Vi ska identifera oss med vår sysselsättning. Vi är vad vi gör. Och det är det jag inte kan förlika mig med. Att jag är stormarknadsmedarbetare. Att kassörska är min identitet. Jag är inte mitt jobb. Jag är Louisa Erika Johansson. Jag ska säga det till mig själv varje kväll innan jag somnar. Man är inte sitt jobb. Jag köper inte det.
Idag fick jag en uppsträckning. Den handlade om allt från stormarknadsparkeringen till skräp i kundvagnarna och min chefs eventuella inkompetens. Det började med att jag frågade om det var bra så. För det gjorde jag ju bara på rutin. Ja, vad trodde han?
Jobbet är inte det viktigaste i livet. Jag tycker inte det. Oavsett vad Spendrups vice VD säger i ett TV-program. Oavsett om min oförmåga att tycka det gör mig till en ovillig, naiv slacker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är så sant som du skriver. Jag blir så trött på detta prestationspräglade samhälle. Du är du oberoende av vad du gör och presterar. Och det är därför jag tycker så mycket om dig vännen, för att du rätt och slätt ÄR du...
Sanning! Det är INTE visitkortet som räknas!
Skicka en kommentar