Jag skulle kunna värma en mindre herrgård om jag eldade upp mina refuseringsbrev. Igår kom det senaste i mängden. Just den här gången kom det farande från Wahlström & Widstrand. Tyvärr kunde de inte bereda mina verk någon plats i sin antologi. De hade fått in många bidrag av hög kvalitet och skulle publicera vinnarna på nätet i Januari. En av vinnarna hette inte Louisa Erika Johansson.
Så jävla tröttsamt att stå med hjärtat i handen och få det spottat på gång efter annan. Jag tror på mina dikter - mina små barn - det gör jag faktiskt. Ändå är det inte utan att jag börjar undra vad det är som inte räcker till. Är jag för rättfram? För personlig? För avskalad? För simpel? För ironisk? Är jag helt enkelt inte moderiktig nog?
Nu är det snart jul. Det årliga julbaket är överstökat. När jag ids ska jag lägga ut recepten på receptbloggen. Pepparkakor, lussekatter och mässingsbullar.
Ska göra knäck också, även om familjen har gått in på slanka linjen. Nu ska det vara Veckorevyns (!?) GI-godis och hasselnötter för hela slanten... Tur att Jimmy kommer hem snart, honom kan jag iaf få göda.
Bävar lite inför nästa veckas Stormarknadspass. Sisådär nio timmar om dagen bland stressade julmänniskor och varor som kommer att ta slut, hur väl vi än förbereder oss...
Men, för att citera Linda, det är klirr i kassan. Och så kan jag känna mig förtjänt av julslapperi och matfrossa när veckan väl är över.
Ger mig nu. Snart födelsedag. Hoppas jag får böcker, många böcker...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar