...som satt på tåget och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Du som satt på tåget
linje 17 söderut och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Du som satt på tåget
linje 17 söderut
kanske vid 22:20 och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Du som satt på tåget
linje 17 söderut
kanske vid 22:20
och höll dig samman med de magra händerna
och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Du som satt på tåget
linje 17 söderut
kanske vid 22:20
och höll dig samman med de magra händerna
och var helt svart i blicken
och såg ut som sorg
Jag kramar dig
Jag kramar dig
Jag kramar dig
Jag kramar dig
Jag håller sorgen i handen och klappar den
över fjädrarna
Jag kramar dig
Och inte förrän den kan lyfta...
Jag kramar dig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Denna var mycket vacker! : )
:D Tack!
va fint!/AnneliÅ
Instämmer, du skriver fantastiskt bra! /Jennie S
Blir så glad! :D
Jättevacker och sorglig men ljus. Något för någon poesifestival någonstans....:-)
Skicka en kommentar