Idag var jag på vårdcentralen och blev tömd på merparten av mitt blod.
Jag hade fått en gullig lista över brister jag skulle kolla upp att jag inte hade. Alla som känner mig vet hur fruktansvärt rädd jag är för just blodprov. Skräckslagen är inte ett tillräckligt starkt ord... Numer slår jag i alla fall inte till, de intet ont anande, sköterskorna i ren panik.
Idag var jag lika skraj som vanligt. Pulsen i hundranitti, iskalla händer, och mina som vanligt alldeles för tunna kärl som aldrig hittas. Men jag fick träffa en så obeskrivligt fin sköterska. Hon gav mig en varm kudde att klämma på, så att blodet skulle rinna till och sa åt mig att inte tycka att jag var "pjoskig" - för det finns forskning på att nålskräck faktiskt inte är något man rår över. Efteråt sa hon åt mig att nu skulle jag unna mig något, eftersom jag genomgått pärsen.
"Köp en kopp kaffe, var snäll mot dig själv."
Den sköterskan blir dagens hjälte. Ibland glömmer jag att vara snäll mot mig själv - det gör vi nog alla lite till mans. Då är det bra att någon annan minns att påminna mig om det. Jag har en människa som gör det ofta. Hon är min värme.
Utanför fönstret regnar det både droppar och gula löv. Var är vintern?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du är bäst som lyckas ta ett blodprov! Jag hade säkert vägrat... :P Jag tänkte också vara snäll mot mig själv idag, jag åkte tåg från skåne imorse, och resan tog 2 timmar extra än vad det var tänkt. Jeeevla teknik.
Så nu har jag iaf köpt hem en fetaost som jag ska ha i nån maträtt framöver. Ses vi imorgon för lite mat? Kram, din vän, Annika
Jag tycker om dina ord... När du blir klar med alla dina böcker i världen vill jag läsa dom. Dina ord är fina...
Det är bra att få påminnelse om att vara snäll mot sig själv ibland, speciellt från någon har vit rock och säger att man är värd bra saker.
Hoppas monologen gick bra... Det tror jag.
Kram mitt hjärta! /Marre
Du har verkligen lyckats bra med att övervinna din rädsla för sprutor! Jätteduktigt, jag är stolt över dig.Det verkar vara ärftligt, jag känner igen mig själv och är förundrad över att jag lyckas sticka mig själv i magen varje dag. Det hade jag inte trott för tio år sedan. Heja Louisa! Jag älskar dig, kram från mamma
Skicka en kommentar