...mitt liv är ganska tråkigt. Mitt liv kommer aldrig att bli en bestseller. Det mest spännande i mitt liv just nu är om jag ska komma in på Biskops-Arnö eller inte.
Andra människor har helt galna liv. Och då tonar jag ner. Jag lever i en husvagn med en vandrande humörsvängning, som har en ostoppbar förmåga att älska. Idag träffade jag en vän som lever i en surrealistisk film. Saker händer henne, som aldrig skulle hända någon annan.
Jag kokar pasta och hänger min nedkladdade teaterkjol på tork.
Mitt bajsnödiga sommarjobb känns ganska bra för tillfället. Inga morgnar, många kvällar, många helger, massa OB. Fast egentligen vill jag leva som en halvt vanvettig mañanakonstnär i ett hippiekollektiv med linsgrytor och minst en akustisk gitarrist. Och så vill jag har mer kroppskontakt än ett förfluget hångel med den franska volontären.
Tydligen sjunger jag bra. Inte för att det verkar leda till något. Vad man än vill får man företa sig det själv.
Ingen kommer fram till mig och stoppar det jag önskar mig i mina fickor. Ingen annan än jag kan inse min egen förträfflighet. Därför måste jag missionera. Fast på ett fint och ödmjukt vis. Haha. Jag vill ju inte bli klagad på av en galen bloggarbrud, för att jag har hybris...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Storhetsvansinne är en förutsättning för liv. Och ödmjukhet är överskattat, det gäller att sälja sig! Go hybris!
Visshetsvansinne kan man också ha. Flytta inte till ett hippiehak, storstadsalienation har varit på tapeten sedan 80-talet.
Hej Darling,
Jag har ju sagt att du maste komma till Inglaterra! :D
Sen kommer vi ju till Estocolmo och oppnar jazz- och bluessklubb. Jes, Jes!
Puss a kram
J
Hej :) Saknar dig som bara tusan... - du vet, här på andra sidan jorden. Har skrivit lite text, något som jag hoppas ska bli låtar eventually, men jag vet inte - hittar inte flowet. Saknar orden. Har aldrig känt mig sämre på engelskan än nu. Nu! Nu när jag är här - i ett engelsktalande land. Jag har pratat engelska i typ 10 dagar och aldrig har jag känt mig så dålig när jag skriver. Du får inspirera mig. Du som kommit in på skrivarsaker och som ska bli storstadsbrud! Saknar dig.
"Jag lever i en husvagn med en vandrande humörsvängning, som har en ostoppbar förmåga att älska."
Är det jag de? haha.. ja, kanske...
Skicka en kommentar