Sammelsurium

Väldigt få människor bär päls.
Här sitter jag och känner mig tittad på av Janne Josefsson (tror jag).
Det är egentligen hyckleri att dricka mineralvatten till snabbmat. Mineralvatten är egentligen ett hyckleri i sig.
Och så gick Janne. Nej, men han tittar inte på mig längre. Jag är inget reportage. men jag är ändå rädd att bli grävd i, och avslöjad.
Det krävs en resa för att omdefiniera sig och ta upp pennan igen.
T-centralen är mindre än jag minns den. Det här är hemma, och jag är inte hemlös. Överblivna strips skänkes till den som är hungrig. Om man vet att någon iakttar skapar man bättre. Man är jag. Man skriver man om man är rädd för jaget, utan omsvep.
Detta är ett tankesammelsurium. Men det är ord också. Janne Josefsson pratar göteborgska. Vi kanske ska åka samma tåg.
Ibland önskar jag att det jag skriver är oläsligt (olösligt).
Jag lyckades dåligt med att omdefiniera. Jag är bara en vanlig tjej i munkjacka och stretchjeans - sjukt ospännande. Ingen funderar kring mig. Kanske funderar de kring pennan. Anteckningsblocket är alltid att definiera sig. Hej jag har ett anteckningsblock och är svår. Jag har skaparintentioner och det syns inte bara på mitt röda hår. Idag tyckte någon att jag skulle bli brunett för att det passar bättre ihop med ögonbrynen.
När tåget försenas skapas ett mellanrum du inte räknat med.
Jag är definierad av pennan och rädd för att jag inte finns tillräckligt. Innan mig pågick en direktsändning, och nu är livet sig självt igen.
Jag undrar varför jag inte dricker Cola tillsammans med hela världen. För att jag är ett pretto som tror att mina dryckesvanor är relevanta. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Är det humor att en grävande journalist läser Aftonbladet? Är jag Aftonbladet, med stora bröst och ytliga pretentioner? Med dålig omvärldsuppfattning och samhällskritik lite sådär lagom kosmetiskt?
Snor någon min plånbok medan jag sitter här och skriver? Förblindar mina egna ord mig? Är jag - eller inte - iakttagen av en grävande journalist? är jag en story? Går det att avslöja mig? Är det värt det?
Det går inte att läspa ja. Det går att dricka mineralvatten och vänta på någon som vill äta ens strips. Man kan väsa jaha, även om man är fet. Men näktergalar talar sällan.
Om jag är Aftonbladet, behöver jag köpa den då?
Nu känner jag mig som en föreställning. Tänk om min publik somnar, eller går hem. Då får jag kanske bara ett plus, och läggs ner. Men jag ska till Skövde, och när jag kommer dit behöver jag inte vänta så länge. Mellanrummet har redan varit.