Planering... som vanligt

Jag försöker få livet att gå ihop.
Det finns pusselbitar jag gärna lägger och pusselbitar jag önskar pusslet klarade sig utan.
Ogillar att framstå som besvärlig hos cheferna. Det är dock en oundviklighet eftersom jag måste få dem att schemalägga mig i enlighet med resten av mitt liv.
Det är repetitioner och författarskap, och så vill jag ju träffa alla mina vänner på avlägsen ort. Och min syster som tvunget ska bo oceaner av tid härifrån... :P
Jobbet är en pusselbit jag önskar att jag slapp. Det är som en av de där oändliga blå bitarna i ett klassiskt tusebitarspussel - de som hindrar en från att ta itu med de färsprakande övriga bitarna. Fast det också de bitarna som är nödvändiga för resten av pusslets existens.

Jag är förvirrad, och så har jag för lite skinn på min acnenäsa. Jag måste lära mig att sig nej med eftertryck. Och att sätta ner foten så att marken skälver och vederbörande förstår att jag menar allvar. Ibland önskar jag att folk kunde vara svin lite mera uppenbart så jag inte fick dåligt samvete av att göra livet lite besvärligt för dem... inga namn...

Jag har kört fast lite i mitt skrivande. Måste börja göra efterforksningar för att det ska bli trovärdigt och korrekt. Idag tvättar jag istället. Och skriver en lista över arbetstider jag inte kan ta. Mars ser inte ut att bli en lukrativ månad - men rolig. Man kan tydligen inte få båda...

Ett käckt dansband spelar "I can't stop loving you" på radion. Jag tror det är dags att byta kanal.