Efter en vecka av att ha sett ut som något katten släpat in har helgen hittills inneburit uppsträckning. Igår en desperat saxattack på den försvarslösa fetstripiga luggen, och idag en mascaraborste på fransraden för första gången sedan Napoleon.
Häpp!
Var och såg Maria-Thérèse vernissage på ett gulligt litet galleri i gamla stan. FANTASTISKA foton (som vanligt)! Var särskilt sugen på en bild av en katt på väg att gå förbi.
lördag, november 20, 2010
lördag, november 06, 2010
Och ibland vill man bara bryta ner sig själv för att man är så krånglig
Det här med att älska
Det här med att våga
lägga handen
som säger mer än läpparna
och som ligger kvar
även sen du gått
och åkt till förorten
och lagt dig med nåt lånat i en soffa utan mig
Det här med att älska
Det här med att släppa
in dig
alla bommar till trots och alla klaff-fel
och inte bara springa
utan ligga också
blick
stilla
Det här med att älska
Det här med att röra
vid hud
som vill mig
utan att fräta den
och utan att bränna mig
och inte kunna röra mer
Det här med att älska
Det här med att säga
Jag är trasig
jag är bräcklig
och livrädd och rubbad
och faktiskt lite ful
Men jag kanske vill ändå
lite
Bara så långsamt att det ser stiltje ut
över stormarna
Det här med att våga
lägga handen
som säger mer än läpparna
och som ligger kvar
även sen du gått
och åkt till förorten
och lagt dig med nåt lånat i en soffa utan mig
Det här med att älska
Det här med att släppa
in dig
alla bommar till trots och alla klaff-fel
och inte bara springa
utan ligga också
blick
stilla
Det här med att älska
Det här med att röra
vid hud
som vill mig
utan att fräta den
och utan att bränna mig
och inte kunna röra mer
Det här med att älska
Det här med att säga
Jag är trasig
jag är bräcklig
och livrädd och rubbad
och faktiskt lite ful
Men jag kanske vill ändå
lite
Bara så långsamt att det ser stiltje ut
över stormarna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)