Vägen till Jakobsbergs folkhögskola börjar bli vägen hem. Vägen man går utan att reflektera över svängarna. Vägen man går utan att tänka, och kommer fram ändå.
Idag har det varit en dag i teaterns tecken. Workshop hela dan, med paralleller mellan improvistionsteater och skrivande. Och vad rätt det var och vad sant det kändes.
Sen fika med människor från ATF, och eventuella öppningar till nya bekanskaper och mer teater.
För att teatern alltid finns i mitt liv, för att den är så viktig. Jag släpper den inte. Aldrig släppa. Många bollar i den berömda luften istället. För att kreativitet föder kreativitet. Det är min övertygelse.
Skriver lite varje natt på romanen, innan läggdags. Och jag börjar älska dem. De är så fina och mänskliga i all sin trasighet och sitt trevande. "Försiktig kärlek", som en mycket klok kvinna sa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Har du sett Persona, den tror jag är för dig. På sätt och vis. Jag hoppas du vidare förstår hur många varv du snurrat in dig när teatern känns san i förhållande till verkligheten.
Skicka en kommentar