De där som rycker upp

Vissa morgnar vaknar man liksom under sängen. Världen har grådassiga, suddiga konturer och man vill bara gråta. Man fascineras över att man sitter ihop och kan röra sig. Så slänger man i sig fil. Så går man ut i skogen. Så träffar man en klok människa och får spy sin galla. Så får man höra kloka synpunkter. Så kan man sätta ihop bitarna igen. Så kan man känna sig, plötsligt, tjugo kilo lättare. Så vet man att man kan fortsätta en sväng till. Det är bara ett kavla upp ärmarna. Livet gör inte alltid ont, och det finns plåster. Det finns människor som man inte kan lura.