Funtar på en diktsamling

Titlar i förslagslådan

*Att om du fanns
*Vad jag vill berätta för dig
*Det jag inte fick sagt
*Samtal som skulle ägt rum
*...och allt det här skulle jag ha sagt dig

Kross-rester

Kristoffer-krisen
Kattis-katastrofen
Stellan-stigmat
Sara-såret

Eller vad de heter

Krossade
röda kristallglas har inget kön

Pulvriserade fast flytande
för skärvorna är blod
De nakna fotsulorna
både spricker och spräcker

Det är sig själv man offrar
åter och åter
För inget annat är möjligt

Och du står kvar
och hon står kvar
och han står kvar
Och ni är en
fast en
och en
och en

Mitt Anna-aneurism brast
och sipprar hela tiden
trots femton neurokirurger
och en kardiolog

Är det hjärnan
eller hjärtat som blöder?

Och jag står kvar
och vi är en
fast en
och en
och en
och en

Vi läker inte varandra
Ingen har samma blodgrupp

Stå kvar
för att någonsin komma någonstans

Min farmor

Att om du fanns

Såhär tänker jag mig
att om du fanns
Att det skulle vara mjukare

Att
om du fanns
skulle axlarna
inte tycka så mycket om öronen

Såhär tänker jag mig
att vi
skulle spela dina fuktade kort
och
dricka kaffet som ännu inte
torkat fast

Att om du fanns
skulle du säga
att hjärtat var värt mer
än att manglas som nu

Och sen
dina nybakta drömmar
för mig
kramade med värmehänderna

Jag tänker mig att
huvudet i ditt knä
och
du berättar
en gång till
om flickan med flätorna

Och jag lovar att inte fylla i slutet

Att om du fanns
gjorde det inget
att jag glömt vägen hem
och tappat kompassen

Att du
skulle kasta vita pepparkakssmulor
att samla hela vägen till visshet

Såhär tänker jag mig
Att om du fanns
skulle busstidtabellen
inte eka så vansinnigt

Med sina frågetecken

Poesi igen (!)

Flickan av vind
den undflyende

Som hellre dyker
med huvudet före ner i en saga
än ser dig i ögonen

Som knycklar sig själv
till sitt eget skal
men aldrig skulle
erkänna sig sårad

Flickan av hav
den salta, vilda
med underströmmar där hon förlorar sig

Heller är hon
sin egen Bermudatriangel
än hon står i din väg
Att du måste erkänna henne

Flickan av lava
av svart sten
Ett moln av grå aska
att aldrig samla ihop och sätta samman

Hon har ingen tillit
inga gränser
inga konturer
och heller ingen vidd

Hon ska vara luft
och ingenting
utom kanske en smekning
mot din kind
Precis så lätt som du vill ha den

Hal som den första isen
Vag som en knapp förnimmelse
Spröd som torra höstlöv

Och vill att du rör henne
precis så varsamt
men skulle aldrig be dig

Luggsliten

Efter en vecka av att ha sett ut som något katten släpat in har helgen hittills inneburit uppsträckning. Igår en desperat saxattack på den försvarslösa fetstripiga luggen, och idag en mascaraborste på fransraden för första gången sedan Napoleon.
Häpp!



Var och såg Maria-Thérèse vernissage på ett gulligt litet galleri i gamla stan. FANTASTISKA foton (som vanligt)! Var särskilt sugen på en bild av en katt på väg att gå förbi.

Och ibland vill man bara bryta ner sig själv för att man är så krånglig

Det här med att älska
Det här med att våga

lägga handen
som säger mer än läpparna
och som ligger kvar
även sen du gått
och åkt till förorten
och lagt dig med nåt lånat i en soffa utan mig

Det här med att älska
Det här med att släppa

in dig
alla bommar till trots och alla klaff-fel
och inte bara springa
utan ligga också
blick
stilla

Det här med att älska
Det här med att röra

vid hud
som vill mig
utan att fräta den
och utan att bränna mig
och inte kunna röra mer

Det här med att älska
Det här med att säga

Jag är trasig
jag är bräcklig
och livrädd och rubbad
och faktiskt lite ful
Men jag kanske vill ändå
lite

Bara så långsamt att det ser stiltje ut
över stormarna

Dagens fråga

Hur gott är halloumi - egentligen?

Predikan över 1Joh.4:16-21

Det är inte lätt att alltid älska sin broder, sin nästa, den man kan se och lyssna till. Jag vet att jag på senaste tiden funnit det verkligt svårt, eftersom jag har stött på människor som velat sätta upp begränsningar för begreppet kärlek – tala om för mig vad det är att älska och vad det inte är – vad som är godkänt.
Ett vanligt uttalande bland kristna är: Jag har inte rätt att döma, det är Gud som dömer. Ändå tror jag att flera av oss här inne kan känna igen oss i att vi gärna dömer, med Gud som ursäkt, med Bibeln som underlag.
Jag sa att jag haft svårt att känna kärlek till nästan, och mycket är detta på grund av att jag känt det som om nästan inte älskat mig. Eller att nästan velat hävda att den älskar mig – och i förlängningen att Gud älskar mig – villkorat.
Jag ska tala klarspråk. Min predikan idag handlar om sexualitet och min fråga är denna: Vilka är vi att sätta gränser för vad kärlek är? Jag vill att ni observerar följande: Jag pratar här om kärlek, om ömhet, om ömsesidig jämställd samlevnad mellan två vuxna människor som båda älskar varandra. Jag pratar inte om begär, eller om att tränga sig på någon annan mot dennes vilja. Jag har nämligen stött på människor som velat jämställa homosexualitet med pedofili eller sexuellt utnyttjande och som sagt mig att Gud minsann inte understödjer vilka lustar som helst. En dylik jämförelse gör mig nästan inte lika förbannad som den gör mig ledsen. Jag kan alla gånger hålla med om att det ligger faror i begäret, och att det lätt kan misstas för kärlek och att man då lätt kan såra en annan eller dundra in över dennes gränser. Ur den vuxnas sexuella begär till ett barn kan aldrig komma ömsesidig ren kärlek som gör gott, utan bara utnyttjande skuld och rädsla. Det är inte en kärleksyttring, utan en maktdemonstration.
Men när jag tänker på kärlek tänker jag på hur jag upplever att Gud älskar mig och på vad innehållet i, och effekten av, den kärleken är. Kärleken från Gud, vad det är att verkligen vara älskad – och därför också kunna älska – är glädje, är värme, är trygghet. Kärleken är omtanke, är att veta att en hand håller din och att du aldrig är ensam. Så älskar Gud oss och när vi läser i Johannesbrevet att vi ska förbli i kärleken måste det väl innebära att vi ska älska så som Gud älskar? Och vilka är då vi att säga att den typen av kärlek, i en parrelation bara kan se ut på ett sätt? Vilka är vi att underkänna en relation som vittnar om Gudskärlek? Är inte det att kväva flödet av kärlek? Är inte det att hämma kärleken med rädsla – den rädsla som inte har någonting med kärlek att göra utan som hör samman med straff. Vi lägger ett straff på kärleken, den som ska vara den renaste kraften och som ska få flöda emellan oss. Och jag undrar vad det är vi är rädda för? Hur kan en kärlek som föder mer kärlek, som kan gör en människa trygg så att hon kan älska än mer inte vara av Gud? Den som vill hävda att homosexuell kärlek är likställd med endast begär kan aldrig ha träffat mina närmsta vänner som lever i en lesbisk relation, kan inte ha bevittnat den kärleksyttring som finns mellan dem och som ger dem kraft att älska även andra runtomkring dem.
Att säga att två människors kärlek till varandra inte är rätt blir också för mig en fråga om människovärde – och att ifrågasätta Guds skapelse. Om vi tror på en Gud som är allsmäktig skulle denne då ha skapat människor som brinner av kärlek, men mena att den kärleken inte är existensberättigad? Att säga att Gud älskar mig men inte min sexualitet är som att säga att Gud älskar mig men inte mina bruna ögon. Sexualitet är inte ett val eller en handling det är en del i den konstitution som är individen. Att säga att du får leva nära Gud endast om du älskar på det sätt enstaka människor godkänner är som att säga att du får leva nära Gud endast om du har blå linser så att ingen ser hur du egentligen ser ut.
Jag sa i början att det är svårt för mig att älska nästan. Svårt blir det när jag tänker på hur många unga människor som krossats av så kallad välvilja och sen vänt sig bort från Gud. Jag tänker på tonåringar som kanske inte varit välkomna i sina hem längre och i förtvivlan vänt sig till människor som ska vara Guds företrädare och där fått höra att de är defekta, har problem – att Gud älskar dem men bara om de stålsätter sig och gör avkall på det som är deras väsen, till dem givet av Gud.
Det har sagts mig att Gud älskar mig men inte det jag gör, min så kallade synd. Jag skulle vilja säga till den som försöker ta ifrån mig mitt fulla människovärde: Jag hoppas att jag kan ha kärlek nog att älska dig men inte hur ledsen du gör mig. För däri ligger en skillnad. Om du sårar någon kan du sluta med det och be om förlåtelse, men du kan inte upphöra att vara och ren kärlek låter sig inte, och bör inte kvävas.

Lösryckta meningar utan inbördes rangordning

Vid mitt skulderblad
har jag förankrat mig
och hela världen





Förut
när jag gick hand i hand
fortfarande
Och hur din nästipp var
i soljuset (så som det bara är i december)

Hösthåret är här

Detta är ett meningsfullt inlägg som egentligen bara handlar om att jag skaffat höst/vinterhår igen.
En av de många fördelarna med att bo i kollektiv är att man kan få sig gratis frisering om man ber snällt...

Nu följer bildbevis

Bön

Gud, i den här stunden kommer vi inför dig precis sådana som vi är – just nu.
Några av oss lyckliga, andra kanske stressade eller med oro och sorg inombords.
Vi tackar dig Gud för att du älskar oss precis där vi är just nu, med allt det som är vi. Vår tro säväl som vårt tvivel, vår glädje såväl som vår sorg.
Så ber vi dig Gud: Hjälp oss att hjälpa varandra.
Hjälp oss så att vi tillsammans kan se de små mirakel som varje dag bjuder och glädjas över dem.
Men hjälp oss också att hålla dem som kanske inte orkar glädjas just nu under vingarna.
Hjälp oss Gud. Vi kan älska varandra när vi minns att vi är älskade.
Amen.

RÖSTA!!

Ville bara säga att oavsett vilket "block" man sympatiserar med så är det enormt viktigt att RÖSTA RÖSTA RÖSTA på söndag och hålla Sverigedemokraterna långt långt borta från Riksdagen. De är ett parti med åsikter som inte hör hemma i ett samhälle anno 2010. Har vi inte kommit längre ån såhär?

Och med det sagt vill jag bara lägga ut ett foto från en underbar julidag...

Foto: Helena Tossavainen

Och så vill jag återigen påpeka att detta - i högre grad än något annat av de val jag varit röstberättigad till - är ett val då varendaste endaste röst är blytung och livsviktig. Nu väljer vi verkligen det här landets riktning. Beroende på utkomsten av detta val kan vårt land komma att i grunden förändras på oåterkalleliga vis.
Då menar jag främst att vi kan bli ett land med rasism i beslutsfattande instans. Jag menar också att vi nu indirekt väljer om vi vill använda USA som modell för hur vi ska vidareutveckla vårt samhälle - eller om vi inte själva format en bättre modell långt tillbaka i tiden och som vi bara behöver omformulera i en ny tid.

Jag lutar åt vänster med hela min tyngd. Men lägg långt hellre en röst på något av Allianspartierna än på SD. Lägg hellre din röst åt höger än du lägger ner den. I det här valet är vi så enormt viktiga! Vi demokratiska människor - oavsett placering på den rödblå färgskalan - som tror på allas lika värde och rätt och som vill hålla hatiska krafter kvar i vårt samhälles yttersta utkanter.

Vem skulle inte vilja bo här liksom?

Mitt rum i kollektivet!! :D Yeah!

En vecka kvar

Måste till en politisk manifestation här på bloggen



Att Alliansen skulle vara ett arbetar- och solidaritetsalternativ är ett SKÄMT! Låt er icke luras av mediatränad retorik...
Rösta rödgrönt, eller på Fi! och markera att ni vill ha ett jämställt solidariskt samhälle där faktiskt ALLA får rum.
Allvarligt!
Och kom inte och säg att ni inte vill rösta rödgrönt för att Mona Sahlin är okarismatisk. Är det på riktigt så att ideologi och människosyn inte spelar någon roll, så länge en politiker kan flirta?
Man röstar på vilket samhälle man vill leva i, inte på vem som har snyggast klädstil eller bäst publicitetscoach... JÖSSES!

Hemligheter om mig

Maria-Thérèse förärade mig ett pris och uppmaning att jag skulle berätta sju saker om mig som inte så många vet... :D ROLIGT!

1. Jag blir väldigt äcklad av små saker... Tänk Barbieskor, miniatyrserviser, sånt som är pyttigt men som har något större som förlaga... Allra värst tror jag det är om den lilla lilla saken är i tyg... *hurv*
Tycker även att småblommigt porslin är hemskt obehagligt

2. Mitt personliga bibelord - som jag fick med mig av min konfirmationspräst - är Heb.10:35-36 och jag finner det väldigt passande. Blir rörd varje gång...

3. Jag har en tatuering av ett ankare intill mitt vänstra skulderblad som betyder väldigt mycket för mig, eftersom den står för att aldrig tappa hoppet och eftersom den är ett vänskapsbevis <3

4. Jag har ett födelsemärke under hakan som många människor - oberoende av varandra - försökt tvätta bort, i tron att det varit smuts.

5. Jag älskar att titta på Top model

6. Om jag behöver lugna ner mig har jag en fläck precis under min fotknöl som jag brukar klappa på.

7. Jag kan se Naturhistoriska riksmuséet från mitt sovrumsfönster.

Nu är det meningen att jag ska skicka stafettpinnen vidare till andra bloggare... men jag suger en stund på den karamellen... Håll till godo...

Tröttastistandan

Zzzz

Men kan mycket bero på att hjärnan verkligen fått sitt.
Alltifrån att försöka omfatta hur hela Sveriges arkivväsende ser ut och fungerar, till att prata om hur rak kommunikation hör samman med kärleken till nästan. Önskar att jag begåvats med aningen mer energi för att kunna verkligen frodas i och ta mig an allt detta nya, alla dessa möjligheter. Just nu - trött - sova - trött...

Tackar Kakan för den soppa hon lämnat på min kylskåpshylla. Middagen serverad, och det enda jag behövde göra var att ta fram en kastrull <3

Kollektivtrafik och teologi

Ser man ut som en utomjording när man sitter i SL-trafiken och mumlar för sig själv på antik grekiska? Nämen så kan det väl ändå inte vara? Mumlar på grekiska var förresten mycket sagt. Jag sitter och uttyder ord ur boken "Grekiska för teologer" bara för att lära mig känna igen bokstäverna... Det går inte direkt undan heller: "Aaaaa ... n .... th... rrrr.... ååååå ... p ... o... ss..." Och inte har jag nån direkt aning om vad det är jag sitter och säger, för så långt har vi ännu inte kommit i kursen. Skulle vara kul om jag satt och sa osedligheter (i så fall förmodligen på grund av att mitt uttal är anskrämligt) och det satt en grek/exegetikprofessor i sätet bredvid.

Vad är det att vara teolog? Vad ser jag som teologiskt mål för mig själv. Idag hade vi en liten sejour där vi skulle vrida och vända på nämnda - med flera - frågor i små grupper. Vad kom jag fram till? Att målet för mig som teolog - och människa för den delen - måste vara att aldrig någonsin tro att jag är färdig, har en klar idébildning. För därmed har både teologin och i förlängningen tron dött... svalnat... tappat sin elasticitet och sitt liv, sitt själva syfte i min mening. Är inte att tro - och att bygga teologi inte minst - att brottas och hela tiden möblera om, byta gardiner, ställa tillbaka, vända uppochner på?
"Du blir aldrig färdig och det är som det ska" - Tomas Tranströmmer
Ju mer jag är med och desto mer jag tänker inser jag storheten med den dikt varifrån det citatet kommer. Jag förstår varför den fortsätter dyka upp överallt. För att den har något ursprungligt att säga som jag inte tror man kommer undan att försöka omfatta och faktiskt vila i.

En gång i livet

Lyssnar på FJK och sitter för första natten i mitt nya kollektivboende.
Det är lådor exakt överallt och det känns inte särskilt realistiskt att jag ska hinna packa upp dem innan måndag då skolan börjar igen.
Det ligger något läskigt över det här som egentligen är min första egna lägenhet. Alltså den första inte möblerade, den första där egentligen allt fattas. Men det bör vara nåt hoppfullt över det också. En gång i livet - Nu.

Sitter i en lånad säng. En säng med sexuell meritlista... Det känns stabilt på nåt vis.

Stockholm är aldrig så stort som när jag kommer hem hit ifrån Härnösand. Aldrig låter Stockholm så mycket. Aldrig känns världen utanför lägenhetsdörren så svårtillgänglig. Ge mig en vecka och jag är kollektivtrafikjunkie och på gång igen...

FJK är min vaggvisa. Välbekanta toner, dofter, små pinaler är hemma när det geografiska hemmet är ständigt relativt.



Och därmed har jag och Nalldemar Tütte flyttat in

Gjorde detta för fyra år sen... måste se hur jag svarar nu

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?

Sidan 18 är en blank sida mellan två kapitel :O

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?

En gammal röd telefon

3. Vad var det senaste du såg på tv?

Filmen "My first mister"

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är

00:43 (hon var verkligen 00:35)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?

Min tinnitus

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?

Jag bar in bananlådor från pappas bil

7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?

Min egen blogg i retrospekt

8. Vad har du på dig?

Trosor och en svart T-shirt med texten SVÅR

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?

Massor, minns inget

10. När skrattade du senast?

När jag såg ett avsnitt av Huff

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?

Hyllor, en lampa i form av en stjärna, foton, ett skåp med glasdörrar som jag gjorde i slöjden på högstadiet, en gigantisk pappersblomma från min student, en spegel, mitt barnhandavtryck, en ansiktsmask från min konfirmation, tavlor med Nalle Puh, en teckning Anna gjort av min Nalle, en dubbelkrok med halsband på, sänglampa.

12. Har du sett något konstigt på sistone?

Inte mer än vanligt

13. Vad tycker du om den här utmaningen?

Mer trist än jag tyckte den var 2006 då jag gjorde den sist

14. Vilken var den senaste film du såg?

My first mister

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?"

Ett hus! Så att jag äntligen kan få skapa mitt kulturhus, mot alla odds, och fast folk säger att det inte är görbart... (exakt samma svar som 2006...)

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.

Det "folk" inte känner till om mig är sånt jag inte vill att "folk" ska veta

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?

Jag skulle vilja att vi såg PÅ varandra och inte FÖRBI varandra (samma svar som 2006)

18. Tycker du om att dansa?

Bara om jag får vara koreograf. Och allra helst ska Linda vara med också... (samma svar som 2006)

19. George Bush?

Tack och lov heter han Obama nuförtiden

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?

Jack/Jack

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?

Inte under nån längre tid

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?

Du tänkte rätt

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?

Bodil Malmsten, Lena Endre, Meryl Streep, Siri Hustvedt (varför inte låta önskelistan från 2006 kvarstå?)