Imorse trampade mina chefer på mig med stålhätteskorna så att jag ägnade hela dagen åt att inte implodera av krossad värdighet/gå tillbaka in till dem och ställa skåp.
Ikväll var jag på bio med någon som bara tar sig längre och längre in i mitt stackars skolflickshjärta. Vissel vissel. Hon är så fin!! Varmt och luddigt.
Lyckades glömma hur trist världen behandlar mig, i flera timmar.
Kär och fjantig checking out for tonight...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh, vilken underbar känsla! Och tvi på din chef!
Skicka en kommentar