Städade och hittade en gammal dikt
Hålla midnattsmässa för mig själv
och be om någonting
som kanske aldrig kan uppbringas
Knäppa händerna
hårt
så att knogarna vitnar
spricker
fläks upp och blöder
För att bara blod
kan sona det vi gjort
och rädda dina spillror
lördag, juni 12, 2010
lördag, mars 20, 2010
lördag, mars 13, 2010
onsdag, mars 03, 2010
500 days of Summer
Och så tänkte jag på dig
Efter det tänkte jag lite på dig
Sen tänkte jag på dig en stund
Sen ville jag skriva och säga
att jag saknar dig
Att jag struntar i stolthet (både din och min)
Men sen vet jag
Att han är jag att jag är han
Och du är hon
Och det var inte vi
KomtillbakaKomtillbakaKomtillbaka
Efter det tänkte jag lite på dig
Sen tänkte jag på dig en stund
Sen ville jag skriva och säga
att jag saknar dig
Att jag struntar i stolthet (både din och min)
Men sen vet jag
Att han är jag att jag är han
Och du är hon
Och det var inte vi
KomtillbakaKomtillbakaKomtillbaka
fredag, februari 26, 2010
Min första predikan någonsin!
Jag är ledsen Gud, men idag finns du inte.
Det finns dagar då åtminstone jag känner så. Dagar då ensamheten är outgrundlig och det mörka är så mörkt att det inte finns ljus nog att tända för att jaga undan det.
Eller nätter då jag ligger timme efter timme alldeles urholkad och räknar sprickorna i takfärgen.
Stunder då jag skulle önska att jag kunde vända mig ut i mörkret rakt in i sprickorna ropa efter Gud och känna hans närvaro. Men jag öppnar munnen och det som kommer är luft. Luft som blandas upp i luft och som inte åkallar något. Och det är fullkomligt tyst. Hur kan det komma sig? Var finns Gud då? Dolly Parton skriver: Hello God, are you out there? Can you hear me, are you listenin' any more?
Hon frågar sig var Gud har tagit vägen, om han helt enkelt givit upp om oss. Hon undrar if we're still on speakin' terms. Om bönen når fram, om det finns någon kommunikation. Och ibland undrar man. Jag vet i alla fall att jag undrar. Undrar utan att kanske alltid våga ge uttryck för det.
För är det tillåtet med ett så starkt tvivel? Är det tillåtet att känna den ensamheten? Är det Gudfruktigt? Vi är kristna och vi har Gud, men är det inte så att vi ibland ändå känner oss hopplöst övergivna? När vi sätter på TV:n, öppnar morgontidningen, får det där telefonsamtalet eller sitter ensamma kvar för att någon vi ville bygga liv tillsammans med plötsligt gått?
Jag vet att jag i de stunderna av tvivel kan känna att det är trångt i kristendomen. Jag kan uppleva att bönerna är tomma att ritualerna är befästa och bara lunkar på medan jag längtar efter det personliga, att bli berörd. Längtar efter förvissning.
Många av oss här inne har kanske hört berättelsen om att Jesus bär oss när vi har det som svårast. Jag tror att det kan vara sant, men jag tror också att det kan vara svårt att känna hans händer. Det är då vi behöver vakna. Det är då vi behöver bli väckta. Det är då det saknas en aha-upplevelse, någonting som för oss tillbaka, som svarar på vår längtan och lägger sig som ett våtvarmt omslag precis där det gör ont.
Jag brukar återkomma till psalm 766 och särskilt den andra versen: Jag tror på en Gud som gråter med mig, när jag gråter så allting är gråt. En tröstande Gud som kan trösta likt den som väntar tills gråten gått åt. Varje gång jag sjunger den psalmen vet jag vem Gud är för mig och jag behöver inte prata för jag vet att han ändå hör mig.
Jag nämnde Dolly Parton och jag ska göra en musikreferens till. Kasey Chambers har skrivit om Jesus: When I can’t walk, he’s there to carry. When I can’t speak, he hears my words.
Men är det så lätt? Kan en countrysång trolla bort avgrundstvivel? Nej, det är det såklart inte och både ni och jag kommer att ligga där i mörkret bland sprickorna fler gånger. Frågan är bara hur vi gör för att hitta ut igen. Jag tror det handlar om att aldrig släppa sin längtan.
Tro för mig är primärt längtan. Längtan och vetskapen om att Gud är den jag behöver, så som jag behöver honom om jag vill det.
Om vi kan samla på oss alla våra små upplevelser av det som är heligt och sedan inte glömma vara vi lagt dem. Om vi kan minnas lukten av solvarm hud, eller det absoluta lugnet i att betrakta havet i uppror. Om vi kan minnas det specifika bibelord som talade till oss eller den där gången vi fick ett leende precis när vi behövde det och när en sång rörde oss till tårar. Om vi kan spara allt det och veta att det är en manifestation av något långt större än vi kan förstå, då har vi något att hålla oss i. Och då vet vi att vi får tvivla men också att tvivlet kan släppa. Om vi längtar, men inte letar så febrilt tror jag att vi istället blir funna. Upphittade av den kärlek som hör oss när vi inte ens orkar skrika.
Det finns dagar då åtminstone jag känner så. Dagar då ensamheten är outgrundlig och det mörka är så mörkt att det inte finns ljus nog att tända för att jaga undan det.
Eller nätter då jag ligger timme efter timme alldeles urholkad och räknar sprickorna i takfärgen.
Stunder då jag skulle önska att jag kunde vända mig ut i mörkret rakt in i sprickorna ropa efter Gud och känna hans närvaro. Men jag öppnar munnen och det som kommer är luft. Luft som blandas upp i luft och som inte åkallar något. Och det är fullkomligt tyst. Hur kan det komma sig? Var finns Gud då? Dolly Parton skriver: Hello God, are you out there? Can you hear me, are you listenin' any more?
Hon frågar sig var Gud har tagit vägen, om han helt enkelt givit upp om oss. Hon undrar if we're still on speakin' terms. Om bönen når fram, om det finns någon kommunikation. Och ibland undrar man. Jag vet i alla fall att jag undrar. Undrar utan att kanske alltid våga ge uttryck för det.
För är det tillåtet med ett så starkt tvivel? Är det tillåtet att känna den ensamheten? Är det Gudfruktigt? Vi är kristna och vi har Gud, men är det inte så att vi ibland ändå känner oss hopplöst övergivna? När vi sätter på TV:n, öppnar morgontidningen, får det där telefonsamtalet eller sitter ensamma kvar för att någon vi ville bygga liv tillsammans med plötsligt gått?
Jag vet att jag i de stunderna av tvivel kan känna att det är trångt i kristendomen. Jag kan uppleva att bönerna är tomma att ritualerna är befästa och bara lunkar på medan jag längtar efter det personliga, att bli berörd. Längtar efter förvissning.
Många av oss här inne har kanske hört berättelsen om att Jesus bär oss när vi har det som svårast. Jag tror att det kan vara sant, men jag tror också att det kan vara svårt att känna hans händer. Det är då vi behöver vakna. Det är då vi behöver bli väckta. Det är då det saknas en aha-upplevelse, någonting som för oss tillbaka, som svarar på vår längtan och lägger sig som ett våtvarmt omslag precis där det gör ont.
Jag brukar återkomma till psalm 766 och särskilt den andra versen: Jag tror på en Gud som gråter med mig, när jag gråter så allting är gråt. En tröstande Gud som kan trösta likt den som väntar tills gråten gått åt. Varje gång jag sjunger den psalmen vet jag vem Gud är för mig och jag behöver inte prata för jag vet att han ändå hör mig.
Jag nämnde Dolly Parton och jag ska göra en musikreferens till. Kasey Chambers har skrivit om Jesus: When I can’t walk, he’s there to carry. When I can’t speak, he hears my words.
Men är det så lätt? Kan en countrysång trolla bort avgrundstvivel? Nej, det är det såklart inte och både ni och jag kommer att ligga där i mörkret bland sprickorna fler gånger. Frågan är bara hur vi gör för att hitta ut igen. Jag tror det handlar om att aldrig släppa sin längtan.
Tro för mig är primärt längtan. Längtan och vetskapen om att Gud är den jag behöver, så som jag behöver honom om jag vill det.
Om vi kan samla på oss alla våra små upplevelser av det som är heligt och sedan inte glömma vara vi lagt dem. Om vi kan minnas lukten av solvarm hud, eller det absoluta lugnet i att betrakta havet i uppror. Om vi kan minnas det specifika bibelord som talade till oss eller den där gången vi fick ett leende precis när vi behövde det och när en sång rörde oss till tårar. Om vi kan spara allt det och veta att det är en manifestation av något långt större än vi kan förstå, då har vi något att hålla oss i. Och då vet vi att vi får tvivla men också att tvivlet kan släppa. Om vi längtar, men inte letar så febrilt tror jag att vi istället blir funna. Upphittade av den kärlek som hör oss när vi inte ens orkar skrika.
tisdag, februari 09, 2010
Du...
...som satt på tåget och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Du som satt på tåget
linje 17 söderut och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Du som satt på tåget
linje 17 söderut
kanske vid 22:20 och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Du som satt på tåget
linje 17 söderut
kanske vid 22:20
och höll dig samman med de magra händerna
och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Du som satt på tåget
linje 17 söderut
kanske vid 22:20
och höll dig samman med de magra händerna
och var helt svart i blicken
och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Jag kramar dig
Jag kramar dig
Jag kramar dig
Jag håller sorgen i handen och klappar den
över fjädrarna
Jag kramar dig
Och inte förrän den kan lyfta...
Jag kramar dig
Jag kramar dig
Du som satt på tåget
linje 17 söderut och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Du som satt på tåget
linje 17 söderut
kanske vid 22:20 och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Du som satt på tåget
linje 17 söderut
kanske vid 22:20
och höll dig samman med de magra händerna
och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Du som satt på tåget
linje 17 söderut
kanske vid 22:20
och höll dig samman med de magra händerna
och var helt svart i blicken
och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Jag kramar dig
Jag kramar dig
Jag kramar dig
Jag håller sorgen i handen och klappar den
över fjädrarna
Jag kramar dig
Och inte förrän den kan lyfta...
Jag kramar dig
söndag, februari 07, 2010
Många dagarna, inga bloggningarna
Tillbaka!
Igår hade jag jättemånga fyndiga grejer som jag tänkte att jag skulle blogga. Idag verkar det vara fetstopp.
Bloggar lite melodifestvalen i brist på annat. Tycker att låten "The saviour" nog närmast måste kallas blasfemi. Vet inte om det är Teologiska högskolan som mixtrar med mig, men det kändes inte OK att han stod där och sjöng om "saving souls" samtidigt som han tafsade på brudar. SKUMT!
Och den så kallade rapen sen... Heteronormativt skit i sin renaste form. HJÄLP!! Varför är schlagern så stor i HBT-världen när den representerar så många av de normer som vi tjatar så mycket om att krossa?
Gillade Jessica Andersson. Hon har nåt sårbart över sig som jag bara tar till mig. Skönt att hon äntligen gjorde en ballad. Nu kan det nog går bra för henne på riktigt i festivalen. HOPPAS!
Coolast av alla var ändå Stefan som spelade flygel med Ola, för så är det bara. :D
Iakttagelser om livet i huvudstan.
1. Man måste alltid ha med sig en massa packning, eftersom man aldrig hinner hem om man ska hinna till nästa ställe i tid, efter t.e.x. skolan. Ofta lämnar jag Hammarbyhöjden på morgonen och kommer inte tillbaka dit förrän det är dags för sängen. Då kan det innebära att jag redan på morgonen måste komma ihåg att packa ner, skolböcker, matlåda, träningskläder, dator, handväska, extra kofta, kanske t.o.m. hårtork... STÅNK
2. Det är ett sjuhelsikes traskande. Detta trots att jag tillhör dem som vill ge all cred åt SL. Det går att ta sig typ överallt närsomhelst på dygnet och det är rätt så häftigt. Men det är ändå ett evinnerligt traskande mellan stationer och hållplatser och hem och andras hem och skola och gym och fik och...
Vet att alla undrar hur glasögonen ser ut (ja, eller inte, eftersom att alla redan sett det på facebook...). Så nu lägger jag upp bilder.
nr.1
nr.2
Så! Nu går jag och lägger mig och vaknar imorgon utan att frysa lika mycket som jag gjort idag. Har druckit massor massor med te. Eller, tre sorters te av vilka ingen egentligen innehåller något te... humor...
Tänker att typ halva det här inlägget är lika välstavat som ifall jag skulle ha skrivit det på fyllan. Zzzzz...
Igår hade jag jättemånga fyndiga grejer som jag tänkte att jag skulle blogga. Idag verkar det vara fetstopp.
Bloggar lite melodifestvalen i brist på annat. Tycker att låten "The saviour" nog närmast måste kallas blasfemi. Vet inte om det är Teologiska högskolan som mixtrar med mig, men det kändes inte OK att han stod där och sjöng om "saving souls" samtidigt som han tafsade på brudar. SKUMT!
Och den så kallade rapen sen... Heteronormativt skit i sin renaste form. HJÄLP!! Varför är schlagern så stor i HBT-världen när den representerar så många av de normer som vi tjatar så mycket om att krossa?
Gillade Jessica Andersson. Hon har nåt sårbart över sig som jag bara tar till mig. Skönt att hon äntligen gjorde en ballad. Nu kan det nog går bra för henne på riktigt i festivalen. HOPPAS!
Coolast av alla var ändå Stefan som spelade flygel med Ola, för så är det bara. :D
Iakttagelser om livet i huvudstan.
1. Man måste alltid ha med sig en massa packning, eftersom man aldrig hinner hem om man ska hinna till nästa ställe i tid, efter t.e.x. skolan. Ofta lämnar jag Hammarbyhöjden på morgonen och kommer inte tillbaka dit förrän det är dags för sängen. Då kan det innebära att jag redan på morgonen måste komma ihåg att packa ner, skolböcker, matlåda, träningskläder, dator, handväska, extra kofta, kanske t.o.m. hårtork... STÅNK
2. Det är ett sjuhelsikes traskande. Detta trots att jag tillhör dem som vill ge all cred åt SL. Det går att ta sig typ överallt närsomhelst på dygnet och det är rätt så häftigt. Men det är ändå ett evinnerligt traskande mellan stationer och hållplatser och hem och andras hem och skola och gym och fik och...
Vet att alla undrar hur glasögonen ser ut (ja, eller inte, eftersom att alla redan sett det på facebook...). Så nu lägger jag upp bilder.
nr.1
nr.2
Så! Nu går jag och lägger mig och vaknar imorgon utan att frysa lika mycket som jag gjort idag. Har druckit massor massor med te. Eller, tre sorters te av vilka ingen egentligen innehåller något te... humor...
Tänker att typ halva det här inlägget är lika välstavat som ifall jag skulle ha skrivit det på fyllan. Zzzzz...
lördag, januari 23, 2010
Väntar på mina glasögon
Jag vill se ut på ett helt nytt sätt - i dubbel bemärkelse.
Ingenting damp ner på hallmattan idag. Men jag lever i en lång utdragen väntan på måndagen.
Men innan den kommer är det lördag som innebär början på mitt nya liv som fit.
Och efter lördag är det söndag och då kommer Poofie hit, och det gör mig varm i själen.
SEN är det måndag och då ska jag se annorlunda på saker.
Ingenting damp ner på hallmattan idag. Men jag lever i en lång utdragen väntan på måndagen.
Men innan den kommer är det lördag som innebär början på mitt nya liv som fit.
Och efter lördag är det söndag och då kommer Poofie hit, och det gör mig varm i själen.
SEN är det måndag och då ska jag se annorlunda på saker.
torsdag, januari 21, 2010
Mellanstadieflirt
Min mellansstadieflirt från gårdagens karaokekväll gick uppenbarligen inte hem. Bad Tomas ge den snygga tjejen med den coola rösten en lapp med önskan om att hon skulle facebooka mig. Det har hon inte gjort... Haha... undra just varför...
tisdag, januari 19, 2010
Fråga
Varför hänger man upp skylten "Varning för fallande istappar" på ett ställe där man måste gå förbi för att komma - till exempel - in i sin portuppgång? För att innan man dör av en istapp i huvet så ska man i alla fall veta att man blev varnad? Humor!
Annan sak. Dreglande vaggande snubbe med en apelsinfestis i ett - inte helt fast - grepp glodde på mig på T-banan och viskade: Så jävla sexig *gutturala ljud*, sex sex sex...
Paus.
Annan sak. Dreglande vaggande snubbe med en apelsinfestis i ett - inte helt fast - grepp glodde på mig på T-banan och viskade: Så jävla sexig *gutturala ljud*, sex sex sex...
Paus.
Kärlekslogg
Jag ser dina sneakers gå förbi ibland i snön, eller din jacka precis innan tunnelbanedörrarna går igen. Och idag trodde jag bestämt att man pratade om ditt hår i fikarummet, trots att jag vet att du inte bleker det längre. Var bara det.
Pigg?
Detta är:
A) En illustration av exakt hur trött jag var när vi skulle plugga religionspsykologi idag
B) Ett försök att ta en närbild av mitt födelsemärke på halsen
C) Ett tecken på att jag borde få lite mer kvalitativ vila
D) Förmodligen alla ovanstående
A) En illustration av exakt hur trött jag var när vi skulle plugga religionspsykologi idag
B) Ett försök att ta en närbild av mitt födelsemärke på halsen
C) Ett tecken på att jag borde få lite mer kvalitativ vila
D) Förmodligen alla ovanstående
tisdag, januari 12, 2010
Första dan i huvudstan
Sitter och trycker i soffan i ful gul pyjamas och ser på In treatment. Tentaplugga hela dan imorron. Är det värt det?
"Och själen då?" Ersta diakonis annons. Kanske är det värt det ändå.
(Varför spegelvänder min webkamera allting?)
lördag, januari 09, 2010
Såhär skulle det ju bli!
Säger jag rött menar jag RÖTT
Imorgon Y-buss (blaj) till Stockholm (bra grej).
Kommer dock att sakna gamla goda Härnta och alla de som är mina och mest bara finns just här :(
Imorgon Y-buss (blaj) till Stockholm (bra grej).
Kommer dock att sakna gamla goda Härnta och alla de som är mina och mest bara finns just här :(
Avatar
Hade myskväll med mamma ikväll. Vi åt mumsig sushi och sen såg vi Avatar, som alla har hajpat till förbannelse. Jag tyckte faktiskt att den vara riktigt bra och berörande på flera sätt. Därmed slog den sin egen trailer på käften. VARFÖR göra en så oinspirerande trailer till en helt OK/riktigt bra film?
Tänker inte skriva om hur tankeväckande den var på så många olika sätt bla.bla.bla - vad gör vi med vår värld o.s.v. - för det har jag redan skrivit om i min exegetikuppgift ;)
MEN (ja, jag är Tony Irving) jag tänker skriva att den lugnt bästa repliken - som helt klart gör dundernarr av en viss amerikansk expresident (och hela USA för den delen) - var "We're gonna fight terror with terror".
Helt oväntat har de hemskt god sushi på "Wirströms café och sushi" (vad är det för kombo??) i Härnösand. Funderar på att öppna "Johanssons vulk, video, wok, lattebar och djursjukhus". Men jag kan inte nog poängtera: MUMSIG sushi!
Tänker inte skriva om hur tankeväckande den var på så många olika sätt bla.bla.bla - vad gör vi med vår värld o.s.v. - för det har jag redan skrivit om i min exegetikuppgift ;)
MEN (ja, jag är Tony Irving) jag tänker skriva att den lugnt bästa repliken - som helt klart gör dundernarr av en viss amerikansk expresident (och hela USA för den delen) - var "We're gonna fight terror with terror".
Helt oväntat har de hemskt god sushi på "Wirströms café och sushi" (vad är det för kombo??) i Härnösand. Funderar på att öppna "Johanssons vulk, video, wok, lattebar och djursjukhus". Men jag kan inte nog poängtera: MUMSIG sushi!
fredag, januari 08, 2010
Jag som trodde det var en PC-grej
Idag på förmiddagen hade min dator plötsligt inget ljud. Jag ringde då till den snälle snajdaren på Apple-support. Han föreslog att jag skulle prova med att starta om datorn... Då sa jag: "Jasså, jag som trodde det var en PC-grej" Då skrattade han. Då blev jag glad, för jag insåg att jag minsann har teknikhumor när jag sätter den sidan till... och att han hade humor alls. vilket inte var att förvänta sig.
Beställde glasögonen idag. Detta kommer att hända: Lotta kommer att bli missnöjd. Pappa är redan nöjd. Jag kommer att alltid gilla blått och därmed känna mig jäkligt tillfreds. Mamma kommer att bli nöjd,
Gamla glasögonen till ära. Tack för FEM OCH ETT HALVT (!!) år :O
HÅRET!! *rodnar*
Beställde glasögonen idag. Detta kommer att hända: Lotta kommer att bli missnöjd. Pappa är redan nöjd. Jag kommer att alltid gilla blått och därmed känna mig jäkligt tillfreds. Mamma kommer att bli nöjd,
Gamla glasögonen till ära. Tack för FEM OCH ETT HALVT (!!) år :O
HÅRET!! *rodnar*
onsdag, januari 06, 2010
Efterrätt och ny lugg...
...på samma kväll! LYX
men ingen Linda på besök :( Stygga stygga vinterkräksjukan!! MORR
men ingen Linda på besök :( Stygga stygga vinterkräksjukan!! MORR
Vådan av att köpa en ny BH
Det är dyrt. Det finns nästan inga modeller att välja bland i min storlek. Det är dyrt. Det tar tid. De slits för fort. Det är dyrt.
Snart kommer Linda och då ska vi se på In treatment. Och jag blir så glad så glad så glad! :D
Snart kommer Linda och då ska vi se på In treatment. Och jag blir så glad så glad så glad! :D
tisdag, januari 05, 2010
Drömmen om det vuxna livet
Var hos mina vuxna vänner igår på en helt underbar middag. Tre rätter med välkomponerade viner och kaffe i koppar med fat. Nämnde jag att de bor i radhus med två små katter och bara har ett allmänt helskönt sätt och leverne.
JAG VILL OCKSÅ HA ETT VUXET SAMBOLIV med uteplats och mer än en sorts pålägg i kylen. Please?
Men jag gick på Rutiga duken och beställde in varm choklad med grädde istället. Bara för att markera min barndom aningens...
En liten katt då i alla fall? En litenliten sak som kan ligga hos mig i sängen och spinna nätterna igenom. Är det för mycket begärt?
Bilder från myskväll på Bittens. Foto: L. Leek, T. Selin
SNÖAR som tusan på In treatment just nu! BÄSTA!
JAG VILL OCKSÅ HA ETT VUXET SAMBOLIV med uteplats och mer än en sorts pålägg i kylen. Please?
Men jag gick på Rutiga duken och beställde in varm choklad med grädde istället. Bara för att markera min barndom aningens...
En liten katt då i alla fall? En litenliten sak som kan ligga hos mig i sängen och spinna nätterna igenom. Är det för mycket begärt?
Bilder från myskväll på Bittens. Foto: L. Leek, T. Selin
SNÖAR som tusan på In treatment just nu! BÄSTA!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
