Saker att göra när klockan snart är halv två

När jag ändå är vaken (för att jag råkar ha jordens mest svårartade räddavärldenkomplex...) borde jag göra vissa saker.
Till att börja med borde jag börja skriva på en novell jag tror ska handla om den norska versionen av Pressbyrån.
Vidare borde jag försöka skriva minst en slamdikt. Vi ska ha någon slags poesicafé på tisdag...
Annars skulle jag kunna roa mig med att läsa nordafrikansk litteratur eller noveller av kvinnliga 1880-talsförfattare.
Jag skulle till och med kunna göra ett storkok tomatböngryta (även om det inte skulle vara överdrivet populärt i resten av huset, med tanke på klockslaget)
Eller kanske jag skulle ta och städa toaletterna. Det är ju ändå min tur.

Jag ägnar mig åt min försummade blogg istället... Jag har nämligen alldeles nyss fått nätverk i mitt rum. Det betyder att jag slipper sitta i mögeldatasalen och blogga. Förvänta er inte för mycket för den sakens skull bara...

Ibland skulle jag vilja ha skygglappar, samt en mutefunktion på alla som skriker efter uppmärksamhet. Idag satt jag mittemot en man på T-banan. Han var aspackad, pratade med sig själv på finska och åt rått kött ur en plastförpackning. Min initialtanke var att jag borde hjälpa honom på något sätt. Vad jag nu skulle ha gjort. Härliga, logiska jag. Ibland skulle jag nog må bra av att vara lite naiv, lite samvetslös och kanske lite korkad. Nu bluddrar jag också. Så kan det vara...

Dagens låttext är som följer: "I've seen hard times and I've been told, there must be a reason for it all"