torsdag, augusti 30, 2007

Astrid Lindgren

Var på utställning om Astrid Lindgren idag. Hon påminde mig. För att vara kryptisk tänker jag inte säga om vem. Men jag blev mjukvarm i själen och fick en liten tår i ena ögonvrån. Bredvid mig på bänken, när vi säg filmen om Astrid, satt en liten tant och snörvlade. Det var fint - för hon log också.

Tvättar. Spelar Bach för min skrivkrampande vän. Äter gröt. Ler åt livet. Saknar boken om kaninen som ska rymma från sin mamma.

onsdag, augusti 29, 2007

Vänner och stressen

Människor omkring mig, här på folkhögskolan, kan snart börja falla in under kategorin vänner. Det gillas.
Igår insöp vi stockholm tillsammans. Vi överkonsumerade kaffe och torra kärleksmums. Sen gick vi, koffeinhöga, vidare till en kebab/falafelbar där mannen bakom disken ville spexa med mig. Säkert såg jag mottaglig ut. Och sen hade vi stadsvandring. Jag - med mitt undermåliga lokalsinne! - ledde truppen och vi tog oss faktiskt. Det var andnödsvackra vyer och en känsla av frihet och gränslösa möjligheter. Mycket fniss, och tillåtelse att skratta åt varandra. För vi är faktiskt inte alltid riktigt kloka. Och det är en bra grej.

Men sen är det stressen som ligger där och lurar. En form av positiv stress. För det är en stress som handlar om en önskan om att göra det här året till något stort och något viktigt. Det är så mycket jag vill göra av det. Så jag måste sortera. För det är så lätt att stressen - och med den rastlösheten - blir en börda. Andas i nuet.

Fick en bok på posten igår. Det gjorde mig så varm, för jag kände mig som i en omtanke. Och det är faktiskt kärlek att hålla i ett kuvert med sitt namn på. Det är vackert att veta att någon tänkt, på mig. Jag tror jag ska börja med att skicka post igen. Riktig live och fysisk post.

Det är svinkallt här på folkhögskolan. Jag sov med raggsockar och tjocktröja inatt. Ändå är det varmt - och lite busigt.

måndag, augusti 27, 2007

Teatern under och bakom allt

Vägen till Jakobsbergs folkhögskola börjar bli vägen hem. Vägen man går utan att reflektera över svängarna. Vägen man går utan att tänka, och kommer fram ändå.

Idag har det varit en dag i teaterns tecken. Workshop hela dan, med paralleller mellan improvistionsteater och skrivande. Och vad rätt det var och vad sant det kändes.
Sen fika med människor från ATF, och eventuella öppningar till nya bekanskaper och mer teater.
För att teatern alltid finns i mitt liv, för att den är så viktig. Jag släpper den inte. Aldrig släppa. Många bollar i den berömda luften istället. För att kreativitet föder kreativitet. Det är min övertygelse.

Skriver lite varje natt på romanen, innan läggdags. Och jag börjar älska dem. De är så fina och mänskliga i all sin trasighet och sitt trevande. "Försiktig kärlek", som en mycket klok kvinna sa.

lördag, augusti 25, 2007

Pausdag

Vissa dagar är som en paus och ett tomrum - ett andetag. En sån dag kanske man äter lunch på Chutney - fast det egentligen är för dyrt - bara för att det är så gott. En sån dag kanske man har på sig sin prickiga gröna kjol och känner sig nonchalantsnygg. En sån dag kanske man går fnissande genom Jakobsbergs centrum med människor man nästankänner och precis börjat tycka om. En sån dag kanske man ska ha pannkaksmaraton och se på en gammal favoritfilm. En sån dag kanske man ler lite mer spontant än vanligt. En sån dag kankse det inte gör någonting om man avskyr det man skrev igår. Det är på en sån dag man undrar om inte det här var det bästa man bestämt sig för. Det är på en sån dag man tycker att Stockholm är det vackraste

fredag, augusti 24, 2007

Att jag bor här nu

Att jag bor här. I staden där bortglömda människor fyllesover under bord, på torg där tusentals människor blundar och passerar. Att jag bor i staden som luktar och stinker och doftar. Och Gud vet vad jag drar ner i mina lungor. Att jag bor här nu. I staden som andas och pulserar och skriker och dansar. Att jag bor bland kulturen och misären och värmen och iskylan. Allt i ett. Att jag bor här. Och jag tror att det stämmer.

Ninni Poijärvi är nya skrivflowartisten. Finsk mjukcountry gör sig till texterna om Eva, Sara, Sonja och Amanda. Idag Karin, och en liten, liten tant.

Att jag bor här nu. Och vill jag kan jag gå på teater varje kväll. Och jag vill. Men jag väntar en liten stund till. Att jag bor här nu.

torsdag, augusti 23, 2007

Värmen i Tomrummet

För det var så det var. Kom in här i Torummet och möttes av värmen från all er människor som jag har så mycket värme för själv.
För ibland är det lätt att tappa bort sig och undra vad i hela fridens namn man håller på med. Och då står det någon där och liksom knackar. För att tala om. Så ligger det till. Tack och strålning från berget som är en kulle.

Igår satt vi nere i "puben" - som är ett källerfängelse - och berättade spökhistorier för varandra. Eller, inte jag. jag ville knappt ens lyssna. Jag avskyr spökhistorier - har alltid gjort. Lyckas bli rädd för så mycket ändå. Behöver inte den extra dosen. Nästa gång stannar jag på rummet och skriver något vackert. Shit att jag är den äldsta - och fegaste...

Ambivalensen - kanske vill jag bli dramatiker när jag blir stor. Eller berättare. Tänk att kunna berätta så att folk hänförs.

Imorgon ska jag utforska möjligheterna till skriv på bibliotek. Bara jag och datorn, och kanske en kopp kaffe - i sinom tid.
Det ska handla om min resa. min faktiska resa, som blivit fiktion med fjädrar och golfbollar - och en liten, liten tant.

måndag, augusti 20, 2007

Jag är folkhögskolist igen

Nyinflyttad på folkhögskolan med min hemkokta sylt och mina fiberhavregryn.
Lagom lite sömn inatt då jag ängslades över dagen som skulle komma.
Charlotte inledde första stunden med nya klassen. Läste Bodil. Det bådar gott inför framtiden. och jag har hängt upp mina fina gardiner, i fönstret som vätter mot grönskan.
Kankse blir det ett bra år i år.
Ändå ligger mellankolin och gnager bakom allt. Gäller att sysselsätta sig, för att kringgå längtan efter havsbris och folk man redan känner. Lära känna är ett projekt.

fredag, augusti 17, 2007

På söndag flyttar jag till Jakobsberg, Järfälla, Stockholm

...

Vänner. Vänner man haft hela livet, eller vänner man precis upptäckt och förälskat sig i. Vänner. Det är värme i själen. En promenad. En kopp kaffe. En present man inte förväntat sig. En kram. Och jag saknar er redan.

onsdag, augusti 15, 2007

Familjen Fallera

Pappa och mamma Fallera ägnade gårdagen åt att plocka hallon. Dottern Fallera kom på eftermiddagen hem från sin sista krävande stormarknadsarbetsdag. Pappa Fallera mötte henne med ett: "Hej, vad bra! Du kokar väl hallonsylt?" "Vänta bara på mamma Fallera, så kan ni köpa syltsocker". Mamma Fallera kom hem till nyheten om syltkok, och utbrast: "Ska vi inte först skutta ut i skogen och plocka ytterligare bär?". Två kilo blåbär senare stod dottern Fallera över grytan, kokandes mängder av sylt. Hela kylskåpet hos familjen Fallera är numera fyllt av burkar. Imorgon ska dessa pastöriseras. Sedan ska dottern Fallera åka till folkhögskolan och leva upp till myten om norrlänningen som kokar sin egen sylt, drar upp sin egen gädda, och går i handsydda läderskor.

Jo, det är sant att vi plötsligt förvandlats till den där familjen som är husmorsnostalgiska syltkokare med hembakt bröd. Inte bara jag. Alla är drabbade. Kanske kan Poofie undantas. Fast... hon bakar pajer och skickar mms på hemlagad husmanskost...

Har packat och städat hela långa dagen. Var fruktat tråkigt och aningen stressande (gick upp i natt vid två, och började tvångsmässigt sortera böcker). Nu är jag - faktiskt - lite Feng Shui-lättad. Visste inte att det fanns ett golv under alla de där högarna...

fredag, augusti 10, 2007

Husmorspoäng

Jag har kokat sylt. Blåbärs. Jättegod.

Hur man vet att det är dags att gå och lägga sig: Man tittar på TV400 (en skittöntig repris, med fånigt hajpiga kids) "i brist på annat".

onsdag, augusti 08, 2007

Onsdag kväll, och allt är väl

Spelade mingolf idag. Så retro att man blir fnissig av bara tanken. Ingen vann och vi (och nu citerar jag) "spelade efter de regler som passade oss själva".

Bara två arbetspass till på stormarknaden. For now. Önskar att jag kunde säga "Aldrig mer!", men det skulle jag inte tro på. Det är inte realistiskt att livet ska falla på plats nu.

Ska beställa skor imorgon. Handgjorda, så att jag följer mina egna moderegler.

Tak över huvudet

Jag får bo på internatet! Tacksam, tacksam. Nu kan jag - på riktigt - få vara ledig och andas ut några dagar. Inget mer sökande på blocket. Nu är jag i hamn. Nu börjar det nya. Jag tror inte att jag förstår vidden. Eller jo... det gör jag visst det.

Saknar mina fyra vänner från boken "Tillsammans är man mindre ensam". Känner mig lite mer ensam nu, utan dem, när jag läst sista kapitlet. De var så verkliga, så varma och så mycket på det sätt jag skulle önska mig att fler var. Kommer på mig själv med att tänka: Nä, nu ska jag få mig en liten stund med Camille igen...
Har börjat läsa "Vindens skugga" istället. Förhoppningsvis blir jag överväldigad. För det är vad alla säger till mig att jag ska bli. Min mor, min far, min faster och bokhandlaren är alla överens. Alltså blir det så. Eller inte. Jag har en tendens att vara motvals. Men den börjar lovande...

måndag, augusti 06, 2007

Rädda mig från bostadssökandets våndor!

Att det ska vara så våldsamt svårt!
Så trött på att svara på annonser. Så trött på att rabbla upp alla mina FANTASTISKA egenskaper. Så trött på att betona hur rökfri jag är.

söndag, augusti 05, 2007

lördag, augusti 04, 2007

Diggiloo, diggilej! Tjolahopp tjolahej!

Jag har gjort det!
Jag har beblandat mig med dem som allmänt går under benämningen "Svenska folket". Jag har gjort sådant som "Svenska folket" gör. Igår var jag och mina föräldar vid Skulebergets fot för att beskåda Diggiloo. Den där showen med folkkära artister och Lasse Holm i spetsen. De showar och sjunger gamla godingar blandat med lite nyare godingar.
Jag måste erkänna att jag gick dit utan att förvanta mig någonting. Möjligen förväntade jag mig att det skulle bli lite fånigt, att jag var för pretto för att vara där. Men det är som med schlagerkvällen på Pride. "When in Rome...". Och det var riktigt gemytligt - skulle till och med kunna sträcka mig till att säga bra. Skulle kunna säga att jag uppskattade det. Lasse Holm ledde showen, men tog inte över den - till skillnad från herr Wells (jo, jag har sett den showen också vid tillfälle). Det var lättuggat svenskt gungeligung med picknickkorg och många tjocktröjor i sensommarkvällen. Åh herregud, jag tror att jag håller på att bli Svensson! Till mitt försvar kan jag säga att jag fortfarande föredrar intima tillbakalutade spelningar. Jag är fortfarande den som håller prettofanan högt. Men lite schlagerallsång ihop med de riktiga människorna skadar faktiskt inte. Man måste gå på safari, för att förstå vad "alla andra" längtar efter, och varför de gör det.
Och Molly Sandén är 15 år och sådär fånigt begåvad. Det nämnde de inte i dagens TÅ. Hjälp mig nån! Jag har aldrig sett samma show som tidningsfolket...

torsdag, augusti 02, 2007

Nu är det Augusti

Och har så varit i två dagar.
Detta är månaden då jag flyttar till Stockholm.

Kan nog stoltsera med att vara den första som kaukat från Murbergets nya friluftsscen.

Ja...

Ingmar Bergman är död.
Har sett de två första, av tre, dokumentärer om honom. Ändrar min ingrodda fördom. Han kändes som en man som brann. Han kändes eftertänksam, och varm.
Ska kanske ha en liten Bergmanfestival. Eller en dejt. Ingmar och jag.