Påfallande många utbildningar kräver personliga brev när man söker dem. Jag avskyr att skriva personliga brev. Det är som att sätta ut en kontaktannons. Vilka av alla mina fantastiska egenskaper ska jag framhäva den här gången? Snälla köp mig, säg att jag är rätt i ert sammanhang! Detta att ständigt vänta på att bli vald. Detta att veta att man kanske kommit längre om man valt att framställa sig själv på ett annorlunda sätt. Vad jag än skriver i dessa brev känns det som någonting alla andra sökande också skrivit. "Jag brinner för det här" "Jag har så många nya spännande infallsvinklar" "Det är ett kall för mig" "Ända sedan jag var liten har jag..." "Mina föräldrar..." Äck!! Jag kan vara fullt övertygad om att jag är rätt för just deras utbildning, att de skulle kunna hjälpa just mig att bli en lysande författare/radiojournalist/sångerska/skådespelerska. Dessvärre är det inte mig jag måste övertyga. Hur säga det man vet så väl?
Bakade mina succékakor idag. Kanske ska jag ge upp allt annat och bli bagare istället. Där får jag i alla fall uppskattning för min våghalsighet och originalitet.
I mina succékakor är fiberhavregryn en mycket viktig ingrediens. Fiberhavregryn är för övrigt en fantastisk produkt till lite allt möjligt. Man kan göra enastående gröt eller paj på dem, till exempel. Ordet fiberhavregryn låter däremot oerhört trist, nyttigt och grått. Skenet bedrar - fram för fiberhavregryn! Havrekakorna blir så mycket sprödare (och känns lite mer tillåtna...).
Jag är radionörd. Idag är det SR P3 som får den äran att låna mina öron. De pratar om oväntade smakkombinationer. Vad sägs om filmjölk med smulat käckebröd, sill och grillkrydda... till frukost... varje dag!!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag har gramhamsmjöl i pannkakorna... Värsta fiberjunkien. Fast mer för att det är gott än nåt annat.
Skicka en kommentar