tisdag, maj 08, 2007

Hyffset igen.

Bodil skriver om ilskan som drabbar en när folk inte förstår vanligt hyffs. Jag måste hålla med. Jag måste instämma, med en hel hög av utropstecken!! Det är viktigt att man kommer ihåg att le mot varandra. Världen blir varmare och mer öppen om man tackar för tjänster. Lyft på handen när någon släppt dig över gatan. Le mot den busschaufför som väntat på dig när du kommer springande. Le gärna mot mig i kassan på stormarknaden. Jag lovar att le mot dig. Jag lovar att säga tack, och mena det. Vi måste komma ihåg att behandla varandra med respekt. Vilket är problemet?

Tyckte jag såg Bodil i Kulturhusets rulltrappa. Jag gick inte fram till henne och sa att hon gör mig glad. Tänkte inte att min åsikt var viktig i världen. Egentligen vet jag bättre. Lill-Babs har lärt mig att man ska tala om för människor om man uppskattar dem, eller det de gör. Jag vill veta om någon uppskattar mig. Klart andra vill veta om jag uppskattar dem. Blygheten och undervärderandet av sina egna åsikter...

Trött! Måste komma på något att skriva på ämnet "SLUT".

3 kommentarer:

E.V sa...

Hatar ordet måste. Men tack för inlägget på min blogg. Värmde.
tappar som bort sig i bland, i bruset.

E.V sa...

Och ... välkommen hem. Gick allt bra?

elli sa...

Å, det är alldeles för lätt ju att tro att det man har på hjärtat inte är viktigt... fast det är det. Watcha been up too, och har det gått vägen?