För det var så det var. Kom in här i Torummet och möttes av värmen från all er människor som jag har så mycket värme för själv.
För ibland är det lätt att tappa bort sig och undra vad i hela fridens namn man håller på med. Och då står det någon där och liksom knackar. För att tala om. Så ligger det till. Tack och strålning från berget som är en kulle.
Igår satt vi nere i "puben" - som är ett källerfängelse - och berättade spökhistorier för varandra. Eller, inte jag. jag ville knappt ens lyssna. Jag avskyr spökhistorier - har alltid gjort. Lyckas bli rädd för så mycket ändå. Behöver inte den extra dosen. Nästa gång stannar jag på rummet och skriver något vackert. Shit att jag är den äldsta - och fegaste...
Ambivalensen - kanske vill jag bli dramatiker när jag blir stor. Eller berättare. Tänk att kunna berätta så att folk hänförs.
Imorgon ska jag utforska möjligheterna till skriv på bibliotek. Bara jag och datorn, och kanske en kopp kaffe - i sinom tid.
Det ska handla om min resa. min faktiska resa, som blivit fiktion med fjädrar och golfbollar - och en liten, liten tant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Varför hitta på otäcka historier det är ju världen full av redan. Berätta något roligt istället. :-)
Jörgen
Men Hur går det då? Trivs du? Funkar det? Äldst, vad gör det? Det kan ju inte vara så många år mellan?
Ta bort min gamla blogg från din sida är du snäll... Jag har inte kvar den. (Den på mingler alltså) Ha det bra vännen. Ta hand om dig.
Men jag menade ju inte att du behövde ta bort mej helt och hållet =) Om du inte vill förståss.
Jag finns ju här.. på Blogger!
Kram!
Skicka en kommentar