tisdag, januari 30, 2007

Shoppingdag med Poofie

Var i Sundsvall idag.
Gjorde av med de pengar jag hade (mer lr mindre) men lyckades i alla fall, till sist, hitta varma vinterskor.
Poofie körde för - Hey! - min LILLAsyster har tagit körkort innan jag.

Övningskörde också... Inga kommentarer...
Har väldigt svårt att tänka mig Louisa Erika Johansson som körkortsinnehavare. Det är bara så oändligt många saker att hålla ordning på...

Trött idag. Trist, tråkigt, trist. Och imorgon måste jag jobba klockan sex igen.
Hur ska jag kunna träffa russintjejen, med de här arbetstiderna?

Såg en mycket snygg kille på Vero Moda i alla fall.

fredag, januari 26, 2007

Date my mom

På svenska: Dejta min morsa.

Kanske det äckligaste jäkla sexistprogrammet på TV just nu. En kille får dejta tre mammor som ska försöka sälja in sina respektive döttrar. Killarna lyssnar på vad de berättar och får sen fälla härliga kommentarer i en annan kamera. De får också kommentera efter att ha sett döttrarna...

Käcka komentarer som

"She's a virgin? What a waste!"
"From looking at her mom I believe she might have some dump in the trunk" (stor bak)
"Oh, she's OK, but she's no Britney Spears"
"I'm not cool whit her having had too many boyfriends"
"I love cheerleaders, bring it on!"
(efter att mamman visat upp baken, som hon klämt in i dotterns jeans) "That didn't score you any points Gail"

De värsta kommentarerna har jag förträngt. Så vidrigt att jag mår fysiskt illa! Och den här skiten visas i svensk TV. Tittarna är säkerligen mestadels unga tjejer som tror att det är såhär livet funkar. Man ska vara mallen. Man ska vara den lilla dumma sommarblonda tjejen med cheerleaderkropp. Man ska inte vara "lösaktig", men inte hålla på sig heller. Och det mamma ska säga för att finna kärleken till sin dotter får - ve och fasa - inte anspela på några inre kvaliteter. Säg däremot gärna att tjejen ser ut som Britney och dansar som Beyoncé. Säg att killar suktar efter henne - men inte för ofta. Säg att hon gillar partyn, men inte blir för full... etc, etc...

Blä blä blä!! BLÄÄÄÄÄ!!

Reklamslogans...

...vem kommer på dem?

En av de små fördelarna med att packa upp varor på stormarknad är att man får se alla dessa "fyndiga" beskrivningar av produkten och varumärket.
Det finns folk som får betalt för att tänka ut dessa fanatstiska underfundigheter.MYCKET betalt dessutom. Kanske en karriär att satsa på...

Fast jag kan nog aldrig ens komma i närheten av dessa snabbtänkta männsikor...

Bär frukt varje dag (sylt- och saftföretag)
Springo - den snurrigt köttiga godbiten (hundgodis i form av en spiral)
Svensk huskattkost (gissa vad?)
Laxmousse a'la carte (till KATTER!!)

Nothing further...

måndag, januari 22, 2007

Vad man får av Landstinget för 150SEK

Man får bli tömd på flertalet deciliter blod.
Man får en gratis vägning.
Man får två plastdunkar att fylla med urin.
Man får förbud mot att dricka de närmsta tolv timmarna.
Man får bli klämd på magen av en smilande läkare.
Man får höra att man har god självbehärskning.
Man får tillbringa en och en halv timme på vårdcentralen (mestadels i väntrummet).
Man får en klisterlapp på sitt högkostnadskort.
Man får komma tillbaka.
Man får kanske ett recept på dyra mediciner.

Om jag vore Freuds patient...

...skulle Freud nicka lite förståndigt och säga "Penisavund" eller "Fallosfobi". Detta skulle ske efter att jag berättat delar av mina återkommande drömmar för honom - så som jag tänker göra för er nu.

Jag drömmer att jag har olika uppdrag jag måste slutföra. Oftast handlar det om att jag måste ta mig till en specifik plats för att göra något jobbliknande. Det är dock alltid enormt svårt att komma fram till platsen. Det är snårigt och jävligt och hela tiden envisas en korvkiosk med att dyka upp. Jag har drömt att flertalet olika människor velat sälja korv till mig. Exempel på korvgummor är Marita från "Bonde söker fru" och min nya granne, som jag knappt känner... Jag blir alltid oerhört äcklad av dessa försök att tvinga på mig korv. Korvförsäljarna kommer med käcka kommentarer av typen: "Här, ta lite härligt slemmig inälvsmat. Massor av späck och galla".

Annars drömmer jag att jag gråter.
Feel free to analyze...

söndag, januari 21, 2007

I en värld av sammansatta stilikoner

Hoppas att alla ni andra -sammansatta stilexempel som ni är - också känner er såhär ibland...

Vissa dagar klär jag mig, fluffar håret (jag kanske till och med sminkar mig) och känner mig riktigt snygg när jag ser mig i spegeln. Så går jag kanske ner på stan; och genast krossas allt. För visst är väl alla så enormt mycket snyggare - och framförallt mer genomtänkta - än jag är? Alla andra har liksom sin stil, som är komplett och stämmer översens (ända från scarfen till skosnörena). Och så står jag där och känner mig så jäkla random. Liksom ett hopkok av allt möjligt och inte det minsta hemma i mig själv. Och jeansen med T-shirt känns så tråkiga, för bredvid mig - på kanske bussen eller fiket -sitter en tjej i långklänning med vackert hår och de ultimata accesoarerna. Och den där lite nonchalant oomhändertagna frillan känns bara platt och trist. Och varför har jag inte på mig en sjal?
Nån gång kan jag väl lära mig att snygg och sammansatt inte alltid är att likställa med vad som är praktiskt, och att man ibland får tulla lite på praktiskheten...

Så nån gång när jag piffat till det och tror att jag är lite sådär chict alternativ inser jag snart att jag ändå bara ser ut som en clown. Jag har inte den där bohemiska utstrålningen och den rätta känslan för hur man kombinerar....
Men innan jag går ut är jag - i alla fall i mitt huvud - en underskön stilgudinna med oefterhärmlig smak.

lördag, januari 20, 2007

Kvick men stor nyhet

Nu kan alla kommentera på min blogg. Just det: ALLA!! Inte bara de som har blogger. Bra grej! BRA!

Vad tror ni om folk egentligen?

Nej, jag vill inte se en bild på Steven Tyler som leker med sitt könsorgan!

IT-livsstil

Här följer en ganska vanligt förekommande scen från det Johanssonska vardagsrummet...

Poofie i soffan med laptop MSN:ar eller spelar spel
Louisa i soffan med laptop bloggar eller läser andras bloggar
Pappan i soffan med laptop googlar på random ord (typ näsbränna) eller försöker köpa en liten traktor
Mamman i fåtöljen (HENNES fåtölj) ser på TV
Allt detta försigår naturligtvis samtidigt. Dessutom lyckas vi hålla igång någon slags konversation och involvera varandra i de olika saker vi kommer fram till i våra respektive universum.

Humor på så många nivåer...

fredag, januari 19, 2007

Min nya bätstis heter Joni

Trogna läsare minns kanske att jag önskade mig böcker inför födelsedag och jul. Jag fick böcker - massor av böcker. Har redan slukat älsklingen Bodil och nya bekantskapen Karin Alvtegen. Nu fortsätter jag med en annan älskling, Inger Edelfeldt. Boken, jag är halvvägs igenom, heter "Finns det liv på Mars?" Huvudpersonen heter Joni (hon döpte om sig själv efter Joni Mitchell då hon var tio) och jag älskade henne omedelbart. Fast det är en skräckblandad förälskelse, för hon är så lik mig... Kommer jag också stå där i charken vid 45 och försöka vara "vuxen" (för det ska man ju)?

Inger Edelfeldt är en "huvet på spiken"-författare. Hon pekar på alla de där små sakerna vi alla tänker och gör. Jag skrattar igenkännande, för att i nästa stund sätta nämnda skratt i halsen. Den här boken är en av dem jag kommer att sakna då den är slut. Det kommer att vara tråkigt att inte mötas av Joni och Moira när jag kommer hem efter en kass(a)dag...

Ett utdrag (med tanke på att jag jobbar på Stormarknad...)
"Folk som inte själva arbetar inom serviceyrken har nog ingen aning om vilken brokig skara människor som jobbar i sådana; många med målsättningen att få råd med något helt annat. Jordenruntresenärer, skådisar, författare, musiker, filosofer - en väldig mystisk begåvningsreserv från olika kulturer som tittar neutralvänligt på dig i kassan och uttalar sitt tusende "Hej!" medan deras inre blick vilar på en fjärran strand och deras munnar säger "Kvittot?" medan de i sitt inre mumlar uttryck som "Bahutt danjavad" eller trevar efter nästa strof i en dikt"

Ytterligare bevis på att jag är en tant: Jag tycker att Go'kväll kan vara ett lite småputtrigt program...

Idag: Inte en skymt av russintjejen.

torsdag, januari 18, 2007

Russintjejen, vill du bli min?

Jag är hemligt förälskad i en av mina kunder. En jättesöt tjej som alltid ler varmt mot mig och tilltalar mig som om vi vore vänner - fastän jag inte ens känner henne. Och så handlar hon så sympatiska saker: KRAV-märkta russin och annan torkad frukt, fairtradebananer och quornfärs... Igår hade jag helt klart för mig allt hon hade köpt och skulle skriva om det här på bloggen - för att övertyga världen om hur mysig hon måste vara - fast idag minns jag bara hennes ansikte och de där russinen (två påsar). Det räcker i och för sig för mig...
Imorgon jobbar jag morgonpasset. Då kommer hon säkert inte att handla av mig - hon handlar på kvällen...
Och alla ni som är paranoida och tror att kassörskor fantiserar om er, utifrån vad ni köpt... Det är bara att ge er rätt. En av de bästa sakerna med stormarknadsjobbet är ju att jag får en liten inblick i era liv, och får fundera över vad ni ska ha era varor till...

Nu en söt berättelse från kassan som förmedlar hopp om mänsklighetens godhet. En kvinna handlar av mig och upptäcker att hon inte har pengar nog. Hon talar ganska dålig svenska men till sist förstår jag att hon vill ta bort limpan, för att kunna betala. Jag gör detta, hon betalar och går för att packa. Då säger kvinnan bakom: "Ta den där limpan på mitt kvitto, så får hon den av mig". Jag blir varm i själen! Femton spänn är inte mkt pengar om man har dem, men man kan göra en annan människas dag med dem...

Russintjejen... du vet var jag finns ;)

måndag, januari 15, 2007

Snö!

Vintern bara kom. Plötsligt var den här - vintern. Som genom ett trollslag var allt vitt och fantastiskt och kallt och romantiskt och gnistrande.
Ord kan inte göra Härnösand täckt av snö rättvisa. Det är som att vandra runt i en saga. Återigen känslan av gammaldags julkalender. Älska!

Längtar efter min faster...
Deppar lite över att nästan hela min umgängeskrets (snart) bor i Umeå.
Maiju är kvar! :)

Försökte pressa videobutiksmannen på kvalitetsfilmtips. Undrar om jag är tröttsam eller inspirerande... Han skulle försöka ta hem Nio liv åt mig.

lördag, januari 13, 2007

El-giganten, konserverade morötter m.fl.

Andra saker jag stör mig på:

H&M
McDonald's
"Nya" moderaterna
Att min BH-storlek är så jävla svår att få tag i
Wayne's coffee

Dagens positiva saker:

Långfika med Maiju
Lyxmiddag med mamma
Pratglad avslappnad kvinna i underklädesbutiken
Jag inbillar mig att min hy ser bättre ut
Min nya kappa äger alla!
Poofie och jag ska ut och svira...

Haha! Positivt - Störande, 6 - 5!

fredag, januari 12, 2007

Om tanter och konserverade morötter

Jag måste erkänna: jag blir kär i tanter. Små tanter som ler sådär varmt och livserfaret som bara tanter kan. Ibland handlar dessa tanter av mig på stormarknaden. Då blir jag varm i själen. Jag känner mig ung. Jag känner att dessa vänligt överseende tanter hjälper mig att acceptera mina tillkortakommanden. En gång skrev jag en dikt som hette, Jag vill ha en tant. Dikten handlade om vad jag och min tant skulle göra tillsammans... Tanter!

Jag har issues med konserver - märkliga issues. Jag har inga problem med krossade tomater på burk, eller konserverad tonfisk. Konserverade bönor är något av min huvudföda... än så länge inga konstigheter. Men konserverade morötter - där upphör all min förståelse för vad som är charmen med grönsakskonserver - jag mår illa av bara tanken. Eller konserverade ärtor - vad är grejen?
Som sagt, fullständigt ologisk - och underligt selektiv - fobi mot konserverade grönsaker.

torsdag, januari 11, 2007

Konsten att sluta

Soundtrack till dagens inlägg: Shawn Colvin - Killing the blues

Att avsluta en roman måste vara bland det absolut svåraste som finns. Det går nog egentligen inte att göra det bra. Om jag , som läsare, har sympatier för huvudpersonen vill jag såklart att allt ska gå bra för denne. Är det en en deckare vill jag ha gåtans lösning. Men om det går för bra för de inblandandade känner jag mig övertillfredsställd - slutet blir kåsigt - en form av besvikelse. En annan form av besvikelse är när allt går åt pipan, lösningarna uteblir. Då känns emellertid slutet mer realistiskt - sällan löser man allt i det verkliga livet. De böcker som lever kvar längst är de där slutet gjort mig riktigt förbannad. Slutet på tidigare nämnda Saknad av Karin Alvtegen gjorde mig glad, men var helt vansinnigt orealistiskt. Jag är glad att det slutade som det gjorde men butter på att det kändes som om Alvtegen gav mig det jag ville ha, inte det som var trognast berättelsen (i min mening). Kanske gav hon sin romanfigur vad hon ville ha. Kanske tänkte hon inte alls på mig, läsaren.

Har själv stått där vid vägskälet i slutet på alla mina noveller. Det är med milt våld jag får mig själv att avsluta dem annat än sockersött och lyckligt. Ofta ger jag efter. Mina små hjärnspöken, karaktärerna, vill ju också ha kärlek, värme och gåtans lösning - precis som jag. Det är en instinkt...
Bävar för den dag jag måste avsluta romanen om Eva. Än så länge har jag knappt ens börjat...

onsdag, januari 10, 2007

Stumfilm

Idag på jobbet upplevde jag det som om jag befann mig i en stumfilm för en stund. Jag kom springande genom stormarknaden och en dam körde nästan på mig med sin vagn. Utan ord hade vi följande lilla konversation:
- Oj, hoppsan, där körde jag nästan på dig, lilla vän.
- Ja, fast det var mest mitt fel, och ingen kom till skada... Ha en fortsatt fin inköpsstund!

När jag var en halvfet tonåring skrev jag om mitt svåra, svåra liv i min dagbok på Lunarstorm. Det skulle man då. Alla hade "ångest". Lilla vän - vill jag säga till mitt tonårsjag - tids nog får du veta vad riktig ångest vill säga.
Nu bloggar jag om mina stormarknadsupplevelser och fitness-satsningar med Poofie...
I rest my case...

Lunch

Sallad på enbart bönor, morot, paprika och gurka är tråkigt och inte att rekommendera. Det var vad jag åt till lunch idag. Jag försöker återgå till en mer grönsaksdominerad kost och detta var vad jag fann i skafferiet...

Känner en växande irritation gentemot allt möjligt - det märks säkert här på bloggen. Irriterar mig nästan mest på sådana jag egentligen vill ha på piedestaler - förebilder som inte lyckas leva upp till bilden jag gjort mig av dem...
Läste just ut Bodil Malmstens senaste. Den gjorde mig glad och vissa citat är värda att plockas fram närsomhelst. Ändå är jag smått irriterad, utan att ens veta varför... Igen
Kanske irriterar jag mig på att jag låter henne och andra komma in under huden på mig. Jag menar att jag tillåter mig att beundra dem, att jag låter mig påverkas. Att jag låter andra influera mina åsikter. Att jag gör det möjligt för mig själv att bli besviken.

Eller så är jag bara förbannad.
Jag jobbar på stormarknad. Jag har ingen som helst anledning att vantrivas där. Mina kollegor är urtrevliga - liksom de allra flesta av kunderna. Jag är en vänlig människa som tycker om att le mot andra och göra dem glada.. Jag borde stortrivas men, hjälp, vad jag är less på eländet. Jag känner mig instängd och uttråkad nästan varenda sekund jag är där.
Jag hyser inget som helst förakt gentemot yrket, eller de som valt det. Det är ett utmärkt yrke, bara inte mitt. Varje gång jag kommer dit skriker hela min organism hur fel ute jag är. Jag förbannar mig själv för att jag nöjer mig, utan att egentligen vara nöjd med vad jag valt. Rent fysiskt har jag stannat men själen vrålar om ett gigantiskt svek.

Jag vet inte ens om jag borde publicera det här...

tisdag, januari 09, 2007

Astrid Lindgrens röstgen

Lyssnar på Saknad av Karin Alvtegen. Hon läser själv. Jag hör hennes röst och får märkliga flashbacks till barndomens kassettband om Emil och Ronja. Mycket riktigt var Karin Alvtegens morfar bror med Astrid Lindgren. Därmed måste jag dra slutsatsen att den släkten har en mycket dominant röstgen. Det är som att höra Astrid, och ändå inte...

Är lagom road av den nya svenska vintern. Gick de tre kilometrarna till stormarkanden i piskande ösregn och isande vindar. Sen jobbade jag i tre timmar. Tre timmar!?! What's the point?
Kanske vara det bara för att jag annars inte skulle ha fått träffa den galne mannen med julskinkan. Och så har man ju fått lära sig att man måste ha tråkigt, för att man ska märka när det bli kul igen. Ja, sååå är det säääkert. Jäkligt lam ursäkt. Lam!

OK... skrivkramp...

Jag är lite glad idag. Det finns de som läser...

Men mitt irriterande trådlösa nätverk lägger ner hela tiden. *morr*

söndag, januari 07, 2007

Tänk så bekvämt det måste vara...

Tänk dig att vara Dr. Phil. Vad skönt det måste vara att alltid ha rätt, alltid sitta inne med sanningen. Att ha paketlösningen på varje tänkbart problem. Tänk så bekvämt det måste vara.

lördag, januari 06, 2007

Joan Osbourne - One of us (unplugged)

Idag är en pyjamasdag. Alla som någonsin haft en förstår vad jag menar. Har fuskat dock, och bytt pyjamasen mot mysdress... Fram för velourbyxan!

Lyssnar på Joan Osbourne i min ytterst nya mobil. Den är helt otroligt flashig och jag fattar inte ens hälften av allt man kan ha den till. Poofie tycker nästan inte att jag är värd den, eftersom jag egentligen är helt ointresserad av dess förträfflighet.
Men jag är glad för ljudet i Mp3-funktionen och jag tycker om den rosa bakrunden med löv som rör sig...
Mest är jag glad för att Poofie fattar hur allt hänger ihop.
Elenor bloggade om olika sorters intelligens och kunskaper igår. Så rätt hon har. Så rätt. Poofie är eventuellt ett datageni - eller helt enkelt bara ung och allert. Jag är ju faktiskt bibliotekarien, Barbro 55, egentligen...

Ikväll är jag ensam hemma. Ska jäsa framför TV:n och se på massor av Six feet under-avsnitt. Har dessutom inte ens ätit upp översta lagret av min julklappschokladask från stormarknaden.

Eftersom jag ogillar produktplacering tänker jag inte nämna namnet på varken mobilen eller stormarkanden...

Bakåtsträvartanten tackar för sig

På vägen

De här sakerna såg jag på min promenad mellan Kiörningsgatan och centrum idag.

1. En plastpåse som innehöll blött tidningspapper.

2. Ett par rosa fluffiga tofflor med texten: "cutie"

3. Ytterligare en plastpåse, fast innhållande en militärgrön skjorta.

Fråga: Vem kliver ur sina rosa morgontofflor mitt på en cykelbana och bara förvinner?
Som om nån ryckt iväg henne och tofflorna råkat bli kvar. Som beviset på en felberäkning, en ironi.

fredag, januari 05, 2007

El-giganten...

Idag är dagen då jag känner en märlkig ilska gentemot El-giganten. Jag kan inte ens förklara varför. Det är inte så att jag varit där idag heller... Jag blir bara förbannad när jag tänker på de stora äckliga lysrörslokalerna fyllda med elektronik till misstänkt låga priser. *kaskadspy*

Jag har skaffat messenger idag. Dessutom har jag förklarat mig själv elektroniskt inkompetent. Jag behöver ju faktiskt inte lära mig något om skiten heller. Jag ska vara komplett beroende av Poofie och Jimmy hela mitt liv. Har jag nämnt att jag hade MVG i datakunskap på gymnasiet. Århundradets humor! Säger kanske något om betygssystemet... no further

Jag har för dyr smak för att vara vänstervriden och fattig - i alla fall när det kommer till mat. Fick jag bestämma skulle jag äta färsk fisk, härliga ostar och oxfilé varenda dag, tillsammans med färska ekologiska grönsaker. Så skulle jag ha en personlig kock också. Till efterrätt skulle jag äta lyxig choklad, färska frukter och ytterligare ost. Inte ett kilo skulle jag gå upp i vikt heller.
Sen skulle jag ha ett välfyllt barskåp. Olika single malts, årgångsviner och likörer (så att man kan göra alla dessa drinkar)...

Poofie och jag åt trerätters italienskt idag. Prisvärt och gott. Rött vin till varmrätten och mera rött vin framför TV:n just nu.

En kund sa till mig idag att han tyckte jag var snäll jämt. Han var fin. Vissa kunder gör en glad. Vissa kunder verkar se att det faktiskt sitter en riktig människa där, bakom kassan.

Det var dagen...

onsdag, januari 03, 2007

Kulturellt tillägg

Nedanstående går även i viss mån att applicera på prosa, teater, film, musik och konst...

Slampoesi/spoken word/hej å hå/fallera

Trött nu.
Vad har hänt med gammal vanlig hederlig poesi. Det ska vara performance och slam-hiphop och spoken word. Det ska vara ungt och aggressivt/ironiskt och lite trummor och tutor -eller varför inte en kör?
Det ska vara fräscht och energiskt, för det är ju så vi ungdomar är. Gillar man det inte är man en tråkig bakåtsträvare som inte förstått prylen. Man är "keff" och inte ball nog för att man gillar ensamma svarta ord på ett vitt papper.
Ibland tror jag att delar av den nya unga kulturen hypas av branschen för att de medelålders kritikerna och "vetarna" inte vill vara mossiga - inte vara de som inte hänger med, inte förstår. Ve dig, om det skulle råka märkas att du börjar bli gammal!!

Själv känner jag mig just nu - i skrivande stund - som en trist, reaktionär, bitter kärring. Ni vet, en sån som skriver till lokaltidningen och är upprörd för att de slutat med dagens bibelord. Eller en sån som tror att affärerna bygger om, enkom för att göra det besvärligt för henne.
Men det handlar bara om att jag gillar poesi. Jag tycker om uppläsningar där poeten låter orden vara själva showen.
Jag säger inte att alla nya former av uppläsningar är av ondo. Men jag hävdar att vi måste passa oss för att hylla det vi inte förstår, bara för att det är nytt.

Mest är detta en reaktion på alla dessa kulturpersoner i sextioårsåldern som tycker att vi unga är så pulserande, fräscha, och sådana friska fläktar. Vi som inte fläktar så friskt, men ändå har något att säga, var hamnar vi? Vi som inte gillar beats och trummor och hiphop, vi som är stilsamma och melankoliska. Vi som kanske är förbannade och vill ta strid, men vägrar att skrika, var är vårt rum? Vi som kanske inte kan alla de nya orden och som kanske till och med förälskar oss i ord som sällan används längre - får vi inte vara med och leka?

måndag, januari 01, 2007

Om min kropp

För cirka ett år sen var jag nöjd med min kropp. Det var strax efter julfrossan, och ända tyckte jag att jag var smal och snygg. Nu har jag återigen kommit till ett stadium där jag vill ha koftor på mig och helst inte tittar mig i spegeln så ofta... särsilt inte om jag är naken. Det känns som om allting hänger och kletar. Stor byst... bluähhh. (Jag har MYCKET låg förståelse för Linda Rosing.)
Det är inte så stor skillnad, rent faktiskt. Bara det att jag har släppt taget. Varför i hela fridens namn kan jag inte få äta sådant jag tycker om och ändå älska min kropp i slutändan? Men det är ju som det gamla ordspråket: "Once you go thin, you can never win (again)"... Ehh... Nä OK, det ordspråket finns inte, men ni fattar prylen. Går man upp ett hekto är det typ jordens undergång. Snälla rädda mig från fläsknoja!
Jag vet vad det är jag gör dock. Jag har gjort det förut. Jag kroppsfixerar när det händer för få inspirerande saker i mitt liv. Just nu är det SVÅR brist...

Tänker börja på Friskis och Svettis. Kanske följer mamma med. Fast hon tänker då inte "hålla på och flaxa sådär". Kanske följer mamma inte med ändå...

Jag är ingen tränande person. Jag avskyr att träna! Jag har dålig - för att inte säga obefintlig - koordination och jag blir alldeles för snabbt uttråkad. Dessutom tror jag att träning leder till hjärtsvikt och döden... vilket är fullkomligt rimligt... resonabelt på alla vis :P

Jag älskar ost!

Saker jag gjorde vid årets slut

Hittade en pojke på Gennys och tog med honom hem så att han inte skulle behöva frysa. Sen satt vi i vardagsrummet och såg på Ally McBeal hela natten.

Skulle göra ett skojigt dansmove och landade med en duns, och hela min tyngd, på båda knäna. De knakar konstigt nu.

Jag råkade - i ett ouppmärksamt ögonblick - säga ja till att vara med och inventera klovkan sex på tisdag. Dum i huvudet! DUM! Och så känner jag mig lite lurad. Jag är inte direkt på god fot med mitt yrkesval...

2007 måste bli ett bättre år...
Inte för att det har något med de ovan nämnda händelserna att göra

Reflektioner

Vissa kvarter i staden där jag bor ser ut som kulisser i en gammal mysjulkalender

För sisådär en femton år sen fanns en liten flicka som alltid sjöng när hon gick. Flera kvarter bort kunde flickans mamma höra henne komma. Hon var jag, jag var hon. Jag är fortfarande hon. Jag trallar mig till jobbet på stormarknaden om morgnarna... (utom när jag börjar klockan sex... det är fan inte mänskligt)