Jo, det är sant. Den lilla eremiten ska idag lämna sin håla och frottera sig med sina arbetskamrater utanför schemalagd tid. Det ska bli lekar och annat som gör personalfester värda sitt namn. Det blir nog bra...
Joni är i bakgrunden igen. Är obotligt förälskad i den skivan just nu. Är som en drog. Måste höra den hela tiden. Runt och runt och runt.
Annat som går runt och runt och runt är processen som jag har startat. Igår bara fastnade jag på lagret mitt i en rörelse. Eva och Sara försökte komma överens om vem som är vem... Dessa mina nya polare tar upp mycket av min hjärnkapacitet just nu. Så om andra saker inte funkar som de borde är det deras fel :P
Jag är dålig på att höra av mig till mina vänner. Det är en trist egenskap jag har, inget jag är stolt över. Man måste vårda sina relationer. Ska försöka bli bättre på det. Har bara så svårt att ha fler än ett fokus per dag. Jag är väldigt enkelriktad på det sättet. Om jag ska jobba fem timmar en dag överskuggar det resten av dagen. Jag går mot punkter. Precis vad pappa vill att jag ska göra när vi kör bil... då gör jag det inte...
Men här i alla fall; en gigantisk kram till alla er jag tycker så mycket om. Vänner, ni betyder så enormt mycket för mig. Ni är viktiga, så viktiga. Ingen värld utan er. Saknar er alla!
Snurrig i huvudet. Bådar inte gott inför eventuellt alkoholintag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är svårt att komma ihåg vad det är man ska komma ihåg. Och vänner, det är skitlurigt. Just för att det är så sjukt forbidden att glömma vänner. Lite pinigt, sådär. Jag kan skriva avhandling i ämnet... *darn*
Skicka en kommentar