torsdag, maj 31, 2007

Mina jeans och mitt kaffe - och mitt jobb

Bäste anonyme kommenterare. Nog vet jag att många av mina kläder står för hemska saker. Jag vet att mina jeans troligtvis är sydda av underbetalda barnarbetare i något U-land. Det får mig att vilja kräkas. Men jag försöker. Jag köper rättvisemärkt i den utsträckning det är möjligt. Jag försöker att inte köpa kläder av kedjorna. Jag försöker att köpa kläder av företag jag vet har drägliga villkor för dem som syr kläderna - även om det kostar. Jag köper bara rättvisemärkt kaffe. Endast. Men visst vet jag att jag, och nästan alla mina medmänniskor, bidrar till korruption och orättvisor, bara genom att handla mat och kläder - bara genom att leva i Sverige.
Bara det att ibland skulle jag vilja bara finnas. Ibland orkar jag inte vara en medveten världsmedborgare. Ibland är jag sugen och tillgången stor. Ibland är jag fattig och vill ändå vara fin. Det är inte alltid jag orkar. Men jag försöker. Det gör jag.
Vad spännande det är med debatten kring kläder och vad de säger om en. Tack för alla inlägg och kommentarer. De gör mig till en glad bloggare. Det är vackert med människor som tänker efter och lägger sig i.

Less på jobbet. Var där igen idag. Trodde nästan de glömt mig. Det hade de inte. Jag sa att jag ville jobba i juli. Sen drabbades jag av ångest light. Jag vill inte gå runt där hela juli. Jag vill vara en fri konstnär utan fasta tider och med obegränsade möjligheter till kontemplation över kaffekopp. Det jag gillar med det eländiga jobbet är i alla fall att jag får oändliga möjligheter att le mot folk. Jag tycker om att le mot folk.

onsdag, maj 30, 2007

Min palestinasjal och jag

Jo, jag är fullt medevten om att inte enbart palestinier bär sjalen. Jag är också medveten om att det är hippt bland alternativa kids att bära sjalen. Men i västvärlden har palestinasjalen faktiskt länge varit en symbol för vänstertillhörighet och sympatier med Palestina.
Min palestinasjal fick jag ärva av en fantastisk pianist och människa. Hon hade burit den under sextio- och sjuttiotalen. Den är röd/vit och vibbar av politik och bohemliv i Europa. Jag hade även en svart/vit ärvd av min underbara faster. Dessvärre blev den stulen under en tågresa mellan Stockholm och Östersund.
Jag har vid flertalet tillfällen blivit ombedd att motivera mitt bärande av sjalen. Bland annat av en libansesisk man. Jag sa då att jag sympatiserade med det palestinska folket. Att jag ville ha en fredlig lösning på konflikten i Mellanöstern. Att jag inte sympatiserade med självmordsbombare och terrorister, men med människor som önskar sig ett värdigt liv, fritt från förtryck. Han var nöjd med mitt svar och berömde mig för att jag visste vad plagget jag bar symboliserade - att det inte bara var en hipp modedetalj.
Vid ett annat tillfälle kom en man, av okänd nationalitet, fram till mig och berömde mitt mod. Han var imponerad över att jag vågade bära ett så starkt laddat plagg. Samtidigt varnade han mig för faran i det.
Dessa båda incidenter - med flera - har gett mig en tankeställare. Jag försöker ha ordning på vad jag säger - utan ord.
Ibland orkar jag inte stå för sjalens innebörd. Då lämnar jag den hemma. Jag har en blommig som kommer fram då. Vissa dagar är man bara inte politiskt övertygad. Ibland vet man inte var man står. Kan jag inte svara på frågor som de ovan bär jag inte heller sjalen...
Jag tänker inte sätta mig till doms över dem som inte vet vad sjalen säger. Jag vill bara berätta om situationer sjalen kan försätta en i . Att det kan vara bra att ha ett svar till hands då.

tisdag, maj 29, 2007

Försmak

Senare kommer ett inlägg med rubriken "Min palestinasjal och jag". Kände mig lite uppmanad att vidareutveckla det tidigare inlägget om nämnda sjalar. Hinner inte nu. Måste rusa till stormarknaden och tjäna ihop pengar till mitt vidlyftiga leverne...

Pannkaka av tårta

Igår var det moderns födelsedag. I egenskap av god dotter och amatörkonditor tog jag mig för att baka en tårta. Min mamma är diabetiker och därför hade jag sökt rätt på ett lågkalorirecept. Tårtan var beräknad till åtta personer.
Jag gick de tre kilometrarna till stormarknaden och inhandlade allt - utom mandlar, som såklart var slut i hyllan. Jag hämtade därefter min cykel på busstationen och cyklade in till centrum efter dessa mandlar. Därifrån och hem, i konstant motvind.
Väl hemma skållade jag en sjuhelsikes massa mandlar, malde dem, separerade ägg, siktade kakao... Tid tog det. Massor av tid.
När tårtan äntligen närmade sig färdigt stadium visade den sig inte vara större än att den rymdes på en assiett. Vilka åtta personer var den beräknad till, om man får fråga? Åtta svårt undernärda catwalkmodeller??

torsdag, maj 24, 2007

När blev palestinasjal mode?

I en värld där du kan köpa en palestinasjal på Vero Moda. Som om en palestinasjal vore en basketsko eller ett par jeans. En palestinasjal är ett politiskt ställningstagande. Jag tror att många bärare är fullständigt omedvetna om det.

Hade ickedag med Marre idag. Vi gjorde ickegrejer som att sova, äta glass och se på film. Så mysigt, så avslappnat, så bra för att samla energi inför föreliggande premiär.

tisdag, maj 22, 2007

Hailey

Drömde att jag hade en helskön transvestitvän vid namn Hailey. Vi gjorde massor av skojiga saker tillsammans. Jag tror att vi till och med hade gemensam vårdnad om en hund. Hailey finns inte på riktigt och när jag vaknade imorse saknade jag henne lite. Vi var liksom ett team. Ett team som sysslade med välmående och pride.

Drömde dessutom att SVT dissade mig. Påstod att jag gömde mig bakom orden och smet ifrån att ha en ordentlig handling. Och jag som tyckte min handling var väldigt substansiell.
Fler psykotiska eremitflator till litteraturen...
Bara en dröm. Till skillnad från Hailey var jag glad att detta inte var verklighet. Vill inte dissas. Vill hissas...

Befinner mig i ett mellanläge. Ett läge av väntan. Väntar på svar från alla jag försökt sälja mig till. Väntar på att kunna börja bostadssökandet. Väntar på Godot. Väntar på att mitt hår ska bli långt. Väntar på att acnen på min haka ska läka. Väntar på en bit choklad.

Bodil skriver om att Coelhos schaman påstår att fula kvinnor betyder otur. Jag mår lite illa.
Annat som får mig att må illa är McDonald´s hyckleri där de påstår att deras "tallriksmodellsHappyMeal" är god kost för nästa generation.
Annat hyckleri är när H&M skänker pengar till tredje världen om man köper deras bikinis. Hyckleri för att de försöker få oss att glömma att de är ett oetiskt, kapitalistiskt, multinationellt skitföretag.

Om vädret och mitt hår

Skriver ett inlägg som egentligen hör hemma igår... eller i söndags. Mitt hår har numera en färg kallad "Mahogny". Direktöversatt är det någon slags mörkt brunröd nyans. Tydligen hade man inte hysteriskt eldrött hår i 1800-talets Frankrike... Vaddå?
Meeen, jag är mycket nöjd med min nya look. Den ger mig ett betydligt mer dramatiskt utseende. Jag tycker faktiskt att jag - för att återknyta - ser lite fransk ut.

Och så vädret. Solen är bara strålande och fantastisk. Jag kan ha min blå klänning och får äntligen inviga mina nya fräsiga skor. Haha. Fräsiga är ett så oerhört töntigt ord. Gillas!

Nu ska jag ha litterärt möte med Omas. Eeeh. Sanningsenligt så handlar det ganska mycket om kaffe också. Bara för att jag egentligen inte ska dricka ovan nämnda dryck. Man måste ju vara ligist någonstans. Lite sådär småbusigt regelbrytande.

söndag, maj 20, 2007

Varför kedjor är farliga och vinner

Kedjorna. Matkedjorna, fikakedjorna, klädkedjorna, livsmedelskedjorna. De har råd, och det är därför de vinner. De har råd att ha personal på udda tider. De har råd att ha öppet när de andra måste ha stängt. - För att få sova nån gång, för att få äta nån gång, för att nån gång få träffa sina barn, för att de inte har råd med OB-tillägg och många anställda, för att de är brinnande människor, men ensamma och hårt slitande. - Kedjorna har pengar och marginaler och koncept. Och alltid finns det nån liten gymnasieslav som desperat behöver pengarna. Det är därför kedjorna vinner.
För när man - som jag idag och så mången gång förut - fastnat i en stad på en udda tid och måste ta vägen någonstans, då finns de där. Kedjorna. Och fast man har lovat sig själv att man inte ska (aldrig nånsin) så går man in. För att det är vad som står till buds och det regnar ute. Det är därför de vinner. Och sen stod de som brann där med lång näsa.

lördag, maj 19, 2007

Jomen du vet att...

Och här hade jag ju verkligen tänkt mig en promenad. Jag hade stora planer på nyttighet. Ärligt, jag lovar... Och så behagar regnet vräka ner. Bara liksom kasta sig från himlen. Och då går det ju faktiskt inte. För hur bekvämt är det att promenera i gummistövlar? Egentligen? Så hoppsan... nu måste jag tydligen ta en fika istället. Vad tråååkigt... *host*
Jag får helt enkelt motivera detta med morgondagens överskott av fysisk aktivitet. Dansa, slåss, bygga, springa. Oj, oj. Ge mig en liter grädde...

torsdag, maj 17, 2007

För att jag inte kunde låta bli ett till sånt här

namn: Louisa Erika Johansson
ålder: 23 år 4 månader och 27 dagar
född: Betydligt tidigare än föräldrarna hade trott. (bråttom ut!)
bor: I mitt flickrum bland en massa kartonger
lever: Dessvärre inte alls som jag lär...
hårfärg: Rött
ögonfärg: Brun
vikt: Kankse 60kg (hoppas jag)
senast längd: 1,72m
skostorlek: 38

Favorit
bok: Konsten att vara Ela
film: ...Allt om min mamma... (kankse)
artist: Jag får nog säga Kasey Chambers ändå... for now
låt: For today... Saskia - Cornelis
färg: Blå
plagg: Min linnekappa fårn Mira - min andra hud
sak: Min blommiga skrivbok
person: Den som får mig att le även när det egentligen inte är möjligt
minne: *blankt*

Val
Alkohol/cigg: Alkohol
Kompisar/familj: Kompisar som är familj, familj som är kompisar
Sova/vaken: Vaken
Glad/ledsen: Fick jag välja vore jag hellre glad
Svart/Vitt: Svart
Hemma/borta: Hemma
Nu/då: Nu
Sommar/vinter: Sommar (nu längtar jag efter att ha klänning)
Blommor/Gräs: Gräs
Inget/Något: Något

Stenen jobbar jag fortfarande på

onsdag, maj 16, 2007

Eremitkräfta

Jag sitter här med min radio och läser Bodil som vanligt. Hon förespråkar eremitlivet. Själv tror jag bestämt att jag förespråkar umgänge. Kankse för att jag sitter här i min, inte helt självvalda, ensamhet och inte orkar ta mig för.

Just nu - rent bokmässigt - läser jag antologin "Sjutton" från Jakobsbergs folkhögskola. Den är, bitvis, underbar. Låt mig få bo bland gröna träd och skriva, utan prestationsångest.
Låt mig sätta den förbånkade sången idag. För att mitt självförtroende behöver det. För att jag inte har ork nog att jobba mot mina tendenser, att hänga upp mitt jag på det jag gör.

Jag vet inte vad det här inlägget handlar om. Upptäcker att mina inlägg har slutat handla om, alls.

Vad skulle det stå på min gravsten? Återkommer om det.

tisdag, maj 15, 2007

Dyster tisdag

Det är en dyster tisdag. Jag vaknade tidigare än vanligt - och gick faktiskt upp. Sen betalade jag över tvåtusen kronor i räkningar. Det började regna på mig halvvägs genom min stärkande promenad. När jag ringde till någon jag saknat var där inget svar. Nu tänker jag grotta i mina velourbyxor.

Här är en lista på viktiga böcker - för mig.

Priset på vatten i Finistère - Bodil Malmsten
Konsten att vara Ela - Johanna Nilsson
Stjärnor utan svindel - Louise Boije af Gennäs
Samlat Lugn - Krsitina Lugn
Poetens liv - Ellen Mattson

- Under revidering -

måndag, maj 14, 2007

Censurlemur

Så otroligt roligt ord! Tack Bodil.

Det regnar hårdhänt ute nu. Det gör mig märkligt avslappnad. Ljudet är underbart. Jag kan sitta inne hela dagen och bara vänta på bättre tider. Har kommit över hela första säsongen av Americas next top model. Hehe. Jo, en stor skamfläck på min prettoklänning. Men...

söndag, maj 13, 2007

Rädda mig undan perfektionismen!

Jag är perfektionist, såtillvida att jag inte kan med mig själv när jag gör fel. Vi repade hela dagen idag. Jag var inte på G. Jag sjöng surt. Jag glömde mina repliker. Jag var trött. Jag kände mig misslyckad. För, som vanligt, kan jag inte erkänna att jag är mänsklig. Jag kan ha en dålig dag. Jag behöver inte bevisa något. Jag får helt enkelt bara sucka över min prestationsångest och önska mig själv bättre lycka imorgon. Oj, oj.

Visade Sälsten för min franska vän igår. Mång "WOW!" kom över hennes läppar, och jag blev stolt över min hemstad. Blev stolt över den natur som finns omkring mig. Som om jag hade något med dess uppkomst att göra. Glad också för att jag kunde skänka henne lite sinnesro och doften av hav.

Kvällen luktar regnvåt asfalt och jag ligger i sängen med fönstret öppet. Dofter är av vikt.

fredag, maj 11, 2007

Bokfemma

Snodde den här idén av en tjej som nominerats till "Årets blogg". Men ska alltså list fem böcker som är överskattade och slöseri med tid. Typ.

1. Brott och Straff (Dostojevskij)
Som ett långt jävla senadrag i vaden. För mycket. För mycket kräla runt i stoftet. För mycket av allt. Bara så överhypad.

2. Sagan om ringen. (Tolkien)
Jag borde inte uttala mig. Lyckades inte ens ta mig igenom prologen. Som ett sömnpiller. Det sägs att den blir bättre sen. Men man ska orka ta sig till de bra delarna också... Zzzz

3. Thérèse Raquin (Zola)
Övermoraliserande tråkbok. Fruktansvärd kvinnosyn. Hon framställs som ett litet våp och ett offer.

4. Candide (Voltaire)
Mest för att varenda kapitel börjar med en titel som förklarar vad som kommer att hända. (Hur det kom sig att Candide och Cunnigunda...) *gäspa* Läs titlarna på kapitlen, så spar ni tid.

5. Utvandrarna (Moberg)
Bitvis så att man bara vill gråta (för att man är berörd). Men det är för långt mellan bitarna...
Kanske måste jag ge den en chans till. Kanske var tretton för ungt... Men då blev jag uttråkad...

Inser att jag ger mig på klassikerna. Men så har jag heller inte så mycket till övers för sådant det redan är bestämt att jag ska gilla...

onsdag, maj 09, 2007

Gick det vägen?

Jag vet inte. Alla dessa försök att sälja sin person till höger och vänster. Du ska vara förberedd och påläst och rätt i sammanhanget. Det räcker inte att sitta där på andra sidan bordet och finnas. Snart kommer svaret, som ett brev på posten (bokstavligt talat). Snart får jag veta om jag lyckades med bilden av mig själv.

Jag har ingen ordning på någonting just nu. Och så är jag trött. Och så har jag skrivit om en läsupplevelse. Ja, rubriken är "En läsupplevelse". Texten visade sig handla om mig. Intet nytt. Men minns jag hur livet var när jag läste boken, så är boken viktig för mig. Inte svårare än så.

Kaffe visade sig inte bita på ögonlockens obönhörliga tyngd.

tisdag, maj 08, 2007

Hyffset igen.

Bodil skriver om ilskan som drabbar en när folk inte förstår vanligt hyffs. Jag måste hålla med. Jag måste instämma, med en hel hög av utropstecken!! Det är viktigt att man kommer ihåg att le mot varandra. Världen blir varmare och mer öppen om man tackar för tjänster. Lyft på handen när någon släppt dig över gatan. Le mot den busschaufför som väntat på dig när du kommer springande. Le gärna mot mig i kassan på stormarknaden. Jag lovar att le mot dig. Jag lovar att säga tack, och mena det. Vi måste komma ihåg att behandla varandra med respekt. Vilket är problemet?

Tyckte jag såg Bodil i Kulturhusets rulltrappa. Jag gick inte fram till henne och sa att hon gör mig glad. Tänkte inte att min åsikt var viktig i världen. Egentligen vet jag bättre. Lill-Babs har lärt mig att man ska tala om för människor om man uppskattar dem, eller det de gör. Jag vill veta om någon uppskattar mig. Klart andra vill veta om jag uppskattar dem. Blygheten och undervärderandet av sina egna åsikter...

Trött! Måste komma på något att skriva på ämnet "SLUT".

onsdag, maj 02, 2007

Tillfälligt avbrott

Nu åker jag söderut för att sälja in mig. För att övertyga människor om att jag är rätt för deras sammanhang. Datorn får stanna hemma. Det finns gränser för hur mycket man orkar släpa på.

Innan jag åker tänker jag berätta om den glädje jag känner över att glassen "Rocky Road" är tillbaka. Varför tog de bort den från början? Ingen annan lådglass kommer ens i närheten.

Måndag igen...

Imorgon börjar det

Och plötsligt inser jag att det inte bara är mina papper som är i oordning.