Dagens Bodil

Läs inlägget Arv och miljö! Det säger allt om mitt dagliga tänk kring livets blivande.

K.D Lang

Goddag! Jag har köpt mig en skiva. K.D Lang - Hymns of the 49th parallel. Ja!!

Sen har jag varit i skolan och kommit på att jag får en liten liten separationsångest varje tisdag när jag måste åka därifrån. Det hänger ganska intimt samman med en viss person. En viss underbar, fin, härlig person som blixtrar med ögonen.

Köpte lite små fyllepresanger till en Kaka idag...
Imorgon ska jag sova där och vi ska ha det fint tillsammans.

Min kropp är slut, men jag är ändå mer nöjd än vad man borde kunna förvänta sig...

Förresten ska jag gå på bio på tisdag. You do the maths.

Ventialtionsljud och ludd mellan tårna

Så längesen jag satte min fot här på bloggen... Livet har varit i vägen - har delat ut sina törnar till höger och vänster. Inget bromsar kreativiteten som lite plötslig bostadslöshet.
Nu är jag med bostad igen. Betalar mer än vad som någonsin kan vara rimligt för ett litet rum i en lägenhet. Rummet har dessutom baksug i ventilationen. Betyder: Tinnitus släng dig i väggen! Vem har inte drömt om att ligga i oljudet från den värsta sortens susochduskylskåp? Nämnde jag sprickan i väggen och TV:n utan kanaler?
Tusen anledningar till att bli hembygdsromantiker. Det är också vad jag sysslar med lite till vardags. Tänk att bo i en stad där man kan få ett boende med riktigt kök för en rimlig penning inom rimlig tid. Den du!

Läser för närvarande Michael Cunninghams debutroman Ett hem vid världens ände. Den är suberb. Jag längtar till dess jag läst ut den... för då får jag se filmen! Hoppas de filmatiserat den lika bra som de gjorde Timmarna.

Har skrivit en sexscen idag.

Och så har jag fått sitta och prata om livets betänkligheter i ett kök inte alldeles långt från Odenplan. Det var precis vad själen behövde. Det, lite TV och en hund som lutade sin keliga kropp mot benet. Tack gode gud för varma människor och vrår!

Vad man vill ha i december

Vita takåsar.
Adventsstjärnor i varje fönster.
Glögg.
Pepparkakor.
En hund i sängen.
Ledigt från jobbet.
Stjärnklart.
En stund bort från Stockholm.

Få saker är vackrare än Härnösand en decemberkväll när snön ligger packad och knarrar under skorna.

Jag är nästa Augustpristagare!

Vad en god natts sömn, Johanna Nilssons senaste bok, en fullständigt vansinnig promenad i regnet, och en riktigt god sallad kan göra!
Jag har lossnat med romanen idag. Tror jag. Bitvis. Jag känner mig faktiskt lite nöjd med de fyra sidor som blivit och har ÄNTLIGEN bestämt mig i perspektivfrågan. Och jag älskar verkligen mina underbara karaktärer. De är såriga på ett så sprött sätt. De är så vidöppna och så känsliga. De betraktar. Sonja och Eva - mina gull. Dagens gull. Sara och Amanda får vara gull en annan vecka.

Tjoho!! Såhär har jag inte känt inför den här texten sen... augusti (?).
Tralala! Fallerej! Tjolahopp! Tjolahej!

Ska för övrigt komma med ett mer ingående tyckande om Johanna Nilssons "SOS från mänskligheten" när den är färdigläst. För den har vissa problem. Men... hon kommer undan med en hela del språkliga tråkigheter. För hon älskar också sina karaktärer - och det märks.

Godmorgon världen!

Min lägenhet stinker bacon.
Det är för att jag steg upp för sådär en timme sedan - lagom till lunch alltså.
Lunch på morgonen betyder brunch.
Brunch ála Louisa innebär. Knaperstekt bacon, smörgeggstekta aubergineskivor, keso, äppeljos, sallad på olika salladssorter, körsbärstomater och paprika.
Jag är och förblir ett kulinariskt geni.
Nu ska jag göra stan osäker i mina knästrumpor.

Det ligger som en flottdimma här inne.
Får man högt kolesterol av att andas in fett?

Kunder

Idag har sensationellt många kunder varit elaka mot mig.
Och vissa dagar är det liksom inte psykologiskt läge för det.
Nästa gång jag får ta skit från travmannen kanske jag blir tvungen att ge skit tillbaka.
Ha!

Bestämde mig för att promenixa halva vägen till jobbet.
Det gjorde jag också - trots regn och rusk.
Kände mig lite duktig sen.

Watch out travmannen. Imorgon är en ny dag...

Jobbfritt

Tvätta
Dammsuga
Dega
Doktorn kan komma
Skära gurka
Diska
Brygga kaffe
Mysa i kusinkoftan

G var här och fikade. Mycket varmt och mysigt. Få skratta och förlora sig i samtal och hålla i en hand som är mycket varmare än min egen. Jag är verkligen begåvad med iskalla extremiteter.

Lyssnar på Christer Jonasson hela tiden just nu. Hans soloplatta är det enda mina öron vill ha. Så sprödvackert och så bra för insidan. Tack Christer för den!

Längtar till skogen och efter snön.

Om jag inte är på jobbet kan ni ge er den på att de ringer mig istället. Bara för att jag ska minnas vilka som äger mig. Att ha ett jobb är att vara ägd. Så krasst är det med verkligheten.

Skulle ha varit vinkväll ikväll. Men jag är inte den enda som är ägd... Funderar på att smygöppna min julglögg och kura soffan istället.

Förälskelser

En av mina ständiga förälskelser är, och förblir, Lena Endre. Människan är en enastående skådespelerska som dessutom är sinnessjukt vacker på ett karaktärsfullt sätt. Och som om det inte skulle räcka verkar hon sitta inne på vettiga åsikter också. Sen inbillar jag mig att hon därtill är trevlig.
Förälskelsen sattes igång när jag gick i nian - och såg henne i Dramatens uppsättning av Brechts Den goda människan i Sezuan"- och blommade upp igen för fullt i morse när jag läste en intervju med henne i Situatuon Sthlm. Köp tidningen och läs den intervjun nyss!

Sen har vi det där med förälskelse i sin egen text. Har märkt att jag alltid är som mest och intensivast kär i de senaste orden. Den färskaste dikten är den vackraste jag någonsin skrivit och alla andra bleknar svårartat i jämförelse. Jobbig grej när jag nu försöker sätta ihop en samling. För alla dikter är för tillfället ruttna. Alla utom min replikdikt till en viss Lugn...

Jag får ha några av de gamla dikterna att uttala sig klokt i en tidning, så att de får ny luft i mitt hjärta...

Absolut rekreation

Jag var mordiskt trött när jag satte mig på pendeln från Jakobsberg igår. Pendeln som blev röda linjen, som blev buss 204, som tog mig till min fristad på Lidingö.
Och så hade vi kvalitetsrep. Och när Strings & Stuff har kvalitetsrep släpper det mesta. Ingen mer jobbiritation, ingen mer småledsenhet, ingen mer kropp som tror att den ska gå i bitar. För det är absolut rekreation att få vara med mina bandisar, att få sjunga ursprungssvängig bluegrass och få te i muggar stora som soppskålar.
Sen råkade vi vara i pik med skruv igår också. Tunggung, tillbakalutad mjukgrass och bara allmänt kanonmusicerande.
Om ingen utnämner oss till Polarpristagare snart så är världen skev...

Sen har jag jobbat på stormarknad.
Idag har jag:
- Tappat en bakelse i golvet
- Tagit skit från mannen som tror att han äger mig (och hela stormarknaden för den delen) eftersom han är så bra på trav
- Spexat med en långhårig kille som nyss varit i Indien
- Dansat balett på lagret
- Trallat på "You are my sunshine" hela dagen

Kakan var här och vi stekte blodpudding. Så nu har vi försäkrat oss om att inte få järnbrist. Dessutom har hon diskat min disk och jag lärt henne hur man gör potatismos. Imorgon är min lediga dag och tvättstugan råkade (hör och häpna!) vara ledig...

"Var snäll mot dig själv"

Idag var jag på vårdcentralen och blev tömd på merparten av mitt blod.
Jag hade fått en gullig lista över brister jag skulle kolla upp att jag inte hade. Alla som känner mig vet hur fruktansvärt rädd jag är för just blodprov. Skräckslagen är inte ett tillräckligt starkt ord... Numer slår jag i alla fall inte till, de intet ont anande, sköterskorna i ren panik.
Idag var jag lika skraj som vanligt. Pulsen i hundranitti, iskalla händer, och mina som vanligt alldeles för tunna kärl som aldrig hittas. Men jag fick träffa en så obeskrivligt fin sköterska. Hon gav mig en varm kudde att klämma på, så att blodet skulle rinna till och sa åt mig att inte tycka att jag var "pjoskig" - för det finns forskning på att nålskräck faktiskt inte är något man rår över. Efteråt sa hon åt mig att nu skulle jag unna mig något, eftersom jag genomgått pärsen.

"Köp en kopp kaffe, var snäll mot dig själv."

Den sköterskan blir dagens hjälte. Ibland glömmer jag att vara snäll mot mig själv - det gör vi nog alla lite till mans. Då är det bra att någon annan minns att påminna mig om det. Jag har en människa som gör det ofta. Hon är min värme.

Utanför fönstret regnar det både droppar och gula löv. Var är vintern?

Hjärter Ess

Snabbuppdatering.
Kakan är här. Vi har ätit fett.
Jag är kär så att hjärtat håller på att bulta ut genom näsborrarna.
Jag är ett Ess på teater.
Kristina Lugn gör mig varm i själen.
Jag har skrivit en halv sida idag.
Jag är nyduschad.
Jag har dansat till Stefan Sundström i mitt breda fönster, så nu tror mina grannar att jag är Anneli Alhanko.

Vad i hela fridens namn håller jag på med?

Hjälp!
Jag har alltså sagt att jag ska framföra en monolog av Kristina Lugn imorgon. Det lät som en jättebra idé när jag sa ja... Bara det att jag nu har drabbats av den svåra nervostiteten. Känns som om jag är 14 igen och risken finns att någon ska råka se bindan i min hand när jag smyger iväg på toaletten. Var så sjukt längesen jag gjorde nåt sånt här. Obehagliga minnen från otaliga scenskolesökningar tränger sig på. Men... jag tror att jag har ganska bra ordning på Camilla nu, så jag kan eventuellt ta mig ur även denna sits med hakan... (ibland måste man använda sig av en Elizabethism)
Nu ska jag dricka te, och försöka låtsas som om jag inte bryr mig om vad folk tycker. För jag ha ju bättre självkänsla än så...

Mode hösten 2008

Modebloggen är tillbaka!

Här är modet hösten 2008. Allt enligt the LouisaErika School of Fashion.
Damerna först. Det som gäller i höst är knästrumpor. Regnar det sticker de upp lite kaxigt ur ett par fräcka gummistövlar (gärna röda). Vid torrare väder ser vi dem tillsammans med handsydda läderkängor och eventuella benvärmare. Vidare har man till nämnda strumpor ett par sköna leggings och en fin liten klänning, gärna med fikor. Under klänningen bär man gärna en randig långärmad tröja. Även en glad kjol gifter sig bra med de tidigare nämnda strumporna. Är man mer sugen på byxor är det fortfarande grå stuprör som dominerar, eller eventuellt ett par manchester i någon galen färg. Tröjorna är randiga, prickiga, eller enfärgade - i vissa fall blommiga - och gärna i farfarsmodell. Koftorna är också på stark ingång. Är man frusen får de gärna vara varma och luddiga. Ytterplaggen är personliga kappor, accentuerade av vackra sjalar - helst med litterära citat på - stickade mössor, och fingervantar i galna färger.
Herrarna bär gärna hatt, lite slitna jeans, och snygga sjalar. För männens tröjor gäller detsamma som för kvinnornas. Farfarströjan är en aldrig utgående klassiker.
Färgerna i år är, knallblått, djupt lila, svart, brunt, mörkgrönt, grått (hör och häpna!) och benvitt.
Materialen är företrädesvis ekologisk bomull eller linne - även om ull också är på stark ingång. Favvodesignern är alltid Gudrun Sjödén - nu mer än någonsin, med tanke på hennes ekologisatsning.
Principen är att använda så mycket som möjligt av de kläder man redan äger och kombinera dem på nya sätt. Köp så lite nytt som möjligt - då det kan äventyra din framtida förmåga att inhandla föda och toalettpapper. Och eftersom det är viktigare att lösa den egna personliga finanskrisen än den som tydligen pågår på "börsen" (var nu den ligger).

På väg ut från modelistan är dessvärre Palestinasjalen då den - som vi ju konstaterat redan långt tidigare - tappat all sin attityd och sitt politiska uttryck. H&M m.fl. har dödat klädernas ställningstagande.

Pirr-i-magen-listan

(veckans, utan inbördes ordning)

*Mjölkskum
*Höstpromenader på Djurgården med underbara släktingar
*En viss tjej
*Stora, ickebelamrade, golv att dansa över
*Knallblå fingervantar
*Sovmorgnar
*Kristina Lugn
*Mat och fika med saknade vänner
*Gula löv i höstsolen
*Krispig luft mot kinderna
*Vakna till ljudet av regn och vända på sig
*Djupa fönster
*Ränder och prickar
*Min nya karaktär Mirja
*Solrosskott
*Mitt täcke

Påminna sig om att världen är som en vacker lila pläd med blommor på ibland...

Det är viktigt att skriva... något

Regnet kastar sig ner över innergården.
Jag håller på att försöka lära känna en flicka som jag tydligen ska gestalta om en vecka från idag. Hon heter Camilla och längtar efter sin pappa som hon aldrig har träffat. Hon är en snyftare.

Sen har jag skrivardag idag också. Måste säga att det inte går riktigt så bra som jag skulle önska. Jag kan liksom inte låta bli att lyssna på radio. Jag är en radiomissbrukare.
Och så tvättar jag, klämmer på Camilla, lagar omelett, funderar på att ta en promenad eller ringa någon som kan fika med mig.
Inte mycket produktivt - just. Men mer produktivt än innan. Så...

Smulpaj i påse

Alltså, allvarligt talat, hur svårt är det att baka en smulpaj?
ALLVARLIGT?
Lägg ner Ekströms jävla fryspaj! Nu!

Herregud människor! Det får finnas en ände på förslappningen och rädslan för riktiga ingredienser. Det är varken farligt, tidskrävande eller särskilt jobbigt att laga mat själv.
Man kan slänga ihop en omelett med sallad på mindre än tio minuter. En Findus färdigrätt, som innehåller ungefär noll näringsämnen, tar sju minuter i micron. Wise up!
En smuldeg slänger du ihop på fem minuter. Det eventuellt tidskrävande i att göra en paj är att skiva äpplen. Men då kan man göra blåbärspaj. Ha!

Är överhuvudtaget less på reklam - i synnerhet reklam för KORKADE onödiga produkter. Sluta komma in i mitt vardagsrum och spy skitinformation över mig!
Jag är ju stormarknadsmedarbetare igen. Och ibland vill jag bara vägra sälja vissa saker. Fettfri majonäs! Vad är det? Majonäs består ju, för allt i världen, av fett.

Föd inte upp en generation ungar på konstiga substanser. Ge barnen - och dig själv - riktig mat som du gjort själv, så att du vet vad du sväljer.

Smulpaj i påse!?! I rest my case....

Jag finns!

Jag ligger ute på youtube - alltså finns jag.

Kolla!

Läsesalen, onsdag, 14:22

Sitter på Kulturhuset och försöker lossna i mitt storslagna författarskap. Det går inte riktígt som jag tänkt mig. Jag fastnar hela tiden med blicken på fyra män i gula regnställ utanför. De försöker rengöra den gigantiska fontänen i rondellen, med hjälp av tre högtryckstvättar och en sån där skrapa man använder för att fösa undan vatten när man duschat. Det är ett ganska spännande vardagsdrama - faktiskt. Särskilt som regnet öser ner och gör det svårare för dem att se var de redan varit. Och slangarna från högtryckstvättarna fastnar i allt möjligt hela tiden...

Jag vill verkligen skriva massor idag. Det är min första lediga dag av nio möjliga och nu har jag verkligen chansen. Men jag kommer INGENSTANS. Plötsligt vill jag byta plats för hela eländet att utspela sig på. Dessutom vill jag flytta perspektiv och allt möjligt annat jox. Och jag har inte en aning om var jag ska börja. Har suttit här i två timmar och lyckats kläcka fyra rader text. Det var väl bra jobbat?
Funderar på att ge mig själv fikapaus. Eller ge mig själv lov att åka hem och laga kikärtsbiffar istället. "Inspirationen" verkar inte infinna sig idag...

Tips till alla: Undvik, så långt det är möjligt, att komma på en romanidé. För ni måste nämligen skriva skiten sen också... *rys*

Vända på dagar

Ibland blir en dag bra, trots att den inte borde bli det.
Det skulle - rent hypotetiskt - kunna vara en dag då man kliver upp klockan sex, efter att ha legat vaken och hostat hela natten (för typ femte natten i rad). Sen kanske man ser fram emot den sjätte arbetsdagen i rad på en nyöppnad superhetsig stormarknad. Man kanske har jobbat övertid som en skållad bäver. Man kanske känner sig helt otroligt stressad över att man försummar sin presumtiva roman...
Men så kanske det händer att en kund tackar en för att man är trevlig. Så kanske man storhandlar på sitt nya jobb, där man hittar och allting är fräscht. Man kanske kommer hem och tar en lång dusch. Man kanske ägnar sig åt att läsa klasskamraters texter. Sen kanske man lagar potatisomelett med curry och lyssnar på Stefan Sundström. Och så kanske man kommer på att det inte är så jävla dumt att finnas här vid Fridhemsplan en vanlig måndag kväll.
Och imorgon är det efterrätt i skolmatsalen...