Jag måste erkänna: jag blir kär i tanter. Små tanter som ler sådär varmt och livserfaret som bara tanter kan. Ibland handlar dessa tanter av mig på stormarknaden. Då blir jag varm i själen. Jag känner mig ung. Jag känner att dessa vänligt överseende tanter hjälper mig att acceptera mina tillkortakommanden. En gång skrev jag en dikt som hette, Jag vill ha en tant. Dikten handlade om vad jag och min tant skulle göra tillsammans... Tanter!
Jag har issues med konserver - märkliga issues. Jag har inga problem med krossade tomater på burk, eller konserverad tonfisk. Konserverade bönor är något av min huvudföda... än så länge inga konstigheter. Men konserverade morötter - där upphör all min förståelse för vad som är charmen med grönsakskonserver - jag mår illa av bara tanken. Eller konserverade ärtor - vad är grejen?
Som sagt, fullständigt ologisk - och underligt selektiv - fobi mot konserverade grönsaker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar