Jag får bo på internatet! Tacksam, tacksam. Nu kan jag - på riktigt - få vara ledig och andas ut några dagar. Inget mer sökande på blocket. Nu är jag i hamn. Nu börjar det nya. Jag tror inte att jag förstår vidden. Eller jo... det gör jag visst det.
Saknar mina fyra vänner från boken "Tillsammans är man mindre ensam". Känner mig lite mer ensam nu, utan dem, när jag läst sista kapitlet. De var så verkliga, så varma och så mycket på det sätt jag skulle önska mig att fler var. Kommer på mig själv med att tänka: Nä, nu ska jag få mig en liten stund med Camille igen...
Har börjat läsa "Vindens skugga" istället. Förhoppningsvis blir jag överväldigad. För det är vad alla säger till mig att jag ska bli. Min mor, min far, min faster och bokhandlaren är alla överens. Alltså blir det så. Eller inte. Jag har en tendens att vara motvals. Men den börjar lovande...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Grattis!! Underbart härligt för dej! Du ej vara hemlös! :D Vissa dagar går visst allt bara bra...
och känner igen mig i bok-situationen. Jag nyss läst klart båda böckerna "samhällets olycksbarn" (wiie) och det känns tomt. Ensamt. Och jag brukar aldrig läsa... men dom där böckerna fångade mej, så mycket annat i historien än vad våran historia visade och så mycket mer beskrivet om alla härliga karaktärer.
Men om du vill ha ytterligare böcker att läsa så läs Michelle Magorians böcker... "god natt mister tom", "plats på scen", "i rampljuset" och nåra till.... det är böcker man sträckläser! Helt enormt bra! Verkliga världar i bokstävers och ordens form.
Nu ska jag på drakfestivalen! kram!
Åh va ballt!! Jag vill också bli storstadsbo och kunna springa på dramaten i tid o otid... Bra höst, bra höst!
Meeeen... jag so trodde du fått tag på lägenhet? Fick du inte bo där? Jag har också börjat med Vindens skugga.
Skicka en kommentar