Idag på jobbet upplevde jag det som om jag befann mig i en stumfilm för en stund. Jag kom springande genom stormarknaden och en dam körde nästan på mig med sin vagn. Utan ord hade vi följande lilla konversation:
- Oj, hoppsan, där körde jag nästan på dig, lilla vän.
- Ja, fast det var mest mitt fel, och ingen kom till skada... Ha en fortsatt fin inköpsstund!
När jag var en halvfet tonåring skrev jag om mitt svåra, svåra liv i min dagbok på Lunarstorm. Det skulle man då. Alla hade "ångest". Lilla vän - vill jag säga till mitt tonårsjag - tids nog får du veta vad riktig ångest vill säga.
Nu bloggar jag om mina stormarknadsupplevelser och fitness-satsningar med Poofie...
I rest my case...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar