Om att inte vara maskeradbalens drottning

Det var en så härligt pretentiös titel att jag var tvungen att använda den. Vad det egentligen handlar om är att det inte blir någon maskerad för mig i Sundsvall ikväll. Kroppen är ännu inte helt återhämtad, och nästa vecka måste jag vara pigg och fräsch som en nyponros, redo för äventyr med Poofie i Skara.

Istället sitter jag med datorn i knät och lyssnar på Dolly. Hon spelas på min nya radistation "Joni Mitchell radio". Det är faktiskt vansinnigt kul att sitta här och bossa över en dator som slumpmässigt väljer låtar åt mig. "I really like this"/"I don't like this". Till sist kommer den bara att välja ut låtar helt i min smak. Det är tanken i alla fall.

Sen ska jag snart börja läsa den spexiga boken "Nya författarskolan". Bland annat har den ett kapitel som heter "What's in a name" och ett annat med titeln "Måste man vara lite galen?". Det kan säkert bli rolig läsning...
Personligen är jag fullständigt övertygad om att man måste vara lite galen. Det är jag ju ett levande bevis på :P

I romanen har jag nu kommit fram till två kritiska punkter samtidigt - en i vardera tid. Två av de händelser jag vetat om redan från början. Två av dem som ändrar handlingens riktning och personernas kunskap om, och relation till, varandra. Det är dags för konfrontationer och upptäckter. Upptakten är slut, nu börjar händelseförloppet. Jag vet hur det måste sluta, men varför slutar det så?