Hur vi alla ständigt blottar oss för människor vi inte känner.
Hur vi sitter på caféer och säger allt vi tänker, utan censur.
Hur vi är fulla och åker pendeltåg.
Hur vi mobilblottar på bussar norrut.
Hur vi pratar om människor utan att veta vems syssling som sitter intill.
Jag kommenterar aldrig pjäser i pausen, man vet aldrig vems släkt som är där.
Sen jag flyttade till Stockholm pratar jag mindre skit om kändisar på offentliga platser.
Paranoian...
Pappornas dag idag. Tänker på min. Han är ett fint exemplar. Älskar honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Så länge ingen bryr sig om en så är det ju bara ett teoretiskt blottande.
Du är för övrigt välkommen på kalas fredagen den tjugutredje i Uppsala. Nu tror jag visserligen att du är för viktig och upptagen, men då är det i alla fall du som dissar. Hur som helst så är du bjuden, för att du är välkommen.
Sådär är det ganska läskigt att tänka. Tycker jag. Jag har ganska lite av den sortens paranoia, men så är jag lite skadad också...
Jag är så avis på ankan. Hon fick fika med Louisa i Schtockholm. Jag vill fika med dig och blotta hela min själ för den som nu eventuellt sitter och tjuvlyssnar. I f***ing miss u! Umeå är så snöigt slaskigt och ensamt nu. Jag ska iofs dricka mig en kopp kardemumma-kaffe :) och jag lyssnar på den nya Celine-skivan, och jag har köpt biljetter till hennes konsert. Jag tror jag ska ringa dig ngn kväll och se om du inte är upptagen.
Mmm...och Linda är en riktig Facebook blottare...
..att blogga är ju också ett sätt att blotta sig. blottspot.com =)
Skicka en kommentar