Bodil frågar sig om hon skulle ha atgit tag i Robert Bly när hon såg honom på gatan på Manhattan. jag frågar mig om inte jag borde ha tagit tag i henne när jag såg henne i rulltrappan på Kulturhuset. Vi måste ta mig tusan allmänt bli bättre på att tala om för människor hur de påverkar oss - positivt och negativt. Det är viktigt. Hur annars ska vi bli medvetna? Hur annars ska vi kunna relatera till varandra på ett relevant och konstruktivt sätt?
Igår blev jag till exempel oerhört provocerad av att jag upplevde det som om en kvinna ville ta min tolkningsrätt ifrån mig. Jag kände att min åsikt blev trampad på och förminskad. Idag talade jag om för kvinnan ifråga hur hon fått mig att känna. Hon blev glad att jag sagt det så att hon fått möjlighet att be om förlåtelse. Sen pratade vi en stund om tolkningen och kom fram till att hon egentligen tyckte att jag hade rätt. Det slutade med att vi kramades. Jag fick ut en agression ur mitt system och hon fick lära sig att hon ibland uttrycker sig klumpigt. Dessutom slipper jag nu gå runt med omotiverat negativ inställning till allt hon säger, eftersom jag fått reda ut det jag egentligen störde mig på. Viktigt! Tala om när du blir förbannad, ledsen, provocerad, förnedrad. Tala om när du blir glad, smickrad, imponerad, berörd. Säg det bara! Vi måste börja kommunicera med varandra.
Och det är svårt att stå upp för sig själv. Jag vet verkligen det. Jag har fått lära mig att göra det, tvinga mig. De första gångerna ville jag bara gråta. Men efteråt känner man sig hundra kilo lättare, för att man fört en strid som varit viktig. Och för att man har rett ut något. Det är värt det.
Det sitter ett jävlaranamma i hela mig idag. Har sett till att få dammsugaren fixad, vattenlåset utbytt och en extra madrass till min omotiverat hårda säng. Det får vara nog med att känna sig förbisedd och provocerad. Det går att ändra på. Jag har makten.
----------------------
Såg familjen Bonniers beryktade samling av författarporträtt. Gissa vilket som kanske var det absolut mest kraftfulla och vackra? Jag tror nästan inte ens jag skriver det. Hennes förnamn börjar på B.
Det var blandad kvalitet på porträtten. Verkligen. Men det var kul att ha sett dem.
Och nu är det helg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du har ju så härligt rätt! Kommunikation!!
Förresten är jag smått avundsjuk på att du ska lyssna på Peter Englund... så. Got that one off my chest..
Bra och tankvärt skrivet vännen...Jag måste själv jobba på att bli bättre på det, att kommunicera. Btw, jag fixar och börjar planera in en stockholm/uppsala resa i januari...Återkommer med datum då jag pratat med mina lärare! KRAM
Skicka en kommentar