måndag, maj 05, 2008

Dagarna är konstiga

Jakantiden rinner ut. Jag vill inte skiljas, vill inte lämna, vill inte flytta ut ur mitt underbara rum. Det första rummet som varit hem sen lägenheten i Härnösand. Och jag kommer att sakna.

Men Jakanfolket finns. J finns inte längre. Människor finns, sen finns de inte. Och man förstår inte - jag förstår inte. Det är för stort. J var bra, väldigt bra. Nu är han inte mer. Jag kommer att sakna. Slår mig att jag har en av hans böcker i bokhyllan. Mormor, jag tänker på dig...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver så vackert, min älskade Louisa. En så vacker runa skulle alla vara förunnade...

Anonym sa...

Du finns alltid som en väldigt bra vän för mig. Linda misses you!