Tidspessimistens morgontimme som blev över

Alltså. Jag tror ju alltid att saker tar mycket längre tid än vad de faktiskt gör. Följdaktigen sitter jag här och glor på Malou, eftersom jag har en timme över. Jag hade kunnat sova en timme till. *MORR* Men jag har ju tid att blogga, och det kan ju vara positivt.

Snart bär det av till Sundsvall och Isos bokrelease. Jättekul!

Fick en jättefin kommentar på mitt lilla inlägg om bubblorna. Där blev det lite blötvarmt i själen. Kan meddela att det fortsätter bubbla. Nu inte bara mellan våra ytor, utan även i våra mobiltelefoner och mellan våra läppar... Vad otroligt vacker man kan känna sig bara genom att rätt människa ser på en.
Stockholm fortsätter också att vara sommarvarmt. Jag fortsätter att gå de fantastiskt långa gatorna fram och åter i solen, och fortsätter längta efter en klippa vid havet.

Hade textsamtal igår och fick så fin kritik att jag nästan blev lite generad. Kommer att sakna alla er skolkottar när vi skiljs åt om bara en knapp månad...