tisdag, juli 31, 2007

Såg en film...

Hur resonerar man när man har sex med en tjej som ber om det? Alltså, med gråten i halsen, tvingar sig på en och kräver sexet -för att fylla sitt hål? (Jo, jag kan läsa ut den äckliga metafor jag just råkade använda). När det är uppenbart att hon inte åtrår en, när sexet är desperat? Hur tänker man? Det är ju synonymt med utnyttjande. Vägra! Ge tjejen en kram istället. Eller bara gå! Gå, därifrån. Det är ju för tusan som att ge en alkoholist sprit.
Varför klämmer man en aspackad, gråtande tjej på brösten? Vill man verkligen ha det sexet? Lever man så efter sina begär? Jag förstår inte.

Varför kallar tjejer andra tjejer för slampor? Varför är inte män slampor? Varför ser vi inte varandra som människor? Varför dömer man efter beteendet, utan att ens försöka se roten till det? Varför är det okej att spotta på det som är trasigt?
Är man tillåtet gods, bara för att klänningen hänger på sned, eller kjolen är för kort? Hur kan man rättfärdiga en våldtäkt med att påpeka en tjejs kläder? Varför sätter man inte stopp, när sorgen ligger uppenbar utanpå tjejens hud, osar ur alla porer? Bräcklig, bräcklig. Jag tror inte på en värld utan tanke. När slutar man se?

måndag, juli 30, 2007

Bubbel och fräs mellan tankebanorna

Kan vara vetskapen om att jag ska få skriva hela året som kommer. Att jag ska få göra bara det. Att ingenting annat - som jag inte själv satt dit - kommer att pocka på. Jag tror det måste vara den vetskapen. Eller något annat. Kanske gammal vanlig hederlig inspiration. Vet inte vad. Men nu bubblar det i alla fall, och fräser, under huden och i hjärnans kringelkrokar. Nu kommer uppslagen. Nu duggar de så tätt att jag knappt vågar tänka längre, ifall jag skulle råka ha glömt pennan hemma....
Igår var jag och träffade en tjej som jag hoppas jag får bo med. Hon verkade likna mig lite. Dessutom hade hon oklanderlig smak.
Tre veckor innan jag gör Sthlm osäkert...

Gudrunkatalogen kom idag. Det kan bli dyrt. Meeen, jag väntar nog tills dess jag kan gå in i butiken och prova. Haha, för det kan man när man bor i Sthlm. ;)

Är lite slutkörd. Har just slutat jobbet. Och igår kring midnatt kom pappa och jag hem från Visfestivalen i Helsingborg. Värme, visor, nya kläder, träffa människor man inte sett på länge. Äta på femtiotalsfik och hitta LP med Johnny Cash. *Tamtitam* Det är inte helt långt till glada känslor.
Vore det bara inte för den där röran i mitt rum - även kallad "mina tillhörigheter". Imorgon så...

lördag, juli 28, 2007

Blåblues - modeblogg by request

Den omåttligt populära - och sporadiskt återkommande - modebloggen är här igen!

Damerna först. (som sig bör)
Sensommaren och tidighösten kommer att - inte helt oväntat - gå i blått och lila. Ränder är på stark återgång, så även klarröda gummistövlar. Klänningar är och förblir ett fantastiskt flexibelt och användbart plagg, både för sig själva och ovanpå stuprörsjeans. Jeansen för säsongen bör vara kolsvarta, grå eller i ljusa blå tvättar.
Midjeväska är - tyvärr mina vänner - fortfarande hopplöst ute.
BH-ar väljer vi den här säsongen i rätt storlekar för vår kroppsform (då extrabröst är sååå 1999).
Ballerinaskor fortsätter vara på tapeten, ända fram till strumpornas inbrott någon gång i September. Då strumporna krupit fram ur lådan är det handgjorda vackra skor modell höst som gäller. Skorna (oavsett modell) får gärna var blå.
Sjalar är alltid rätt. De får gärna vara blommiga, fransiga, färgglada. Palestinasjal är också på, men bör ackompanjeras av en politisk medvetenhet. "Tomrummet..."-fans vet vad som gäller på den fronten. Annars är virkat bra, och till hösten är baskern - med absolut säkerhet - tillbaka igen.
Jacka är lite halvute. Men koftor (gärna många samtidigt) är hippt så in i norden just nu. Koftorna får gärna vara, svarta, stickade, randiga, grå, blå, eller folkloreinspirerade.
Pricken över i är en axelremsväska, vilken bör vara rättvisemärkt.

Så till herrarna.
Ni får gärna klä er i väst. Skorna är naturfärgade och bekväma. Sjalar är inne även för er - och varför inte basker... Männens sjalar bör vara i naturfärger. Kan även se blåklintsblå sjalar som ett alternativ för den vågade mannen. Palestinasjal fungerar även för det manliga könet, under samma premisser som för damerna. Baskern är helst grå eller svart.
Rutig blazer är ju kul. Likaså manchesterkavaj eller vildmarksjacka. Den senare ackompnajeras gärna av en tro på att sova under bar himmel i Skuleskogen - då regnet öser ner...
Ryggsäck är hippt. Hatt är också på tapeten. Gärna en riktigt herrig (på gränsen till gubbig) modell.
Jeansen bör vara av en något säckigare modell och gärna härligt slitna. Till jeansen funkar hemtryckta T-tröjor eller någonting randigt.
Pikétröjor? "Bröööl" Fel ute grabbs!
Och snälla herrar!! INGA STRUMPOR I SANDALERNA!! Speciellt inte om ni bär shorts.

Tack för den här säsongen. I vinter gäller vantar... men det återkommer vi till.

måndag, juli 23, 2007

För att jag inte är bättre än just nån annan

Jag är också en sån. En sån som stör sig på hur folk klär sig. En sån som säger att folk väljer kläder som får dem att se bleka/tjocka/storbystade/omoderna/överklassiga/lodiga... ut.
Ändå ondgör jag mig gärna över trendgurus och säger gärna "Jaha, som om man inte ska få välja själv hur man ska se ut?" "Har hon monopol på smak eller?" "Och hur fanken ser hon ut? Är det hon som ska bestämma min stil åt mig?" "Herre min Je"...
Haha. Och sen sitter jag där i kassan och tänker att: "Hon borde nog köpa en större BH" Eller: "Oj hoppsan, han hade visst inte tvättat sin jacka på fytrio år" Eller: "Hon verkar ha flyttat hit från 80-talet"...
Jo, och så gick det med mina intentioner att vara lite bättre och ha mer överseende än andra...

Men allvarligt talat. Midjeväska på krogen år 2007?

Till Elin

Nåt

tisdag, juli 10, 2007

Blogglat

Jag har ämnen på kö.
Dessvärre har jag också en massa uppgifter på kö.
Idag började jobbet igen. Det var inte så farligt smärtsamt.
Idag författade jag en vädjan till CSN. Det var mer smärtsamt.
Snart ska jag sjunga på ett bröllop. Det är inte ett dugg smärtsamt.

Skulefestivalen är som en lång varm omfamning. Nu är den slut för i år och jag fryser lite. Smärtsamt.

måndag, juli 02, 2007

Sporadiskt behov av att sjunga lovsånger

Ibland måste jag bara brista ut i "O, store Gud" eller "Han är min sång och min glädje". Tänk om jag kunde vara mer religiös. Det är nåt gosigt över att sjunga andliga sånger. Jag kan ett par stycken också. Mitt förflutna i Svenska Kyrkans Unga spökar. Jag gillar kyrkan. Ofta. Inte alltid. För grenar av kyrkan förkastar min livsstil. Men ibland måste jag brista ut i lovsång. Sporadiskt. Och jag väljer att se det som en charmig egenskap. Typ som att mina armar lever sitt eget liv. Ibland lyfter de bara rakt ut. Ibland blir jag ett flygplan. Ibland flaxar de. Det är tur att armarna och lovsångerna sällan sammanfaller...