Jag funderar på att tatuera in ordet "RESERV" mitt i nyllet (eventuellt på högra skinkan). Det verkar vara mitt öde. "I värsta fall så". "Om ingen annan kan". Lite vill jag faktiskt sucka och stöna över detta faktum. Dock tänker jag inte deprimera för mycket. I år är jag i alla fall reserv till skolan i mina drömmar. Det är mer än förra året. Så nu är det bara att vänta. Vänta igen. Vänta och vänta. Kanske ska jag hellre tatuera in "Stör ej, jag väntar".
Översätt rain check!
Inatt har jag legat vaken i en husvagn. Det är märkvärdigt vad svårt det kan vara att komma till ro, ibland (kanske alltid).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hejsan Louisa! Har du också hittat ut på nætet? :)
Hoppas det går bra med turnélivet!
Kram Jenny
Uppryckt, nedryckt, eftertryck, förtryck, jag ser så lite skillnad längre, allt har blivit så förvirrande.
Har du någon aning om vem vi ska döda för att du ska komma in?
Dödenbilderna är tryck från den tid då digerdöden härjade nere i Europa. De flesta av konstnären Hans Holbein den yngre. Den här t.ex. Såna här dans- och festbilder tror jag kallas Danse Macabre och handlar väl mycket om hur bräckligt livet är och hur många i hela den deprimerade situationen beslutade att när allt nu var så hopplöst och det inte finns någon mening så är det lika bra att desperat göra det mesta av situationen. Och vanvettigt liksom festa tills döden når dem.
Skicka en kommentar