lördag, juni 30, 2007

Jag brukade vara en filmnörd

Alltså, jag brukade sluka film. Jag brukade masshyra rullar på Videoteket och tokglo helgerna igenom. Jag brukade sitta som klistrad framför filmkrönikan, oscarsgalan och guldbaggegalan för att göra listor över filmer att se framgent.
För stunden kan jag inte ens minnas den senaste film jag såg. Alltså, den senaste film jag verkligen SÅG - tittade på med ett genuint, ingående intresse.
Och nu det är ju inte så att det inte görs bra filmer längre. Inte heller är det så att jag slutat intressera mig för film. Jag kan inte förklara tappet i mitt filmtittande. Jag tror bara att jag blivit lättare att tråka ut, och mer specifik i vad jag vill se. Jag kan nog inte längre kalla mig för filmnörd, och det smärtar lite i min cineasttarm. Jag älskar inte film i stösrsta allmänhet längre...
Jag har blivit svårunderhållen och kräsen på ett alltför snorkigt vis. Och det är inte ens så att jag nödändigtvis låter mig lockas av kvalitet längre. Jag låter mig inte snärjas av välgjorda filmer om inte handlingen faller mig i smaken. Och där är jag enkelspårig. Jag vill att det ska göra ont.

Nu känner jag mig som en av alla tanter - och farbröder för den delen - som ringer till Karlavagnen. Ni vet, de som faktiskt inte verkar veta vad det är de vill säga. När man lyssnar på dem drabbas man av en lätt panik...
Så... ursäkta paniken, men jag bygger faktiskt om och har ingen ordning på varken papper, kläder, tankar eller mitt filmintresse.

onsdag, juni 27, 2007

Nu är jag halvklar

Ett stick i armen och om två veckor är jag klar att möta de äckliga små krypen. Detta handlar om att jag äntligen lyckats få i mig lite fästingvaccin. Man behöver det när man ska bli 08. Alltså är jag redo nu. Se upp huvudstan för här kommer Louisa Erika, med pennan i högsta hugg. Ingen går säker. Jo, jag då, för jag har ju fått en spruta.

måndag, juni 25, 2007

Kära dagbok...

...mitt liv är ganska tråkigt. Mitt liv kommer aldrig att bli en bestseller. Det mest spännande i mitt liv just nu är om jag ska komma in på Biskops-Arnö eller inte.
Andra människor har helt galna liv. Och då tonar jag ner. Jag lever i en husvagn med en vandrande humörsvängning, som har en ostoppbar förmåga att älska. Idag träffade jag en vän som lever i en surrealistisk film. Saker händer henne, som aldrig skulle hända någon annan.
Jag kokar pasta och hänger min nedkladdade teaterkjol på tork.

Mitt bajsnödiga sommarjobb känns ganska bra för tillfället. Inga morgnar, många kvällar, många helger, massa OB. Fast egentligen vill jag leva som en halvt vanvettig mañanakonstnär i ett hippiekollektiv med linsgrytor och minst en akustisk gitarrist. Och så vill jag har mer kroppskontakt än ett förfluget hångel med den franska volontären.

Tydligen sjunger jag bra. Inte för att det verkar leda till något. Vad man än vill får man företa sig det själv.
Ingen kommer fram till mig och stoppar det jag önskar mig i mina fickor. Ingen annan än jag kan inse min egen förträfflighet. Därför måste jag missionera. Fast på ett fint och ödmjukt vis. Haha. Jag vill ju inte bli klagad på av en galen bloggarbrud, för att jag har hybris...

måndag, juni 18, 2007

Av intresse

"Carola är kär igen"

Att kommentera andra

Med anledning av Augusts inlägg om sommarpratarna. Han tyckte de verkade ointressanta och självupptagna i år. Han tyckte att de bara skulle prata om resor och möten.
Påminner mig om en lärare från mellanstadiet. Hon ville alltid berätta om sina "möten". Påminner mig om Kay Pollacks "Att växa genom möten". Vart jag vänder mig ligger ett ex av den boken. Jag har aldrig läst den.
I alla fall kände jag mig tvungen att kolla upp tidigare nämnda sommarpratare. Surfade in på P1:s hemsida och blev positivt överraskad. Jag blev sugen. Jag vill att sommarpratssäsongen ska starta nu! Jag vill lyssna på Helle Klein, Lena Olin, Lena Endre, Margareta Strömstedt, med flera, med flera. Men jag kanske är en sådan där läskig person som är intresserad av andra människors liv - deras möten. Jag vill nog veta lite om Lena Endres vardag. Eller så vill jag kanske bara höra hennes röst...
Den ende jag inte vill höra ifrån, över huvud taget, är Ulf Lundell. Ulf Lundell ger mig rysningar. Och jag vet inte varför. Kanske för att han verkar ha gått på myten om sig själv. Som Tommy Körberg, som Jan Malmsjö. Det är läskigt med män som verkar övertygade om sin egen förträfflighet.

Bodil skriver om att hon vill ha personal. Jag vill också ha personal. Sen skulle jag vilja ha bostad i Stockholm också. Om jag hade personal skulle jag be dem fixa det åt mig.
Den lettiske volontären säger hela tiden: "Jag kan fixa det". Sen skrattar han. För att vi svenskar hela tiden pratar om allt vi kan fixa åt varandra.

fredag, juni 15, 2007

Förlåt alla ni med gula T-shirts

Den hippa mediafräcka reklamradioutbildningen ville ha mig. Jag ville inte ha dem. Haha. Det känns lite som revansch, eftersom jag kände mig som en utböling och ett UFO när jag var där på intervju. Nu ska jag få skriva hela nästa år istället. Och så ska jag fortsätta lyssna på SR, utan att någon rynkar på näsan. Jag är inte mediahipp. Och det står jag för!

Ibland

Ibland önskar jag hade de längsta armarna och alla svaren.

tisdag, juni 12, 2007

August, vem har du dödat?

JAG KOM IN! Jag kom in i Jakobsberg! Jag läste nyss antagningsbeskedet, som blinkade vänligt mot mig i mailboxen. Det är surrealistiskt. Dessutom är jag faktiskt reserv till Biskpos-Arnö. Jag väljer att se det också som något stort. Det gäller att se livet ur rätt vinklar.

Reservationer

Jag funderar på att tatuera in ordet "RESERV" mitt i nyllet (eventuellt på högra skinkan). Det verkar vara mitt öde. "I värsta fall så". "Om ingen annan kan". Lite vill jag faktiskt sucka och stöna över detta faktum. Dock tänker jag inte deprimera för mycket. I år är jag i alla fall reserv till skolan i mina drömmar. Det är mer än förra året. Så nu är det bara att vänta. Vänta igen. Vänta och vänta. Kanske ska jag hellre tatuera in "Stör ej, jag väntar".

Översätt rain check!

Inatt har jag legat vaken i en husvagn. Det är märkvärdigt vad svårt det kan vara att komma till ro, ibland (kanske alltid).

måndag, juni 11, 2007

De där som rycker upp

Vissa morgnar vaknar man liksom under sängen. Världen har grådassiga, suddiga konturer och man vill bara gråta. Man fascineras över att man sitter ihop och kan röra sig. Så slänger man i sig fil. Så går man ut i skogen. Så träffar man en klok människa och får spy sin galla. Så får man höra kloka synpunkter. Så kan man sätta ihop bitarna igen. Så kan man känna sig, plötsligt, tjugo kilo lättare. Så vet man att man kan fortsätta en sväng till. Det är bara ett kavla upp ärmarna. Livet gör inte alltid ont, och det finns plåster. Det finns människor som man inte kan lura.

söndag, juni 10, 2007

Sporadisk intitt

Ville bara titta in och meddela att premiären var en braksuccé! Ville bara meddela att vi blev inropade fyra gånger. Ville bara meddela att JAG dansade, jag DANSADE. Ville bara meddela att sen hade vi en helt underbar premiärfest, och att mina teatervänner gör mig så glad och varm i själen. OCH Sundsvalls Tidning hissade oss.

Sen fikade jag och Elenor idag. Jättemys, fast jag hade dygnat och var ett bakisvrak. Solen sken och jag har faktiskt fått en liten bränna på ryggen. Vi pratade om livet, kulturen och risken för att bli desillusionerad, om man skulle träffa någon man sett upp till på avstånd.

Imorgon är det dags att braka in på scen igen. Dags att spotta, supa, slåss och svära. Kom till Folkets park i Sundsvall. Jag garanterar revolution - varje gång!

fredag, juni 08, 2007

Som sig bör

Nu kan det hända att mitt bloggande blir sporadiskt. Ikväll flyttar jag in i en möglig husvagn, och sen tutar vi och kör. Premiär imorgon, ojojoj!! Kom till folkets park i Sundsvall och titta. Vi kör hela juni och ända till 3 juli.

Men först, som sig bör, några saker att konstatera - berätta - tala om.
Jag gav Omas syltgrottor och litteratur på hans studentdag. Inte mer än rätt, eftersom det speglar vår gemensamma vinter/vår tillsammans. Många syltgrottor, mycket skapande, mycket kaffe... Grattis fina Omas!
Jag sitter på altanen och skriver det här. Tänk att utomhusvistelse går att kombinera med cyberliv...
Åt årets första mjukglass idag. Utan strössel. Bara glass och våffla. Bra grej!

Och så bike parade Härnösand... Köpte ny cykel igår. På impuls. En vacker naturvit med blommor på, och cykelkorg. Jag sitter som en drottning på den. Se upp i backarna, här kommer drottning Louisa på sin stormarknadshoj!

På skolfronten intet nytt. Men jag roar mig med att hoppas.

torsdag, juni 07, 2007

Ett inlägg som inte kommer att skapa debatt

Det är fortfarande sommar. Imorgon är det genrep. Min pappa har blivit en trädgårdstomte. Jag försöker göra mitt eget iste. Jag har lagt ut en hel massa bilder på min MySpace.

Och på Louisafronten intet nytt.

Undring

Hur?
Å ena sidan: Studsa fram genom livet - le - lycklig
Å andra sidan: Gråtfärdigt famla genom livet - bita ihop - jagad
Och samtidigt.

tisdag, juni 05, 2007

Jag vägrar vara bitter

Det här skulle kunna vara inlägget där jag klagar på hur bitter jag blir av att ingen förstår min litterära storhet. Men jag vägrar! Istället blir det här ett inlägg om att det är sommar i Härnösand. Om att jag springer runt på gatorna i min Gudrunklänning och mina vackra blå skor. Om att jag träffade Camilla och drack iste. Om att vi kramades och jag kom på hur mycket jag saknat henne. Om att jag hade sånglektion och studsade ut därifrån med ett enormt överskott av positiv energi. Om att det snart är premiär och att jag har så ROLIGT på scen. Vägra bitter! I alla fall idag. Kanske hela juni ut...