onsdag, januari 10, 2007

Lunch

Sallad på enbart bönor, morot, paprika och gurka är tråkigt och inte att rekommendera. Det var vad jag åt till lunch idag. Jag försöker återgå till en mer grönsaksdominerad kost och detta var vad jag fann i skafferiet...

Känner en växande irritation gentemot allt möjligt - det märks säkert här på bloggen. Irriterar mig nästan mest på sådana jag egentligen vill ha på piedestaler - förebilder som inte lyckas leva upp till bilden jag gjort mig av dem...
Läste just ut Bodil Malmstens senaste. Den gjorde mig glad och vissa citat är värda att plockas fram närsomhelst. Ändå är jag smått irriterad, utan att ens veta varför... Igen
Kanske irriterar jag mig på att jag låter henne och andra komma in under huden på mig. Jag menar att jag tillåter mig att beundra dem, att jag låter mig påverkas. Att jag låter andra influera mina åsikter. Att jag gör det möjligt för mig själv att bli besviken.

Eller så är jag bara förbannad.
Jag jobbar på stormarknad. Jag har ingen som helst anledning att vantrivas där. Mina kollegor är urtrevliga - liksom de allra flesta av kunderna. Jag är en vänlig människa som tycker om att le mot andra och göra dem glada.. Jag borde stortrivas men, hjälp, vad jag är less på eländet. Jag känner mig instängd och uttråkad nästan varenda sekund jag är där.
Jag hyser inget som helst förakt gentemot yrket, eller de som valt det. Det är ett utmärkt yrke, bara inte mitt. Varje gång jag kommer dit skriker hela min organism hur fel ute jag är. Jag förbannar mig själv för att jag nöjer mig, utan att egentligen vara nöjd med vad jag valt. Rent fysiskt har jag stannat men själen vrålar om ett gigantiskt svek.

Jag vet inte ens om jag borde publicera det här...

2 kommentarer:

elli sa...

Oh! Man ska noga värna om förmågan att kunna göra sig själv besviken. Jag tror den är starkt sammanlänkad med förmågan att bli lycklig... Det är sjuuukt tråkigt när man en dag inte blir besviken när man får besked om att roliga saker inte blir av... Ännu tråkigare när man slutar längta. Ve och fasa! Bli aldrig blasé!

Louisa Erika sa...

Nä, det såklart...
Aldrig blasé - lovar!