I en värld av sammansatta stilikoner

Hoppas att alla ni andra -sammansatta stilexempel som ni är - också känner er såhär ibland...

Vissa dagar klär jag mig, fluffar håret (jag kanske till och med sminkar mig) och känner mig riktigt snygg när jag ser mig i spegeln. Så går jag kanske ner på stan; och genast krossas allt. För visst är väl alla så enormt mycket snyggare - och framförallt mer genomtänkta - än jag är? Alla andra har liksom sin stil, som är komplett och stämmer översens (ända från scarfen till skosnörena). Och så står jag där och känner mig så jäkla random. Liksom ett hopkok av allt möjligt och inte det minsta hemma i mig själv. Och jeansen med T-shirt känns så tråkiga, för bredvid mig - på kanske bussen eller fiket -sitter en tjej i långklänning med vackert hår och de ultimata accesoarerna. Och den där lite nonchalant oomhändertagna frillan känns bara platt och trist. Och varför har jag inte på mig en sjal?
Nån gång kan jag väl lära mig att snygg och sammansatt inte alltid är att likställa med vad som är praktiskt, och att man ibland får tulla lite på praktiskheten...

Så nån gång när jag piffat till det och tror att jag är lite sådär chict alternativ inser jag snart att jag ändå bara ser ut som en clown. Jag har inte den där bohemiska utstrålningen och den rätta känslan för hur man kombinerar....
Men innan jag går ut är jag - i alla fall i mitt huvud - en underskön stilgudinna med oefterhärmlig smak.