Om min kropp

För cirka ett år sen var jag nöjd med min kropp. Det var strax efter julfrossan, och ända tyckte jag att jag var smal och snygg. Nu har jag återigen kommit till ett stadium där jag vill ha koftor på mig och helst inte tittar mig i spegeln så ofta... särsilt inte om jag är naken. Det känns som om allting hänger och kletar. Stor byst... bluähhh. (Jag har MYCKET låg förståelse för Linda Rosing.)
Det är inte så stor skillnad, rent faktiskt. Bara det att jag har släppt taget. Varför i hela fridens namn kan jag inte få äta sådant jag tycker om och ändå älska min kropp i slutändan? Men det är ju som det gamla ordspråket: "Once you go thin, you can never win (again)"... Ehh... Nä OK, det ordspråket finns inte, men ni fattar prylen. Går man upp ett hekto är det typ jordens undergång. Snälla rädda mig från fläsknoja!
Jag vet vad det är jag gör dock. Jag har gjort det förut. Jag kroppsfixerar när det händer för få inspirerande saker i mitt liv. Just nu är det SVÅR brist...

Tänker börja på Friskis och Svettis. Kanske följer mamma med. Fast hon tänker då inte "hålla på och flaxa sådär". Kanske följer mamma inte med ändå...

Jag är ingen tränande person. Jag avskyr att träna! Jag har dålig - för att inte säga obefintlig - koordination och jag blir alldeles för snabbt uttråkad. Dessutom tror jag att träning leder till hjärtsvikt och döden... vilket är fullkomligt rimligt... resonabelt på alla vis :P

Jag älskar ost!