Marmelad

Det är något visst med att ha en låda full av rena underkläder. Det är något visst med att ha på sig alldeles rena trosor. Det är något visst att lägga sig i tvättmedelssträva sängkläder. Det är något visst att lyssna på k.d. langs version av Case of you.
Det är något visst med en marmeladsmörgås. Jag trodde aldrig att jag skulle börja äta marmelad. Men nu gör jag det med en sån där liten farbrornjutning. Marmelad är ju enastående!

Igår när jag kom hem från Tomas mitt i natten stod det en kvinna i basker och tittade upp på Filadelfiakyrkans fasad. Hon stod blickstilla. Länge. Och tittade, tittade. När jag gick in på min gård stos hon fortfarande kvar. Klockan var halv ett. Vad väntade hon på? Filadelfiakyrkan som för tillfället har prytt sin fasad med ljuset från lila spotar och - likaledes lila - banderoller med texten "Testa Jesus i 100 dagar"
Testa Jesus i hundra dagar. Eller stå framför fasaden och vänta på ett tecken. Du kan också gå hem och ta en marmeladsmörgås och en kopp te...

Har just läst ut Kicki & Lasse. När jag hade glömt bort min bild av Peter Kihlgård som pompös författartyp gillade jag boken bitvis. Det var inte bortkastad tid att läsa den. Nu längtar jag efter att få läsa The sorrows of an american av Siri Hustvedt. Men det får vänta. Jag har faktiskt lovat mig själv att läsa alla böcker på skolans litteraturlista den här terminen. Så det så! Har precis börjat läsa Till Mervas av Elisabeth Rynell. Det ser lovande ut. Och är den ens i närheten av Hohaj så...

Minns marmeladen - en underskattad njutning