Jag är lite beroende av att lyssna på A case of you med k.d lang (om nu någon missat det). Jag är lite beroende av att vara i samma rum som en viss tjej också.
I've got a bad case of love.
Hittade ett jättefint eko-café idag. Äntligen har jag hittat ett häng i den här stan att verkligen längta tillbaka till. Jag är kanske lite kär i Stockholm. Jag är bara inte kär i mina omständigheter, mitt rum, mitt jobb och min obeslutsamma framtid. Stockholm är som den där personen man träffar någon gång och säger till: "Det kanske hade kunnat bli du och jag, om vi träffats under andra omständigheter"
Ser i Poofies bilddagbok att Härnösand är insnöat och drömvitt. Det avundas jag. Jag vill packa in mig själv i lager på lager på lager och sjunka ner i pudrig snö. Ligga där och titta på stjärnor.
De små njutningarna.
En smörgås med marmelad. Grädde på den varma chokladen. Ligga i tystnad och titta på himlen. Trycka en väns hand när man går gatan fram.
Och ändå kan jag inte låta bli att längta efter något större. Vad gör det mig till?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar