lördag, mars 19, 2011

Kross-rester

Kristoffer-krisen
Kattis-katastrofen
Stellan-stigmat
Sara-såret

Eller vad de heter

Krossade
röda kristallglas har inget kön

Pulvriserade fast flytande
för skärvorna är blod
De nakna fotsulorna
både spricker och spräcker

Det är sig själv man offrar
åter och åter
För inget annat är möjligt

Och du står kvar
och hon står kvar
och han står kvar
Och ni är en
fast en
och en
och en

Mitt Anna-aneurism brast
och sipprar hela tiden
trots femton neurokirurger
och en kardiolog

Är det hjärnan
eller hjärtat som blöder?

Och jag står kvar
och vi är en
fast en
och en
och en
och en

Vi läker inte varandra
Ingen har samma blodgrupp

Stå kvar
för att någonsin komma någonstans

2 kommentarer:

Unknown sa...

Modig hest! Du bli stor poet med egen bok när du blir stor! *stora kramen*

Louisa Erika sa...

Jak er hest. Hest tykker om på hafre! Du er sött!