måndag, december 03, 2007

Jul, jul, strålande jävla grådassväder!

Jaha?!? Är det såhär man ska behöva ha det bara för att man övergivit Norrlands skogar? Grådassregn den tredje december?

Igår bakade vi lussebullar. Att baka med mina internatvänner var ungefär som att baka när man gick på lekis. Haha. Massa konstigt formade, så kallade, katter. Så det är julstämning. Vädret till trots var det adventsmys med den nya röda staken, nybakt, burkpepparkakor, romglögg och ädelost. Och så van Veeteren - vårt gemensamma söndagsnöje... :P

Jag verkar vara omgiven av människor som är lika - om inte mer - besatta av julen som jag.
Klassens julkalender andas magi och verkar bli riktigt spännande. SVT kan säkert förvänta sig ett manus till nästa år.
Den pågånde SVT-kalendern kliver, förresten, några av oss gemensamt upp och tittar på om morgnarna. Imorgon funderar jag på att koka choklad för ändamålet.

Ikväll blir det glöggmingel på Författarförbundet. Ojoj. Ska klä upp mig efter bästa förmåga...

S, husmorskomplexet består i att jag har ett slags behov av att vara huslig. Att jag verkar ha ärvt husmorsgener av min farmor, och att de pockar på. Baka mitt eget bröd, koka mina egna kikärtor, producera stora mängder kakor och plocka bär till min egenproducerade sylt... Och ryktet har gått.

Idag kläckte dessutom P och M att jag skulle vara något slags garant för seriositeten i ett sammanhang. Jasså? Men det får de ju gärna tro...


tisdag, november 27, 2007

När det lider mot jul

Alltså, det gör ju faktiskt det. Inte ens särskilt sakta, men ändå säkert. F har rotat fram en adventsljusstake som redan brinner i vårt TV-rumsfönster. Jag har tänt den magiska ljusslingan och det ligger faktiskt cirka en milimeter snö kvar på marken. Det är minusgrader idag!
Jag vet att det där med ljusstaken är tjuvstart. Men vi ska ju lämna här innan julen kommit, så det jämnar ut sig...

Har just fått veta att jag tydligen ska hjälpa kocken att göra lussebullar. Vem har skvallrat för B om mina husmorskomplex?

Är färdig med min härligt melankoliska radiodikt. Det är väl lite si och så med ljudnivåerna. Men vem orkar?

Nästa månads diss är att jag måste åka hela vägen till Härnösand, för att stanna där i några timmar, göra en gastroskopi och åka hem igen. Detta endast en vecka innan jag har jullov och ändå ska dit. STÅNK

torsdag, november 22, 2007

Bodil. Provokation.

Bodil frågar sig om hon skulle ha atgit tag i Robert Bly när hon såg honom på gatan på Manhattan. jag frågar mig om inte jag borde ha tagit tag i henne när jag såg henne i rulltrappan på Kulturhuset. Vi måste ta mig tusan allmänt bli bättre på att tala om för människor hur de påverkar oss - positivt och negativt. Det är viktigt. Hur annars ska vi bli medvetna? Hur annars ska vi kunna relatera till varandra på ett relevant och konstruktivt sätt?

Igår blev jag till exempel oerhört provocerad av att jag upplevde det som om en kvinna ville ta min tolkningsrätt ifrån mig. Jag kände att min åsikt blev trampad på och förminskad. Idag talade jag om för kvinnan ifråga hur hon fått mig att känna. Hon blev glad att jag sagt det så att hon fått möjlighet att be om förlåtelse. Sen pratade vi en stund om tolkningen och kom fram till att hon egentligen tyckte att jag hade rätt. Det slutade med att vi kramades. Jag fick ut en agression ur mitt system och hon fick lära sig att hon ibland uttrycker sig klumpigt. Dessutom slipper jag nu gå runt med omotiverat negativ inställning till allt hon säger, eftersom jag fått reda ut det jag egentligen störde mig på. Viktigt! Tala om när du blir förbannad, ledsen, provocerad, förnedrad. Tala om när du blir glad, smickrad, imponerad, berörd. Säg det bara! Vi måste börja kommunicera med varandra.

Och det är svårt att stå upp för sig själv. Jag vet verkligen det. Jag har fått lära mig att göra det, tvinga mig. De första gångerna ville jag bara gråta. Men efteråt känner man sig hundra kilo lättare, för att man fört en strid som varit viktig. Och för att man har rett ut något. Det är värt det.

Det sitter ett jävlaranamma i hela mig idag. Har sett till att få dammsugaren fixad, vattenlåset utbytt och en extra madrass till min omotiverat hårda säng. Det får vara nog med att känna sig förbisedd och provocerad. Det går att ändra på. Jag har makten.

----------------------

Såg familjen Bonniers beryktade samling av författarporträtt. Gissa vilket som kanske var det absolut mest kraftfulla och vackra? Jag tror nästan inte ens jag skriver det. Hennes förnamn börjar på B.
Det var blandad kvalitet på porträtten. Verkligen. Men det var kul att ha sett dem.

Och nu är det helg.

lördag, november 17, 2007

Jag erkänner mig skyldig

Jo, att blogga är också att blotta sig. Alltså sitter jag här nu med rumpan bar och bara blottar.

Har lagat helt vansinnigt mycket kikärtscurry idag. Bra grej, för då dröjer det väldigt lång tid innan jag behöver ägna tid åt seriös matlagning igen. Extra plus för att den dessutom blev god...

Annars har det varit en vecka av skrivkramp. Jag har känt mig som om jag stampat runt runt bland exakt samma ordkombinationer timme efter timme. Min roman går att sammanfatta såhär, till exempel: "Prata med mig!" "Nej, jag kan inte!" "Jo, men du måste prata med mig, jag älskar ju dig!" Nejdå, jag upprepar mig inte.
Igår lyckades jag i och för sig knåpa ihop en saga. Så lite creds kan jag få i alla fall.
"Prata med mig!" "Nej!" "Jo!" Suck...

Var på IKEA och inhandlade massivt med ljus och lyktor, samt pomlor i rött och guld att pryda lilla rummet med. Det kommer att bli en gnistrande advent i år.
Det jag önskar mig nu är bara mer snö (eller snö över huvud taget...), samt att jag ska få en schysst lördgaskväll, utan att bli alltför packad.

söndag, november 11, 2007

Blotta

Hur vi alla ständigt blottar oss för människor vi inte känner.
Hur vi sitter på caféer och säger allt vi tänker, utan censur.
Hur vi är fulla och åker pendeltåg.
Hur vi mobilblottar på bussar norrut.
Hur vi pratar om människor utan att veta vems syssling som sitter intill.

Jag kommenterar aldrig pjäser i pausen, man vet aldrig vems släkt som är där.
Sen jag flyttade till Stockholm pratar jag mindre skit om kändisar på offentliga platser.
Paranoian...

Pappornas dag idag. Tänker på min. Han är ett fint exemplar. Älskar honom.

lördag, november 03, 2007

SNÖ!!

Ja, eller det var i varje fall vitt på garagetaket utanför mitt flickrum imorse.
Nu är det slaskgrått elände som vanligt. Men det finns hopp om vinter. Jag hoppas på vinter. Jag hoppas på krispvinter med pudersnö och, minst, tio minusgrader. Jag drömmer om en vit jul. Jag drömmer om en vit november. Sen kan växthuseffekten ta sig i brasan. Jag har varit en duktig miljökämpe i år. Jag har åkt pendeltåg. Jag har ätit mina kravmärkta havregryn och mina svenska höstäpplen. Jag har gjort mig förtjänt av en vit vinter. Ska bara hitta en eländes vinterkappa först...

Imorgon tillbaka till huvudstan. Längtar. Saknar.

Ikväll trerätters middag med Familjen Fallera. Soppa på mammaplockade kantareller. Riktigt fin oxfilé med julienneskurna rotsaker och rödvinssås deluxe. Höstdoftande äppelsmulpaj med vaniljvisp. Någon annan än jag som blir hungrig?

torsdag, november 01, 2007

Bodil!

"Människans hjärna börjar fungera när man föds och fungerar till det ögonblick man ska säga något offentligt."//B. Malmsten

"Ja, eller skriva något ämnat för andras ögon. "//L. Johansson

Det är en vacker stormig dag

Här i windy city är det som namnet vill påvisa. Det blåser storm, men det är vackert. Det är en positiv dag idag. Långfika på Wirströms med underbara Å. Lite kvalitetstid med mammsen. Och nya FJK-skivan på posten från bästa C. Vad mer att begära av en dag? Jag är tänkt på, liksom.

Härlig helg också. Var på Umeåturné. Hann träffa många. Det enda som gnager är att jag inte hann höra av mig till Elli. Så längesen vi sågs. Men, det går ju fler tåg (ja, eller bussar...).
Fick träffa dunderetablerade vuxenparet i deras inredningstidningslägenhet. Så fina är de, och det är värme där. GosT och jag mysfikade, pratade och köpte mössa - värme igen. Mer värme sen hos L i kollektivet, med gitarrer och film. Sen ytterligare värme och samtal hos C. Det lutar åt att jag kan kalla höstlovet för rätt lyckat.

Familjen var på utflykt i måndags. En typiskt Johanssonskt oplanerad sådan. Inget blev som vi tänkt oss (som vanligt). Vi hamnade på ett pittoreskt litet matställe med kanelbullar made in heaven. Tiden hade stannat där, som en annan värld.
Den Ångermanländska naturen... Små orter som alltid överraskar... Jag står med gapande mun varje gång. "Finns det här?"

Bla, bla. Äcklig jävla optimistkonsult jag skulle vara då. :P

tisdag, oktober 30, 2007

Idétorka

1. När gick du upp idag?
Typ halv tio
2. Diamanter eller pärlor?
Alltså, jag är inte smyckestjejen. Meeeen, med rätt design, båda.
3. Senaste filmen du såg på bio?
Järnets änglar "Mona!" som P skulle ha sagt...
4. Favorit-TV- program?
Six feet under
5. Vad åt du till frukost?
Grovt bröd med ost. Inte fullt så grovt bröd med blåbärssylt.
6. Vad är ditt andranamn?
Erika
7. Din favoritmat?
Mustiga grytor
8. Vilken mat gillar du inte?
Segt jäfla kött. Eller kött för sakens skull.
9. Favoritchips?
Franska örter och gräddfil
10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Shawn Colvin - Cover Girl
11. Vilken bil kör du?
Pendeltåg?
12. Favoritmacka?
En med brie, eller feta, eller mozzarella eller... (jag älskar ost...)
13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?
Översitteri.
14. Vilka är dina favoritkläder?
Klänningar, benvärmare.
15. Om du fick åka vart du ville på semester?
Island
16. Favoritklädmärke?
Gudrun Sjödén
17. Var vill du dra dig tillbaka?
På en klippa vid havet
18. Favorittid på dagen?
Natten
19. Var är du född?
Härnösand
20. Vilken är din favoritsport att se på?
Jag avskyr jäfla sport!
21. Coca Cola eller Pepsi?
Icke multinationell dryck nån?
22. Fotboll eller ishockey?
Ingetdera
23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
Nattuggla
24. Pedikyr eller manikyr?
Bla bla... boring
25. Vad ville du bli när du var liten?
Skådespelerska, eller ridlärare (!?!)
26. Bästa barndomsminnet?
Alla dessa visfestivaler...
27. Varit i Afrika ?
Nej, vet nån vad! Det är ju så förbenat varmt där...
28. Nånsin rullat in någon i toapapper?
I wish...
29. Varit med om en bilolycka?
Don't jinx it!
30. Favoritdag i veckan?
Måndag. För då börjar skolveckan igen... Ja, jag är lite störd. Och jag går en makalös utbildning.
31. Favoritrestaurant?
Chutney
32. Favoritblommor?
Såna som inte dör så lätt...
33. Favorit-snabbmatsrestaurant
Max
34. Äger du en cykel?
Ja, fast jag önskar att jag hade en annan.
35. Vem fick du senaste mailet från?
Åsa, my darling!
36. I vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Jag tror inte på kredit
37. Läggdags?
Då vanliga människor kliver upp
38. Senaste personen du delade en middag med?
Mamma och syster
39. Vad lyssnar du till just nu?
Pappa låtsas att han är Gurkans röst...
40. Favoritfärg?
Blått, lila, svart, grönt
41. Hur många tatueringar har du?
Noll

tisdag, oktober 23, 2007

Mästaren talar

Jag kan inte ha en litterärt inriktad blogg utan att berätta det här, även om det känns som om jag har ett enormt självhävdelsebehov då. Jag säger det i alla fall... Jag är HÄRNÖSANDSMÄSTARE i Poetry Slam. Sug på den! Så, nu var det sagt. Hehe. Och, jag erkänner att jag är lite stolt. Tidningen jämförde min Visakortsdikt med Själens Furir av Göran Palm. Dessvärre har jag aldrig läst Själens Furir...

I övrigt. Poesifestivalen i Härnösand är någonting alldeles makalöst. Och mina varmaste kramar och all cred till arrangörerna. Vilken finalkväll det var i år, med fantastiska poeter, fantastisk musik och fantastisk stämning! Anna Jörgensdotter är min nya älskling. Och vilken Öppen Scen det var. Tänk att Härnösand trycker på så många poetämnen. Det är i såna stunder jag älskar Härnösand, i alla sin småstadighet. När stan lever. När människor möts, när människor brinner, när det skapas kultur. När alla Härnösandsbor kryper fram ur sina hålor och det blir fest. Kultur förenar!

Och Thomas Tidholm tillsammans med Horn Please... Extas!

fredag, oktober 19, 2007

Facebook

Nej, jag har inte Facebook. Nej, jag tänker inte skaffa Facebook. Nej, jag bryr mig inte ett skit om att ens ta reda på vad det är. Det jag vet om Facebook räcker mer än väl för att jag ska gå i spinn och sätta mig på tvären. Mina vänner slukas upp och försvinner och börjar superlativisera varandra. *rysning*. Nej, det blir ingen Facebook. Nämnde jag att jag inte tänker skaffa Facebook?

Elin is back in sajberspejs! Bra grej! Jag blir glad :)

I övrigt är jag tillbaka i gamla Härnta för ett par dagar. Poesifestival, middag med Å och annat mys. Kanske ska jag slamma ikväll. Bara det att jag har så svårt att lära mig mina egna alster utantill...

Sjuk igen. Men idag ska jag till vårdcetralen. Jag har tillförsikt.

Bodil har stängt ner gästboken. Verkar vara en stor sak för henne. Jag kan förstå kluvenheten. Var tvungen att skriva ett litet uppskattningshejdå.

Facebook? Nej, skulle inte tro det.

söndag, oktober 14, 2007

SL-kortet är min bebis

Det är helt absurdt vad viktigt mitt SL-kort är för mig. Om jag traskar runt på stan sticker jag titt som tätt ner handen i väskan för att känna efter så att det ligger kvar. Jag är mer orolig för att tappa det än vad jag är för att bli av med både mobil, plånbok och nycklar - tillsammans. För det är ju så förbaskat dyrt. Och om man tappar det får man inget nytt. Och det är ju förbindelsen med allt. Inget SL-kort, inget ta sig. Jag och mitt SL-kort, helt enkelt.

Var på återförening med gamla fina teaterfolket igår. Jättepepp. Mycket mat och vin och umgänge. Lite sömn. Mycket åka buss tillbaka till folkhögskolan. Men så värt det! Var så fint att träffa alla de fina och krama på dem. Marres tvål luktade sommarminnen. Det är något visst med Kvartersteatern i Sundsvall. Något väldigt visst.

Håller på med perspektivfasning (eget ord kanske?). Fasar ihop perspektiven med varandra. Oj, oj. Det börjar bli spännande nu.

Poesifestival nästa vecka! Tjoho!! Då kommer jag med bussen igen. Det är ett sjuhelsikes åkande med den där bussen...

Kul att lyssna på folk på pendeltåget. Tre damer hade varit på Dramaten och sett Blottare och parasiter. De var inte nöjda. De hade gått i pausen. De pratade också en del om en av damernas pipande väggtermometer. Så kul att sitta där som en inventarie (en väggtermometer kanske...) och bara suga i sig.

onsdag, oktober 10, 2007

Klargöra

Louisa saknar visst det Tomas! Louisa saknar en hel drös andra människor också. Så det så! Och ni vet nog vilka ni är...
Men jag kan ändå inte hjälp att trivas lite och känna mig lite tillfreds. Det är nog att tolka som en bra grej - igen...

Var på författarsamtal med Torgny Lindgren ikväll. Omöjligt att inte bli lite småkär i den fantastiske farbrorn med sin berättarröst (både skriftlig och muntlig). Han var så klok, underfundig och sådär småfyndig hela tiden. Och så var han så kär i sin fru. Och så vill man nog ha det ändå... när man snart ska fylla sjuttio. Var tvungen att säga vad jag tyckte om Vattnet - att det var något av det vackraste jag läst (pappa hade rätt...) Han tyckte det var kul att jag tyckte så - fastän jag var så ung. Jag sa att det var min norrlänning som spökade.

Imorgon har vi textsamtal. Det är lite, lite läskigt den här veckan. En bit av romanen ligger framme för eventuell slakt...

tisdag, oktober 09, 2007

Kantra

Min blogg har kantrat. Jag har slutat behandla de stora - och små - frågorna. Jag skriver bara om mig själv. Kantra1

Min roman håller på att kantra. Ska jag byta perspektiv igen? Tror det. Kantra2

Jag använde ordet kantra på ett lite halvkonstigt ställe i min inlämningstext den här veckan. Kantra3

Ikväll ska vi gå på teater. Norén. Tre timmar vemod, ångest och elände. Gillas.

Behöver medicinsk rådgivning inför nästa steg i handlingen. Ska fixa det snarast.

Toast med hummus, soltorkade tomater och färskost = bra grej!
Ikväll blir det gröt med lingonsylt. Lugnt bästa grötsylten.

torsdag, oktober 04, 2007

Knark!

Ah! Ljuva antibiotika och ljuva morfinstinna hostmedicin! Nu ska här äntligen bekämpas sjukdom och elände. Svettas lite fint och märker hur kroppen slåss mot baciluskerna.

Imorgon blir det gayklubb. Härligt nykter ska jag vara, och passa på att skratta åt mina fylltrattar till korridorskamrater.

Var på Dramaaaaaten i tisdags. Såg Macbeth. En tolkning som var lite all over the place, och jag saknade häxorna stundtals. Men Lena Endre dominerade hela föreställningen. Den kvinnan är makalös. Hur hon bara ägde den Shakespearska blankversen. Hur hon ägde scenen. Hur hon fick alla sina medspelare att bara blekna. Sen måste jag också revidera min syn på Börje Ahlstedt - igen. Han var bra. Kan sträcka mig till att säga mycket bra... Men Lena Endre. Och tänk om man fick se ut sådär när man är femtiotvå...

Vi har lekt med versmått i veckan. Det är så omåttligt roligt. Det är sällan det blir några enastående verk. Men bara att få till alla jamber och diverse är ju en seger i sig. Dessvärre verkar jag rätt ensam i klassen om att tycka det är skojigt.

Förresten har jag och korridorspappan lagat kanske de godaste pannkakorna in the history of the earth. På lördag är det den stora biffstekardagen.

Och nu är detta blogginlägget slut
Louisa tänker gå och lägga sig
Godnatt på er, så hörs vi snart igen.
(Haha, blankvers!)

fredag, september 28, 2007

Jag har tre mattor

Jodå august, jag har en matta. Eller tre mattor. De är alla bra, men jag brukar sällan använda dem i skrivkrampslösande syften. Kanske något nytt att försöka.
Diktvecka den här veckan. Jag anser dikter - mer än prosa - vara min hemmaplan. Därför får jag inte ur mig någonting. Ingenting förefaller bra nog. Så illa står det till med verkligheten.

Sitter hos Poofie i Skara. Förkylningen har gått in i en helt ny fas. Fortfarande hosta, men nu även halsont, öronont, huvudont och igår feber. Det är ju härligt att känna att man lever, som det brukar heta. Ska ta en Ipren, innan det bär iväg till stadsmetropolen Skövde... Vi ska shoppa. Jag ska INTE shoppa... kanske bara några hårsnoddar... För jag har så LÅNGT HÅR nu att jag kan ha FLÄTOR *fira*.

Deltog i mitt livs första slam i måndags. helt oförberedd stod jag där och reciterade sånt jag trodde mig minnas ur mina alster. Det var skoj. Men jag rönte inga större framgångar hos klubben för inbördes beundran (Jag var den enda på stället som inte kom dit varje vecka och slammade...) men dock. Mest äg av alla var en tant på åttiotre som slammade om IT-samhället och hade en dikt som började "Jag vägrar gå med stavar i Hagaparken...". LOVES IT!! Hon gillade, för övrigt, mig också.

Livet...

måndag, september 17, 2007

IKEA family

I helgen var vi på IKEA. Och vi var som en riktig family. Pekade på grejer, delade vagn, höll koll på varandra, delade ut smeknamn. Ack ja, internatlivet!

Sen när vi kom hem var jag tvungen att städa rummet. Så att mina nya femkronorsväxter skulle trivas. Och det var lite som en rensing i själen. Det var som att tvätta bort bakfylla, halvvemod och gamla papper - allt i ett svep.

Idag busåt P och jag på Chutney - återigen fast vi inte alls hade råd. Men det smakar ju så gott, och man blir ju så gudomligt mätt. Och så var eftermiddagen som en liten smekning.
Hej och hå, hosta. Imorgon ska jag köpa knark...

Vår torktumlare ska dödas. I say no more.

fredag, september 14, 2007

Bakfull och hosta och skrivkramp

Men, man kan ju inte vara på topp jämt...

Igår var det temadag "Hela skolan ut i skogen". Ett helt våldsamt humoristiskt namn. Men vi hade kul, gjorde teambuildningövningar, åt sojakorv och samlade saker på B i en påse. Vi lyckades hitta bajs såklart...

Min lärare har mitt romanutkast med sig till Zürich. Jag är nervös. För tänk om hon tycker att jag borde lägga ner, att min roman inte har någon framtid. Fast det kan hon väl ändå inte tycka... Eller?

Trött, så trött, så trött. Ska nog snart sussa. Om jag inte bestämmer mig för att försöka skriva det där fiktiva barndomsminnet först. Inget direkt flow idag, om man säger så. Men tacos och ölprovning. Inte helt dumt.

tisdag, september 11, 2007

Folkisnoja

Tänk om mitt år på folkhögskolan är för kort. Så mycket jag vill hinna med. Så mycket. Idag är en konstig dag. Någonting hänger i luften.

P fyller år. Hon fick födelsedagskort bugetstyle. Hon hade bakat kladdkaka också - vegansk - jättegod.

Hade helt vansinnigt fylliga diskussioner kring en novell av Bodil, och kring en bok av Sara Villius. Älskar halvorganiserade meningskiljaktigheter... Så häftigt hur man liksom tänder till. Hur viktigt det blir att alla förstår ens upplevelse.

fredag, september 07, 2007

Jag bor - skriv mig

Flyttkort är så nittiotal.

Louisa Johansson
Folkhögskolevägen 1
Box 161
17723 Järfälla

Skriv om ni vill. Det är mysigt med snigelpost. Ska själv bli bättre på spontan sådan... inbillar jag mig...



torsdag, september 06, 2007

Teknikens under och Yvonne Lombard

Sitter här på bussen hem till Härnta och bloggar. Fatta teknikens under när man kan surfa på bussen! Ojoj... det är nästan lite läskigt...

Igår var vi på Stadsteatern och såg Yvonne Lombard i Beckets "Lyckliga dagar". Och jag blev som alldeles varm och liksom mjukblöt i själen. För att hon var helt underbar. För att texten var helt underbart underfundig. För att det var så tragikomiskt vackert. Jag blev liksom lite kär där och då. Jag och fem andra gjorde stående ovationer. Så tagna var vi. Mannen bredvid mig surblängde varje gång jag skrattade och tittade på klockan typ var femte minut. Jag tror inte han sögs in på riktigt samma sätt som jag. Bara en gissning...

Snart Härnösand i några dagar. Sen Stockholm igen. Sakta men säkert blir jag nollåtta. Sakta men säkert ruineras jag av all kultur som pockar på uppmärksamhet. Då äter jag gärna gröt. Gröt är gott. Kultur är gott. Vad finns det att klaga på? Egentligen?

söndag, september 02, 2007

En helg

Ibland kankse en helg ser ut såhär.
Man kanske fikar på ett mysigt fik på fredagkvällen. Sen kanske man lagar tacos och ser på film med några nyfunna.
På lördagen kanske man åker hem till någon man tycker mycket om. Då kanske det blir myskväll med middag, vin, existensiella samtal och film. Sen kanske man sover så gott som man inte gjort på länge - i en soffa som luktar hemtrevnad och nytvättade lakan.
Sen kanske man vaknar ganska tidigt (i alla fall utifrån en själv sett) och så kankse man får frukost någon bemödat sig med att ställa fram åt en. Sen kanske man skrattar hela dan och hjälper någon att städa sin garderob. Kanske hinner man med ytterligare samtal och lite melonlunch, för att inte tala om lite friidrotts-VM (som man plötsligt blivit intresserad av...) Sen kanske man åker hem och äter nudlar med broccoli. Kanske skriver man ut sista versionen av ett dramatiskt manus. Och så kanske man bloggar lite om sin helg. Så fint kan man ha det ibland...

Appropå baseboll. Tänk om jag skriver samma historia om och om igen... Ack ve, ack ve...

torsdag, augusti 30, 2007

Astrid Lindgren

Var på utställning om Astrid Lindgren idag. Hon påminde mig. För att vara kryptisk tänker jag inte säga om vem. Men jag blev mjukvarm i själen och fick en liten tår i ena ögonvrån. Bredvid mig på bänken, när vi säg filmen om Astrid, satt en liten tant och snörvlade. Det var fint - för hon log också.

Tvättar. Spelar Bach för min skrivkrampande vän. Äter gröt. Ler åt livet. Saknar boken om kaninen som ska rymma från sin mamma.

onsdag, augusti 29, 2007

Vänner och stressen

Människor omkring mig, här på folkhögskolan, kan snart börja falla in under kategorin vänner. Det gillas.
Igår insöp vi stockholm tillsammans. Vi överkonsumerade kaffe och torra kärleksmums. Sen gick vi, koffeinhöga, vidare till en kebab/falafelbar där mannen bakom disken ville spexa med mig. Säkert såg jag mottaglig ut. Och sen hade vi stadsvandring. Jag - med mitt undermåliga lokalsinne! - ledde truppen och vi tog oss faktiskt. Det var andnödsvackra vyer och en känsla av frihet och gränslösa möjligheter. Mycket fniss, och tillåtelse att skratta åt varandra. För vi är faktiskt inte alltid riktigt kloka. Och det är en bra grej.

Men sen är det stressen som ligger där och lurar. En form av positiv stress. För det är en stress som handlar om en önskan om att göra det här året till något stort och något viktigt. Det är så mycket jag vill göra av det. Så jag måste sortera. För det är så lätt att stressen - och med den rastlösheten - blir en börda. Andas i nuet.

Fick en bok på posten igår. Det gjorde mig så varm, för jag kände mig som i en omtanke. Och det är faktiskt kärlek att hålla i ett kuvert med sitt namn på. Det är vackert att veta att någon tänkt, på mig. Jag tror jag ska börja med att skicka post igen. Riktig live och fysisk post.

Det är svinkallt här på folkhögskolan. Jag sov med raggsockar och tjocktröja inatt. Ändå är det varmt - och lite busigt.

måndag, augusti 27, 2007

Teatern under och bakom allt

Vägen till Jakobsbergs folkhögskola börjar bli vägen hem. Vägen man går utan att reflektera över svängarna. Vägen man går utan att tänka, och kommer fram ändå.

Idag har det varit en dag i teaterns tecken. Workshop hela dan, med paralleller mellan improvistionsteater och skrivande. Och vad rätt det var och vad sant det kändes.
Sen fika med människor från ATF, och eventuella öppningar till nya bekanskaper och mer teater.
För att teatern alltid finns i mitt liv, för att den är så viktig. Jag släpper den inte. Aldrig släppa. Många bollar i den berömda luften istället. För att kreativitet föder kreativitet. Det är min övertygelse.

Skriver lite varje natt på romanen, innan läggdags. Och jag börjar älska dem. De är så fina och mänskliga i all sin trasighet och sitt trevande. "Försiktig kärlek", som en mycket klok kvinna sa.

lördag, augusti 25, 2007

Pausdag

Vissa dagar är som en paus och ett tomrum - ett andetag. En sån dag kanske man äter lunch på Chutney - fast det egentligen är för dyrt - bara för att det är så gott. En sån dag kanske man har på sig sin prickiga gröna kjol och känner sig nonchalantsnygg. En sån dag kanske man går fnissande genom Jakobsbergs centrum med människor man nästankänner och precis börjat tycka om. En sån dag kanske man ska ha pannkaksmaraton och se på en gammal favoritfilm. En sån dag kanske man ler lite mer spontant än vanligt. En sån dag kankse det inte gör någonting om man avskyr det man skrev igår. Det är på en sån dag man undrar om inte det här var det bästa man bestämt sig för. Det är på en sån dag man tycker att Stockholm är det vackraste

fredag, augusti 24, 2007

Att jag bor här nu

Att jag bor här. I staden där bortglömda människor fyllesover under bord, på torg där tusentals människor blundar och passerar. Att jag bor i staden som luktar och stinker och doftar. Och Gud vet vad jag drar ner i mina lungor. Att jag bor här nu. I staden som andas och pulserar och skriker och dansar. Att jag bor bland kulturen och misären och värmen och iskylan. Allt i ett. Att jag bor här. Och jag tror att det stämmer.

Ninni Poijärvi är nya skrivflowartisten. Finsk mjukcountry gör sig till texterna om Eva, Sara, Sonja och Amanda. Idag Karin, och en liten, liten tant.

Att jag bor här nu. Och vill jag kan jag gå på teater varje kväll. Och jag vill. Men jag väntar en liten stund till. Att jag bor här nu.

torsdag, augusti 23, 2007

Värmen i Tomrummet

För det var så det var. Kom in här i Torummet och möttes av värmen från all er människor som jag har så mycket värme för själv.
För ibland är det lätt att tappa bort sig och undra vad i hela fridens namn man håller på med. Och då står det någon där och liksom knackar. För att tala om. Så ligger det till. Tack och strålning från berget som är en kulle.

Igår satt vi nere i "puben" - som är ett källerfängelse - och berättade spökhistorier för varandra. Eller, inte jag. jag ville knappt ens lyssna. Jag avskyr spökhistorier - har alltid gjort. Lyckas bli rädd för så mycket ändå. Behöver inte den extra dosen. Nästa gång stannar jag på rummet och skriver något vackert. Shit att jag är den äldsta - och fegaste...

Ambivalensen - kanske vill jag bli dramatiker när jag blir stor. Eller berättare. Tänk att kunna berätta så att folk hänförs.

Imorgon ska jag utforska möjligheterna till skriv på bibliotek. Bara jag och datorn, och kanske en kopp kaffe - i sinom tid.
Det ska handla om min resa. min faktiska resa, som blivit fiktion med fjädrar och golfbollar - och en liten, liten tant.

måndag, augusti 20, 2007

Jag är folkhögskolist igen

Nyinflyttad på folkhögskolan med min hemkokta sylt och mina fiberhavregryn.
Lagom lite sömn inatt då jag ängslades över dagen som skulle komma.
Charlotte inledde första stunden med nya klassen. Läste Bodil. Det bådar gott inför framtiden. och jag har hängt upp mina fina gardiner, i fönstret som vätter mot grönskan.
Kankse blir det ett bra år i år.
Ändå ligger mellankolin och gnager bakom allt. Gäller att sysselsätta sig, för att kringgå längtan efter havsbris och folk man redan känner. Lära känna är ett projekt.

fredag, augusti 17, 2007

På söndag flyttar jag till Jakobsberg, Järfälla, Stockholm

...

Vänner. Vänner man haft hela livet, eller vänner man precis upptäckt och förälskat sig i. Vänner. Det är värme i själen. En promenad. En kopp kaffe. En present man inte förväntat sig. En kram. Och jag saknar er redan.

onsdag, augusti 15, 2007

Familjen Fallera

Pappa och mamma Fallera ägnade gårdagen åt att plocka hallon. Dottern Fallera kom på eftermiddagen hem från sin sista krävande stormarknadsarbetsdag. Pappa Fallera mötte henne med ett: "Hej, vad bra! Du kokar väl hallonsylt?" "Vänta bara på mamma Fallera, så kan ni köpa syltsocker". Mamma Fallera kom hem till nyheten om syltkok, och utbrast: "Ska vi inte först skutta ut i skogen och plocka ytterligare bär?". Två kilo blåbär senare stod dottern Fallera över grytan, kokandes mängder av sylt. Hela kylskåpet hos familjen Fallera är numera fyllt av burkar. Imorgon ska dessa pastöriseras. Sedan ska dottern Fallera åka till folkhögskolan och leva upp till myten om norrlänningen som kokar sin egen sylt, drar upp sin egen gädda, och går i handsydda läderskor.

Jo, det är sant att vi plötsligt förvandlats till den där familjen som är husmorsnostalgiska syltkokare med hembakt bröd. Inte bara jag. Alla är drabbade. Kanske kan Poofie undantas. Fast... hon bakar pajer och skickar mms på hemlagad husmanskost...

Har packat och städat hela långa dagen. Var fruktat tråkigt och aningen stressande (gick upp i natt vid två, och började tvångsmässigt sortera böcker). Nu är jag - faktiskt - lite Feng Shui-lättad. Visste inte att det fanns ett golv under alla de där högarna...

fredag, augusti 10, 2007

Husmorspoäng

Jag har kokat sylt. Blåbärs. Jättegod.

Hur man vet att det är dags att gå och lägga sig: Man tittar på TV400 (en skittöntig repris, med fånigt hajpiga kids) "i brist på annat".

onsdag, augusti 08, 2007

Onsdag kväll, och allt är väl

Spelade mingolf idag. Så retro att man blir fnissig av bara tanken. Ingen vann och vi (och nu citerar jag) "spelade efter de regler som passade oss själva".

Bara två arbetspass till på stormarknaden. For now. Önskar att jag kunde säga "Aldrig mer!", men det skulle jag inte tro på. Det är inte realistiskt att livet ska falla på plats nu.

Ska beställa skor imorgon. Handgjorda, så att jag följer mina egna moderegler.

Tak över huvudet

Jag får bo på internatet! Tacksam, tacksam. Nu kan jag - på riktigt - få vara ledig och andas ut några dagar. Inget mer sökande på blocket. Nu är jag i hamn. Nu börjar det nya. Jag tror inte att jag förstår vidden. Eller jo... det gör jag visst det.

Saknar mina fyra vänner från boken "Tillsammans är man mindre ensam". Känner mig lite mer ensam nu, utan dem, när jag läst sista kapitlet. De var så verkliga, så varma och så mycket på det sätt jag skulle önska mig att fler var. Kommer på mig själv med att tänka: Nä, nu ska jag få mig en liten stund med Camille igen...
Har börjat läsa "Vindens skugga" istället. Förhoppningsvis blir jag överväldigad. För det är vad alla säger till mig att jag ska bli. Min mor, min far, min faster och bokhandlaren är alla överens. Alltså blir det så. Eller inte. Jag har en tendens att vara motvals. Men den börjar lovande...

måndag, augusti 06, 2007

Rädda mig från bostadssökandets våndor!

Att det ska vara så våldsamt svårt!
Så trött på att svara på annonser. Så trött på att rabbla upp alla mina FANTASTISKA egenskaper. Så trött på att betona hur rökfri jag är.

söndag, augusti 05, 2007

lördag, augusti 04, 2007

Diggiloo, diggilej! Tjolahopp tjolahej!

Jag har gjort det!
Jag har beblandat mig med dem som allmänt går under benämningen "Svenska folket". Jag har gjort sådant som "Svenska folket" gör. Igår var jag och mina föräldar vid Skulebergets fot för att beskåda Diggiloo. Den där showen med folkkära artister och Lasse Holm i spetsen. De showar och sjunger gamla godingar blandat med lite nyare godingar.
Jag måste erkänna att jag gick dit utan att förvanta mig någonting. Möjligen förväntade jag mig att det skulle bli lite fånigt, att jag var för pretto för att vara där. Men det är som med schlagerkvällen på Pride. "When in Rome...". Och det var riktigt gemytligt - skulle till och med kunna sträcka mig till att säga bra. Skulle kunna säga att jag uppskattade det. Lasse Holm ledde showen, men tog inte över den - till skillnad från herr Wells (jo, jag har sett den showen också vid tillfälle). Det var lättuggat svenskt gungeligung med picknickkorg och många tjocktröjor i sensommarkvällen. Åh herregud, jag tror att jag håller på att bli Svensson! Till mitt försvar kan jag säga att jag fortfarande föredrar intima tillbakalutade spelningar. Jag är fortfarande den som håller prettofanan högt. Men lite schlagerallsång ihop med de riktiga människorna skadar faktiskt inte. Man måste gå på safari, för att förstå vad "alla andra" längtar efter, och varför de gör det.
Och Molly Sandén är 15 år och sådär fånigt begåvad. Det nämnde de inte i dagens TÅ. Hjälp mig nån! Jag har aldrig sett samma show som tidningsfolket...

torsdag, augusti 02, 2007

Nu är det Augusti

Och har så varit i två dagar.
Detta är månaden då jag flyttar till Stockholm.

Kan nog stoltsera med att vara den första som kaukat från Murbergets nya friluftsscen.

Ja...

Ingmar Bergman är död.
Har sett de två första, av tre, dokumentärer om honom. Ändrar min ingrodda fördom. Han kändes som en man som brann. Han kändes eftertänksam, och varm.
Ska kanske ha en liten Bergmanfestival. Eller en dejt. Ingmar och jag.

tisdag, juli 31, 2007

Såg en film...

Hur resonerar man när man har sex med en tjej som ber om det? Alltså, med gråten i halsen, tvingar sig på en och kräver sexet -för att fylla sitt hål? (Jo, jag kan läsa ut den äckliga metafor jag just råkade använda). När det är uppenbart att hon inte åtrår en, när sexet är desperat? Hur tänker man? Det är ju synonymt med utnyttjande. Vägra! Ge tjejen en kram istället. Eller bara gå! Gå, därifrån. Det är ju för tusan som att ge en alkoholist sprit.
Varför klämmer man en aspackad, gråtande tjej på brösten? Vill man verkligen ha det sexet? Lever man så efter sina begär? Jag förstår inte.

Varför kallar tjejer andra tjejer för slampor? Varför är inte män slampor? Varför ser vi inte varandra som människor? Varför dömer man efter beteendet, utan att ens försöka se roten till det? Varför är det okej att spotta på det som är trasigt?
Är man tillåtet gods, bara för att klänningen hänger på sned, eller kjolen är för kort? Hur kan man rättfärdiga en våldtäkt med att påpeka en tjejs kläder? Varför sätter man inte stopp, när sorgen ligger uppenbar utanpå tjejens hud, osar ur alla porer? Bräcklig, bräcklig. Jag tror inte på en värld utan tanke. När slutar man se?

måndag, juli 30, 2007

Bubbel och fräs mellan tankebanorna

Kan vara vetskapen om att jag ska få skriva hela året som kommer. Att jag ska få göra bara det. Att ingenting annat - som jag inte själv satt dit - kommer att pocka på. Jag tror det måste vara den vetskapen. Eller något annat. Kanske gammal vanlig hederlig inspiration. Vet inte vad. Men nu bubblar det i alla fall, och fräser, under huden och i hjärnans kringelkrokar. Nu kommer uppslagen. Nu duggar de så tätt att jag knappt vågar tänka längre, ifall jag skulle råka ha glömt pennan hemma....
Igår var jag och träffade en tjej som jag hoppas jag får bo med. Hon verkade likna mig lite. Dessutom hade hon oklanderlig smak.
Tre veckor innan jag gör Sthlm osäkert...

Gudrunkatalogen kom idag. Det kan bli dyrt. Meeen, jag väntar nog tills dess jag kan gå in i butiken och prova. Haha, för det kan man när man bor i Sthlm. ;)

Är lite slutkörd. Har just slutat jobbet. Och igår kring midnatt kom pappa och jag hem från Visfestivalen i Helsingborg. Värme, visor, nya kläder, träffa människor man inte sett på länge. Äta på femtiotalsfik och hitta LP med Johnny Cash. *Tamtitam* Det är inte helt långt till glada känslor.
Vore det bara inte för den där röran i mitt rum - även kallad "mina tillhörigheter". Imorgon så...

lördag, juli 28, 2007

Blåblues - modeblogg by request

Den omåttligt populära - och sporadiskt återkommande - modebloggen är här igen!

Damerna först. (som sig bör)
Sensommaren och tidighösten kommer att - inte helt oväntat - gå i blått och lila. Ränder är på stark återgång, så även klarröda gummistövlar. Klänningar är och förblir ett fantastiskt flexibelt och användbart plagg, både för sig själva och ovanpå stuprörsjeans. Jeansen för säsongen bör vara kolsvarta, grå eller i ljusa blå tvättar.
Midjeväska är - tyvärr mina vänner - fortfarande hopplöst ute.
BH-ar väljer vi den här säsongen i rätt storlekar för vår kroppsform (då extrabröst är sååå 1999).
Ballerinaskor fortsätter vara på tapeten, ända fram till strumpornas inbrott någon gång i September. Då strumporna krupit fram ur lådan är det handgjorda vackra skor modell höst som gäller. Skorna (oavsett modell) får gärna var blå.
Sjalar är alltid rätt. De får gärna vara blommiga, fransiga, färgglada. Palestinasjal är också på, men bör ackompanjeras av en politisk medvetenhet. "Tomrummet..."-fans vet vad som gäller på den fronten. Annars är virkat bra, och till hösten är baskern - med absolut säkerhet - tillbaka igen.
Jacka är lite halvute. Men koftor (gärna många samtidigt) är hippt så in i norden just nu. Koftorna får gärna vara, svarta, stickade, randiga, grå, blå, eller folkloreinspirerade.
Pricken över i är en axelremsväska, vilken bör vara rättvisemärkt.

Så till herrarna.
Ni får gärna klä er i väst. Skorna är naturfärgade och bekväma. Sjalar är inne även för er - och varför inte basker... Männens sjalar bör vara i naturfärger. Kan även se blåklintsblå sjalar som ett alternativ för den vågade mannen. Palestinasjal fungerar även för det manliga könet, under samma premisser som för damerna. Baskern är helst grå eller svart.
Rutig blazer är ju kul. Likaså manchesterkavaj eller vildmarksjacka. Den senare ackompnajeras gärna av en tro på att sova under bar himmel i Skuleskogen - då regnet öser ner...
Ryggsäck är hippt. Hatt är också på tapeten. Gärna en riktigt herrig (på gränsen till gubbig) modell.
Jeansen bör vara av en något säckigare modell och gärna härligt slitna. Till jeansen funkar hemtryckta T-tröjor eller någonting randigt.
Pikétröjor? "Bröööl" Fel ute grabbs!
Och snälla herrar!! INGA STRUMPOR I SANDALERNA!! Speciellt inte om ni bär shorts.

Tack för den här säsongen. I vinter gäller vantar... men det återkommer vi till.

måndag, juli 23, 2007

För att jag inte är bättre än just nån annan

Jag är också en sån. En sån som stör sig på hur folk klär sig. En sån som säger att folk väljer kläder som får dem att se bleka/tjocka/storbystade/omoderna/överklassiga/lodiga... ut.
Ändå ondgör jag mig gärna över trendgurus och säger gärna "Jaha, som om man inte ska få välja själv hur man ska se ut?" "Har hon monopol på smak eller?" "Och hur fanken ser hon ut? Är det hon som ska bestämma min stil åt mig?" "Herre min Je"...
Haha. Och sen sitter jag där i kassan och tänker att: "Hon borde nog köpa en större BH" Eller: "Oj hoppsan, han hade visst inte tvättat sin jacka på fytrio år" Eller: "Hon verkar ha flyttat hit från 80-talet"...
Jo, och så gick det med mina intentioner att vara lite bättre och ha mer överseende än andra...

Men allvarligt talat. Midjeväska på krogen år 2007?

Till Elin

Nåt

tisdag, juli 10, 2007

Blogglat

Jag har ämnen på kö.
Dessvärre har jag också en massa uppgifter på kö.
Idag började jobbet igen. Det var inte så farligt smärtsamt.
Idag författade jag en vädjan till CSN. Det var mer smärtsamt.
Snart ska jag sjunga på ett bröllop. Det är inte ett dugg smärtsamt.

Skulefestivalen är som en lång varm omfamning. Nu är den slut för i år och jag fryser lite. Smärtsamt.

måndag, juli 02, 2007

Sporadiskt behov av att sjunga lovsånger

Ibland måste jag bara brista ut i "O, store Gud" eller "Han är min sång och min glädje". Tänk om jag kunde vara mer religiös. Det är nåt gosigt över att sjunga andliga sånger. Jag kan ett par stycken också. Mitt förflutna i Svenska Kyrkans Unga spökar. Jag gillar kyrkan. Ofta. Inte alltid. För grenar av kyrkan förkastar min livsstil. Men ibland måste jag brista ut i lovsång. Sporadiskt. Och jag väljer att se det som en charmig egenskap. Typ som att mina armar lever sitt eget liv. Ibland lyfter de bara rakt ut. Ibland blir jag ett flygplan. Ibland flaxar de. Det är tur att armarna och lovsångerna sällan sammanfaller...

lördag, juni 30, 2007

Jag brukade vara en filmnörd

Alltså, jag brukade sluka film. Jag brukade masshyra rullar på Videoteket och tokglo helgerna igenom. Jag brukade sitta som klistrad framför filmkrönikan, oscarsgalan och guldbaggegalan för att göra listor över filmer att se framgent.
För stunden kan jag inte ens minnas den senaste film jag såg. Alltså, den senaste film jag verkligen SÅG - tittade på med ett genuint, ingående intresse.
Och nu det är ju inte så att det inte görs bra filmer längre. Inte heller är det så att jag slutat intressera mig för film. Jag kan inte förklara tappet i mitt filmtittande. Jag tror bara att jag blivit lättare att tråka ut, och mer specifik i vad jag vill se. Jag kan nog inte längre kalla mig för filmnörd, och det smärtar lite i min cineasttarm. Jag älskar inte film i stösrsta allmänhet längre...
Jag har blivit svårunderhållen och kräsen på ett alltför snorkigt vis. Och det är inte ens så att jag nödändigtvis låter mig lockas av kvalitet längre. Jag låter mig inte snärjas av välgjorda filmer om inte handlingen faller mig i smaken. Och där är jag enkelspårig. Jag vill att det ska göra ont.

Nu känner jag mig som en av alla tanter - och farbröder för den delen - som ringer till Karlavagnen. Ni vet, de som faktiskt inte verkar veta vad det är de vill säga. När man lyssnar på dem drabbas man av en lätt panik...
Så... ursäkta paniken, men jag bygger faktiskt om och har ingen ordning på varken papper, kläder, tankar eller mitt filmintresse.

onsdag, juni 27, 2007

Nu är jag halvklar

Ett stick i armen och om två veckor är jag klar att möta de äckliga små krypen. Detta handlar om att jag äntligen lyckats få i mig lite fästingvaccin. Man behöver det när man ska bli 08. Alltså är jag redo nu. Se upp huvudstan för här kommer Louisa Erika, med pennan i högsta hugg. Ingen går säker. Jo, jag då, för jag har ju fått en spruta.

måndag, juni 25, 2007

Kära dagbok...

...mitt liv är ganska tråkigt. Mitt liv kommer aldrig att bli en bestseller. Det mest spännande i mitt liv just nu är om jag ska komma in på Biskops-Arnö eller inte.
Andra människor har helt galna liv. Och då tonar jag ner. Jag lever i en husvagn med en vandrande humörsvängning, som har en ostoppbar förmåga att älska. Idag träffade jag en vän som lever i en surrealistisk film. Saker händer henne, som aldrig skulle hända någon annan.
Jag kokar pasta och hänger min nedkladdade teaterkjol på tork.

Mitt bajsnödiga sommarjobb känns ganska bra för tillfället. Inga morgnar, många kvällar, många helger, massa OB. Fast egentligen vill jag leva som en halvt vanvettig mañanakonstnär i ett hippiekollektiv med linsgrytor och minst en akustisk gitarrist. Och så vill jag har mer kroppskontakt än ett förfluget hångel med den franska volontären.

Tydligen sjunger jag bra. Inte för att det verkar leda till något. Vad man än vill får man företa sig det själv.
Ingen kommer fram till mig och stoppar det jag önskar mig i mina fickor. Ingen annan än jag kan inse min egen förträfflighet. Därför måste jag missionera. Fast på ett fint och ödmjukt vis. Haha. Jag vill ju inte bli klagad på av en galen bloggarbrud, för att jag har hybris...

måndag, juni 18, 2007

Av intresse

"Carola är kär igen"

Att kommentera andra

Med anledning av Augusts inlägg om sommarpratarna. Han tyckte de verkade ointressanta och självupptagna i år. Han tyckte att de bara skulle prata om resor och möten.
Påminner mig om en lärare från mellanstadiet. Hon ville alltid berätta om sina "möten". Påminner mig om Kay Pollacks "Att växa genom möten". Vart jag vänder mig ligger ett ex av den boken. Jag har aldrig läst den.
I alla fall kände jag mig tvungen att kolla upp tidigare nämnda sommarpratare. Surfade in på P1:s hemsida och blev positivt överraskad. Jag blev sugen. Jag vill att sommarpratssäsongen ska starta nu! Jag vill lyssna på Helle Klein, Lena Olin, Lena Endre, Margareta Strömstedt, med flera, med flera. Men jag kanske är en sådan där läskig person som är intresserad av andra människors liv - deras möten. Jag vill nog veta lite om Lena Endres vardag. Eller så vill jag kanske bara höra hennes röst...
Den ende jag inte vill höra ifrån, över huvud taget, är Ulf Lundell. Ulf Lundell ger mig rysningar. Och jag vet inte varför. Kanske för att han verkar ha gått på myten om sig själv. Som Tommy Körberg, som Jan Malmsjö. Det är läskigt med män som verkar övertygade om sin egen förträfflighet.

Bodil skriver om att hon vill ha personal. Jag vill också ha personal. Sen skulle jag vilja ha bostad i Stockholm också. Om jag hade personal skulle jag be dem fixa det åt mig.
Den lettiske volontären säger hela tiden: "Jag kan fixa det". Sen skrattar han. För att vi svenskar hela tiden pratar om allt vi kan fixa åt varandra.

fredag, juni 15, 2007

Förlåt alla ni med gula T-shirts

Den hippa mediafräcka reklamradioutbildningen ville ha mig. Jag ville inte ha dem. Haha. Det känns lite som revansch, eftersom jag kände mig som en utböling och ett UFO när jag var där på intervju. Nu ska jag få skriva hela nästa år istället. Och så ska jag fortsätta lyssna på SR, utan att någon rynkar på näsan. Jag är inte mediahipp. Och det står jag för!

Ibland

Ibland önskar jag hade de längsta armarna och alla svaren.

tisdag, juni 12, 2007

August, vem har du dödat?

JAG KOM IN! Jag kom in i Jakobsberg! Jag läste nyss antagningsbeskedet, som blinkade vänligt mot mig i mailboxen. Det är surrealistiskt. Dessutom är jag faktiskt reserv till Biskpos-Arnö. Jag väljer att se det också som något stort. Det gäller att se livet ur rätt vinklar.

Reservationer

Jag funderar på att tatuera in ordet "RESERV" mitt i nyllet (eventuellt på högra skinkan). Det verkar vara mitt öde. "I värsta fall så". "Om ingen annan kan". Lite vill jag faktiskt sucka och stöna över detta faktum. Dock tänker jag inte deprimera för mycket. I år är jag i alla fall reserv till skolan i mina drömmar. Det är mer än förra året. Så nu är det bara att vänta. Vänta igen. Vänta och vänta. Kanske ska jag hellre tatuera in "Stör ej, jag väntar".

Översätt rain check!

Inatt har jag legat vaken i en husvagn. Det är märkvärdigt vad svårt det kan vara att komma till ro, ibland (kanske alltid).

måndag, juni 11, 2007

De där som rycker upp

Vissa morgnar vaknar man liksom under sängen. Världen har grådassiga, suddiga konturer och man vill bara gråta. Man fascineras över att man sitter ihop och kan röra sig. Så slänger man i sig fil. Så går man ut i skogen. Så träffar man en klok människa och får spy sin galla. Så får man höra kloka synpunkter. Så kan man sätta ihop bitarna igen. Så kan man känna sig, plötsligt, tjugo kilo lättare. Så vet man att man kan fortsätta en sväng till. Det är bara ett kavla upp ärmarna. Livet gör inte alltid ont, och det finns plåster. Det finns människor som man inte kan lura.

söndag, juni 10, 2007

Sporadisk intitt

Ville bara titta in och meddela att premiären var en braksuccé! Ville bara meddela att vi blev inropade fyra gånger. Ville bara meddela att JAG dansade, jag DANSADE. Ville bara meddela att sen hade vi en helt underbar premiärfest, och att mina teatervänner gör mig så glad och varm i själen. OCH Sundsvalls Tidning hissade oss.

Sen fikade jag och Elenor idag. Jättemys, fast jag hade dygnat och var ett bakisvrak. Solen sken och jag har faktiskt fått en liten bränna på ryggen. Vi pratade om livet, kulturen och risken för att bli desillusionerad, om man skulle träffa någon man sett upp till på avstånd.

Imorgon är det dags att braka in på scen igen. Dags att spotta, supa, slåss och svära. Kom till Folkets park i Sundsvall. Jag garanterar revolution - varje gång!

fredag, juni 08, 2007

Som sig bör

Nu kan det hända att mitt bloggande blir sporadiskt. Ikväll flyttar jag in i en möglig husvagn, och sen tutar vi och kör. Premiär imorgon, ojojoj!! Kom till folkets park i Sundsvall och titta. Vi kör hela juni och ända till 3 juli.

Men först, som sig bör, några saker att konstatera - berätta - tala om.
Jag gav Omas syltgrottor och litteratur på hans studentdag. Inte mer än rätt, eftersom det speglar vår gemensamma vinter/vår tillsammans. Många syltgrottor, mycket skapande, mycket kaffe... Grattis fina Omas!
Jag sitter på altanen och skriver det här. Tänk att utomhusvistelse går att kombinera med cyberliv...
Åt årets första mjukglass idag. Utan strössel. Bara glass och våffla. Bra grej!

Och så bike parade Härnösand... Köpte ny cykel igår. På impuls. En vacker naturvit med blommor på, och cykelkorg. Jag sitter som en drottning på den. Se upp i backarna, här kommer drottning Louisa på sin stormarknadshoj!

På skolfronten intet nytt. Men jag roar mig med att hoppas.

torsdag, juni 07, 2007

Ett inlägg som inte kommer att skapa debatt

Det är fortfarande sommar. Imorgon är det genrep. Min pappa har blivit en trädgårdstomte. Jag försöker göra mitt eget iste. Jag har lagt ut en hel massa bilder på min MySpace.

Och på Louisafronten intet nytt.

Undring

Hur?
Å ena sidan: Studsa fram genom livet - le - lycklig
Å andra sidan: Gråtfärdigt famla genom livet - bita ihop - jagad
Och samtidigt.

tisdag, juni 05, 2007

Jag vägrar vara bitter

Det här skulle kunna vara inlägget där jag klagar på hur bitter jag blir av att ingen förstår min litterära storhet. Men jag vägrar! Istället blir det här ett inlägg om att det är sommar i Härnösand. Om att jag springer runt på gatorna i min Gudrunklänning och mina vackra blå skor. Om att jag träffade Camilla och drack iste. Om att vi kramades och jag kom på hur mycket jag saknat henne. Om att jag hade sånglektion och studsade ut därifrån med ett enormt överskott av positiv energi. Om att det snart är premiär och att jag har så ROLIGT på scen. Vägra bitter! I alla fall idag. Kanske hela juni ut...

torsdag, maj 31, 2007

Mina jeans och mitt kaffe - och mitt jobb

Bäste anonyme kommenterare. Nog vet jag att många av mina kläder står för hemska saker. Jag vet att mina jeans troligtvis är sydda av underbetalda barnarbetare i något U-land. Det får mig att vilja kräkas. Men jag försöker. Jag köper rättvisemärkt i den utsträckning det är möjligt. Jag försöker att inte köpa kläder av kedjorna. Jag försöker att köpa kläder av företag jag vet har drägliga villkor för dem som syr kläderna - även om det kostar. Jag köper bara rättvisemärkt kaffe. Endast. Men visst vet jag att jag, och nästan alla mina medmänniskor, bidrar till korruption och orättvisor, bara genom att handla mat och kläder - bara genom att leva i Sverige.
Bara det att ibland skulle jag vilja bara finnas. Ibland orkar jag inte vara en medveten världsmedborgare. Ibland är jag sugen och tillgången stor. Ibland är jag fattig och vill ändå vara fin. Det är inte alltid jag orkar. Men jag försöker. Det gör jag.
Vad spännande det är med debatten kring kläder och vad de säger om en. Tack för alla inlägg och kommentarer. De gör mig till en glad bloggare. Det är vackert med människor som tänker efter och lägger sig i.

Less på jobbet. Var där igen idag. Trodde nästan de glömt mig. Det hade de inte. Jag sa att jag ville jobba i juli. Sen drabbades jag av ångest light. Jag vill inte gå runt där hela juli. Jag vill vara en fri konstnär utan fasta tider och med obegränsade möjligheter till kontemplation över kaffekopp. Det jag gillar med det eländiga jobbet är i alla fall att jag får oändliga möjligheter att le mot folk. Jag tycker om att le mot folk.

onsdag, maj 30, 2007

Min palestinasjal och jag

Jo, jag är fullt medevten om att inte enbart palestinier bär sjalen. Jag är också medveten om att det är hippt bland alternativa kids att bära sjalen. Men i västvärlden har palestinasjalen faktiskt länge varit en symbol för vänstertillhörighet och sympatier med Palestina.
Min palestinasjal fick jag ärva av en fantastisk pianist och människa. Hon hade burit den under sextio- och sjuttiotalen. Den är röd/vit och vibbar av politik och bohemliv i Europa. Jag hade även en svart/vit ärvd av min underbara faster. Dessvärre blev den stulen under en tågresa mellan Stockholm och Östersund.
Jag har vid flertalet tillfällen blivit ombedd att motivera mitt bärande av sjalen. Bland annat av en libansesisk man. Jag sa då att jag sympatiserade med det palestinska folket. Att jag ville ha en fredlig lösning på konflikten i Mellanöstern. Att jag inte sympatiserade med självmordsbombare och terrorister, men med människor som önskar sig ett värdigt liv, fritt från förtryck. Han var nöjd med mitt svar och berömde mig för att jag visste vad plagget jag bar symboliserade - att det inte bara var en hipp modedetalj.
Vid ett annat tillfälle kom en man, av okänd nationalitet, fram till mig och berömde mitt mod. Han var imponerad över att jag vågade bära ett så starkt laddat plagg. Samtidigt varnade han mig för faran i det.
Dessa båda incidenter - med flera - har gett mig en tankeställare. Jag försöker ha ordning på vad jag säger - utan ord.
Ibland orkar jag inte stå för sjalens innebörd. Då lämnar jag den hemma. Jag har en blommig som kommer fram då. Vissa dagar är man bara inte politiskt övertygad. Ibland vet man inte var man står. Kan jag inte svara på frågor som de ovan bär jag inte heller sjalen...
Jag tänker inte sätta mig till doms över dem som inte vet vad sjalen säger. Jag vill bara berätta om situationer sjalen kan försätta en i . Att det kan vara bra att ha ett svar till hands då.

tisdag, maj 29, 2007

Försmak

Senare kommer ett inlägg med rubriken "Min palestinasjal och jag". Kände mig lite uppmanad att vidareutveckla det tidigare inlägget om nämnda sjalar. Hinner inte nu. Måste rusa till stormarknaden och tjäna ihop pengar till mitt vidlyftiga leverne...

Pannkaka av tårta

Igår var det moderns födelsedag. I egenskap av god dotter och amatörkonditor tog jag mig för att baka en tårta. Min mamma är diabetiker och därför hade jag sökt rätt på ett lågkalorirecept. Tårtan var beräknad till åtta personer.
Jag gick de tre kilometrarna till stormarknaden och inhandlade allt - utom mandlar, som såklart var slut i hyllan. Jag hämtade därefter min cykel på busstationen och cyklade in till centrum efter dessa mandlar. Därifrån och hem, i konstant motvind.
Väl hemma skållade jag en sjuhelsikes massa mandlar, malde dem, separerade ägg, siktade kakao... Tid tog det. Massor av tid.
När tårtan äntligen närmade sig färdigt stadium visade den sig inte vara större än att den rymdes på en assiett. Vilka åtta personer var den beräknad till, om man får fråga? Åtta svårt undernärda catwalkmodeller??

torsdag, maj 24, 2007

När blev palestinasjal mode?

I en värld där du kan köpa en palestinasjal på Vero Moda. Som om en palestinasjal vore en basketsko eller ett par jeans. En palestinasjal är ett politiskt ställningstagande. Jag tror att många bärare är fullständigt omedvetna om det.

Hade ickedag med Marre idag. Vi gjorde ickegrejer som att sova, äta glass och se på film. Så mysigt, så avslappnat, så bra för att samla energi inför föreliggande premiär.

tisdag, maj 22, 2007

Hailey

Drömde att jag hade en helskön transvestitvän vid namn Hailey. Vi gjorde massor av skojiga saker tillsammans. Jag tror att vi till och med hade gemensam vårdnad om en hund. Hailey finns inte på riktigt och när jag vaknade imorse saknade jag henne lite. Vi var liksom ett team. Ett team som sysslade med välmående och pride.

Drömde dessutom att SVT dissade mig. Påstod att jag gömde mig bakom orden och smet ifrån att ha en ordentlig handling. Och jag som tyckte min handling var väldigt substansiell.
Fler psykotiska eremitflator till litteraturen...
Bara en dröm. Till skillnad från Hailey var jag glad att detta inte var verklighet. Vill inte dissas. Vill hissas...

Befinner mig i ett mellanläge. Ett läge av väntan. Väntar på svar från alla jag försökt sälja mig till. Väntar på att kunna börja bostadssökandet. Väntar på Godot. Väntar på att mitt hår ska bli långt. Väntar på att acnen på min haka ska läka. Väntar på en bit choklad.

Bodil skriver om att Coelhos schaman påstår att fula kvinnor betyder otur. Jag mår lite illa.
Annat som får mig att må illa är McDonald´s hyckleri där de påstår att deras "tallriksmodellsHappyMeal" är god kost för nästa generation.
Annat hyckleri är när H&M skänker pengar till tredje världen om man köper deras bikinis. Hyckleri för att de försöker få oss att glömma att de är ett oetiskt, kapitalistiskt, multinationellt skitföretag.

Om vädret och mitt hår

Skriver ett inlägg som egentligen hör hemma igår... eller i söndags. Mitt hår har numera en färg kallad "Mahogny". Direktöversatt är det någon slags mörkt brunröd nyans. Tydligen hade man inte hysteriskt eldrött hår i 1800-talets Frankrike... Vaddå?
Meeen, jag är mycket nöjd med min nya look. Den ger mig ett betydligt mer dramatiskt utseende. Jag tycker faktiskt att jag - för att återknyta - ser lite fransk ut.

Och så vädret. Solen är bara strålande och fantastisk. Jag kan ha min blå klänning och får äntligen inviga mina nya fräsiga skor. Haha. Fräsiga är ett så oerhört töntigt ord. Gillas!

Nu ska jag ha litterärt möte med Omas. Eeeh. Sanningsenligt så handlar det ganska mycket om kaffe också. Bara för att jag egentligen inte ska dricka ovan nämnda dryck. Man måste ju vara ligist någonstans. Lite sådär småbusigt regelbrytande.

söndag, maj 20, 2007

Varför kedjor är farliga och vinner

Kedjorna. Matkedjorna, fikakedjorna, klädkedjorna, livsmedelskedjorna. De har råd, och det är därför de vinner. De har råd att ha personal på udda tider. De har råd att ha öppet när de andra måste ha stängt. - För att få sova nån gång, för att få äta nån gång, för att nån gång få träffa sina barn, för att de inte har råd med OB-tillägg och många anställda, för att de är brinnande människor, men ensamma och hårt slitande. - Kedjorna har pengar och marginaler och koncept. Och alltid finns det nån liten gymnasieslav som desperat behöver pengarna. Det är därför kedjorna vinner.
För när man - som jag idag och så mången gång förut - fastnat i en stad på en udda tid och måste ta vägen någonstans, då finns de där. Kedjorna. Och fast man har lovat sig själv att man inte ska (aldrig nånsin) så går man in. För att det är vad som står till buds och det regnar ute. Det är därför de vinner. Och sen stod de som brann där med lång näsa.

lördag, maj 19, 2007

Jomen du vet att...

Och här hade jag ju verkligen tänkt mig en promenad. Jag hade stora planer på nyttighet. Ärligt, jag lovar... Och så behagar regnet vräka ner. Bara liksom kasta sig från himlen. Och då går det ju faktiskt inte. För hur bekvämt är det att promenera i gummistövlar? Egentligen? Så hoppsan... nu måste jag tydligen ta en fika istället. Vad tråååkigt... *host*
Jag får helt enkelt motivera detta med morgondagens överskott av fysisk aktivitet. Dansa, slåss, bygga, springa. Oj, oj. Ge mig en liter grädde...

torsdag, maj 17, 2007

För att jag inte kunde låta bli ett till sånt här

namn: Louisa Erika Johansson
ålder: 23 år 4 månader och 27 dagar
född: Betydligt tidigare än föräldrarna hade trott. (bråttom ut!)
bor: I mitt flickrum bland en massa kartonger
lever: Dessvärre inte alls som jag lär...
hårfärg: Rött
ögonfärg: Brun
vikt: Kankse 60kg (hoppas jag)
senast längd: 1,72m
skostorlek: 38

Favorit
bok: Konsten att vara Ela
film: ...Allt om min mamma... (kankse)
artist: Jag får nog säga Kasey Chambers ändå... for now
låt: For today... Saskia - Cornelis
färg: Blå
plagg: Min linnekappa fårn Mira - min andra hud
sak: Min blommiga skrivbok
person: Den som får mig att le även när det egentligen inte är möjligt
minne: *blankt*

Val
Alkohol/cigg: Alkohol
Kompisar/familj: Kompisar som är familj, familj som är kompisar
Sova/vaken: Vaken
Glad/ledsen: Fick jag välja vore jag hellre glad
Svart/Vitt: Svart
Hemma/borta: Hemma
Nu/då: Nu
Sommar/vinter: Sommar (nu längtar jag efter att ha klänning)
Blommor/Gräs: Gräs
Inget/Något: Något

Stenen jobbar jag fortfarande på

onsdag, maj 16, 2007

Eremitkräfta

Jag sitter här med min radio och läser Bodil som vanligt. Hon förespråkar eremitlivet. Själv tror jag bestämt att jag förespråkar umgänge. Kankse för att jag sitter här i min, inte helt självvalda, ensamhet och inte orkar ta mig för.

Just nu - rent bokmässigt - läser jag antologin "Sjutton" från Jakobsbergs folkhögskola. Den är, bitvis, underbar. Låt mig få bo bland gröna träd och skriva, utan prestationsångest.
Låt mig sätta den förbånkade sången idag. För att mitt självförtroende behöver det. För att jag inte har ork nog att jobba mot mina tendenser, att hänga upp mitt jag på det jag gör.

Jag vet inte vad det här inlägget handlar om. Upptäcker att mina inlägg har slutat handla om, alls.

Vad skulle det stå på min gravsten? Återkommer om det.

tisdag, maj 15, 2007

Dyster tisdag

Det är en dyster tisdag. Jag vaknade tidigare än vanligt - och gick faktiskt upp. Sen betalade jag över tvåtusen kronor i räkningar. Det började regna på mig halvvägs genom min stärkande promenad. När jag ringde till någon jag saknat var där inget svar. Nu tänker jag grotta i mina velourbyxor.

Här är en lista på viktiga böcker - för mig.

Priset på vatten i Finistère - Bodil Malmsten
Konsten att vara Ela - Johanna Nilsson
Stjärnor utan svindel - Louise Boije af Gennäs
Samlat Lugn - Krsitina Lugn
Poetens liv - Ellen Mattson

- Under revidering -

måndag, maj 14, 2007

Censurlemur

Så otroligt roligt ord! Tack Bodil.

Det regnar hårdhänt ute nu. Det gör mig märkligt avslappnad. Ljudet är underbart. Jag kan sitta inne hela dagen och bara vänta på bättre tider. Har kommit över hela första säsongen av Americas next top model. Hehe. Jo, en stor skamfläck på min prettoklänning. Men...

söndag, maj 13, 2007

Rädda mig undan perfektionismen!

Jag är perfektionist, såtillvida att jag inte kan med mig själv när jag gör fel. Vi repade hela dagen idag. Jag var inte på G. Jag sjöng surt. Jag glömde mina repliker. Jag var trött. Jag kände mig misslyckad. För, som vanligt, kan jag inte erkänna att jag är mänsklig. Jag kan ha en dålig dag. Jag behöver inte bevisa något. Jag får helt enkelt bara sucka över min prestationsångest och önska mig själv bättre lycka imorgon. Oj, oj.

Visade Sälsten för min franska vän igår. Mång "WOW!" kom över hennes läppar, och jag blev stolt över min hemstad. Blev stolt över den natur som finns omkring mig. Som om jag hade något med dess uppkomst att göra. Glad också för att jag kunde skänka henne lite sinnesro och doften av hav.

Kvällen luktar regnvåt asfalt och jag ligger i sängen med fönstret öppet. Dofter är av vikt.

fredag, maj 11, 2007

Bokfemma

Snodde den här idén av en tjej som nominerats till "Årets blogg". Men ska alltså list fem böcker som är överskattade och slöseri med tid. Typ.

1. Brott och Straff (Dostojevskij)
Som ett långt jävla senadrag i vaden. För mycket. För mycket kräla runt i stoftet. För mycket av allt. Bara så överhypad.

2. Sagan om ringen. (Tolkien)
Jag borde inte uttala mig. Lyckades inte ens ta mig igenom prologen. Som ett sömnpiller. Det sägs att den blir bättre sen. Men man ska orka ta sig till de bra delarna också... Zzzz

3. Thérèse Raquin (Zola)
Övermoraliserande tråkbok. Fruktansvärd kvinnosyn. Hon framställs som ett litet våp och ett offer.

4. Candide (Voltaire)
Mest för att varenda kapitel börjar med en titel som förklarar vad som kommer att hända. (Hur det kom sig att Candide och Cunnigunda...) *gäspa* Läs titlarna på kapitlen, så spar ni tid.

5. Utvandrarna (Moberg)
Bitvis så att man bara vill gråta (för att man är berörd). Men det är för långt mellan bitarna...
Kanske måste jag ge den en chans till. Kanske var tretton för ungt... Men då blev jag uttråkad...

Inser att jag ger mig på klassikerna. Men så har jag heller inte så mycket till övers för sådant det redan är bestämt att jag ska gilla...

onsdag, maj 09, 2007

Gick det vägen?

Jag vet inte. Alla dessa försök att sälja sin person till höger och vänster. Du ska vara förberedd och påläst och rätt i sammanhanget. Det räcker inte att sitta där på andra sidan bordet och finnas. Snart kommer svaret, som ett brev på posten (bokstavligt talat). Snart får jag veta om jag lyckades med bilden av mig själv.

Jag har ingen ordning på någonting just nu. Och så är jag trött. Och så har jag skrivit om en läsupplevelse. Ja, rubriken är "En läsupplevelse". Texten visade sig handla om mig. Intet nytt. Men minns jag hur livet var när jag läste boken, så är boken viktig för mig. Inte svårare än så.

Kaffe visade sig inte bita på ögonlockens obönhörliga tyngd.

tisdag, maj 08, 2007

Hyffset igen.

Bodil skriver om ilskan som drabbar en när folk inte förstår vanligt hyffs. Jag måste hålla med. Jag måste instämma, med en hel hög av utropstecken!! Det är viktigt att man kommer ihåg att le mot varandra. Världen blir varmare och mer öppen om man tackar för tjänster. Lyft på handen när någon släppt dig över gatan. Le mot den busschaufför som väntat på dig när du kommer springande. Le gärna mot mig i kassan på stormarknaden. Jag lovar att le mot dig. Jag lovar att säga tack, och mena det. Vi måste komma ihåg att behandla varandra med respekt. Vilket är problemet?

Tyckte jag såg Bodil i Kulturhusets rulltrappa. Jag gick inte fram till henne och sa att hon gör mig glad. Tänkte inte att min åsikt var viktig i världen. Egentligen vet jag bättre. Lill-Babs har lärt mig att man ska tala om för människor om man uppskattar dem, eller det de gör. Jag vill veta om någon uppskattar mig. Klart andra vill veta om jag uppskattar dem. Blygheten och undervärderandet av sina egna åsikter...

Trött! Måste komma på något att skriva på ämnet "SLUT".

onsdag, maj 02, 2007

Tillfälligt avbrott

Nu åker jag söderut för att sälja in mig. För att övertyga människor om att jag är rätt för deras sammanhang. Datorn får stanna hemma. Det finns gränser för hur mycket man orkar släpa på.

Innan jag åker tänker jag berätta om den glädje jag känner över att glassen "Rocky Road" är tillbaka. Varför tog de bort den från början? Ingen annan lådglass kommer ens i närheten.

Måndag igen...

Imorgon börjar det

Och plötsligt inser jag att det inte bara är mina papper som är i oordning.

måndag, april 30, 2007

"This is the way that we live, and love"

Jag slukar L word just nu. Avsnitt på avsnitt. Säsong på säsong. I ett svep, maniskt. Jag har bara fastnat. Jag tycker att TV-serier gör sig i svep. Man lever sig in bättre, liksom försvinner för ett par dagar. DVD-boxar är mina bästa vänner. Jag lever i mitt eget hål för tillfället. Det är ont om människor att träffa. Ibland träffar jag Omas och har prettoavvänjing/skrivarverkstad/fikafrossa. En liten blick ut i verkligheten. Tycker om Omas. Men jag saknar de andra människorna. Alla människor, de jag inte träffar.

Idag är det tänkt att man ska hälsa våren. Härnösand är ett svinkallt rått blåshål, dagen till ära. Istället för majbrasa och mängder av alkohol frossar jag i portvinsstuvade champinjoner och chokladglass. Tog mig i alla fall ut på en ordentlig promenad i förmiddags. Man kan inte försjunka helt, inte låta sig sväljas.

Jag funderar på att köpa en ny cykel.

söndag, april 29, 2007

Var ska jag lägga min blodiga binda?

Vad tänker människor som inte har skräpkorgar i badrummet? Tops, snorpapper, bindor, bomullstussar, plåster, gamla tandborstar... Man producerar massor av sopor i ett badrum. Sopor man inte gärna tar med sig ut i köket.

fredag, april 27, 2007

Amputerade hyffskörtlar

Folket på bussen jag åkte med hem från Sundsvall idag måste ha fått sina hyffskörtlar amputerade. För jag är övertygad om att hyffs kommer från en körtel bakom höger öra.
Scenario: Chauffören får motorstopp. Fransktalande kvinnor med hysterisk bebis börjar garva. Leder till att finnig pojkjävel skriker: "Haru fått körkortet i ett flingpaket eller?". Leder till att aspackad A-lagare börjar fetflabba och vråla: "Neeejch, i en öööölbuuurkch". Ursäkta min svåra depression över mänsklighetens tillstånd. Mina sympatier till den stackars chauffören.

Hoppade av på slumpmässigt vald hållplats i närheten av Härnösand. Var tvungen att kissa. Hade börjat se segelbåtar. Klart som fan att jag lyckades pricka det enda stället utan ett enda träd i sikte. Humorn! Kröp ner i ett dike som luktade koskit och satte mig. Ända i sikte... det törs jag nästan lova. Sen ringde jag min älskade mor som hämtade hem mig till äpple- och curryröra :D

Trött på ett omfattande sätt. Har smilat mina käkar ur led och sålt biljetter till sommarteater. Det vara roligt. Jag blev översocial av kaffe från radiochefen.

torsdag, april 26, 2007

Pretto på avvänjing

Jag är ett självutnämnt pretto. Eller nja... andra har utnämt mig, även de... Därför är det nyttigt för mig att hänga med opretentiösa människor. Omas, du vet att jag menar dig... Här behövs nämligen en kur av gamla Ace of base-låtar på högsta volym, med rutorna nere. Här behövs schlagervetenskap och Lindsay Lohan... :)

För alla som älskar prettot i mig. Oroa er inte. Jag är nog obotlig... ;) Men man kan alltid addera facetter...

Fler saker som doftar i kassan:
Kvisttomater (Har jag nämnt det?)
Grapefrukt

onsdag, april 25, 2007

Mango, syltgrottor, Svensson-sex

På radio pratar de med en kvinna som heter Mango... Ja, eller Ulla... Ja, eller Ulla Mango. Hon tycker att mango smakar tvättmedel. Kanske borde jag skicka henne en burk mangochutney...

Och så bakar jag. Det är mitt substitut för att göra något vettigt. Blev syltgrottor. Syltgrottor är typ 99,9% smör (helt ovetenskaplig beräkning). Jag ska inte äta dem. Jag ska frysa in dem i påsar. Sen kanske jag tar fram dem om någon vill komma och fika. Syltgrottorna är kanske 50% ekologiska...
Baka är för mig att låtsas som om jag sysslar.

Tittar på första säsongen av L word och blir lite förälskad och engagerad i fiktiva människor.

Mammas Amelia: "DU FÅR: Dieten som funkar." Dieten som funkar utlovar -5kg på 14 dagar.
"DU FÅR: Trädgårdsskola för nybörjare." Trädgårdsskolan för nybörjare utlovar många blommor fort.
"BADMODE med hög gör-dig-snygg-faktor." Är det före eller efter "Dieten som funkar"? Är det före eller efter skit under naglarna av "Trädgårdsskola för nybörjare."
Så många viktiga frågor, så lite tid...
"NY TREND: SVENSSON-SEX PÅ NÄTET." Före eller efter?

Köket doftar hallon.

måndag, april 23, 2007

Himlen ser vackert farlig ut.

Man kan neutralisera en bit syndigt god sockerkaka med en promenad.

Jag blev kallad till min tredje antagningsintervju idag. Jag tror jag har flyt.

Pratade med en hemskt trevlig dam på SJ. Hon neutraliserar inte deras profitondska. Men hennes person får fem stjärnor.

Gudrun Sjödén tajmar sina rabatterbjudanden dåligt med mina beställningar.

"Kolla om du tjänar för lite - där du bor". Jag tjänar för lite oavsett. Jag jobbar för lite också. Det kan jag nästan bara skylla på mig själv.

Ska riva lite vitlök.

söndag, april 22, 2007

Aftonbladets söndagsbilaga. And I quote

"Bästa bilderna från PRINSENS NATURRESA!"

*Intresseklubben antecknar*

Fixera

Fick utlopp för min enorma fixering vid mig själv inatt. Tog överdrivet många bilder på mig själv med mobilkameran. Sen fick jag för mig att jag måste göra ett konstprojekt som bygger på foton (närbilder) av folks kroppsdelar. Och så började jag tänka ut fyrtio olika varianter på temat. Kunde inte somna. Det är någonting som bubblar inombords. Jag kan ha en plan.

lördag, april 21, 2007

SJ kan ta sig...

SJ vet att de, i princip, har monopol på folks inrikesresande. Därför kan de ha sitt märkliga prissystem utan logik. Därför kan de ta en avbokningsavgift (inklusive nån fånig icke återbetalningsbar bokningsavgift) på 158 skr. Därför kan de göra det svårt för mig att boka om min hemresa från Båstad, så att den blir i etapper. Därför är de inte flexibla nog att inse att livet inte alltid - ursäkta ordvitsen - går på räls.
SJ utnyttjar sin ställning. De kan ta sig. Helt allvarligt talat. SJ AB är det dummaste påfundet sen aspartam. Vad hände med statens järnvägar och en seriös vilja att hjälpa folk nå sin destination? Sååådan äääär kapitalismen... Profit profit, fallera. Less.

fredag, april 20, 2007

Doft

Ur led är tiden. Ur led är världen. Ur led är Sverige. Med besked. Vår nya fina högerregering har bestämt att dra in bidraget till översättning av svensk litteratur utomlands. Och det gynnar Sverige hur?
Läser Bodils blogg och smittas av frustrationen. Var förresten frustrerad redan innan. Därför måste jag skriva lite om mitt liv som kassörska. För att glömma att världen fortsätter sitt vansinne utanför Stormarknadens portar.

Här följer en lista på sådant vi kassörskor uppskattar när ni köper. På grund av doften.

Färska kryddor. (Företrädesvis basilika och oregano)
Butterkaka
Sköljmedel med vaniljdoft
Färska jordgubbar

Sverige stinker. Basilika och butterkaka doftar. Idag tänker jag baka syltgrottor. För att jag är en liten tant.

onsdag, april 18, 2007

"Riv ur och spar"

Var ska man göra av allt det man rivit ur för att spara?

Tulpanerna har vissnat

De står och slokar på matsalsbordet. De höll sig länge ändå, de gula påsktulpanerna.

Nu tänker jag räkna upp vad jag gjort idag. För att kunna bevisa för mig själv att det här inte varit en intetdag.

Tvättat två maskiner, varav en är hängd också.
Övningskört och stött på en hel massa ovanliga hinder på vägen
Lyssnat på radio
Läst söndgasbilagan
Pratat med Poofie
Bokat tågbiljetter till Båstad

Inte en helt vansinnigt överaktiv dag. Rentav lite slackerbetonad. Men ikväll ska jag på dansrep inför sommarteater. Och jag är ju faktiskt hyffsat förkyldtrött. Tänk att man alltid ska behöva legitimera sin ickeaktivitet. Slappna av, slappna av.
Efter dansrepet kanske jag ska börja titta på första säsongen av Weeds. Någon som sett Weeds? Har jag något att se fram emot?

Det är fasansfullt vad gärna jag skulle vilja vinna den där novelltävlingen från SVT.

tisdag, april 17, 2007

Är

Vi ska identifera oss med vår sysselsättning. Vi är vad vi gör. Och det är det jag inte kan förlika mig med. Att jag är stormarknadsmedarbetare. Att kassörska är min identitet. Jag är inte mitt jobb. Jag är Louisa Erika Johansson. Jag ska säga det till mig själv varje kväll innan jag somnar. Man är inte sitt jobb. Jag köper inte det.

Idag fick jag en uppsträckning. Den handlade om allt från stormarknadsparkeringen till skräp i kundvagnarna och min chefs eventuella inkompetens. Det började med att jag frågade om det var bra så. För det gjorde jag ju bara på rutin. Ja, vad trodde han?

Jobbet är inte det viktigaste i livet. Jag tycker inte det. Oavsett vad Spendrups vice VD säger i ett TV-program. Oavsett om min oförmåga att tycka det gör mig till en ovillig, naiv slacker.

måndag, april 16, 2007

De där dagarna

Vissa dagar har hela livet vassa kanter.

fredag, april 13, 2007

Jag jag jag jag jag

Snodde de här frågorna av Elli. Var tvungen. Älskar såna här frågeformulär. Gillar att fylla i enkäter från SCB också.

Tio första

Första bästa kompis: Stina, på dagis. Fast den som hållit i sig längst är ju Linda. Ända sedan jag var sex.
Första bil: Ehhh. Bil? Hade en liten rosa i plast.
Första kärlek: Erik och jag hade möten i en buske och pussades.
Första husdjur: Hoppsan, the rabbit. Hade ingen som helst namnfantasi på den tiden. Gissa vad Hoppsans mamma hette...
Första semester: Första egna var nog Konfirmationsresa till Huvudsta'n. Annars skulle jag tippa på Skåne med päronen.
Första jobb: Gatumusikant
Första köpta skiva: Det vill jag nästan inte svara på. Meeen, det var Carola the Hits. Den kostade en femma på loppis. LP...
Första riktiga kärlek: Det är den hemliga som fortfarande håller i sig lite på avstånd
Första piercing: Har inte ens hål i öronen
Första konsert: Måste ha varit Skulefestivalen 1983 då Louisa var en liten liten bebis...

Nio senaste

Senaste alkoholdrycken: Inte så hippt men... White Russian. Skulle ha velat svara: Någon form av rökig single malt.
Senaste bilfärd: Hem från Wirströms café i Johannas Pega
Senaste filmen du såg: My summer of love. Kåsigt namn, sexig film
Senaste ringda telefonsamtal: Till min chef, för att sjukanmäla mig.
Senaste bubbelbadet: I Piteå, kankse 1994.
Senaste spelade cd: Dixie Chicks - Home
Senaste kyss: Påskafton. Full nog att kräva en av en tjej jag suktat lite efter.
Senaste gången du grät: Igår, nån blödig jäkla amerikansk skitserie.
Senaste måltiden: Rostat bröd med färskost och kalkon.

Åtta har du nånsin

Dejtat en av dina bästa kompisar?
Blivit kär vid första ögonkastet? *rodna* Jodå...
Blivit arresterad? Inte
Fastnat med blicken i någons urringning? Hehe... ofta...
Fått ditt hjärta krossat? Det också
Sagt att du älskar någon utan att mena det? Inte.
Haft ett one night stand? Close enough...
Busringt till någon? Hehe. Och han ringde tillbaka. Sjukt rolig snubbe...

Sju saker du har på dig

Raggisar
Bruna velourbyxor
Svart linne
Munkisen som typ är en kroppdel.
Svarta trosor
Hårnålar
Randiga strumpor


Sex saker du gjort idag

Städat köket. Deluxe
Bloggat om hur oorganiserad jag är.
Mailat Marre
Lyssnat på Christer
Gosat med Gurkan
Bajsat

Fem favoritsaker utan rangordning

Datorn
Nalldemar Tütte
Böcker
Marimekkoskrivbok
Mugg med en liten rosa mask på kanten

Fyra personer du kan berätta allt för

Ingen får veta ALLT. Vissa saker berättar man knappt ens för sig själv.

Tre val

Blått eller rött? Blått. Kornblått äger alla färger
Sommar eller vinter? Egentligen vinter. Fast nu vill jag ha sommar. Jag har köpt så vackra sommarkläder från Gudrun.
Choklad eller chips? Dum fråga. Alltid choklad. Alltid

Två saker att göra innan du dör

Sommarprata i P1 (Ja, jag snodde ditt svar Elli...)
Gå pilgrimsleden till Santiago de Compostela

En sak du ångrar

Att jag gick jävla SpHu på gymnasiet.

Välorganiserat.com

Mitt hem är inte städat och välorganiserat. Jag är inte städad och välorganiserad. Det har jag aldrig varit. Så har jag inte blivit uppfostrad. Mitt barndomshem var aldrig kliniskt med var sak på sin plats och ingen disk i diskhon. Jag ser det som en tillgång. Jag ser det som att vi är människor som har viktigare saker för oss än att städa. Jag ser det som att vårt hem aldrig var tillknäppt. Jag ser det som att man fick plats att vara barn och röra till det. Jag är ett vuxet barn nu, som bor i sitt föräldrahem igen. Ett lika oorganiserat hem som alltid. Lika tryggt och avslappnat. Den ende som svär i tystnad är min egentlige pedant till far. Han är grymt nedröstad av tre svåra antipedanter. Han har gett upp. I garaget har han sin ordning med lådor och krokar.

Jag är en produkt av min uppväxt. Jag avskyr att städa och organisera. Jag har inte mina viktiga papper i välmärkta pärmar. Jag har inte mina CD-skivor i bokstavsordning (jag brukar försöka, men det går alltid över...). Varje gång jag ska ha mina betygspapper måste jag tänka, både en och två gånger, för att komma på var jag lagt dem. Jag tycker inte om att göra en plan över min uppsats innan jag skriver den. Jag avskyr att planera och ligga före. Jag vill kunna handla på infall. Jag får panik av att försöka organisera och sortera, för att jag har så svårt att omfatta saker. Jag är den oorganiserade produkten av min oorganiserade uppväxt. På gott och ont, på gott och ont.

söndag, april 08, 2007

Ansvar

Fikade med två fina vänner idag. Vi pratade om hur man tar hänsyn till andra - och ansvar för dem - i alldeles för stor utsträckning.
Jag har ansvar för mitt eget liv, mina beslut och mina handlingar. Det är en svindlande tanke, och en befriande, som öppnar upp för nya möjligheter. Det är lättare att ha att göra med en människa som man vet tar ansvar för sig själv och bara tackar ja till sådant hon verkligen vill. För visst vill väl jag umgås med dem som umgås med mig av lust? Ditt ansvar för dig. Mitt ansvar för mig. Jag bestämmer om jag ska vara martyr eller leva efter mitt inre driv.
Ändå, vårat gemensamma ansvar för varandra. Trampa inte på andra om du inte vill bli trampad på. Du kan ta ansvar för dig själv och leva efter ditt driv utan att glömma dem omkring dig. Ditt ansvar. Mitt ansvar. Ansvaret.

fredag, april 06, 2007

Påsk

Vuxna män piskar sig själva på ryggen tills de blöder och låter sig spikas upp på kors. Jag är förundrad. Jag förstår inte. Det är påsk och idag är det långfredag.
För mig var torsadgen betydligt längre.
Imorgon blir det ägg en masse och allmänt frosseri. Påsk är liljor, choklad, snapsar, ledighet, fjädrar och färgen gul. Vi firar påsk till minne av en man som plågades till döds. Eller till minne av en äggkläckande hare. Jag vet inte. Jag tror inte man vinner något på att piska sig själv i vilket fall.

måndag, april 02, 2007

Bevisa dig

Personbevis tycker jag är en lite egendomlig företeelse. Du måste skicka med ett papper som bekräftar att du finns, när du ska söka utbildning. Jättehumor faktiskt. Här är mitt gymnasiebetyg och mitt intyg på att jag faktiskt jobbar på stormarknad. Jo, och förresten, här är ett A4 som är beviset på att jag är jag.

För det är ju så troligt att någon annan skulle söka en utbildning i mitt namn. Eller så troligt att jag skulle påstå mig vara svensk medborgare, och Härnösandsbo, när jag egentligen kommer från Bulgarien. Men det måste ju förekomma. Varför annars detta ständiga krav på att bevisa sig?

Det papperslösa samhället innehåller fler papper än någonsin.

söndag, april 01, 2007

Duktig flicka!

Såg ett program om duktiga flickor. Flickor som bränner ut sig innan de tagit studenten. De tappar lusten till allt, eller så ger kroppen upp - eller båda delar.

Jag erkänner mig hela mitt liv ha tillhört skaran duktiga flickor. Det blir ett beroende. Jag gjorde saker, inte för att jag ville, utan för att få bekräftelse på min duktighet. Än idag har jag svårt att separera mitt jag från mina prestationer. Men nu är jag i alla fall medveten om mitt beteende. Jag gick ut gymnasiet trött och med en eld som slocknat. Livet känndes oövervinnerligt, inte görbart. Ibland drabbar känslan mig fortfarande och varje uppgift som kräver lite mer av mig känns genast omöjlig. Omöjlig för att jag vet vad som krävdes av mig när jag var som mest högpresterande. Omöjlig för att jag vet att jag skulle kunna göra det perfekt men inte har tålamodet längre. Varje dag slåss jag mot min duktiga flicka. Slåss för att förstå att jag duger som fullkomligt overksam också. Vi lever i ett prestationsorienterat samhälle. Du är vad du gör, vad du åstadkommer, vem du känner, var du syns.

Jag är en soffsittande bloggskrivare med en notorisk oförmåga att slutföra projekt. Jag startar dem för att jag ska känna mig aktiv. Jag slutför dem inte, för de tenderar att börja kännas mig övermäktiga.
Att bryta onda cirklar tar tid. Att ha insikter om deras existens är en början. Detaljerna.

torsdag, mars 29, 2007

Att hjälpa till

Jag är trött på mitt jobb. Alla som läser här regelbundet vet att det är så. En del av jobbet är jag inte trött på. Jag är inte trött på att få leenden från människor som är glada för att jag hjälpt dem hitta senap eller sambal oelek. Jag är inte trött på kunder som skrattar och som stannar en stund och småpratar om frukt. Jag är inte trött på människor som stannar mig i mejerikylen och vill ha matlagningstips. Jag är inte trött på dem som kommer till min kassa och är uppriktigt glada för att jag är trevlig och skämtar med dem. Jag är inte trött på kunder som läser min namnskylt och säger: "Hej... Louisa! Fint namn du har!". Jag tycker om att hjälpa till. Det gör mig glad att veta att damen kom hem med sin perkulatorknopp eller att paret kommer hem med fräsch fetaost för att jag såg hur den andra förpackningen var trasig.
Av samma anledning gör det mig lite ledsen när jag inte hinner stanna för att hjälpa en kund. Eller när jag inte kan svara på en fråga, och inte heller lyckas får tag på någon som kan. Kunderna vet varför.

Trots allt detta blir jag aldrig någon stormarkandsmedarbetare på allvar. Jag är inte intresserad av professionen, jag vill bara hjälpa till och underlätta. Sen kommer jag aldrig att kunna stå ut med rutiner, fasta scheman och att sitta fast igen. Idag fikade jag med någon som är som jag. Gjorde mig glad. Var hög på kaffe och livet hela eftermiddagen. Och så fisk till middag. Detaljerna...

Ville försöka hitta ett fint vykort att skicka idag. Kankse till och med ett dubbelvikt med kuvert. Lyckades inte. Alla kort var grälla och fåniga med glada djur och tusen sätt att säga "Har den äran". Jag ville ha ett diskret, konstnärligt, lågmält vackert. Jag får göra ett själv.

In med ytterligare två synvinlklar i historien. Fram för att skriva utan pretentioner.

tisdag, mars 27, 2007

Surdegar

Mitt livs första surdeg står och surnar till i köket. Den ser grå och gojsig ut

En annan surdeg är min mage. Den är inte nådigt elak med mig just nu. Låtsas hela tiden som om jag inte behöver ringa vårdcentralen. Vem längtar efter en gastroskopi liksom?

måndag, mars 26, 2007

90 km/h

Idag är det vår och jag körde pappas kombi i 90 km/h för absolut första gången.

Våren är varm och mjuk och underbar i år. Tidigare har jag avskytt våren. Det var när jag mådde som sämst. Det kändes som om våren var en pekpinne på mig. Som en följespot efter mig vart jag gick. Som ville visa världen att jag var en konstig typ som inte log - fast SOLEN sken(!!). I år älskar jag våren. Jag gick till jobbet med kappan oknäppt, utan vantar, utan basker. Mitt nyröda hår fladdrade i vårvinden och jag kände mig osedvaligt snygg. Kanske för att jag pånyttfunnit en gammal favoritklänning i garderoben. Våren!

Jag blir glad av våren i år. Alla blir inte glada. Att våren kommer betyder inte automatisk lycka. Men solen var en smekning idag.

söndag, mars 25, 2007

Våffeldagen

Jag kan aldrig lämna recept ifred. Idag var det tur. Läs om mina supervåfflor de luxe på receptbloggen. Pappa hade tänkt äta en, det blev tre...

Folk med snäv smak när det kommer till mat - som bara gillar spagetti och köttbullar/potatis och kött - är det lite synd om. Tänk vilka enastående smakupplevelser de går miste om. Tänk parmaskinka, mögelost, feta, soltorkade tomater, exotisk frukt, enastående fiskrätter... you name it! Om man kategoriskt säger att man inte gillar "fisk" hoppas jag att man smakat alla sorters fisk för att komma till den slutsatsen. Det finns så mycket god mat, så många osmakade rätter. Mat är fantastiskt.

Mamma hade gjort fisksoppa att äta före våfflor de luxe. Åh, mammas fisksoppa, med saffran, tomater och lök. *dregla*

Imorgon ska jag göra en surdeg!