Förälskelser

En av mina ständiga förälskelser är, och förblir, Lena Endre. Människan är en enastående skådespelerska som dessutom är sinnessjukt vacker på ett karaktärsfullt sätt. Och som om det inte skulle räcka verkar hon sitta inne på vettiga åsikter också. Sen inbillar jag mig att hon därtill är trevlig.
Förälskelsen sattes igång när jag gick i nian - och såg henne i Dramatens uppsättning av Brechts Den goda människan i Sezuan"- och blommade upp igen för fullt i morse när jag läste en intervju med henne i Situatuon Sthlm. Köp tidningen och läs den intervjun nyss!

Sen har vi det där med förälskelse i sin egen text. Har märkt att jag alltid är som mest och intensivast kär i de senaste orden. Den färskaste dikten är den vackraste jag någonsin skrivit och alla andra bleknar svårartat i jämförelse. Jobbig grej när jag nu försöker sätta ihop en samling. För alla dikter är för tillfället ruttna. Alla utom min replikdikt till en viss Lugn...

Jag får ha några av de gamla dikterna att uttala sig klokt i en tidning, så att de får ny luft i mitt hjärta...