lördag, november 20, 2010

Luggsliten

Efter en vecka av att ha sett ut som något katten släpat in har helgen hittills inneburit uppsträckning. Igår en desperat saxattack på den försvarslösa fetstripiga luggen, och idag en mascaraborste på fransraden för första gången sedan Napoleon.
Häpp!



Var och såg Maria-Thérèse vernissage på ett gulligt litet galleri i gamla stan. FANTASTISKA foton (som vanligt)! Var särskilt sugen på en bild av en katt på väg att gå förbi.

lördag, november 06, 2010

Och ibland vill man bara bryta ner sig själv för att man är så krånglig

Det här med att älska
Det här med att våga

lägga handen
som säger mer än läpparna
och som ligger kvar
även sen du gått
och åkt till förorten
och lagt dig med nåt lånat i en soffa utan mig

Det här med att älska
Det här med att släppa

in dig
alla bommar till trots och alla klaff-fel
och inte bara springa
utan ligga också
blick
stilla

Det här med att älska
Det här med att röra

vid hud
som vill mig
utan att fräta den
och utan att bränna mig
och inte kunna röra mer

Det här med att älska
Det här med att säga

Jag är trasig
jag är bräcklig
och livrädd och rubbad
och faktiskt lite ful
Men jag kanske vill ändå
lite

Bara så långsamt att det ser stiltje ut
över stormarna

torsdag, oktober 28, 2010

Dagens fråga

Hur gott är halloumi - egentligen?

tisdag, oktober 26, 2010

Predikan över 1Joh.4:16-21

Det är inte lätt att alltid älska sin broder, sin nästa, den man kan se och lyssna till. Jag vet att jag på senaste tiden funnit det verkligt svårt, eftersom jag har stött på människor som velat sätta upp begränsningar för begreppet kärlek – tala om för mig vad det är att älska och vad det inte är – vad som är godkänt.
Ett vanligt uttalande bland kristna är: Jag har inte rätt att döma, det är Gud som dömer. Ändå tror jag att flera av oss här inne kan känna igen oss i att vi gärna dömer, med Gud som ursäkt, med Bibeln som underlag.
Jag sa att jag haft svårt att känna kärlek till nästan, och mycket är detta på grund av att jag känt det som om nästan inte älskat mig. Eller att nästan velat hävda att den älskar mig – och i förlängningen att Gud älskar mig – villkorat.
Jag ska tala klarspråk. Min predikan idag handlar om sexualitet och min fråga är denna: Vilka är vi att sätta gränser för vad kärlek är? Jag vill att ni observerar följande: Jag pratar här om kärlek, om ömhet, om ömsesidig jämställd samlevnad mellan två vuxna människor som båda älskar varandra. Jag pratar inte om begär, eller om att tränga sig på någon annan mot dennes vilja. Jag har nämligen stött på människor som velat jämställa homosexualitet med pedofili eller sexuellt utnyttjande och som sagt mig att Gud minsann inte understödjer vilka lustar som helst. En dylik jämförelse gör mig nästan inte lika förbannad som den gör mig ledsen. Jag kan alla gånger hålla med om att det ligger faror i begäret, och att det lätt kan misstas för kärlek och att man då lätt kan såra en annan eller dundra in över dennes gränser. Ur den vuxnas sexuella begär till ett barn kan aldrig komma ömsesidig ren kärlek som gör gott, utan bara utnyttjande skuld och rädsla. Det är inte en kärleksyttring, utan en maktdemonstration.
Men när jag tänker på kärlek tänker jag på hur jag upplever att Gud älskar mig och på vad innehållet i, och effekten av, den kärleken är. Kärleken från Gud, vad det är att verkligen vara älskad – och därför också kunna älska – är glädje, är värme, är trygghet. Kärleken är omtanke, är att veta att en hand håller din och att du aldrig är ensam. Så älskar Gud oss och när vi läser i Johannesbrevet att vi ska förbli i kärleken måste det väl innebära att vi ska älska så som Gud älskar? Och vilka är då vi att säga att den typen av kärlek, i en parrelation bara kan se ut på ett sätt? Vilka är vi att underkänna en relation som vittnar om Gudskärlek? Är inte det att kväva flödet av kärlek? Är inte det att hämma kärleken med rädsla – den rädsla som inte har någonting med kärlek att göra utan som hör samman med straff. Vi lägger ett straff på kärleken, den som ska vara den renaste kraften och som ska få flöda emellan oss. Och jag undrar vad det är vi är rädda för? Hur kan en kärlek som föder mer kärlek, som kan gör en människa trygg så att hon kan älska än mer inte vara av Gud? Den som vill hävda att homosexuell kärlek är likställd med endast begär kan aldrig ha träffat mina närmsta vänner som lever i en lesbisk relation, kan inte ha bevittnat den kärleksyttring som finns mellan dem och som ger dem kraft att älska även andra runtomkring dem.
Att säga att två människors kärlek till varandra inte är rätt blir också för mig en fråga om människovärde – och att ifrågasätta Guds skapelse. Om vi tror på en Gud som är allsmäktig skulle denne då ha skapat människor som brinner av kärlek, men mena att den kärleken inte är existensberättigad? Att säga att Gud älskar mig men inte min sexualitet är som att säga att Gud älskar mig men inte mina bruna ögon. Sexualitet är inte ett val eller en handling det är en del i den konstitution som är individen. Att säga att du får leva nära Gud endast om du älskar på det sätt enstaka människor godkänner är som att säga att du får leva nära Gud endast om du har blå linser så att ingen ser hur du egentligen ser ut.
Jag sa i början att det är svårt för mig att älska nästan. Svårt blir det när jag tänker på hur många unga människor som krossats av så kallad välvilja och sen vänt sig bort från Gud. Jag tänker på tonåringar som kanske inte varit välkomna i sina hem längre och i förtvivlan vänt sig till människor som ska vara Guds företrädare och där fått höra att de är defekta, har problem – att Gud älskar dem men bara om de stålsätter sig och gör avkall på det som är deras väsen, till dem givet av Gud.
Det har sagts mig att Gud älskar mig men inte det jag gör, min så kallade synd. Jag skulle vilja säga till den som försöker ta ifrån mig mitt fulla människovärde: Jag hoppas att jag kan ha kärlek nog att älska dig men inte hur ledsen du gör mig. För däri ligger en skillnad. Om du sårar någon kan du sluta med det och be om förlåtelse, men du kan inte upphöra att vara och ren kärlek låter sig inte, och bör inte kvävas.

lördag, oktober 16, 2010

Lösryckta meningar utan inbördes rangordning

Vid mitt skulderblad
har jag förankrat mig
och hela världen





Förut
när jag gick hand i hand
fortfarande
Och hur din nästipp var
i soljuset (så som det bara är i december)

söndag, oktober 03, 2010

Hösthåret är här

Detta är ett meningsfullt inlägg som egentligen bara handlar om att jag skaffat höst/vinterhår igen.
En av de många fördelarna med att bo i kollektiv är att man kan få sig gratis frisering om man ber snällt...

Nu följer bildbevis



torsdag, september 30, 2010

Bön

Gud, i den här stunden kommer vi inför dig precis sådana som vi är – just nu.
Några av oss lyckliga, andra kanske stressade eller med oro och sorg inombords.
Vi tackar dig Gud för att du älskar oss precis där vi är just nu, med allt det som är vi. Vår tro säväl som vårt tvivel, vår glädje såväl som vår sorg.
Så ber vi dig Gud: Hjälp oss att hjälpa varandra.
Hjälp oss så att vi tillsammans kan se de små mirakel som varje dag bjuder och glädjas över dem.
Men hjälp oss också att hålla dem som kanske inte orkar glädjas just nu under vingarna.
Hjälp oss Gud. Vi kan älska varandra när vi minns att vi är älskade.
Amen.

tisdag, september 14, 2010

RÖSTA!!

Ville bara säga att oavsett vilket "block" man sympatiserar med så är det enormt viktigt att RÖSTA RÖSTA RÖSTA på söndag och hålla Sverigedemokraterna långt långt borta från Riksdagen. De är ett parti med åsikter som inte hör hemma i ett samhälle anno 2010. Har vi inte kommit längre ån såhär?

Och med det sagt vill jag bara lägga ut ett foto från en underbar julidag...

Foto: Helena Tossavainen

Och så vill jag återigen påpeka att detta - i högre grad än något annat av de val jag varit röstberättigad till - är ett val då varendaste endaste röst är blytung och livsviktig. Nu väljer vi verkligen det här landets riktning. Beroende på utkomsten av detta val kan vårt land komma att i grunden förändras på oåterkalleliga vis.
Då menar jag främst att vi kan bli ett land med rasism i beslutsfattande instans. Jag menar också att vi nu indirekt väljer om vi vill använda USA som modell för hur vi ska vidareutveckla vårt samhälle - eller om vi inte själva format en bättre modell långt tillbaka i tiden och som vi bara behöver omformulera i en ny tid.

Jag lutar åt vänster med hela min tyngd. Men lägg långt hellre en röst på något av Allianspartierna än på SD. Lägg hellre din röst åt höger än du lägger ner den. I det här valet är vi så enormt viktiga! Vi demokratiska människor - oavsett placering på den rödblå färgskalan - som tror på allas lika värde och rätt och som vill hålla hatiska krafter kvar i vårt samhälles yttersta utkanter.

fredag, september 10, 2010

Vem skulle inte vilja bo här liksom?




Mitt rum i kollektivet!! :D Yeah!


En vecka kvar

Måste till en politisk manifestation här på bloggen



Att Alliansen skulle vara ett arbetar- och solidaritetsalternativ är ett SKÄMT! Låt er icke luras av mediatränad retorik...
Rösta rödgrönt, eller på Fi! och markera att ni vill ha ett jämställt solidariskt samhälle där faktiskt ALLA får rum.
Allvarligt!
Och kom inte och säg att ni inte vill rösta rödgrönt för att Mona Sahlin är okarismatisk. Är det på riktigt så att ideologi och människosyn inte spelar någon roll, så länge en politiker kan flirta?
Man röstar på vilket samhälle man vill leva i, inte på vem som har snyggast klädstil eller bäst publicitetscoach... JÖSSES!

söndag, september 05, 2010

Hemligheter om mig


Maria-Thérèse förärade mig ett pris och uppmaning att jag skulle berätta sju saker om mig som inte så många vet... :D ROLIGT!

1. Jag blir väldigt äcklad av små saker... Tänk Barbieskor, miniatyrserviser, sånt som är pyttigt men som har något större som förlaga... Allra värst tror jag det är om den lilla lilla saken är i tyg... *hurv*
Tycker även att småblommigt porslin är hemskt obehagligt

2. Mitt personliga bibelord - som jag fick med mig av min konfirmationspräst - är Heb.10:35-36 och jag finner det väldigt passande. Blir rörd varje gång...

3. Jag har en tatuering av ett ankare intill mitt vänstra skulderblad som betyder väldigt mycket för mig, eftersom den står för att aldrig tappa hoppet och eftersom den är ett vänskapsbevis <3

4. Jag har ett födelsemärke under hakan som många människor - oberoende av varandra - försökt tvätta bort, i tron att det varit smuts.

5. Jag älskar att titta på Top model

6. Om jag behöver lugna ner mig har jag en fläck precis under min fotknöl som jag brukar klappa på.

7. Jag kan se Naturhistoriska riksmuséet från mitt sovrumsfönster.

Nu är det meningen att jag ska skicka stafettpinnen vidare till andra bloggare... men jag suger en stund på den karamellen... Håll till godo...

onsdag, september 01, 2010

Tröttastistandan

Zzzz

Men kan mycket bero på att hjärnan verkligen fått sitt.
Alltifrån att försöka omfatta hur hela Sveriges arkivväsende ser ut och fungerar, till att prata om hur rak kommunikation hör samman med kärleken till nästan. Önskar att jag begåvats med aningen mer energi för att kunna verkligen frodas i och ta mig an allt detta nya, alla dessa möjligheter. Just nu - trött - sova - trött...

Tackar Kakan för den soppa hon lämnat på min kylskåpshylla. Middagen serverad, och det enda jag behövde göra var att ta fram en kastrull <3

tisdag, augusti 31, 2010

Kollektivtrafik och teologi

Ser man ut som en utomjording när man sitter i SL-trafiken och mumlar för sig själv på antik grekiska? Nämen så kan det väl ändå inte vara? Mumlar på grekiska var förresten mycket sagt. Jag sitter och uttyder ord ur boken "Grekiska för teologer" bara för att lära mig känna igen bokstäverna... Det går inte direkt undan heller: "Aaaaa ... n .... th... rrrr.... ååååå ... p ... o... ss..." Och inte har jag nån direkt aning om vad det är jag sitter och säger, för så långt har vi ännu inte kommit i kursen. Skulle vara kul om jag satt och sa osedligheter (i så fall förmodligen på grund av att mitt uttal är anskrämligt) och det satt en grek/exegetikprofessor i sätet bredvid.

Vad är det att vara teolog? Vad ser jag som teologiskt mål för mig själv. Idag hade vi en liten sejour där vi skulle vrida och vända på nämnda - med flera - frågor i små grupper. Vad kom jag fram till? Att målet för mig som teolog - och människa för den delen - måste vara att aldrig någonsin tro att jag är färdig, har en klar idébildning. För därmed har både teologin och i förlängningen tron dött... svalnat... tappat sin elasticitet och sitt liv, sitt själva syfte i min mening. Är inte att tro - och att bygga teologi inte minst - att brottas och hela tiden möblera om, byta gardiner, ställa tillbaka, vända uppochner på?
"Du blir aldrig färdig och det är som det ska" - Tomas Tranströmmer
Ju mer jag är med och desto mer jag tänker inser jag storheten med den dikt varifrån det citatet kommer. Jag förstår varför den fortsätter dyka upp överallt. För att den har något ursprungligt att säga som jag inte tror man kommer undan att försöka omfatta och faktiskt vila i.

söndag, augusti 29, 2010

En gång i livet

Lyssnar på FJK och sitter för första natten i mitt nya kollektivboende.
Det är lådor exakt överallt och det känns inte särskilt realistiskt att jag ska hinna packa upp dem innan måndag då skolan börjar igen.
Det ligger något läskigt över det här som egentligen är min första egna lägenhet. Alltså den första inte möblerade, den första där egentligen allt fattas. Men det bör vara nåt hoppfullt över det också. En gång i livet - Nu.

Sitter i en lånad säng. En säng med sexuell meritlista... Det känns stabilt på nåt vis.

Stockholm är aldrig så stort som när jag kommer hem hit ifrån Härnösand. Aldrig låter Stockholm så mycket. Aldrig känns världen utanför lägenhetsdörren så svårtillgänglig. Ge mig en vecka och jag är kollektivtrafikjunkie och på gång igen...

FJK är min vaggvisa. Välbekanta toner, dofter, små pinaler är hemma när det geografiska hemmet är ständigt relativt.



Och därmed har jag och Nalldemar Tütte flyttat in

fredag, augusti 27, 2010

Gjorde detta för fyra år sen... måste se hur jag svarar nu

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?

Sidan 18 är en blank sida mellan två kapitel :O

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?

En gammal röd telefon

3. Vad var det senaste du såg på tv?

Filmen "My first mister"

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är

00:43 (hon var verkligen 00:35)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?

Min tinnitus

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?

Jag bar in bananlådor från pappas bil

7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?

Min egen blogg i retrospekt

8. Vad har du på dig?

Trosor och en svart T-shirt med texten SVÅR

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?

Massor, minns inget

10. När skrattade du senast?

När jag såg ett avsnitt av Huff

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?

Hyllor, en lampa i form av en stjärna, foton, ett skåp med glasdörrar som jag gjorde i slöjden på högstadiet, en gigantisk pappersblomma från min student, en spegel, mitt barnhandavtryck, en ansiktsmask från min konfirmation, tavlor med Nalle Puh, en teckning Anna gjort av min Nalle, en dubbelkrok med halsband på, sänglampa.

12. Har du sett något konstigt på sistone?

Inte mer än vanligt

13. Vad tycker du om den här utmaningen?

Mer trist än jag tyckte den var 2006 då jag gjorde den sist

14. Vilken var den senaste film du såg?

My first mister

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?"

Ett hus! Så att jag äntligen kan få skapa mitt kulturhus, mot alla odds, och fast folk säger att det inte är görbart... (exakt samma svar som 2006...)

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.

Det "folk" inte känner till om mig är sånt jag inte vill att "folk" ska veta

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?

Jag skulle vilja att vi såg PÅ varandra och inte FÖRBI varandra (samma svar som 2006)

18. Tycker du om att dansa?

Bara om jag får vara koreograf. Och allra helst ska Linda vara med också... (samma svar som 2006)

19. George Bush?

Tack och lov heter han Obama nuförtiden

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?

Jack/Jack

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?

Inte under nån längre tid

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?

Du tänkte rätt

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?

Bodil Malmsten, Lena Endre, Meryl Streep, Siri Hustvedt (varför inte låta önskelistan från 2006 kvarstå?)

Mitt i natten

Tyckte Mona Sahlin skötte sig utmärkt i kvällens partiledarutfrågning i SVT, även om jag tyckte att de berörde alldeles för få ämnen.
Kan förstå att det är viktigt att hon ska få motivera de rödgrönas skattepolitik, men jag hade ändå önskat att de hunnit komma in på fler ämnen. Hur ska skolan se ut? Kulturpolitiken? ...

Trött och less på min hjärna.

En tanke är en tanke är en tanke är en tanke...

onsdag, augusti 25, 2010

Uppfinner nya ord

Restångest - När kroppen fortsätter att ha ångest fast hjärnan egentligen är färdig med den
Längt (trogna Tomrummetläsare har redan stött på detta ord flertalet gånger med det är så bra att det får vara med igen) - Substantivbildning av verbet längta. Om man har ett längt betyder det att man känner den där känslan man gör när man saknar någon...
Bulle - Betyder egentligen närmast vadsomhelst, beroende på situation och behov, men är oftast beteckningen på en mysperson. Används med fördel tillsammans med prefix av typen go- mys- guld- och knas- Kraftuttrycksvarianten är ordet Balle.



Datorn i sängen = Bra plan?
Tveksamt...

Farmor

Idag är det min namnsdag.
Idag är det också ett år sedan min farmor lämnade oss och äntligen blev fri. Saknar henne. Har hennes vigselring på mig, och så känns det som om hon får vara med mig i allt jag gör.

Apropå baseball: Alla som känner att de ibland skulle vilja ha en paus från sig själva räcker upp en hand.

*suckar och går till köket för att fixa någon typ av föda*

Regnet vräker ner...

söndag, augusti 22, 2010

Paradis



En bild av mig från en utflykt till mitt paradis Notsand. Bilden är tagen av min vän Maria-Thérèse och jag tycker så mycket om den för att den visar vad närhet till havet gör med mig...
För mig är havet kanske den starkaste, fysiskt påtagliga Gudsmanifestationen.

Vill ni läsa mer om utflykten och se bilder av hur det ser ut på Notsand kan ni läsa Maria-Thérèses blogg.

Nattmänniska

Vem bestämde dygnsrytmen?
(och ja, jag kan svaret på frågan, men behagar skita i det för tillfället)

Många stora saker i rullning just nu.
Om exakt en vecka är jag inflyttad i det nya kollektivet.
Imorgon kanske jag gör något oåterkalleligt.
Snart börjar ännu en teologtermin och jag ska börja brottas med... ANTIK GREKISKA. Ett språk som redan de gamla grekerna fann problematiskt...
Har sett alla mina avsnitt av "How I met your mother" och känner mig plötsligt rätt ensam såhär nattetid.
Stora saker i rullning som sagt.

????

And counting

torsdag, augusti 19, 2010

På Facebook kan man göra såna där svarta hjärtan i sina statusrader. Men tänk om ett går sönder... Snabbkommando?

Och så säger en låt ungefär vad som rör sig innanför skinnet. Vad som händer när man missat målet och ser det springa iväg med en annan pil mitt i prick.

-- Ämnesbytessektion --

Tackar mig själv för att jag gjorde mig en spotifylista när jag hade ordning på Gud. För nu när ordningen saknas kan jag lyssna på den om och om igen. Och så återställs ordningen, ackord för ackord.

Gud bor på Notsand också för övrigt.

Sometimes I feel like a motherless child . Och ibland känns det som om mitt hjärta blivit överkört av en ångvält.

Missa inte länkarna i detta inlägg...

måndag, augusti 02, 2010

Trasan

Min vän Bob har förärat mig ett nytt smeknamn. Det var grillfest här på altanen i lördags när detta skedde. Jag kom ut genom altandörren med min KRAV-bira i högsta hugg när han tittade finurligt på mig och sa: "Louisa, jag tror att jag kommer att kalla dig Trasan från och med nu". Jag: "Jaha, jo det går väl bra, men varför". Bob: "Det känns rätt bara". Så var den saken biff. Och jag gillar verkligen mitt nya smeknamn.
För att:
1. Det börjar inte på L.
2. Det finns ingen logisk anledning till varför jag kallas så.
3. Jag kan identifiera mig med det på nån nivå.
4. Det är gulligt.

Och vi har en soffa i kollektivet nu. Tomas min underbare platoniske make var och hämtade den ikväll. Känns gött -känns jäfligt gött.

Allt skulle vara fett gött om jag hade en pausfunktion på min tankeverksamhet... Tänker för mycket. Tänker alldeles på tok för mycket.

torsdag, juli 29, 2010

Längt

Raderar dig
sms för sms

Men du studsar tillbaka
helt öronbedövande

Jag tryckte på ljudlös
Jag trycker på ljudlös igen

Bort ur inkorgen
och rakt in i skrymslet
jag inte kommer åt

Och jag vill skriva mig fri från dig
Läsa dig till dess du är urlakad

Men du är som
en dikt av Tranströmmer
Kan inte tjatas ut

"Valv efter valv oändligt"
Huden saknar
dimensionsfritt men pågående

Om jag är en katedral
är du ekot

Jag såg ingenting
Kände mig fram med ärrade fingertoppar
och du var helt felstavad

Du skickade inte det
som står mellan de rader
som försvinner

"Vill du radera alla meddelanden"
Ja

lördag, juni 12, 2010

Gamla grejer

Städade och hittade en gammal dikt




Hålla midnattsmässa för mig själv
och be om någonting
som kanske aldrig kan uppbringas
Knäppa händerna
hårt
så att knogarna vitnar
spricker
fläks upp och blöder
För att bara blod
kan sona det vi gjort
och rädda dina spillror

lördag, mars 20, 2010

Vad är grejen?

Att sitta här och sakna - ska det vara grejen?

onsdag, mars 03, 2010

500 days of Summer

Och så tänkte jag på dig

Efter det tänkte jag lite på dig

Sen tänkte jag på dig en stund


Sen ville jag skriva och säga

att jag saknar dig

Att jag struntar i stolthet (både din och min)


Men sen vet jag

Att han är jag att jag är han

Och du är hon

Och det var inte vi



KomtillbakaKomtillbakaKomtillbaka

fredag, februari 26, 2010

Min första predikan någonsin!

Jag är ledsen Gud, men idag finns du inte.
Det finns dagar då åtminstone jag känner så. Dagar då ensamheten är outgrundlig och det mörka är så mörkt att det inte finns ljus nog att tända för att jaga undan det.
Eller nätter då jag ligger timme efter timme alldeles urholkad och räknar sprickorna i takfärgen.
Stunder då jag skulle önska att jag kunde vända mig ut i mörkret rakt in i sprickorna ropa efter Gud och känna hans närvaro. Men jag öppnar munnen och det som kommer är luft. Luft som blandas upp i luft och som inte åkallar något. Och det är fullkomligt tyst. Hur kan det komma sig? Var finns Gud då? Dolly Parton skriver: Hello God, are you out there? Can you hear me, are you listenin' any more?
Hon frågar sig var Gud har tagit vägen, om han helt enkelt givit upp om oss. Hon undrar if we're still on speakin' terms. Om bönen når fram, om det finns någon kommunikation. Och ibland undrar man. Jag vet i alla fall att jag undrar. Undrar utan att kanske alltid våga ge uttryck för det.
För är det tillåtet med ett så starkt tvivel? Är det tillåtet att känna den ensamheten? Är det Gudfruktigt? Vi är kristna och vi har Gud, men är det inte så att vi ibland ändå känner oss hopplöst övergivna? När vi sätter på TV:n, öppnar morgontidningen, får det där telefonsamtalet eller sitter ensamma kvar för att någon vi ville bygga liv tillsammans med plötsligt gått?
Jag vet att jag i de stunderna av tvivel kan känna att det är trångt i kristendomen. Jag kan uppleva att bönerna är tomma att ritualerna är befästa och bara lunkar på medan jag längtar efter det personliga, att bli berörd. Längtar efter förvissning.
Många av oss här inne har kanske hört berättelsen om att Jesus bär oss när vi har det som svårast. Jag tror att det kan vara sant, men jag tror också att det kan vara svårt att känna hans händer. Det är då vi behöver vakna. Det är då vi behöver bli väckta. Det är då det saknas en aha-upplevelse, någonting som för oss tillbaka, som svarar på vår längtan och lägger sig som ett våtvarmt omslag precis där det gör ont.
Jag brukar återkomma till psalm 766 och särskilt den andra versen: Jag tror på en Gud som gråter med mig, när jag gråter så allting är gråt. En tröstande Gud som kan trösta likt den som väntar tills gråten gått åt. Varje gång jag sjunger den psalmen vet jag vem Gud är för mig och jag behöver inte prata för jag vet att han ändå hör mig.
Jag nämnde Dolly Parton och jag ska göra en musikreferens till. Kasey Chambers har skrivit om Jesus: When I can’t walk, he’s there to carry. When I can’t speak, he hears my words.
Men är det så lätt? Kan en countrysång trolla bort avgrundstvivel? Nej, det är det såklart inte och både ni och jag kommer att ligga där i mörkret bland sprickorna fler gånger. Frågan är bara hur vi gör för att hitta ut igen. Jag tror det handlar om att aldrig släppa sin längtan.
Tro för mig är primärt längtan. Längtan och vetskapen om att Gud är den jag behöver, så som jag behöver honom om jag vill det.
Om vi kan samla på oss alla våra små upplevelser av det som är heligt och sedan inte glömma vara vi lagt dem. Om vi kan minnas lukten av solvarm hud, eller det absoluta lugnet i att betrakta havet i uppror. Om vi kan minnas det specifika bibelord som talade till oss eller den där gången vi fick ett leende precis när vi behövde det och när en sång rörde oss till tårar. Om vi kan spara allt det och veta att det är en manifestation av något långt större än vi kan förstå, då har vi något att hålla oss i. Och då vet vi att vi får tvivla men också att tvivlet kan släppa. Om vi längtar, men inte letar så febrilt tror jag att vi istället blir funna. Upphittade av den kärlek som hör oss när vi inte ens orkar skrika.

tisdag, februari 09, 2010

Du...

...som satt på tåget och såg ut som sorg
Jag kramar dig

Du som satt på tåget
linje 17 söderut och såg ut som sorg
Jag kramar dig

Du som satt på tåget
linje 17 söderut
kanske vid 22:20 och såg ut som sorg
Jag kramar dig

Du som satt på tåget
linje 17 söderut
kanske vid 22:20
och höll dig samman med de magra händerna
och såg ut som sorg
Jag kramar dig

Du som satt på tåget
linje 17 söderut
kanske vid 22:20
och höll dig samman med de magra händerna
och var helt svart i blicken
och såg ut som sorg
Jag kramar dig

Jag kramar dig

Jag kramar dig

Jag kramar dig

Jag håller sorgen i handen och klappar den
över fjädrarna

Jag kramar dig

Och inte förrän den kan lyfta...





Jag kramar dig

söndag, februari 07, 2010

Många dagarna, inga bloggningarna

Tillbaka!

Igår hade jag jättemånga fyndiga grejer som jag tänkte att jag skulle blogga. Idag verkar det vara fetstopp.

Bloggar lite melodifestvalen i brist på annat. Tycker att låten "The saviour" nog närmast måste kallas blasfemi. Vet inte om det är Teologiska högskolan som mixtrar med mig, men det kändes inte OK att han stod där och sjöng om "saving souls" samtidigt som han tafsade på brudar. SKUMT!
Och den så kallade rapen sen... Heteronormativt skit i sin renaste form. HJÄLP!! Varför är schlagern så stor i HBT-världen när den representerar så många av de normer som vi tjatar så mycket om att krossa?
Gillade Jessica Andersson. Hon har nåt sårbart över sig som jag bara tar till mig. Skönt att hon äntligen gjorde en ballad. Nu kan det nog går bra för henne på riktigt i festivalen. HOPPAS!
Coolast av alla var ändå Stefan som spelade flygel med Ola, för så är det bara. :D

Iakttagelser om livet i huvudstan.
1. Man måste alltid ha med sig en massa packning, eftersom man aldrig hinner hem om man ska hinna till nästa ställe i tid, efter t.e.x. skolan. Ofta lämnar jag Hammarbyhöjden på morgonen och kommer inte tillbaka dit förrän det är dags för sängen. Då kan det innebära att jag redan på morgonen måste komma ihåg att packa ner, skolböcker, matlåda, träningskläder, dator, handväska, extra kofta, kanske t.o.m. hårtork... STÅNK
2. Det är ett sjuhelsikes traskande. Detta trots att jag tillhör dem som vill ge all cred åt SL. Det går att ta sig typ överallt närsomhelst på dygnet och det är rätt så häftigt. Men det är ändå ett evinnerligt traskande mellan stationer och hållplatser och hem och andras hem och skola och gym och fik och...

Vet att alla undrar hur glasögonen ser ut (ja, eller inte, eftersom att alla redan sett det på facebook...). Så nu lägger jag upp bilder.



nr.1



nr.2

Så! Nu går jag och lägger mig och vaknar imorgon utan att frysa lika mycket som jag gjort idag. Har druckit massor massor med te. Eller, tre sorters te av vilka ingen egentligen innehåller något te... humor...
Tänker att typ halva det här inlägget är lika välstavat som ifall jag skulle ha skrivit det på fyllan. Zzzzz...

lördag, januari 23, 2010

Väntar på mina glasögon

Jag vill se ut på ett helt nytt sätt - i dubbel bemärkelse.
Ingenting damp ner på hallmattan idag. Men jag lever i en lång utdragen väntan på måndagen.

Men innan den kommer är det lördag som innebär början på mitt nya liv som fit.
Och efter lördag är det söndag och då kommer Poofie hit, och det gör mig varm i själen.

SEN är det måndag och då ska jag se annorlunda på saker.

torsdag, januari 21, 2010

Mellanstadieflirt

Min mellansstadieflirt från gårdagens karaokekväll gick uppenbarligen inte hem. Bad Tomas ge den snygga tjejen med den coola rösten en lapp med önskan om att hon skulle facebooka mig. Det har hon inte gjort... Haha... undra just varför...

tisdag, januari 19, 2010

Fråga

Varför hänger man upp skylten "Varning för fallande istappar" på ett ställe där man måste gå förbi för att komma - till exempel - in i sin portuppgång? För att innan man dör av en istapp i huvet så ska man i alla fall veta att man blev varnad? Humor!

Annan sak. Dreglande vaggande snubbe med en apelsinfestis i ett - inte helt fast - grepp glodde på mig på T-banan och viskade: Så jävla sexig *gutturala ljud*, sex sex sex...

Paus.

Kärlekslogg

Jag ser dina sneakers gå förbi ibland i snön, eller din jacka precis innan tunnelbanedörrarna går igen. Och idag trodde jag bestämt att man pratade om ditt hår i fikarummet, trots att jag vet att du inte bleker det längre. Var bara det.

Pigg?

Detta är:
A) En illustration av exakt hur trött jag var när vi skulle plugga religionspsykologi idag
B) Ett försök att ta en närbild av mitt födelsemärke på halsen
C) Ett tecken på att jag borde få lite mer kvalitativ vila
D) Förmodligen alla ovanstående

tisdag, januari 12, 2010

Första dan i huvudstan



Sitter och trycker i soffan i ful gul pyjamas och ser på In treatment. Tentaplugga hela dan imorron. Är det värt det?



"Och själen då?" Ersta diakonis annons. Kanske är det värt det ändå.

(Varför spegelvänder min webkamera allting?)

lördag, januari 09, 2010

Såhär skulle det ju bli!

Säger jag rött menar jag RÖTT



Imorgon Y-buss (blaj) till Stockholm (bra grej).
Kommer dock att sakna gamla goda Härnta och alla de som är mina och mest bara finns just här :(

Avatar

Hade myskväll med mamma ikväll. Vi åt mumsig sushi och sen såg vi Avatar, som alla har hajpat till förbannelse. Jag tyckte faktiskt att den vara riktigt bra och berörande på flera sätt. Därmed slog den sin egen trailer på käften. VARFÖR göra en så oinspirerande trailer till en helt OK/riktigt bra film?
Tänker inte skriva om hur tankeväckande den var på så många olika sätt bla.bla.bla - vad gör vi med vår värld o.s.v. - för det har jag redan skrivit om i min exegetikuppgift ;)
MEN (ja, jag är Tony Irving) jag tänker skriva att den lugnt bästa repliken - som helt klart gör dundernarr av en viss amerikansk expresident (och hela USA för den delen) - var "We're gonna fight terror with terror".

Helt oväntat har de hemskt god sushi på "Wirströms café och sushi" (vad är det för kombo??) i Härnösand. Funderar på att öppna "Johanssons vulk, video, wok, lattebar och djursjukhus". Men jag kan inte nog poängtera: MUMSIG sushi!

fredag, januari 08, 2010

Jag som trodde det var en PC-grej

Idag på förmiddagen hade min dator plötsligt inget ljud. Jag ringde då till den snälle snajdaren på Apple-support. Han föreslog att jag skulle prova med att starta om datorn... Då sa jag: "Jasså, jag som trodde det var en PC-grej" Då skrattade han. Då blev jag glad, för jag insåg att jag minsann har teknikhumor när jag sätter den sidan till... och att han hade humor alls. vilket inte var att förvänta sig.

Beställde glasögonen idag. Detta kommer att hända: Lotta kommer att bli missnöjd. Pappa är redan nöjd. Jag kommer att alltid gilla blått och därmed känna mig jäkligt tillfreds. Mamma kommer att bli nöjd,

Gamla glasögonen till ära. Tack för FEM OCH ETT HALVT (!!) år :O



HÅRET!! *rodnar*

onsdag, januari 06, 2010

Bet mig på insidan av läppen

Efterrätt och ny lugg...

...på samma kväll! LYX



men ingen Linda på besök :( Stygga stygga vinterkräksjukan!! MORR

Vådan av att köpa en ny BH

Det är dyrt. Det finns nästan inga modeller att välja bland i min storlek. Det är dyrt. Det tar tid. De slits för fort. Det är dyrt.

Snart kommer Linda och då ska vi se på In treatment. Och jag blir så glad så glad så glad! :D

tisdag, januari 05, 2010

Drömmen om det vuxna livet

Var hos mina vuxna vänner igår på en helt underbar middag. Tre rätter med välkomponerade viner och kaffe i koppar med fat. Nämnde jag att de bor i radhus med två små katter och bara har ett allmänt helskönt sätt och leverne.
JAG VILL OCKSÅ HA ETT VUXET SAMBOLIV med uteplats och mer än en sorts pålägg i kylen. Please?

Men jag gick på Rutiga duken och beställde in varm choklad med grädde istället. Bara för att markera min barndom aningens...

En liten katt då i alla fall? En litenliten sak som kan ligga hos mig i sängen och spinna nätterna igenom. Är det för mycket begärt?

Bilder från myskväll på Bittens. Foto: L. Leek, T. Selin





SNÖAR som tusan på In treatment just nu! BÄSTA!

fredag, januari 01, 2010

Tröttning

VARFÖR låter alltid människorna i svenska SVT-dramaserier som om de pratar genom en mindre soffkudde?

Trött, småbakis och sugen på allt möjligt. Kanske främst kladdkaka, grädde och kaffe. Inget av vilka jag kommer att få. Inga ägg, ingen grädde och för sent på kvällen för kaffe. Småmorr...

Kommer att lägga upp bild på nyårsblåsan. Men troligtvis inte idag.

God fortsättning på 2010 folkens!

Snart ska ni få se...

...hur jag såg ut på själva nyårsafton. (som en present)