Min vän Bob har förärat mig ett nytt smeknamn. Det var grillfest här på altanen i lördags när detta skedde. Jag kom ut genom altandörren med min KRAV-bira i högsta hugg när han tittade finurligt på mig och sa: "Louisa, jag tror att jag kommer att kalla dig Trasan från och med nu". Jag: "Jaha, jo det går väl bra, men varför". Bob: "Det känns rätt bara". Så var den saken biff. Och jag gillar verkligen mitt nya smeknamn.
För att:
1. Det börjar inte på L.
2. Det finns ingen logisk anledning till varför jag kallas så.
3. Jag kan identifiera mig med det på nån nivå.
4. Det är gulligt.
Och vi har en soffa i kollektivet nu. Tomas min underbare platoniske make var och hämtade den ikväll. Känns gött -känns jäfligt gött.
Allt skulle vara fett gött om jag hade en pausfunktion på min tankeverksamhet... Tänker för mycket. Tänker alldeles på tok för mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vilken tur då iaf att tankar bara är tankar :-)
Skicka en kommentar