssling som sitter intill.

Jag kommenterar aldrig pjäser i pausen, man vet aldrig vems släkt som är där.
Sen jag flyttade till Stockholm pratar jag mindre skit om kändisar på offentliga platser.
Paranoian...

Pappornas dag idag. Tänker på min. Han är ett fint exemplar. Älskar honom.

SNÖ!!

Ja, eller det var i varje fall vitt på garagetaket utanför mitt flickrum imorse.
Nu är det slaskgrått elände som vanligt. Men det finns hopp om vinter. Jag hoppas på vinter. Jag hoppas på krispvinter med pudersnö och, minst, tio minusgrader. Jag drömmer om en vit jul. Jag drömmer om en vit november. Sen kan växthuseffekten ta sig i brasan. Jag har varit en duktig miljökämpe i år. Jag har åkt pendeltåg. Jag har ätit mina kravmärkta havregryn och mina svenska höstäpplen. Jag har gjort mig förtjänt av en vit vinter. Ska bara hitta en eländes vinterkappa först...

Imorgon tillbaka till huvudstan. Längtar. Saknar.

Ikväll trerätters middag med Familjen Fallera. Soppa på mammaplockade kantareller. Riktigt fin oxfilé med julienneskurna rotsaker och rödvinssås deluxe. Höstdoftande äppelsmulpaj med vaniljvisp. Någon annan än jag som blir hungrig?

Bodil!

"Människans hjärna börjar fungera när man föds och fungerar till det ögonblick man ska säga något offentligt."//B. Malmsten

"Ja, eller skriva något ämnat för andras ögon. "//L. Johansson

Det är en vacker stormig dag

Här i windy city är det som namnet vill påvisa. Det blåser storm, men det är vackert. Det är en positiv dag idag. Långfika på Wirströms med underbara Å. Lite kvalitetstid med mammsen. Och nya FJK-skivan på posten från bästa C. Vad mer att begära av en dag? Jag är tänkt på, liksom.

Härlig helg också. Var på Umeåturné. Hann träffa många. Det enda som gnager är att jag inte hann höra av mig till Elli. Så längesen vi sågs. Men, det går ju fler tåg (ja, eller bussar...).
Fick träffa dunderetablerade vuxenparet i deras inredningstidningslägenhet. Så fina är de, och det är värme där. GosT och jag mysfikade, pratade och köpte mössa - värme igen. Mer värme sen hos L i kollektivet, med gitarrer och film. Sen ytterligare värme och samtal hos C. Det lutar åt att jag kan kalla höstlovet för rätt lyckat.

Familjen var på utflykt i måndags. En typiskt Johanssonskt oplanerad sådan. Inget blev som vi tänkt oss (som vanligt). Vi hamnade på ett pittoreskt litet matställe med kanelbullar made in heaven. Tiden hade stannat där, som en annan värld.
Den Ångermanländska naturen... Små orter som alltid överraskar... Jag står med gapande mun varje gång. "Finns det här?"

Bla, bla. Äcklig jävla optimistkonsult jag skulle vara då. :P

Idétorka

1. När gick du upp idag?

Typ halv tio

2. Diamanter eller pärlor?

Alltså, jag är inte smyckestjejen. Meeeen, med rätt design, båda.

3. Senaste filmen du såg på bio?

Järnets änglar "Mona!" som P skulle ha sagt...

4. Favorit-TV- program?

Six feet under

5. Vad åt du till frukost?

Grovt bröd med ost. Inte fullt så grovt bröd med blåbärssylt.

6. Vad är ditt andranamn?

Erika

7. Din favoritmat?

Mustiga grytor

8. Vilken mat gillar du inte?

Segt jäfla kött. Eller kött för sakens skull.

9. Favoritchips?

Franska örter och gräddfil

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?

Shawn Colvin - Cover Girl

11. Vilken bil kör du?
Pendeltåg?

12. Favoritmacka?
En med brie, eller feta, eller mozzarella eller... (jag älskar ost...)

13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?

Översitteri.

14. Vilka är dina favoritkläder?

Klänningar, benvärmare.

15. Om du fick åka vart du ville på semester?

Island

16. Favoritklädmärke?

Gudrun Sjödén

17. Var vill du dra dig tillbaka?

På en klippa vid havet

18. Favorittid på dagen?

Natten

19. Var är du född?

Härnösand

20. Vilken är din favoritsport att se på?

Jag avskyr jäfla sport!

21. Coca Cola eller Pepsi?

Icke multinationell dryck nån?

22. Fotboll eller ishockey?

Ingetdera

23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?

Nattuggla

24. Pedikyr eller manikyr?

Bla bla... boring

25. Vad ville du bli när du var liten?

Skådespelerska, eller ridlärare (!?!)

26. Bästa barndomsminnet?

Alla dessa visfestivaler...

27. Varit i Afrika ?

Nej, vet nån vad! Det är ju så förbenat varmt där...

28. Nånsin rullat in någon i toapapper?

I wish...

29. Varit med om en bilolycka?

Don't jinx it!

30. Favoritdag i veckan?

Måndag. För då börjar skolveckan igen... Ja, jag är lite störd. Och jag går en makalös utbildning.

31. Favoritrestaurant?

Chutney

32. Favoritblommor?

Såna som inte dör så lätt...

33. Favorit-snabbmatsrestaurant

Max

34. Äger du en cykel?

Ja, fast jag önskar att jag hade en annan.

35. Vem fick du senaste mailet från?

Åsa, my darling!

36. I vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?

Jag tror inte på kredit

37. Läggdags?

Då vanliga människor kliver upp

38. Senaste personen du delade en middag med?

Mamma och syster

39. Vad lyssnar du till just nu?

Pappa låtsas att han är Gurkans röst...

40. Favoritfärg?

Blått, lila, svart, grönt

41. Hur många tatueringar har du?

Noll

Mästaren talar

Jag kan inte ha en litterärt inriktad blogg utan att berätta det här, även om det känns som om jag har ett enormt självhävdelsebehov då. Jag säger det i alla fall... Jag är HÄRNÖSANDSMÄSTARE i Poetry Slam. Sug på den! Så, nu var det sagt. Hehe. Och, jag erkänner att jag är lite stolt. Tidningen jämförde min Visakortsdikt med Själens Furir av Göran Palm. Dessvärre har jag aldrig läst Själens Furir...

I övrigt. Poesifestivalen i Härnösand är någonting alldeles makalöst. Och mina varmaste kramar och all cred till arrangörerna. Vilken finalkväll det var i år, med fantastiska poeter, fantastisk musik och fantastisk stämning! Anna Jörgensdotter är min nya älskling. Och vilken Öppen Scen det var. Tänk att Härnösand trycker på så många poetämnen. Det är i såna stunder jag älskar Härnösand, i alla sin småstadighet. När stan lever. När människor möts, när människor brinner, när det skapas kultur. När alla Härnösandsbor kryper fram ur sina hålor och det blir fest. Kultur förenar!

Och Thomas Tidholm tillsammans med Horn Please... Extas!

Facebook

Nej, jag har inte Facebook. Nej, jag tänker inte skaffa Facebook. Nej, jag bryr mig inte ett skit om att ens ta reda på vad det är. Det jag vet om Facebook räcker mer än väl för att jag ska gå i spinn och sätta mig på tvären. Mina vänner slukas upp och försvinner och börjar superlativisera varandra. *rysning*. Nej, det blir ingen Facebook. Nämnde jag att jag inte tänker skaffa Facebook?

Elin is back in sajberspejs! Bra grej! Jag blir glad :)

I övrigt är jag tillbaka i gamla Härnta för ett par dagar. Poesifestival, middag med Å och annat mys. Kanske ska jag slamma ikväll. Bara det att jag har så svårt att lära mig mina egna alster utantill...

Sjuk igen. Men idag ska jag till vårdcetralen. Jag har tillförsikt.

Bodil har stängt ner gästboken. Verkar vara en stor sak för henne. Jag kan förstå kluvenheten. Var tvungen att skriva ett litet uppskattningshejdå.

Facebook? Nej, skulle inte tro det.

SL-kortet är min bebis

Det är helt absurdt vad viktigt mitt SL-kort är för mig. Om jag traskar runt på stan sticker jag titt som tätt ner handen i väskan för att känna efter så att det ligger kvar. Jag är mer orolig för att tappa det än vad jag är för att bli av med både mobil, plånbok och nycklar - tillsammans. För det är ju så förbaskat dyrt. Och om man tappar det får man inget nytt. Och det är ju förbindelsen med allt. Inget SL-kort, inget ta sig. Jag och mitt SL-kort, helt enkelt.

Var på återförening med gamla fina teaterfolket igår. Jättepepp. Mycket mat och vin och umgänge. Lite sömn. Mycket åka buss tillbaka till folkhögskolan. Men så värt det! Var så fint att träffa alla de fina och krama på dem. Marres tvål luktade sommarminnen. Det är något visst med Kvartersteatern i Sundsvall. Något väldigt visst.

Håller på med perspektivfasning (eget ord kanske?). Fasar ihop perspektiven med varandra. Oj, oj. Det börjar bli spännande nu.

Poesifestival nästa vecka! Tjoho!! Då kommer jag med bussen igen. Det är ett sjuhelsikes åkande med den där bussen...

Kul att lyssna på folk på pendeltåget. Tre damer hade varit på Dramaten och sett Blottare och parasiter. De var inte nöjda. De hade gått i pausen. De pratade också en del om en av damernas pipande väggtermometer. Så kul att sitta där som en inventarie (en väggtermometer kanske...) och bara suga i sig.

Klargöra

Louisa saknar visst det Tomas! Louisa saknar en hel drös andra människor också. Så det så! Och ni vet nog vilka ni är...
Men jag kan ändå inte hjälp att trivas lite och känna mig lite tillfreds. Det är nog att tolka som en bra grej - igen...

Var på författarsamtal med Torgny Lindgren ikväll. Omöjligt att inte bli lite småkär i den fantastiske farbrorn med sin berättarröst (både skriftlig och muntlig). Han var så klok, underfundig och sådär småfyndig hela tiden. Och så var han så kär i sin fru. Och så vill man nog ha det ändå... när man snart ska fylla sjuttio. Var tvungen att säga vad jag tyckte om Vattnet - att det var något av det vackraste jag läst (pappa hade rätt...) Han tyckte det var kul att jag tyckte så - fastän jag var så ung. Jag sa att det var min norrlänning som spökade.

Imorgon har vi textsamtal. Det är lite, lite läskigt den här veckan. En bit av romanen ligger framme för eventuell slakt...

Kantra

Min blogg har kantrat. Jag har slutat behandla de stora - och små - frågorna. Jag skriver bara om mig själv. Kantra1

Min roman håller på att kantra. Ska jag byta perspektiv igen? Tror det. Kantra2

Jag använde ordet kantra på ett lite halvkonstigt ställe i min inlämningstext den här veckan. Kantra3

Ikväll ska vi gå på teater. Norén. Tre timmar vemod, ångest och elände. Gillas.

Behöver medicinsk rådgivning inför nästa steg i handlingen. Ska fixa det snarast.

Toast med hummus, soltorkade tomater och färskost = bra grej!
Ikväll blir det gröt med lingonsylt. Lugnt bästa grötsylten.

Knark!

Ah! Ljuva antibiotika och ljuva morfinstinna hostmedicin! Nu ska här äntligen bekämpas sjukdom och elände. Svettas lite fint och märker hur kroppen slåss mot baciluskerna.

Imorgon blir det gayklubb. Härligt nykter ska jag vara, och passa på att skratta åt mina fylltrattar till korridorskamrater.

Var på Dramaaaaaten i tisdags. Såg Macbeth. En tolkning som var lite all over the place, och jag saknade häxorna stundtals. Men Lena Endre dominerade hela föreställningen. Den kvinnan är makalös. Hur hon bara ägde den Shakespearska blankversen. Hur hon ägde scenen. Hur hon fick alla sina medspelare att bara blekna. Sen måste jag också revidera min syn på Börje Ahlstedt - igen. Han var bra. Kan sträcka mig till att säga mycket bra... Men Lena Endre. Och tänk om man fick se ut sådär när man är femtiotvå...

Vi har lekt med versmått i veckan. Det är så omåttligt roligt. Det är sällan det blir några enastående verk. Men bara att få till alla jamber och diverse är ju en seger i sig. Dessvärre verkar jag rätt ensam i klassen om att tycka det är skojigt.

Förresten har jag och korridorspappan lagat kanske de godaste pannkakorna in the history of the earth. På lördag är det den stora biffstekardagen.

Och nu är detta blogginlägget slut
Louisa tänker gå och lägga sig
Godnatt på er, så hörs vi snart igen.
(Haha, blankvers!)

Jag har tre mattor

Jodå august, jag har en matta. Eller tre mattor. De är alla bra, men jag brukar sällan använda dem i skrivkrampslösande syften. Kanske något nytt att försöka.
Diktvecka den här veckan. Jag anser dikter - mer än prosa - vara min hemmaplan. Därför får jag inte ur mig någonting. Ingenting förefaller bra nog. Så illa står det till med verkligheten.

Sitter hos Poofie i Skara. Förkylningen har gått in i en helt ny fas. Fortfarande hosta, men nu även halsont, öronont, huvudont och igår feber. Det är ju härligt att känna att man lever, som det brukar heta. Ska ta en Ipren, innan det bär iväg till stadsmetropolen Skövde... Vi ska shoppa. Jag ska INTE shoppa... kanske bara några hårsnoddar... För jag har så LÅNGT HÅR nu att jag kan ha FLÄTOR *fira*.

Deltog i mitt livs första slam i måndags. helt oförberedd stod jag där och reciterade sånt jag trodde mig minnas ur mina alster. Det var skoj. Men jag rönte inga större framgångar hos klubben för inbördes beundran (Jag var den enda på stället som inte kom dit varje vecka och slammade...) men dock. Mest äg av alla var en tant på åttiotre som slammade om IT-samhället och hade en dikt som började "Jag vägrar gå med stavar i Hagaparken...". LOVES IT!! Hon gillade, för övrigt, mig också.

Livet...

IKEA family

I helgen var vi på IKEA. Och vi var som en riktig family. Pekade på grejer, delade vagn, höll koll på varandra, delade ut smeknamn. Ack ja, internatlivet!

Sen när vi kom hem var jag tvungen att städa rummet. Så att mina nya femkronorsväxter skulle trivas. Och det var lite som en rensing i själen. Det var som att tvätta bort bakfylla, halvvemod och gamla papper - allt i ett svep.

Idag busåt P och jag på Chutney - återigen fast vi inte alls hade råd. Men det smakar ju så gott, och man blir ju så gudomligt mätt. Och så var eftermiddagen som en liten smekning.
Hej och hå, hosta. Imorgon ska jag köpa knark...

Vår torktumlare ska dödas. I say no more.

Bakfull och hosta och skrivkramp

Men, man kan ju inte vara på topp jämt...

Igår var det temadag "Hela skolan ut i skogen". Ett helt våldsamt humoristiskt namn. Men vi hade kul, gjorde teambuildningövningar, åt sojakorv och samlade saker på B i en påse. Vi lyckades hitta bajs såklart...

Min lärare har mitt romanutkast med sig till Zürich. Jag är nervös. För tänk om hon tycker att jag borde lägga ner, att min roman inte har någon framtid. Fast det kan hon väl ändå inte tycka... Eller?

Trött, så trött, så trött. Ska nog snart sussa. Om jag inte bestämmer mig för att försöka skriva det där fiktiva barndomsminnet först. Inget direkt flow idag, om man säger så. Men tacos och ölprovning. Inte helt dumt.

Folkisnoja

Tänk om mitt år på folkhögskolan är för kort. Så mycket jag vill hinna med. Så mycket. Idag är en konstig dag. Någonting hänger i luften.

P fyller år. Hon fick födelsedagskort bugetstyle. Hon hade bakat kladdkaka också - vegansk - jättegod.

Hade helt vansinnigt fylliga diskussioner kring en novell av Bodil, och kring en bok av Sara Villius. Älskar halvorganiserade meningskiljaktigheter... Så häftigt hur man liksom tänder till. Hur viktigt det blir att alla förstår ens upplevelse.

Jag bor - skriv mig

Flyttkort är så nittiotal.

Louisa Johansson
Folkhögskolevägen 1
Box 161
17723 Järfälla

Skriv om ni vill. Det är mysigt med snigelpost. Ska själv bli bättre på spontan sådan... inbillar jag mig...